Annons

Att älska Ilford HP5+

Produkter
(logga in för att koppla)
Ofta blir mina bilder platta, med väldigt lite kontrast. Kornet blir stort, men inte markant och skarpt, utan grått och luddigt. Skärpan blir ofta låg- så låg att jag ibland undrat om jag har problem med mina objektiv/kameror. Dock får jag ibland väldigt fina högdagrar när det är mycket kontrast i bilden.

Håller med de som svarat tidigare som rekommenderat att testa att framkalla längre tid.

Jag framkallar iofs i D76 (1+1), men värt att notera är att i alla fall för D76 (1+1) så skiljer det ganska mycket mellan Ilfords och Massive Dev Charts rekommendationer.

Ilford rekommenderar 11 min för EI400 och 13 min för EI800 i D76 (1+1).

Massive Dev Chart rekommenderar 13 min för EI400 och 16,5 min för EI800 i D76 (1+1).

Enligt min uppfattning ger Massiv Dev Charts tider betydligt mer kontrast och tryck i bilderna medan jag med Ilfords rekommendation får betydligt plattare bilder, så testa gärna att öka framkallningstiderna.
 
Återkommer till tråden efter lite semester...

I ett nötskal demonstrerar tråden varför det är så svårt att diskutera filmval och filmframkallning på ett meninsfullt sätt. Variablerna är många och stora och den största variabeln är fotografens personliga smak.

Generellt skulle jag dock säga att något är fel om man alltid måste trixa med exponering och framkallningstid, t.ex. pusha filmen, för att få de resultat man vill ha. Då kanske man använder fel film eller har något problem med kameran eller i processen i övrigt.

Diskussionen belyser också skillnaden mellan HP5+ och Tri-X. Med Tri-X spelar det inte så stor roll om man pushar, pullar eller normalexponerar. Det blir bra bilder ändå.

För att bekräfta att personlig smak är den största variabeln, så kan jag ju konstatera att Alfs bilder är alldeles för mörka och gråmurriga för min smak. Histogrammen är markerat förskjutna till vänster så attt högdagrarna hamnar i mellantonerna och mellantonerna hamnar i skuggorna.
Detta gör att även de (få) soliga dagsljusbilderna ser ut som om de är tagna på kvällen.

Med utgångspunkten att detta är Alfs smak, så är nog HP5+ rätt film för honom.

För egen del använder jag XTOL 1:1 som standardframkallare. Ibland använder jag XTOL outspätt om jag vill lite finare korn och gråtoner. Som specialare använder jag också HC-110 och Perceptol. FP4+ i Perceptol är en svårslagen kombination.

Filmmässigt använder jag huvudsakligen Tri-X och FP4+ för svartvitt men joxar även lite med TMAX, Delta och Neopan ibland.

För att illustrera skillnaderna i preferenser bifogar jag en av mina mörka bilder, tagen en höstmorgon (Ilford Delta 400, XTOL 1:1, Mamiya 645, 150mmf3.5). EI 400 och motsvarande framkallningstid enligt Kodaks datasheet för XTOL. Bilden är råskannad och inverterad i ColorPerfect, krympt och konverterad till jpg men i övrig relativt obehandlad.
 

Bilagor

  • scan0035.jpg
    scan0035.jpg
    93.9 KB · Visningar: 48
Senast ändrad:
Generellt skulle jag dock säga att något är fel om man alltid måste trixa med exponering och framkallningstid, t.ex. pusha filmen, för att få de resultat man vill ha. Då kanske man använder fel film eller har något problem med kameran eller i processen i övrigt.

Trixa och trixa, men framkallningstiderna som anges av tillverkarna är ju inte ett facit utan en kompromiss som i bästa fall kan ses som ett utgångsvärde. Att slaviskt följa det är ju lite som att fota på Auto. Det blir oftast hyffsade bilder, men de får den looken som tillverkaren anser är den bästa kompromissen för de flesta.

