Det finns enkla exponeringsmätare som man lägger på avmaskningsramen (eller ytan man lägger den på).
Ilford E-10 har jag för mig min heter. En enkel men populär mätare som drivs med ett 9-voltsbatteri och mäter väldigt lokalt. Till Ilfords multikontrasthuvuden brukar det finnas en mätare också, men den har jag inte helt koll på hur den fungerar, då jag inte jobbat så mycket med den..
Jag brukar dock bara använda min för att hitta det ljusaste respektive det mörkaste partiet i bilden. Det tycker jag kan vara rätt svårt annars att bedömma med ögat
Sedan gör jag en testremsa för högdagrarna och en för lågdagrarna när jag splitfilterkopierar. Det blir som att sätta svart och vitpunkt när man ställer in levels i photoshop ungefär (fast på riktigt ;-) ).
I princip borde man kunna använda enbart mätaren till högdagrarna, men jag tycker det är svårt att få till det tillräckligt precist utan testremsa. Däremot funkar det utomordentligt för att hitta grovt vart man skall lägga testremsan och köra den i mindre exponeringssteg sedan (mellan 1/3 eller till och med 1/6 steg brukar vara lagom för högdagrarna om inte man har en för kraftig drydowneffekt i papperet man kör med).
Med lågdagrarna är det svårare i och med att de byggs upp av både mjukfilterexponeringen (som man bestämmer med högdagertestremsan) och hårdfilterexponeringen. Där krävs det nog mer kallibreringsjobb för att klura ut hur man skall addera exponeringarna.
Jobbar man med graderade papper så funkar det ju förståss i och med att det bara är en emulsion som exponeras (exponeringarna adderas rakt av).
Med en vanlig exponeringsmätare går det förståss också men avläsningen kommer då förståss att medelvärdesbildas över området avläsningen görs vilket kan vara opraktiskt för små förstoringar.
