Soliga-sexton-regeln
Exponering av fullmånen i klart väder är ett praktexempel på den klassiska soliga-sexton-regeln ("sunny-16").
Vad säger den regeln? Jo, när man plåtar med solen i ryggen (rakt medljus) i klart väder så ger bländare=16 och tid=1/ISO-talet rätt exponering.
Kör man ISO100 så blir det bländare 16 och 1/100 (avrundas oftas till 1/125). Eller, om man hellre vill, bl. 8 och 1/500. Eller bl.4 och 1/2000. Osv.
Hur blir då bildresultatet om man tillämpar soliga-16-regeln? Jo, månen blir dystert mörkgrå och inte alls så ljus som vi upplever den. Men det är inget fel. Faktum är att månens steniga yta ÄR mörkgrå på nära håll, det bekräftade astronauterna redan för 30-40 år sedan. Anledningen till att vi upplever den lilla månen som ljus är att den står i stark kontrast mot den stora svarta natthimlen. Ögat blir lurat.
Jag brukar utgå från soliga-16-regeln och sedan blända upp ca två steg. Hamnar då på bl.8 1/125 med ISO100. Då blir fullmånen lagom ljus för mitt öga. Det bästa är att köra egna experiment. Utgå från soliga-16-regeln och överexponera sedan en serie bilder i halva steg: +0.5, +1, +1.5, ..., +3. Då ser du vilken överexponering som är lagom för dig.
Tillägg: Halvmånen är belyst av sidljus. Man brukar då få blända upp ytterligare cirka ett steg från den exponering som är lagom för fullmåne.