Arthur Morris: Håller en legend på att demontera sig själv?

[PMD]

Lieden.se skrev:
Kan inte ett naturfoto ge dig insikter om ett djurs beteende eller livsmiljö du inte hade tidigare?

Kanske, men vad är nyhetsvärdet i det?

Ett s.k. "konstfoto" ger dock för det mesta knappast sådana insikter.

Kan du ge ett exempel på ett naturfotografi med nyhetsvärde? (Jag påstår som sagt inte att de inte finns, bara att de torde vara sällsynta.)

 

[Lieden.se]

PMD skrev:
Kanske, men vad är nyhetsvärdet i det?

Det är klart, är man ointresserad av vad som sker i naturen reduceras betraktandet av en naturbild till en ren estetisk upplevelse, med mycket lite informationsinnehåll. Men för den med ett intresse för naturen kan en naturbild innehålla information som upplevs som precis lika ny och viktig som en bild på de senaste asiatiska katastrofoffren.

Kan du ge ett exempel på ett naturfotografi med nyhetsvärde? (Jag påstår som sagt inte att de inte finns, bara att de torde vara sällsynta.)

Det borde räcka att gå till Arthur Morris fotosida www.birdsasart.org, många utav bilderna där visar fåglar som jag är ganska säker på att varken du eller jag har sett tidigare. Är det inget nyhetsvärde i det?

Men visst har du rätt i att den sortens bilder sällan pryder förstasidan på en tidning. De flesta människor intresserar sig i första hand för vad som händer andra *människor*, därför är det sådana teman som hamnar först. Att det upptäckts en ny däggdjursart på Sulawesi brukar hamna långt bak.
Men varför skulle det svalare intresset för den nya däggdjursarten ge större rätt att manipulera bilden på den, för att få till ett maffigare foto?

 

[PMD]

Lieden.se skrev:
Det borde räcka att gå till Arthur Morris fotosida www.birdsasart.org, många utav bilderna där visar fåglar som jag är ganska säker på att varken du eller jag har sett tidigare. Är det inget nyhetsvärde i det?

Nej, inte vad man vanligen menar med nyhetsvärde.

Men visst har du rätt i att den sortens bilder sällan pryder förstasidan på en tidning. De flesta människor intresserar sig i första hand för vad som händer andra *människor*, därför är det sådana teman som hamnar först. Att det upptäckts en ny däggdjursart på Sulawesi brukar hamna långt bak.
Men varför skulle det svalare intresset för den nya däggdjursarten ge större rätt att manipulera bilden på den, för att få till ett maffigare foto?

Det beror förstås på syftet med bilden.

Om syftet är dokumentärt så är det knappast speciellt lyckat att manipulera bilden så att den inte längre representerar den händelse man har fotograferat.

Om syftet är konstnärligt så tycker jag att det är helt OK att manipulera bilden till oigenkännlighet. Jag tycker måhända inte om bilden efter det, eller så tycker jag den är mycket vacker, men min smak är rätt oberoende av vad fotografens syfte med bilden är.

 

[tormig]

Lieden.se skrev:

Det borde räcka att gå till Arthur Morris fotosida www.birdsasart.org, många utav bilderna där visar fåglar som jag är ganska säker på att varken du eller jag har sett tidigare. Är det inget nyhetsvärde i det?

Det kanske beror på mitt relativa ointresse för naturen då men jag har svårt att se något annat syfte med just dessa bilder än att ge en rent estetisk upplevelse.

 

[davidbicho]

apersson850 skrev:
Gör de det får de en snigel på ögat!

Hörrödu. Där fick jag latte i näsan och över min fina skinktoast jag just skulle hugga in på.

 

[Lieden.se]

Det står naturligtvis var och en komplett fritt att göra med sina bilder vad man vill. Inom naturfotografin finns det också en flytande gräns mellan vad som är dokumentärt och vad som är konstnärligt arbete. Det är väl det som gör det hela svårt att dra entydiga gränser för vad som är tillåtet och vad som går för långt inom denna genre.

Det jag vänder mig mot i första hand, och anledningen till att jag började den här tråden, är att en fotograf, världskänd för sina vackra naturbilder och en tidigare strikt hållning mot alltför genomgripande manipulation, plötsligt börjar klippa och klistra i sina bilder så till den grad att man inte längre kan vara säker på att hans bilder är tagna med en kamera, eller om de är rena desktopprodukter. Därmed, tycker jag, sänker han sig ner till någon sorts ändamålet-helgar-alla-medel-nivå, huvudsaken man får till en braskig bild. Om han fortsätter alltför långt på den inslagna vägen kommer han inte längre kunna fungera som förebild för mig personligen som naturfotograf. Och jag tror att det finns andra som känner likadant.

