Att exponera med manuella inställningar

[jphotog]

Jag fotade för länge sedan nästan alltid med bländarautomatik. Jag var nöjd med bilderna. Jag tog också lite porträtt med blixtar och TTL-automatik. Det blev lite sisådär.

En dag följde jag med en erfaren fotograf genom Bangkoks bakgator. Han beordrade mig att vrida ratten till M. Jag kände mig förvirrad och vilsen. Det otroliga var att när jag kom hem, laddade ner bilderna och tittade, så var jag mycket mer nöjd än någonsin.

Vad jag förstått senare är att det handlar om att ta kontroll över resultatet. Exponeringsautomatik leverar mellanmjölk. Nyttigt och bra, men det smakar inget vidare.

Med digitala kameror och särskilt med spegelfritt är det så enkelt att exponera manuellt. Med en DSLR får du titta på resultatet och justera (chimpa), medan du ser i sökaren hur bilden kommer bli i en spegelfri kamera.

Du kommer att bli bättre, det blir roligare och det går inte att misslyckas.

https://flic.kr/p/2medTRN

https://flic.kr/p/2j4stHu

https://flic.kr/p/2jhThzZ

 

[apersson850]

Ja, man rattar tills det ser bra ut i sökaren.
Kör man med automatik behöver man inte ratta om det redan ser bra ut i sökaren. Gör det inte det rattar man på exponeringskompensationen.
Vad är skillnaden i kontroll över resultatet, förutom att du alltid behöver ratta när ljusförhållandena ändras, så M-metoden tar lite mer tid?

 

[Ventures]

Man kan ju alltid köra med "bracketing" också, när bilderna inte kostar extra och kamerorna klarar 5-10 bilder i sekunden. Men vill man själv ha kontrollen på de tre parametrarna iso, f och s så är ju M det rätta. Ljusmätaren i kameran spelar ju ofta oss ett spratt.

 

[Frekeman]

M-läget har nog sina användningsområden, helt klart. Men, automatik fungerar i stort alldeles utmärkt och går snabbare vilket är till nytta när man inte har den tid som du har när du fotograferade de exempelbilder som du bifogade. Det är ju knappast svårt att få rätt exponering av de scener som du fotade om man kan kolla resultat direkt eller genom chimpning, oavsett om man använder sig av exponeringskompensation eller kör manuellt.

Slutligen så tycker jag att det är lite förmätet av dig att påstå att man kommer att bli bättre, ha roligare och inte misslyckas bara för att man fotar "manuellt".

 

[jphotog]

Ja, man rattar tills det ser bra ut i sökaren.
Kör man med automatik behöver man inte ratta om det redan ser bra ut i sökaren. Gör det inte det rattar man på exponeringskompensationen.
Vad är skillnaden i kontroll över resultatet, förutom att du alltid behöver ratta när ljusförhållandena ändras, så M-metoden tar lite mer tid?

Exponeringskompensation är en utmärkt idé som ger samma resultat. Problemet är att man ofta tar en serie bilder som man vill ska vara exponerade likadant.

Automatiken ändrar exponeringen när man komponerar på olika sätt.

När jag tog bilden nedan ställde jag exponeringen och sedan tog jag en lång rad bilder. Hade jag använt automatik och exponeringskompensation hade jag blivit tvungen att ändra för varje bild.

Visst det går att använda automatiken, exponeringskompensera och låsa exponeringen. Varför gå över ån efter vatten?

https://flic.kr/p/2dQrJvV

 

[jphotog]

M-läget har nog sina användningsområden, helt klart. Men, automatik fungerar i stort alldeles utmärkt och går snabbare vilket är till nytta när man inte har den tid som du har när du fotograferade de exempelbilder som du bifogade. Det är ju knappast svårt att få rätt exponering av de scener som du fotade om man kan kolla resultat direkt eller genom chimpning, oavsett om man använder sig av exponeringskompensation eller kör manuellt.

Slutligen så tycker jag att det är lite förmätet av dig att påstå att man kommer att bli bättre, ha roligare och inte misslyckas bara för att man fotar "manuellt".

Bättre förmäten än mellanmjölk!

https://flic.kr/p/23cbjaL

 

[CaolIla]

Samma tema som samtliga fotograf-youtubers. Jag gjorde så här och det var så fantastiskt. Halleluja! Titta så fina mina bilder blev....