Om man inte anpassar sin exponering och framkallning efter den look man vill ha så förlorar man ju en väldigt stor del av kontrollen. Vill man inte ta kontrollen över det så är det givetvis OK, men samtidigt så är det något som kan påverka slutresultatet lika mycket i bilden som t.ex. var man väljer att lägga skärpan, hur man komponerar eller vad i bilden man exponerar efter.

För att bekräfta att personlig smak är den största variabeln, så kan jag ju konstatera att Alfs bilder är alldeles för mörka och gråmurriga för min smak. Histogrammen är markerat förskjutna till vänster så attt högdagrarna hamnar i mellantonerna och mellantonerna hamnar i skuggorna.
Detta gör att även de (få) soliga dagsljusbilderna ser ut som om de är tagna på kvällen.

Fast det har ju väldigt lite med val av film att göra och mer att göra med hur bilderna är kopierade, scannade och hur svart/vit/gråpunkt/kurvor är satt efter digitaliseringen. Det är alldeles för många parametrar som kan styras efter att negativet är framkallat för att man ska kunna dra några slutsatser om negativet av histogramet på en digital bild.
 
Trixa och trixa, men framkallningstiderna som anges av tillverkarna är ju inte ett facit utan en kompromiss som i bästa fall kan ses som ett utgångsvärde. Att slaviskt följa det är ju lite som att fota på Auto. Det blir oftast hyffsade bilder, men de får den looken som tillverkaren anser är den bästa kompromissen för de flesta.

Om man inte anpassar sin exponering och framkallning efter den look man vill ha så förlorar man ju en väldigt stor del av kontrollen. Vill man inte ta kontrollen över det så är det givetvis OK, men samtidigt så är det något som kan påverka slutresultatet lika mycket i bilden som t.ex. var man väljer att lägga skärpan, hur man komponerar eller vad i bilden man exponerar efter.



Fast det har ju väldigt lite med val av film att göra och mer att göra med hur bilderna är kopierade, scannade och hur svart/vit/gråpunkt/kurvor är satt efter digitaliseringen. Det är alldeles för många parametrar som kan styras efter att negativet är framkallat för att man ska kunna dra några slutsatser om negativet av histogramet på en digital bild.

Som sagt finns det alltför många parametrar och persoliga preferenser för att det ska vara meningsfullt att diskutera.

Min utgångspunkt, som jag har haft ända sedan jag jobbade i mörkrum, är att alltid få ett normalexponerat negativ, där all information finns med. Sedan använder jag det negativet som rådata för att framställa den slutliga bilden. Tidigare skedde det i mörkrummet, nu sker det i datorn.

Om jag pushar eller pullar så beror det alltså på ljusförhållandena relativt filmens känslighet.

Det var inte heller nödvändigt att titta på Alfs histogram för att se att han konsekvent placerar högdagrarna i mellanregistret. Uppenbarligen en personlig preferens, som jag inte delar.

För min del är det viktigaste med fotografi att fånga ljuset, inte att begrava det.
 
Hur resonerar t ex Crimson m fl?

Vilken intressant tråd!
Jag undrar hur de vanligaste filmlabben resonerar vad avser framkallare och framkallningstider? Antar att det inte finns något lab som gör val beroende på vilken film man hanterar, eller finns det lab som anpassar efter i huvudsak en typ av fabrikat (mao finns det lab som är bättre på ett visst fabrikat än andra)? Är det någon som testat att framkalla samma typ av film vid olika lab (jag vet att exponering m.m. vid fototillfället naturligtvis skapar variation så att jämförelsen inte vilar på tillräcklig vetenskaplig grund, men ändå...)?

/Tommy
 
Som sagt finns det alltför många parametrar och persoliga preferenser för att det ska vara meningsfullt att diskutera.

Jag håller inte med om att det inte är meningsfullt att diskutera olika filmers karaktärer, men det är många slutsatser som är omöjliga att dra utifrån en scannad print.

Det var inte heller nödvändigt att titta på Alfs histogram för att se att han konsekvent placerar högdagrarna i mellanregistret. Uppenbarligen en personlig preferens, som jag inte delar.