 

[PMD]

Din inställning tycks vara att det finns två sorters naturbilder, dokumentära och manipulerade, varav den första kategorin är på en högre nivå än den andra kategorin. Stämmer det?

I så fall kan jag förstå att du irriterar dig på manipulerade bilder och på fotografer som manipulerar naturbilder. Dessa befinner sig ju på en lägre nivå.

Intressant vore dock om du förklarade varför du gör denna skillnad (om du nu gör det; det är ju ett antagande från min sida).

 

[davidbicho]

En naturbild är inte bara en bild på naturen, utan även ett bevis för att fotografen legat och gömt sig i timmar, ja kanske dagar, i vassen med alla praktiska problem som det innebär. Bilden är således ett koncentrat av det stora omak som fotografen genomlidit vilket kittlar imponansnerven hos betraktarna som känner till omaket bakom.

Alla dessa horder av pingvinbilder som florerar därute fungerar på de flesta betraktare oavsett vilken erfarenhet man har av pinginfoto eftersom de flesta har lärt sig från barnsben att det krävs ett oerhört omak för att vistas på sydpolen. Därav imponeras man av fotografen som med detta bildbevis genomlidit det hela.

Jämför man dessa omak-bilder med bilder som istället skapats hemma i värmen vid datorn förstår man att det inte finns något kvar att uppskatta och imponeras av. För det är inte ofta de ens är estetiska.

 

[PMD]

OK, men då har vi lämnat fotografi som dokumentation eller estetik och sysslar istället med fotografering som sportprestation.

 

[davidbicho]

I mina ögon är det mesta skapande precis så. Ett prestationsmått och bevis för omak. Ju knöligare, destå "bättre bild" (så länge de grundläggande estetiska parametrarna är på plats). Samma sak med dokumentärt fotografi. Krigsfoto. Whatever. Bilden som symbol för slitet bakom är det som imponerar även om man går på att det är bakljuset på den stackars svältande hunden i Tibet. Det skulle förmodligen finnas massor med icke imponerande bilder här på fotosidan i exakt samma ljusförhållanden, bildkomposition och efterbearbetning. Men utan kontext. Vilket således är beviset för att kontexten är viktigare än det vi ser i ett jämförande perspektiv.

I ett litet perspektiv är det omaket bakom just en bild, ungefär som ansträngningen Stefan Holm gör när han hoppar över ribban. Men i ett större perspektiv imponeras vi av allt slit som ligger bakom hoppet. Åratal av stenhård träning, avsaknaden av pizzan framför tvn, ingen sex innan tävling, etc. Och till råga på allt detta så är han kort! Och han hoppar högst! Allt underförstått blir därmed bevisat. För man kan ju inte hoppa högst om man inte genomgått allt detta omak.

Kommer det sedan fram att det var doping/inopererade fjädrar/trick-film så är det bara det estetiska kvar. Den tjusiga luftfärden och ribbans darr.

Sitter man och klipper och klistrar in ovanliga fåglar mot solnedgången man tog från balkongen är det inte mycket till bevis för omak. Om betraktarna dessutom gått och trott att det var på riktigt känner de sig bedragna. Precis som när nyheter om doping kring sporthjältar läcker ut.

 

[PMD]

Tja, jag strävar nog mest efter att göra mitt liv bekvämare hellre än obekvämare. Ju mindre ansträngning, och tid, som behövs för att göra något desto fler andra roliga saker kan jag göra.

Jag blir inte speciellt imponerad av folk som självmant gör det svårt för sig.

 

[davidbicho]

Jag citerar baksidan på Tor Nørretranders bok "Den generösa människan" (ISBN 918938816X):

"Det är också svårt att förstå hur en påfågelshanne kan överleva när har springer runt med en så tung och iögonenfallande stjärt. De senaste årens biologiska forskning har kommit fram till svaret: just den stora svårigheten är det som attraherar honorna, eftersom bara de allra starkaste hannarna kan överleva med en sådan fjäderprakt. Gör något som är svårt och du kan få para dig."

 

[PMD]

Tja, nu är vi ju inte fåglar, så det är nog mera intellektuella svårigheter som är utmanande för oss människor, men knappast sådana vi hittar på åt oss själva på måfå.

(F.ö. så är jag gift. ;-)

 

[davidbicho]

Ja, det brukar vara när man gifter sig som man slutar göra sig omak.

Skämt åsido. Människan premierar ansträngning (helst andras dårå). En bild är ofta ett bevis på ansträngning. Ibland är ansträngningen inte uppenbar i en enskild bild, utan finns bara när man känner till bildens position i ett tids- och produktivt sammanhang. Som t.ex Dawids godisbitar uppifrån. Det finns många som kan plåta godisbitar med makro, men tack vare all ansträngning i Dawids verksamma konstnärsskap totalt så blir godisbitarna laddade. Med den totala ansträngningen som lett honom fram till godisbitsplåtningen (som han gjorde med 1Ds Mk2 + Canon 100 macro vill jag minnas).

Arthur Morris fejk-naturbilder bygger inte vidare på tidigare ansträngning folk imponerats av, utan faller ner på en platt nivå. Nu kan jag ingenting om vare sig Arthur Morris, fåglar, natur eller nått annat i den genren, men om jag förstått det hela rätt så håller jag med trådskaparen - att han håller på att demontera sig själv.

 

[PMD]

Som sagt, jag blir inte imponerad av folk som anstränger sig i onödan. Folk som gör ansträngningar för att uppnå resultat som annars vore omöjliga har däremot min fulla beundran.

 

[tormig]

davidbicho skrev:
Jag citerar baksidan på Tor Nørretranders bok "Den generösa människan" (ISBN 918938816X):

"Det är också svårt att förstå hur en påfågelshanne kan överleva när har springer runt med en så tung och iögonenfallande stjärt. De senaste årens biologiska forskning har kommit fram till svaret: just den stora svårigheten är det som attraherar honorna, eftersom bara de allra starkaste hannarna kan överleva med en sådan fjäderprakt. Gör något som är svårt och du kan få para dig."

Ja men, varför då nöja sig med att göra själva bildskapandet onödigt krångligt? Givitvis skall man hasa sig fram till platsen, inte gå (eller mha något fordon, huga). Gömslen och sådant går givitvis bort, man målar kamouflagemönstret direkt på kroppen (självklart oavsett väderlek). Mat har man inte med sig, man får överleva på det naturen erbjuder. Våtplåtar kanske man överväga, eller varför inte en dagguerotype? Tillbaka till ursprunget liksom. Lite svårt att fånga fåglar i flykten förstås men då det tycks vara graden av strapatser som avgör en bilds kvalité och inte slutresultatet får vi väl leva utan dem.

 

[dJb]

Jag har lite svårt att förstå tjusningen med att titta på fejkade naturbilder. För mig som är intresserad av såväl foto, som djur och natur bygger en stor del av fascinationen på att bilderna är fotografiska samt att de skildrar en naturlig miljö. Jag är sjukt allergisk mot inklippta ylande vargar i solnedgångar och liknande photoshop-alster som förekommer hos en del, främst amerikanska naturfotografer. Inte bara vill jag veta att bilden inte är resultatet av ett kollage i photoshop, jag vill även gärna veta om den avbildade miljön är naturlig eftersom det kan vara skillnad på beteende mellan t ex ett djurparksfotograferat djur och ett vilt. Trenden med romantiserade djurskildringar med inklippta djur i "perfekta" miljöer känns för mig rätt vämjelig och osmaklig, inte minst för att en del av de här fotograferna har en tendens att inte styras av "less-is-more" utan gärna krämar på, på ett sätt som för mig inte känns särskilt tilltalande.
Naturligtvis så får man dock göra vad man vill, men problemet är om man marknadsför den typen av bilder som naturfotografi, vilket jag ser som kraftigt missvisande, då dels metoden inte är i hela sin omfattning fotografisk och dels för att den i ps skapade miljön inte kan betraktas vara "naturlig". Personligen tror jag det finns många som skiter i vilket (vilket visar sig även i denna tråd), men det riskerar att undergräva förtroendet för mer konservativa fotografer, som t ex vår egen Brutus Östling vilket är synd då många faktiskt har en avsikt att bygga respekt och kunskap om det djur de plåtar genom långvarigt fältarbete som inte sällan utmynnar i någon kunskap om djuret i fråga.
Därför är det en milsvids skillnad om man klipper in ett djur eller inte och om det sker så bör det anges så att en betraktare har en möjlighet att bilda sig en ärlig uppfattning om bilden.

 

[Lieden.se]

Tack David och David för era inlägg, trevligt att läsa att det finns andra som tänker som jag.

Att det finns fotografer som klipper och klistrar hej vilt för att bilden skall passa i lokala skytteföreningens årliga kalender är väl inte mycket att säga något om. Men om det börjar bli mer och mer rumsrent för kända naturfotografer, vars bilder ofta används i globala sammanhang när man vill dokumentera naturens skönhet, att manipulera sina bilder till oigenkännlighet tycker jag att det startats en farlig trend.

 

[PMD]

Varför är trenden farlig? Jag utgår från att bilderna varudeklareras ordentligt så att man vet om är påhittade eller riktiga.

 

[tormig]

dJb skrev:
.. men det riskerar att undergräva förtroendet för mer konservativa fotografer...

Har mer kreativa fotografer någon särskild skyldighet visavi mer konservativa fotografer? Om man hade resonerat så i konsten hade vi fortfarande fått nöja oss med händer avbildade på grottväggar.