 

[Tonyeagle]

Men många gånger går det också snabbare att köra i M-läget. Som sport/action- eller wildlifefotograf panorerar/följer du ofta motivet och bakgrunden ändras. Med rätt inställning (som du ju alltid har gjort innan första bilden) så slipper du (oftast) sedan kompensera eller ändra tid/bländare/iso under själva bildserien, även när bakgrunden ändras drastiskt. Det är en anledning till att använda manuellt läge då man t.ex. befinner sig vid kusten och fotografera fåglar eller vindsurfare. En fågel mot en blå himmel i medljus kontra en fågel i samma ljussituation mot havet kräver oftast samma exponering men använder du automatiken skiljer det upp emot ett steg (oftast ca 2/3). Bara som ett exempel.

Båda metoderna har absolut sina fördelar i olika situationer.

 

[apersson850]

Exponeringskompensation är en utmärkt idé som ger samma resultat. Problemet är att man ofta tar en serie bilder som man vill ska vara exponerade likadant.

Automatiken ändrar exponeringen när man komponerar på olika sätt.

Bara för att du gör det är det inte säkert att man gör det. eller att jag gör det. Men i sådana fall är det helt rätt att M kan vara effektivast. Jag använder det själv ibland, så länge ljuset håller sig likvärdigt men motiven ändrar färg.
När däremot ljuset ändras hela tiden kommer ett envist användande av M bara att innebära antingen missade eller felexponerade bilder.
Det gäller att inte ha någon övertro på något speciellt sätt att använda kameran, utan inse att allt som finns där har tillverkaren satt dit för att någon har behövt det någon gång.

 

[Marteric]

Själv tycker jag att det är grymt att det finns många alternativ att välja mellan. Alla alternativen (de flesta i alla fall) är bäst vid något tillfälle...

 

[Tonyeagle]

Precis som Apersson skriver kan färgen på även motiv, liksom bakgrund, göra att kamerans automatik behöver justeras (eller att man först mäter upp och sedan kör i m-läge utan auto-iso). En frodig gräsmatta kräver - 1/3 - -2/3 steg i medljus. Ett hav med vågor och krusningar kräver - 2/3 - 1 steg i medljus. I båda fallen blir det annars överexponerat och lite blekt och enstaka vita/ljusa detaljer/objekt kan frätas ut. Ett snölandskap kräver +1 - 2 steg osv.

Kanske får vi i framtiden mer avancerade algoritmer och starkare processorer som analyserar- och tar hänsyn till färgerna mer. Lite konstigt är det dock att inte de spegelösa systemen har det fullt ut. De är bättre än spegelreflexkamerorna men borde kunna betydligt bättre, med tanke på att de kan analysera former och ögon idag hos många kameramodeller. Tyvärr verkar det som om ljusmätningen inte varit ett prioriterat område, i alla fall att döma av att dessa nyare modeller inte verkar bedöma färgen av ljuset utan bara ljusintensiteten. Detta borde kunna vara ett nästa steg i förfiningen av kameratekniken nu när teknikmöjligheten finns inbyggd i de spegellösa systemen. Men det kräver förstås processorkraft vilken de senaste åren, med alla rätt, lagts på autofokusen.

 

[Terje H]

Jag har under alla år arbetat med enbart manuella inställningar. Att mäta ljuset i M är för mig ett sätt att ha bättre kontroll. I längre bildserier blir bildmaterialet jämnare och bilderna kan utmärkt användas tillsammans som en bildserie. På den analoga tiden fick jag höra detta från de som framkallade mina diafilmer, man såg direkt att det var mina filmer då bilderna var jämnare - de hoppade inte upp och ned i ljus och färg som det annars hade blivit i A eller P.

Hade jag dessutom redan mätt ljuset så kunde jag helt koncentrera mig på fotograferandet, ljusmätarens eget liv kunde jag då helt ignorera.

Jag fortsätter så, det är för mig det säkraste sättet att få de bilder och de toner jag önskar, oberoende av vilket ljus jag fotograferar i. Om andra har egna erfarenheter är det så, men för mig gäller M alltid!

 

[PMD]

Vad är skillnaden i kontroll över resultatet, förutom att du alltid behöver ratta när ljusförhållandena ändras, så M-metoden tar lite mer tid?

Skillnaden är att det är koolare att använda M-läget.

Fast koolast är förstås Proffsläget (P-läget). Det använder jag när det är bråttom och jag har förberett mig dåligt.

 

[PMD]

Jag fotade för länge sedan nästan alltid med bländarautomatik.