För min del är det viktigaste med fotografi att fånga ljuset, inte att begrava det.

Varför detta dissande av Alfs printar? Det är varken relevant för diskussionen, upplyftande för samtalsklimatet eller schysst mot Alf.
 
Jag håller inte med om att det inte är meningsfullt att diskutera olika filmers karaktärer, men det är många slutsatser som är omöjliga att dra utifrån en scannad print.



Varför detta dissande av Alfs printar? Det är varken relevant för diskussionen, upplyftande för samtalsklimatet eller schysst mot Alf.

Missförstå mig rätt, här.

Alf frågade tidigare i tråden efter mina fotografiska preferenser. Jag säger inte att Alfs bilder är dåliga, tvärtom är de teknisk ganska bra. Men Alf har en estetisk preferens som skiljer sig helt från min.

Med den preferensen för mörka bilder tycker jag att HP5+ är en bra film för Alf, eftersom han då får en bra upplösning i mellanregistret, som är viktigast för honom.
 
Här är en HP5+ exponerad efter matris ljumätare (-0.3) på en Mamiya 645AFD. Framkallad i 7 minuter HC110. Scannad till TIF orört. Ingen redigering alls.

Normalt sett lägger jag bara på en S kurva i Lightroom.

Edit: Lade till en med fixad kontrast i LR.
 

Bilagor

  • N_44_img_022.jpg
    N_44_img_022.jpg
    67.8 KB · Visningar: 37
  • N_44_img_022b.jpg
    N_44_img_022b.jpg
    69 KB · Visningar: 35
Vilken intressant tråd!
Jag undrar hur de vanligaste filmlabben resonerar vad avser framkallare och framkallningstider? Antar att det inte finns något lab som gör val beroende på vilken film man hanterar, eller finns det lab som anpassar efter i huvudsak en typ av fabrikat (mao finns det lab som är bättre på ett visst fabrikat än andra)? Är det någon som testat att framkalla samma typ av film vid olika lab (jag vet att exponering m.m. vid fototillfället naturligtvis skapar variation så att jämförelsen inte vilar på tillräcklig vetenskaplig grund, men ändå...)?

/Tommy

För C41 och E6 är processen standardiserad, så att alla filmer har samma framkallningstider, men för svartvitt anpassar labben tiderna efter varje films framkallningsindex för den framkallare man använder.

På bra lab går det också att få filmerna pushade/pullade. Som exempel så kan Crimson pusha/pulla upp till två steg (även C41 och E6 trots att de processerna är standardiserade). De kan också cross-processa C41/E6 åt båda hållen.
 
Här är en HP5+ exponerad efter matris ljumätare (-0.3) på en Mamiya 645AFD. Framkallad i 7 minuter HC110. Scannad till TIF orört. Ingen redigering alls.

Normalt sett lägger jag bara på en S kurva i Lightroom.

Edit: Lade till en med fixad kontrast i LR.

Ett väldigt bra exempel på HP5+ och varför jag inte använder den.

Bilden är väldigt komprimerat jämngrå, bortsett från solljuset i mitten, som är utfrätt.

Negativet är förstås användbart, men jag skulle få redigera det ganska mycket för att få den ljusdynamik som jag gillar.

Med TriX skulle jag ha fått mer dynamik från början och dessutom ett korn som jag gillar bättre.
 
Ett väldigt bra exempel på HP5+ och varför jag inte använder den.

Bilden är väldigt komprimerat jämngrå, bortsett från solljuset i mitten, som är utfrätt.

Negativet är förstås användbart, men jag skulle få redigera det ganska mycket för att få den ljusdynamik som jag gillar.

Med TriX skulle jag ha fått mer dynamik från början och dessutom ett korn som jag gillar bättre.

Scannar du bara eller gör du kopior också? Scanningen tror jag har en hel del med att göra hur ditt omfång ser ut.
 
