Parcifal
Aktiv medlem
Stina.D skrev:
Jag har inte målat, men jag har ägnat 20 år åt aikido - en japansk kampKONST. Och det är samma processer och frågor som finns där, teknik och känsla.
Vissa personer har känslan från början och så lär de sig teknikerna och övar flitigt och blir fantastiska aikidokas.
Andra har ingen känsla när de börjar, de kan vara fullständigt okoordinerade. Men så tränar de flitigt i många år. Och de blir tekniskt skickliga och en dag frigör de sig från tekniken och flyger och deras rörelse blir konst.
Teknikerna är redskapen. Målet är att vara rörelsen inte att tänka på den och utföra den.
För mig är det precis lika dant med fotograferandet.
Likheterna är stora. Teknik och känsla går hand i hand. Vilken ände man börjar i varierar men målet är detsamma.
Skillnaden är att bildbetraktandet i sig är okränkbart. (tycker jag) Man blir inte bättre på att tycka att en bild är vacker eller inte. Det är personligt och ligger i stunden i varje enskild tolkning av en bild.
Det man kan träna upp med hjälp av kompositionslagarna är förmågan att framställa bilder som sannolikt kommer att tilltala många.
Kompositionslagar är redskap för att förklara och bedöma hur andra kommer att reagera på en bild. Omvänt kan de användas som verktyg för att skapa sådana bilder som tilltalar många.
Inom kampkonst är målet för många att träna på tekniker tills dess att man når en punkt då tekniken inte längre behövs. Då är känslan, tanken och handling ett.
Det kanske kan jämföras med att använda kompositionslagarna till att skapa och tolka tills den dag då man inte längre behöver tänka på dem.
The noble art of zen-photography?