En lite nyfiken fråga:
Började du fotografera med exponeringsautomatik från första början när du lärde dig fotografera?
Jag undrar om den som började fotografera med en kamera utan exponeringsautomatik tycker att manuellt inställd exponering är lika frälsande.

Själv började jag med en helt manuell kamera och hade inte ens en lös exponeringsmätare. Det stod på filmkartongen hur man skulle exponera i olika ljussituationer. Svart/vit, negativ, film har ofta hyfsad exponeringslatitud så det gick oftast bra.

 

[Bluebike]

Debatten är i mitt tycke något konstig…använder det läge som för tillfället är det lämpligaste beroende på kamera, motiv och önskat resultat. Några exempel:

- Storformatskameran….den ha inga lägen..men man måste komm i håg att blända ned till arbetsbländare efter skärpeinställning…det gör annars i princip alla kameror själva sedan 60-talet. Ibland vill jag kunna stänga av den funktionen, tex vid timalapse eller monterade panoraman, bländaren öppnar och stänger mellan varje exponering precisionen är inte perfekt och det blir lite skillnad i exponering…lösning häng på någon vintage glugg så funktioner försvinner.

- Vintageglugg utan ovan nämnda automatik för nedbländning till arbetsbländare, funkar (gäller Pentax) i M läge men kräver att knappar trycke in för att få rätt exponeringsmätning eller rakt av i A läge, ett väldigt bra skäl till A läge.

- Kompakten med ett inställningshjul….sen får man in i djuphavsgraven med menyer och under menyer och byta funktion på det. Här är P ett väldigt bra läge om jag ska plåta något som rör sig fortare än ett betongfundament. Fick en ide´, besten kanske kan tämjas med bländarinställning på hjulet, programvredet på X och en bit tejp över blixten…tror att den synkar på 1/250. Kör man halvtransparent färgad tejp så får man upplättningsljus i vald färg också…går att vara krativ även utan M läge…..

- Dottern kör en slalaombana med häst, till vänster om pinnarna är det skugga till höger sol och jag plåtade med 70-200. Hör valde jag tidsförval.

- Studio och landskap, vanligen M läge.

Jag har provat kombinationen M, autoISO exponeringskompensation, som ger kontroll över både skärpdjup och rörelsoskärpa men ändå ger automatisk kompensation för att solen går i mpn , men springer in i och skuggpartier osv. Var inte helt bekväm men kanske borde provas igen.

Slutsats fins inga heliga lägen men se till att förstå hur olika lägen fungerar.

 

[slaskpelle]

Jag får samma exponering med M som om jag använder bländarprioritet(AV). Skillnaden är att bländarprioritet är mycket snabbare så jag missar inte bilderna lika ofta. Och jag kan flytta över tankeverksamheten som går åt till "exponering" till innehållet i bilden istället.

 

[Ventures]

Det intressanta är varför det ska betraktas som "snobbigt" med manuella inställningar. Det handlar ju bara om att utnyttja kamerans möjligheter (eller omöjligheter).

 

[Terje H]

Det intressanta är varför det ska betraktas som "snobbigt" med manuella inställningar. Det handlar ju bara om att utnyttja kamerans möjligheter (eller omöjligheter).

Själv ser jag det inte som snobbigt, väljer M för att det gör mitt fotograferande mer säkert för mig själv. För min egen del är fotograferandet inget som handlar om hur andra ser på mig, det handlar helt om ett sätt att uttrycka mig ur en konstnärlig aspekt. Och en vilja att bjuda på mina erfarenheter till andra.

mvh Terje

 

[PMD]

Det intressanta är varför det ska betraktas som "snobbigt" med manuella inställningar. Det handlar ju bara om att utnyttja kamerans möjligheter (eller omöjligheter).

Det som kanske uppfattas som "snobbigt" är nog att hävda att M alltid är överlägset bäst.

För vissa kan det förvisso vara bäst i alla lägen, men det gäller verkligen inte för alla.

 

[Terje H]

Det som kanske uppfattas som "snobbigt" är nog att hävda att M alltid är överlägset bäst.

För vissa kan det förvisso vara bäst i alla lägen, men det gäller verkligen inte för alla.

Vad som är bäst för mig är inte snobbigt, skulle däremot inte uttala mig om att det är bäst för alla. Något annat är det om jag under fotokurser/föreläsningar får frågor om vad jag rekommenderar, där jag alltid utgår från egna erfarenheter.