Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Angående kompositionsteknik

Produkter
(logga in för att koppla)
rideg skrev:
Man behöver inte gå speciellt långt för att hitta det bilder med de Gyllene Snittet. Tag bara din egen Gudhjem 1 från din portfolio. Lägger man en horisontell linje 0.62*H från övre kanten och en vertikal linje 0.62*B från höger kortsida sammanfaller dessa linjer väl med bildens huvudkomponenter. Med risk för att analysera sönder ser man dessutom att de svarta stenarna nere till höger bildar en diagonal i den kvadrant som de gyllene snitten begränsar.

Var det här medvetet? Går man och tänker på sånt har när man fotograferar?

Måste erkänna att jag varken före, vid eller nu efter fotograferandet av denna bild har haft någon som helst tanke på detta. Men som jag skrev tidigare, ibland sammanfaller säkert både mina och andras kompositioner med Gyllene snittet. Men i just denna bild spelar också den intensiva färgen och kontrasten in som viktiga element. I svartvitt, där formen får en mera framträdande roll, skulle inte denna bild vara lika intressant, trots att den tydligen har mycket gemensamt med Gyllene snittet. Fast det är kanske bara min åsikt?
 
Gyllene snittet?
Inte tänker jag på den, som visserligen är tekniker, inte matematiskt iaf, utan mitt upplägg på alla bilder, blir alltid med känslan, som grund.
Precis som Anna, nämnde tidigare.
Att det välkomponerade, sedan ofta överensstämmer med det gyllene snittet, visst, det visar att teori och praktik, ofta går hand i hand.
Däremot, vid all landskapsfotografering, försöker jag att få med en förgrund, så att bilden får ett djup.
Inte blir så platt.
Alltså, en känsla även här.
Motortävlingar som Monacos Grand Prix, för att nämna en känd bana, där hinner man inte komponera bilden (jag hann inte iaf), utan det blir ett arbete i mörkrummet senare.
Jag använder fortfarande film, det digitala får vänta.
Kanske jag nu blir utvisslad, för att jag fortfarande håller kvar vid film, men den risken tar jag, ha-ha.
Vid porträtt, då tillämpar jag någon helt annan grundregel, skärpan på personens ögon, ansiktet
kan placeras faktiskt, som det faller sig, bara för att inte det skall se ut som ett passfoto.
Då blir det stereotypt, huh så fullt.
 
ariadne skrev:
menar du att (förenklat) om man likställer foto med måleri så finns det en risk att man inte nyttjar fotots alla möjligheter och inte ser det "som eget verktyg" med sina egna och unika möjligheter?
...där någonstans hittar jag snapshot-estitiken. Det var inte dit jag ville komma men det är en naturlig följd på skillnaden som jag ville visa på.

Målaren kan, i många fall, utgå från kompositionen på ett annan sätt än vad många fotografer kan (notera alla brasklapparna). Bägge arbetar med komposition men från olika håll. Jag kan ofta känna att många texter om fotokomposition utgår från målaren syn på komposition eller så gör de en bildanalys iställer för att beskriva den kompositiontekniska processen. Jag tycker att det känns fel och jag tror att den synen på fotokomposition kan vara avskräckande.

Jag såg din andra diskussion om komposition. Jag ska bara gå igenom den här diskussionen sedan tittar jag över i din.
 
ANNONS