Lars Kjellbers uttalande får stå för honom. Jag skulle aldrig köpa en APS-kamera. Knappt jag skulle rekommendera en sådan åt min mormor ens, då vanliga 135-kompakter ju har autofokus, och de med fast brännvidd ju har vidvinkel med stort skärpedjup. Ladda en modern kamera är lätt, eljest låter man nån på fotoaffären ladda kameran när man lämnar in den gamla rullen. Kjellbergs uttalande om bättre skärpa med APS faller platt då de bättre skärpedjupet med formatets normal och tele-inställningar inte ger så mycket mer skärpa ändå då det döljs av det större kornet.
Digitalkameror ser jag personligen mest som ett verktyg för att snabbt få fram bilderna och kunna hantera dem i datorn. Digitala bilder känns mer anonyma då informationen är dold på en diskett eller CD. Ett negativ ÄR bilden. Ett negativ kräver ingen elektricitet för att framställa bilder av. Man kan t.o.m. bleka fram en bild genom att lägga ett neg på ett papper, en träbit m.m.
När jag filmade mina nära och kära med videokamera för ca 10-11 år sedan så kände jag dåligt samvete eftersom jag visste att videoband var ett dåligt sätt att bevara information. Bara några år efteråt var bildkvaliteten urusel och grynig med "drop-outs" allt fler vita prickar här och där där informationen gått förlorad. Jag använder inte min videokamera längre.
Däremot känner jag mig trygg med svartvit film och fotopapper som jag framkallar och behandlar med omsorg. Vill jag ha bilderna i datorn så scannar jag in dem. Går lika bra, och jag är nöjd med detta förfarande. Jag behöver inte digitalteknik, och inte ens autofokus. Ingen motståndare till "framsteg" är jag heller, men jag behöver dem inte.