Scannar du bara eller gör du kopior också? Scanningen tror jag har en hel del med att göra hur ditt omfång ser ut.

Alright. Been here done this.

Alla dessa diskussioner har jag redan haft till leda på apug. Där är HP5+ någon slags helig graal. Den lilla grupp som föredrar Tri-X får ständigt höra detta. Om du inte gillar HP5+ så framkallar du fel. Om du framkallar rätt beror det på att du skannar istället för gör våtkopior.

Nuförtiden skannar jag bara eftersom jag helt enkelt inte har tid med mörkrumsarbete. Men jag skannar i råformat, utan någon som helst autokorrigering. Om negativet är felexponerat eller komprimerat blir också den skannade filen det. Och vice versa.

Eftersom jag har lagt av med apug, så tänker jag också lägga av med den här tråden

Som avslutning kan jag ju återigen påpeka att jag verkligen gillar FP4+ och att jag använder Ilford Delta. Så det är ingen Kodak vs Ilford-diskussion. Det handlar bara om att vissa personer, inklusive jag, tycker att HP5+ är en rätt trist och grådaskig film.
 
Alright. Been here done this.

Alla dessa diskussioner har jag redan haft till leda på apug. Där är HP5+ någon slags helig graal. Den lilla grupp som föredrar Tri-X får ständigt höra detta. Om du inte gillar HP5+ så framkallar du fel. Om du framkallar rätt beror det på att du skannar istället för gör våtkopior.

Nuförtiden skannar jag bara eftersom jag helt enkelt inte har tid med mörkrumsarbete. Men jag skannar i råformat, utan någon som helst autokorrigering. Om negativet är felexponerat eller komprimerat blir också den skannade filen det. Och vice versa.

Eftersom jag har lagt av med apug, så tänker jag också lägga av med den här tråden.

Nu ska vi inte vara sådana. Jag frågade i all välmening, och följdfrågan skulle vara, märker du skillnad? Jag tycker det är ganska relativt. Säger inte att du gör något fel alls, bara nyfiken. Referenspunkterna blir naturligtvis annorlunda om de på APUG pratar om mörkrum och du om scanningar. Spelar ingen roll om du scannar i RAW eller inte, det dynamiska omfånget varierar ju ändå, vid scanningen.

Jag tycker definitivt inte att HP5+ är någon helig graal och jag känner definitivt inte att det är något magiskt med den. Men jag använder den ändå. Jag blev faktiskt lite förvånad när jag såg den här tråden, för jag har inte upplevt att HP5+ skulle vara så poppis. Jag trodde det var Tri-X exponerad EI320 som gällde när det var magi ;).

Men så gör jag ju fel också. Jag använder ju HC110 och det är ju tydligen fel :D.

Tacka vet jag FP4+. Där finns det du söker, bara i lite lägre ASA. ;)
 
Efter många liknande diskssioner på apug, är det lätt att man hamnar i försvarsställning.

Personligen gillar jag HC-110 eftersom jag tycker att den ger fina gråtoner, så det är inte fel. HC-110 kanske ger lite extra grådaskighet och grövre korn hos HP5+ jämfört med XTOL, men det är på marginalen.

Så är det. FP4+ när ljuset tillåter, annars Tri-X som pushas eller pullas efter behov. Som variation Delta, TMAX eller Neopan. Ett antal frysta HP5+ som jag inte vet vad jag ska göra med. Kanske sälja dyrt på apug, när Ilford har gått i konkurs ;)
 
Jag tycker HP5+ verkar lite lurig. Kanske inte fotat mer än 10-15 rullar, framkallar i D76 1:1 enl Massive Dev Chart (tror det är längre än vad Ilford anger), Jag skannar bara och upplever HP5+ som större och annorlunda korn än Tri-x. Tycker det är fler nyanser i det mörka med HP5+, medans Tri-x, som nån skrev, har en känsla av sv/v-konverterad digitalbild. Dock tycker jag att HP5+ har ett korn som i vissa bilder kan bli störande och vara lite väl rå samtidigt som den ibland, för mig på ett slumpartat sätt, kan bli helt fantastisk - det ser riktigt bra ut utan nån digital handpåläggning alls och oavsett jag kör med Vuescans interna programvara eller Colorperfect.

Två bilder med HP5+. Den övre bilden kommer jag ihåg att jag störde mig lite på kornet, men gillade de mörkare partierna. Den andra bilden gjorde jag inget med alls och tyckte den blev bra rakt ut från skannern. Den är dessutom tagen med en Olympus Mju ll, så exponeringen kan man kalla nästan slumpartad.

https://farm9.staticflickr.com/8797/17529004043_c1d3e9ac0c_b.jpg
https://farm8.staticflickr.com/7578/15476207578_a79426c968_b.jpg

Har Xtol högre känslighet än D76 när det kommer till HP5+?
 
Med xtol får du ut drygt ett halt steg högre känslighet. Jag exponerar HP5+ regelmässigt efter 640 asa och normalframkallar i xtol 1+1 20° 12 minuter, agitering första minuten och därefter 10 sek varje hel minut. Man får bort en del av ruffigheten som man kan uppleva från HP5+ ibland genom att göra på det sättet. Bara att testa så får du se vad du tycker.
 
Det blir en del påhopp i tråden märker jag, mina bilder är för mörka enligt någon trots att dennes egna dagsljusbilder är ungefär lika mörka som mina osv. Det viktiga är ju som sagt att man får med sig hela kontrastomfånget i negativet och eftersom HP5+ tecknar ut lågdagrarna bättre och trix eller andra filmer med tkornskarraktär funkar tvärt om alltså tecknar ut högdagrarna bättre så innebär det ju att HP5+ är känsligare för överexponering och de andra är känsligare för underexponering. Sedan väljer man givetvis de filmer man själv tycker funkar för de bilder man vill ha, inget konstigt i detta. Men om man gillade trix som den såg ut innan man gjorde om den till den variant som finns idag, alltså runt 2003 när även framkallningstiderna ändrades och filmen fick ett finare och stickigt korn och en helt annan tonalitet, så är HP5+ den film idag som ligger närmast hur den gamla trix såg ut.

Detta innebär inte att det ena är bättre än det andra, bara att de är olika. Personligen gillar jag filmer med traditionellt korn och gråskala eftersom jag tycker att de flesta tkonsfilmer och trix har en ganska trist jämn gråskala. Men åter igen är detta en smaksak. När det gäller framkallare tycker jag att xtol funkar bäst för mitt vardagliga bruk. Jag kör även en del rodinal på mellan och storformat för dess kompenserande effekt när jag vill hålla ned kontrasten i nattbilder till exempel. HC110 har aldrig tillhört mina favoriter, men jag vet att andra gillar den och Ansel Adams hade den ju som standard i olika spädningar, till HP5+ och småbild fick jag den dock inte att fungera som jag vill, låg känslighet, kontrastlöst och murrigt korn. HC110 påstås dessutom vara cancerframkallande tvärt emot vad någon skrev i tråden.

Min egen favorit när det gäller 400 asa filmer var dessutom Fuji Neopan 400, den har traditionell tonalitet som gamla trix, ett för känsligheten fint korn och inte samma tendens att bli ruffig i hårt ljus som HP5+ kan ha. Anledningen till att jag övergav den var att den försvann efter tsunamin i Japan och när den väl kom tillbaks blev den väldigt dyr, liksom övriga svartvita fujifilmer för övrigt.

Ps. Worley har du någon information att det skulle gå dåligt för ilford/harmans analoga verksamhet eftersom du spekulerar om att de kommer gå omkull? Skulle vara intressant att ta del av detta i så fall eftersom jag själv fått indikation om motsatsen.
 
Senast ändrad:
Kanske Worleys kommentar om Ilfords undergång skall tas som ett skämt. Jag uppfattade det så iaf. Film känns ju alltid utrotningshotat, får jag känslan av.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar