Annons

Att fota månen

Produkter
(logga in för att koppla)
Gutta skrev:
Någon som kan förklara anledningen till att man valt högt iso och liten bländaröppning på denna bilden?

Sigmas 300-800 har en ljusstyrka på f/5.6, med en 2x konverter blir detta f/11. Vill man ha någon sånär skärpa med en 2x konverter bländar man oftast ned två steg.. två steg från f/11 är f/22. ISO-valet är naturligtvis en inställning som kommer av den lilla bländaren. Månen rör ju som bekant på sig..och med en förstoring som den, rör den sig ganska ordentligt under exponeringen.
 
Mitt bidrag...

420mm F7.1 1/400s ISO400 handhållet. Ljuset från sidan gör att kratrarna syns bra. En gren i förgrunden sabbar dock lite.
 

Bilagor

  • månemellan.jpg
    månemellan.jpg
    51.5 KB · Visningar: 526
Är det någon förresten som vet om det finns nåt motorhuvud till stativ anpassat för astrofoto? Vore kul att prova på detta men man ju behöver ett huvud som följer stjärnonrnas rörelse...
 
steppen7 skrev:
Är det någon förresten som vet om det finns nåt motorhuvud till stativ anpassat för astrofoto? Vore kul att prova på detta men man ju behöver ett huvud som följer stjärnonrnas rörelse...


Är det inte bäst då att fota genom teleskopet direkt som sitter på motorhuvudet?

Jag har själv funderat på detta men det har aldrig blivit av,,



Mvh Niclas,
 
Det är nog bäst...om man har ett teleskop! :)

Jag har länge velat ha ett teleskop och jag har trott att det är en nödvändighet för astrofoto, men efter att ha sett canons "reklambilder" tagna med 20Da och nån glugg i 300-400mm klassen blev jag häpen.

http://web.canon.jp/Imaging/eos20da/special/index.html

(edit) Nu verkar dom visst har gjort om siten med bilder tagna genom teleskop.

Efter lite funderande på brännvidder och bländaröppningar kom jag dock fram till att det inte är så konstigt, och att mitt 300/4 inte är alltför långt ifrån ett vanligt hobbyteleskop vad gäller förstoring och ljusstyrka.

Det enda som behövs är ju motordriften. Jag frågade cyberphoto men dom hänvisade mig till ett motorhuvud för panorering/tilt vilket inte känns särkilt relevant. Man måste väl ha equatorial mount eller vad det heter.
 
Senast ändrad:
steppen7 skrev:
Det enda som behövs är ju motordriften. Jag frågade cyberphoto men dom hänvisade mig till ett motorhuvud för panorering/tilt vilket inte känns särkilt relevant. Man måste väl ha equatorial mount eller vad det heter.

Kan bara motordriften följa stjärnorna så spelar konstruktionen ingen roll.
Det går bra utan motor också, gäller bara att ha tålamod och finlir i fingrarna.
 
Hur skulle man klara sig utan motordrift menar du? Du förutsätter att man har equatorial mount med såna där finjusteringsvajrar som man skruvar på själv då?

Oavsett om man har motor (bekvämt) eller inte så måste man ju ha nån sorts upphängning som inte rör sig horistellt/vertikalt utan ekvatoriellt. Står kameran still under en lång exponering rör sig ju stjärnorna som bågar på exponeringen så man ju ha nån sorts huvud som kan röra sig så?

Jag har sett hemgjorda "barn door" upphängningar (sök på nätet) som verkar funka hyffsat men det vore skönt att köpa en färdig, jag har så många projekt ändå...
 
steppen7 skrev:
Oavsett om man har motor (bekvämt) eller inte så måste man ju ha nån sorts upphängning som inte rör sig horistellt/vertikalt utan ekvatoriellt. Står kameran still under en lång exponering rör sig ju stjärnorna som bågar på exponeringen så man ju ha nån sorts huvud som kan röra sig så?

Om du tittar på Meade:s motordrivning ser du att den inte är equatoriell. Det man behöver är två motorer där en styr x och den andra styr y.

Ska man göra det för hand så tittar man i okularet och helt enkelt använder båda rattarna för att alltid sikta mot samma stjärna.
Även med motor och eq-mount så måste du kompensera eftersom det är i princip omöjligt att få pinnen på stativet att peka exakt åt norr och att motordriften inte går exakt.

Barndoor grejen har jag provat, den funkar också.
 
genom tubkikare

Här är mitt bidrag fotat genom tubkikare med en digital kompaktkamera. Det går att komma mycket närmare än så här med denna utrustning.
 

Bilagor

  • måneforum.jpg
    måneforum.jpg
    37 KB · Visningar: 485
mjukistosan skrev:
Hejsan vänner på fotosidan!
Att fota är något av det roligaste jag vet. Ja förutom att umgås med min son då. Nu till frågan.
Har länge velat fota månen när den är full och då med dessa mönster osv som tydligt syns för ögat. Problemet är att jag inte får kameran att jobba med mig där. Tycker jag testat alla de inställningar och ändå får jag inte till det.
Antingen blir månen en gul oformbar klump som inte alls är snygg eller så blir det smått. Ja ni ser jag har stora problem trots en dyr och mycket bra digitalkamera. Problemet är nog att jag inte vet hur man ställer in slutaren så den är öppen länge nog.

Vore mycket tacksam för svar och tips. Tack på förhand Linda

1/125, f8, ISO100.
 
Svärfar har en Konusky 150 som jag tänker fota med. Finns adapters för alla större tillverkare av kameror. (http://www.cyberphoto.se/konus/1790.php)

Stativet har två motorer. Problemet är att vi ännu inte har klurat ut hur exakt man kalibrerar stativet mot himmelen. Hur som haver kanske man kan ta bilder med den ändå utan att använda motorerna.
 
Soliga-sexton-regeln

Exponering av fullmånen i klart väder är ett praktexempel på den klassiska soliga-sexton-regeln ("sunny-16").

Vad säger den regeln? Jo, när man plåtar med solen i ryggen (rakt medljus) i klart väder så ger bländare=16 och tid=1/ISO-talet rätt exponering.

Kör man ISO100 så blir det bländare 16 och 1/100 (avrundas oftas till 1/125). Eller, om man hellre vill, bl. 8 och 1/500. Eller bl.4 och 1/2000. Osv.

Hur blir då bildresultatet om man tillämpar soliga-16-regeln? Jo, månen blir dystert mörkgrå och inte alls så ljus som vi upplever den. Men det är inget fel. Faktum är att månens steniga yta ÄR mörkgrå på nära håll, det bekräftade astronauterna redan för 30-40 år sedan. Anledningen till att vi upplever den lilla månen som ljus är att den står i stark kontrast mot den stora svarta natthimlen. Ögat blir lurat.

Jag brukar utgå från soliga-16-regeln och sedan blända upp ca två steg. Hamnar då på bl.8 1/125 med ISO100. Då blir fullmånen lagom ljus för mitt öga. Det bästa är att köra egna experiment. Utgå från soliga-16-regeln och överexponera sedan en serie bilder i halva steg: +0.5, +1, +1.5, ..., +3. Då ser du vilken överexponering som är lagom för dig.

Tillägg: Halvmånen är belyst av sidljus. Man brukar då få blända upp ytterligare cirka ett steg från den exponering som är lagom för fullmåne.
 
Senast ändrad:
Här är en vacker måne från Long Island, USA. Vackert "missfärgad" i rött... 0,60s, f/10, ISO100 på 200mm (350D)

Tricket som jag har så svårt för är att få månens ljus att passa in med den mörka omgivningen. Nån som har bra tips för hur man hittar rätt ljus?

peterA

ps. Jag tror dessutom inte att det är en illusion att månen är större när den står lågt. Nån som kan bevisa att det beror på ljusets brytning eller nåt?
 

Bilagor

  • moon fs 400x400.jpg
    moon fs 400x400.jpg
    52.2 KB · Visningar: 279
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar