Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Att exponera med manuella inställningar

Produkter
(logga in för att koppla)
Går du ut och fotograferar med manuell eller automatisk exponering så kan bilderna se helt olika ut. I det förra fallet kan du välja hur du vill att bilden ska se ut.
Det kan man i båda fallen, tillvägagångssättet skiljer sig lite.

edit: Förutsatt att kameran tillåter viss konfiguration av vilka parametrar som prioriteras i autoläget.
 
Senast ändrad:
Går du ut och fotograferar med manuell eller automatisk exponering så kan bilderna se helt olika ut. I det förra fallet kan du välja hur du vill att bilden ska se ut.

Du kan påverka resultatet själv. Du kan välja hur du vill att bilden kan se ut. Du kan kontrollera hur du vill att bilden ska se ut.

Man ger inte upp det valet bara för att man använder en (halv)automatisk exponeringsmetod. Förvisso kan det i många situationer vara bekvämare att styra själv om man har ställt in manuell exponering, men i vissa situationer kan det vara minst lika praktiskt med automatiskt.

Det finns alltså ingen principiell skillnad på hur stor kontroll man har över exponeringen mellan automatisk och manuell exponering.

[Redigering: stafvel]
 
Senast ändrad:
Jag fokuserar givetvis inte manuellt utom i vissa få situationer när det är bättre.

Du försöker fortfarande sätta felaktiga etiketter som teknikfientlig och foliehatt på mig.

Går du ut och fotograferar med manuell eller automatisk exponering så kan bilderna se helt olika ut. I det förra fallet kan du välja hur du vill att bilden ska se ut.

Du kan påverka resultatet själv. Du kan välja hur du vill att bilden kan se ut. Du kan kontrollera hur du vill att bilden ska se ut.

Jonas, nu tycker jag att diskussionen trampar vatten. Vi rör oss inte framåt längre. Vi är tillbaka på ruta ett. Du har redan predikat M-lägets förträfflighet och hur mycket det har betytt för dig. Det är jättebra att du har hittat din väg!

Samtidigt har du fått höra att många andra väljer andra vägar. Det finns många som tycker att kamerans automatiklägen fyller en funktion. Det finns många som tar fantastiska bilder med hjälp av kamerans automatik. Kan vi vara överens om det?

Sedan undrar jag vad som är syftet med alla Flickr-bilderna som du illustrerar dina inlägg med. Det är absolut fina bilder, inget fel på dem, men jag tycker inte att bilderna stärker den tes du driver. Jag känner att alla dessa bilder hade gått utmärkt att ta i kamerans automatiklägen. Jag och många andra i denna diskussion hade kunnat ta liknande bilder utan att använda M-läget. Sensorn i kameran bryr sig bara om tid, bländare och ISO. Sensorn känner inte automagiskt av att man använder M-läget. Så min fråga är: Vart vill du komma med bildexemplen? Menar du att dessa bilder krävde M-läget på kameran?
 
Senast ändrad:
Alla de här bilderna är tagna med auto ISO, auto bländare, och auto slutare. Jag har inte ändrat en enda inställning mellan bilderna. Min kamera är begränsad i vad jag kan ställa in i autolägena, jag kan till exempel inte välja att den ska prioritera kort eller långt skärpedjup.
 

Bilagor

  • XPRO8557.JPG
    10.5 MB · Visningar: 40
  • XPRO8560.JPG
    5.4 MB · Visningar: 37
  • XPRO8562.JPG
    9.7 MB · Visningar: 34
Kom man inte fram till i äldre trådar om att använda M-läget var bra vid studio-Porträttbilder, för där hade man provat så pass med den belysning man hade och hittat dom passande inställningarna. När jag provade i början med systemkameror så fick jag aldrig ihop det med M-läget, det gick ju inte liksom att skruva hur som helst med bländare och tid, det blev pannkaka av bilderna, bra blev det bara när jag tog hjälp av halv-automatiken då blev balansen mera rätt. Nilsson på den tidens Foto testade den uppmärksammande Canons 40D och med den kameran vara skillnaden väldigt stor mellan Jpeg och Raw behandlade bilder så visst har det funnits flera vägar att gå till vad man själv tycker är bra bild.
 
Nilsson på den tidens Foto testade den uppmärksammande Canons 40D och med den kameran vara skillnaden väldigt stor mellan Jpeg och Raw
Med samma parametrar i efterbehandling av råfiler som standardinställningeni kameran blev skillnaden inte så stor. Då blev resultatet av konverteringen av råfilerna nästan lika dåligt som JPEG-filerna

Om man ägnade några minuter åt att konfigurera kamerans konverteringsparametrar så blev JPEG-bilderna mycket bättre.
 
Med samma parametrar i efterbehandling av råfiler som standardinställningeni kameran blev skillnaden inte så stor. Då blev resultatet av konverteringen av råfilerna nästan lika dåligt som JPEG-filerna

Om man ägnade några minuter åt att konfigurera kamerans konverteringsparametrar så blev JPEG-bilderna mycket bättre.

Jo det kan så klart stämma, men det var vad Nilsson påtalade och Canon var tydligen tidiga med bra anpassade Raw konverterare för sina kameror vilket kanske berodde på att dom hade i stort sett hade hela världens tidnings redaktioner som kunder för sina yrkes kameror på den tiden. 2014 hade pressen 58 % Canon kameror, dubbelt upp mot Nikon tex. Nilsson var en hygglig man när han hjälpte vanliga Svensson med dom populära medelklass kamerorna i deras ständiga återkommande nya modeller varje år, Nilsson visade på ett inställnings förslag för bästa Jpeg-resultat om det nu var 500D eller 550D. Du kanske mins hur kunder kämpade med dåliga konverterare med Sonys A900, Canons EOS5DMKII hade en betydligt bättre anpassad Raw-hanterare som hjälpte dom med besvärligt brus bland annat, A900 låg efter då i början, Sonys egen Rawhanterare som följde varje kamera var inte bra alltså, en rörig krånglig historia som man försökte att joxa med en gång i tiden. Efter några år så kom det bättre grejer som lyfte A900 till samma klass som 5DMkII vad gällde det då omstridda bruset som var starkt på tapeten i alla tester. 5DMkII hade fått autofokussystemet i stort sett från deras APS-C 20D men på den tiden var det inte så mycket om att fånga snabbflygande tornseglare, 5DMKII var ändå mycket populär bland yrkesfolket och sålde otrolig bra, allt enlig Fröderberg som är expert på Canon kameror och deras historia.
 
Använder man en råkonverterare där man kan stänga av saker och ting så ser man vad andra program (exempelvis Canon Digital Photo Professional) automatiskt lägger på.

Jämför gärna råfiler mot JPEG i lägen som ISO L (Canon), Highlight Tone Priority (Canon), DR400 (Fujifilm), Active D-Lighting (Nikon).
 
[…]
Vad jag förstått senare är att det handlar om att ta kontroll över resultatet. Exponeringsautomatik leverar mellanmjölk. Nyttigt och bra, men det smakar inget vidare.

Med digitala kameror och särskilt med spegelfritt är det så enkelt att exponera manuellt. Med en DSLR får du titta på resultatet och justera (chimpa), medan du ser i sökaren hur bilden kommer bli i en spegelfri kamera.

Du kommer att bli bättre, det blir roligare och det går inte att misslyckas.

[…]

Ja, förutsättningarna för oss som fotograferas förändras vartefter tekniken utvecklas.
På min första kamera kunde jag välja sol eller moln, samt porträtt eller landskap. (Om jag minns rätt).
Min andra kamera hade ljusmätare på sidan. Man fick möta ljuset och ställa in önskade värden innan man satte kameran till ögat för att komponera bilden.
Min tredje kamera hade mätarnålen i sökaren. Plötsligt blev det mycket enklare och snabbare att ställa in de värden man ville ha. Det blev också naturligt att kompensera beroende på hur bilden såg ut. Ville jag ha en lite ljusare bild så vred jag rattarna så att följevisaren stannade något ovanför mätarnålen. Osv.

Sedan följde många år av kameror med olika möjligheter till automatik. Gemensamt för alla är att den tydliga mätarnålen i sökaren minskat till en skala i utkanten av sökaren. Som glasögonbärare är det tyvärr svårt att se det som ligger i utkanten i sökaren och automatiken blir min vän. Men exponerar manuellt det gör jag. Alltså, det är jag som väljer att och när jag trycker ner avtryckaren och på så vis påbörjar exponeringen.

Automatiken gör ett förträffligt jobb när det gäller hur mycket ljus som hamnar på sensorn. Mina största utmaningar är att komponera bra bilder och fånga händelserna på fotbollsplanen samtidigt som fokus bör hamna på rätt spelare.

Allmänna beordringar till kollegor bör man nog undvika. Var och en har sina skäl till val av metod.
 
Med samma parametrar i efterbehandling av råfiler som standardinställningeni kameran blev skillnaden inte så stor. Då blev resultatet av konverteringen av råfilerna nästan lika dåligt som JPEG-filerna

Om man ägnade några minuter åt att konfigurera kamerans konverteringsparametrar så blev JPEG-bilderna mycket bättre.

Precis, om man använder en konverterare som kan läsa och använda metadata som genereras av kameran och sparas i EXIF, (vilket alltså exv. Lightroom, Camera RAW, Photolab inte kan med mina ARW) men exv. Sonys Imaging Edge kan med samma ARW, så kan det göra att JPEG direkt ur kameran ser likadana ut som de ARW som öppnas med Imaging Edge. Med Imaging Edge får man alltså möjligen en startpunkt för efterbehandlingen som ligger mer nära hur en JPEG rakt ur kameran såg ut än med någon preset i någon annan konverterare. Sony är alltså en av de tillverkare som INTE låter sina RAW vara helt orörda utan skriver kamerornas stilmallarnas inställningar in i dessa filer- och vilka lever upp till att helt avstå från sånt idag??

Gör inte både Canon och Nikon samma sak med sine egna konverterare?? Det är ju en av finesserna som talar för att fler kanske borde titta en gång till på vad de faktiskt kan få helt gratis. Det finns många fördelar med tredjeparts-konverterare men det ovan beskrivna är inte en av alla dessa.
 
Senast ändrad:
I just fallet Canon EOS 40D var det en mycket dålig idé att använda kamerans förslag på konverteringsparametrar. Då blev JPEG-bilden man fick fram lika dålig som den som kameran åstadkom.

Med egna, bättre, val av konverteringsparametrar kunde man få fram riktigt bra JPEGar.
 
Senast ändrad:
Principen fortsätter dock, som Sten-Åke antar. Kamerans inställning kommer som förslag i råkonverteraren som Canon har (DPP).
På grund av tidshetsen för ykresfotograferna har det jobbats en hel del med att göra bättre jpeg direkt i kameran, så de kan skickas till bildbyrån bara några sekunder efter det att bilden togs. Dessa krav har lett till exempelvis funktionen automatisk ljuskorrigerare hos Canon (ALO). Lite mobiltelefonsinspirerad magi som appliceras på bilden.
Vad kan väl sen gå fel? :)
 
Principen fortsätter dock, som Sten-Åke antar. Kamerans inställning kommer som förslag i råkonverteraren som Canon har (DPP).
På grund av tidshetsen för ykresfotograferna har det jobbats en hel del med att göra bättre jpeg direkt i kameran, så de kan skickas till bildbyrån bara några sekunder efter det att bilden togs. Dessa krav har lett till exempelvis funktionen automatisk ljuskorrigerare hos Canon (ALO). Lite mobiltelefonsinspirerad magi som appliceras på bilden.
Vad kan väl sen gå fel? :)

Vi får nog tacka alla stressade yrkesmän med hårda dead lines för våra allt bättre JPEG-bilder.

Jag tog för inte så länge sedan fram en JPEG från en gammal ARW-RAW från min gamla NEX 7 som nu är runt 10 år gammal och det som kom ur den kameran direkt ser med dagens ögon inte särskilt imponerande ut. Det är en stor skillnad på det som nu kommer ut ur min hyfsat nya A7 IV. Så Per har ju en klar poäng i att stilmallsparametrar från den tiden kanske trots allt inte räddade skivan.

Jag har labbat lite med Capture One 23 och dess "Auto Adjust" och testat den bl.a. på gamla reprofotade diabilder och jag är faktiskt lite imponerad. Till skillnad från DXO Photolab så funkar även skärpningen av bilderna vilket alltså inte funkar på reprofotade filmbaserade bilders korn. C1-funktionen försöker fixa följande:

White balance
Exposure (vad skillnaden är mot Brightness är vet jag inte)
Contrast
Brightness
HDR
Levels
Rotation
Keystone (vertikal restituering av exv. lutande fasader på byggnader)

Även DXO Photolab och PureRaw gör ju mycket smart idag (om man vill) med nya bilder som öppnas första gången.

Om det är en bildbyrå som du nämner så är dessutom sannolikheten stor att deras automatiska DAM-flöden polerar bilderna ytterligare men sport- och eventbilder idag är nog sällan bara bilderna utan de lever i en kontext av metadata också.

Många sport- och eventfotografer kör även Photo Mechanic Plus idag och med den programvaran som passar även företags-DAM som hand i handske så kan även medskickad IPTC/XMP-processmetadata även styra hur bilderna ska hanteras i DAM-flödena om man vill. PM är efter minst 20 år på marknaden väldigt optimerat för sport- och event-fotografers metadatabehov.

Bäst är ju om kamerorna är så bra att man åtminstone slipper lägga så mycket hand på de bilder som är tagna under hyfsade villkor. Personligen tycker jag dock inte att vi riktigt är där än. Nästan alla bilder jag tar tycker jag vinner på en liten sväng genom C1 eller Photolab.
 
Jag upptäckte samma sak, och blev faktiskt glad åt att DXO lämnar filmkornet i fred. Det säger väl lite om hur pass avancerad brusreduceringen och skärpningen i DXO är.

Det är både bra och dåligt beroende på vad man vill göra :).

Det går att bli av med kornet rätt bra om det är för störande, vilket jag tycker det varit i mina dia i blå himlar. Enklast gör man det genom att helt dra Microcontrast i botten åt vänster och sedan istället möta upp med kanske 35 i Fine Contrast.
 
Det är både bra och dåligt beroende på vad man vill göra :).

Det går att bli av med kornet rätt bra om det är för störande, vilket jag tycker det varit i mina dia i blå himlar. Enklast gör man det genom att helt dra Microcontrast i botten åt vänster och sedan istället möta upp med kanske 35 i Fine Contrast.
Jo… men när jag lagt tid på att fota analogt, framkallat filmen, kanske till och med förstorat den på papper, då skulle jag bli duktigt upprörd om programmet tog bort filmkornet ;)
 
  • Gilla
Reaktioner: afe
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar