Angående kompositionsteknik

[jpersson]

Fotokomposition är viktigt men jag kan vara lite negativ till att man pratar om det på samma sätt som man pratar om annan bildkomposition. Det är svårt att likställa målarens komposition av en tom yta med fotografens komposition av verkligheten i sökaren.

Förresten... Hur kommer det sig att man lyfter fram det gyllene snittet som avancerad kompositionsteknik? Min erfarenhet säger mig att små barn har bra harmonikänsla. Kanske är det en känsla som vi tappar när vi försöker att få ihop alla de andra pusselbitarna som vi blir itutade? Kanske blir det svårt när känslan övergår till en matematisk formel?

 

[ariadne]

jpersson skrev:
Fotokomposition är viktigt men jag kan vara lite negativ till att man pratar om det på samma sätt som man pratar om annan bildkomposition. Det är svårt att likställa målarens komposition av en tom yta med fotografens komposition av verkligheten i sökaren.

på vilket sätt är det svårt att likställa?

jpersson skrev:
Förresten... Hur kommer det sig att man lyfter fram det gyllene snittet som avancerad kompositionsteknik? Min erfarenhet säger mig att små barn har bra harmonikänsla. Kanske är det en känsla som vi tappar när vi försöker att få ihop alla de andra pusselbitarna som vi blir itutade? Kanske blir det svårt när känslan övergår till en matematisk formel?

om man gräver ner sig alltför mkt i formler och regler så det finns det väl en risk att man bara tänker istället för att se och känna. man kommer rätt långt med att "känna" vad som funkar. sen att man kanske kan förklara det med en formel eller en regel kan ju kvitta.

 

[ariadne]

Re: Re: Angående kompositionsteknik

menar att om man tänker " vilken formel är det här nu då?" innan man trycker av istället för " känns det här bra?" så känns det inte riktigt sunt
det känns onödigt helt enkelt.

ser det bra ut och känns bra, så är det oftast det. om man har sinne och känsla för det man gör

 

[jpersson]

ariadne skrev:
på vilket sätt är det svårt att likställa?

På flera sätt. Målaren kan skapa och modifiera ljus och objekt så att de passar kompositionen. Målaren kan lägga till och ta bort under arbetets gång. Målaren gör skisser. Målaren har all tid i världen.

Visst finns det fotografer som komponerar bilder på ett liknande sätt men jag tror att de är så få att de inte rättfärdigar att man likställer de två olika sätten att komponera bilder. Jag tror till och med att det kan vara ''dumt'' att göra det men det är jag det (inte att arbeta så utan att generellt sett likställa dem).

Trots att målaren har de här kompositionstekniska fördelarna känns beskrivningar av olika fotokompositioner överambitiösa i jämförelse med de beskrivningar jag har sett av målningar. Nästan som om man vill bevisa något.

 

[ariadne]

jpersson skrev:
På flera sätt. Målaren kan skapa och modifiera ljus och objekt så att de passar kompositionen. Målaren kan lägga till och ta bort under arbetets gång. Målaren gör skisser. Målaren har all tid i världen.

tja, all tid i världen kan man ju ha när man fotograferar också. fotograferar man stillastående objekt så kan man "skissa" på ett bra tag och testa olika utsnitt ( dra ifrån och lägga till), invänta rätt ljus osv
arbetet är ju inte bara sekunden när man trycker av?

dessutom kan man göra en tavla på 5 minuter om man vill det. det finns inget som säger att en som målar har större ambitioner med komposition ( även om det tar mer tid än 5 minuter)

jpersson skrev:
Visst finns det fotografer som komponerar bilder på ett liknande sätt men jag tror att de är så få att de inte rättfärdigar att man likställer de två olika sätten att komponera bilder. Jag tror till och med att det kan vara ''dumt'' att göra det men det är jag det (inte att arbeta så utan att generellt sett likställa dem).

själv ser jag ingen större skillnad tror jag.

jpersson skrev:
Trots att målaren har de här kompositionstekniska fördelarna känns beskrivningar av olika fotokompositioner överambitiösa i jämförelse med de beskrivningar jag har sett av målningar. Nästan som om man vill bevisa något.

jag ser nog inte att målaren har ngr fördelar rent kompositionsmässigt. på vilket sätt kan en som målar styra mer över kompositionen? förrutom då i vissa situationer om man fotar snapshots där inte möjligheten finns att sätta komposition i fokus.

 

[ariadne]

min (lilla) erfarenhet är inte att analyser av målningar skulle vara direkt opretantiösa.
iaf inte mindre pretantiösa än foto. snarare tvärtom

 

[eatfrog]

Jag ställer mig lite negativ till kompositionsteknik överlag när det gäller fotografering.
Ifall man sitter och funderar en vecka på olika strukturer och bilddelar så blir inte bilden mkt bättre än om du "bara" hade knäppt på känsla.

Vidare tycker jag att en bildkomposition som är såpass avancerad att den inte är tydlig på en gång inte tillför någonting till bilden.
Fast det kan mycket väl vara bara jag, som inte har ett vältränat fotoöga. Men vill man ha foton som bara tilltalar andra fotografer?
Dethär med att sitta och analysera bildkomposition halva dagarna känns som ett intellektuellt spel där man "hittar" kompositionen man inte ens tänkt på vid bildtillfället.

Edward Weston sa såhär om komposition:
"Now to consult rules of composition before making a picture is a little like consulting the laws of gravitation before going for a walk. Such rules and laws are deduced from the accomplished fact; they are the products of reflection and after-examination, and are in no way part of the creative impetus.
When subject matter is forced into preconcieved patterns there can be no freshness of vision. Following rules of composition can only lead to a tedious repetition of pictoral clichés."

Det citatet tycker jag är bra.

/Henri

 

[rideg]

Många som är negativa till kompositionslära är ju ofta det därför att de inte kan tillämpa detta. Regler för komposition skall ju fungera som ett stöd när man fotograferar. Genom att öva bildkomposition flitigt lär man sig när klassiska regler fungerar eller inte. Problemet är väl att det är ett ämne som är lätt att teoretisera sönder. Letar man gyllene snittet och diagonaler i varje motiv så blir det nog inte många bilder som får en själ. Sedan beror behovet av att kunna utnyttja regler mycket på i vilket sammanhang bilderna skall användas. Blir man ivägskickad på ett fotouppdrag för National Geographic så blir det antagligen bakläxa om man kommer hem med tiotusen bilder tagna enbart på hemkokt känsla.

 

[cwe]

Henri,
jag gillade citatet, det är träffande. Men det är väl det här med det främre intellektet och den bakre känslan - dom sitter ihop genom tanke och erfarenhet.

Jag tänker sällan när jag tar en bild, jag är vad någon kallade en "rambo"-fotograf, många snabba bilder. Men i sållningsprocessen går ju det mesta bort, och sedan kommer efterbehandling, och där kan man ju påverka en hel del också.

Tillräckligt många medvetna tankar får tyngd och sjunker ned till känslo-nivån. Jag ser ingen motsättning, och en process som sitter ihop.

-Christian

 

[ariadne]

till jörgen;


måste bara skriva att jag funderade mer på det där med måleri/foto igår. och du har rätt i att om man målar så kan man liksom tänka " hm, det fattas nåt i högra hörnet" och så sätter man dit ett element där. det funkar inte riktigt på samma sätt i fotografin. men i praktiken, och i det stora hela så tror jag inte att skillnaden är så stor. nu har jag inte målat vrålmycket i mina dar, men jag känner inte att
jag var friare rent kompositionsmässigt i måleriet. har aldrig känt mig begränsad av fotografiet kompositionsmässigt

 

[Hassan]

jpersson skrev:
Fotokomposition är viktigt men jag kan vara lite negativ till att man pratar om det på samma sätt som man pratar om annan bildkomposition. Det är svårt att likställa målarens komposition av en tom yta med fotografens komposition av verkligheten i sökaren.

Det är ju samma regler det handlar om. Om man tänker på en fotograf som arrangerar ett stilleben med dess delar och ljussättning så är det väldigt stora likheter tycker jag.
Om vi tänker på en landskapsmålare och en landskapsfotograf är det väl samma sak där.
Man väljer var man vill stå, vart man ska rikta blicken, vad som får vara med och inte och vilket ljus man hellst vill ha.

Bara några tankar
/ Hasse

 

[jpersson]

rideg skrev:
Många som är negativa till kompositionslära är ju ofta det därför att de inte kan tillämpa detta.

Låt mig bara komma in med brasklappen att jag inte är negativ till kompositionslära. I övrigt håller jag med det du skriver.

 

[jpersson]

ariadne skrev:
du har rätt i att om man målar så kan man liksom tänka " hm, det fattas nåt i högra hörnet" och så sätter man dit ett element där. det funkar inte riktigt på samma sätt i fotografin. men i praktiken, och i det stora hela så tror jag inte att skillnaden är så stor.

Där skiljer vi oss kanske åt. Jag tror att det är en stor skillnad på hur målaren komponerar sina bilder och på hur fotografen gör det (även om det givetvis finns undantag). Bägge komponerar och bägge använder känsla och teknik i varierande grad men jag tror ändå att de har olika synsätt på vad de gör. Det behöver inte vara negativt. Inte heller tycker jag att det finns ett egenvärde i att likställa de två som en del verkar tycka.

När jag läser kommentarer, artiklar och böcker om fotokomposition så tycker jag att de ofta utgår från målarens sätt att komponera bilder. Jag tror att det är ett historiskt arv och jag tror att det inte alltid är så bra, speciellt för nybörjare som inte ännu fått en egen känsla för fotokomposition som de kan relatera till.

 

[ariadne]

jpersson skrev:
Där skiljer vi oss kanske åt. Jag tror att det är en stor skillnad på hur målaren komponerar sina bilder och på hur fotografen gör det (även om det givetvis finns undantag). Bägge komponerar och bägge använder känsla och teknik i varierande grad men jag tror ändå att de har olika synsätt på vad de gör. Det behöver inte vara negativt. Inte heller tycker jag att det finns ett egenvärde i att likställa de två som en del verkar tycka.

När jag läser kommentarer, artiklar och böcker om fotokomposition så tycker jag att de ofta utgår från målarens sätt att komponera bilder. Jag tror att det är ett historiskt arv och jag tror att det inte alltid är så bra, speciellt för nybörjare som inte ännu fått en egen känsla för fotokomposition som de kan relatera till.

måleri och foto är ju två olika verktyg, som funkar på olika sätt, men jag ser nog inte riktigt
vad du menar egentligen

menar du att (förenklat) om man likställer foto med måleri så finns det en risk att man inte nyttjar fotots alla möjligheter och inte ser det "som eget verktyg" med sina egna och unika möjligheter?

även om fotografi inte har en lika lång historia så betraktas det väl ändå som ett eget verktyg?

det borde göra iallafall. sedan kan man ju dra paralleller och jämförelser utan att likställa

sen kan man ju tänka att även måleriet utvecklas.
man kan nog förhindra någon att "hitta sin egen stil" där också om man proppar någon full med måleriböcker om "hur det ska vara" . så det är nog ingen skillnad

 

[Parcifal]

Bildkomposition är, enligt vad jag har förstått, egentligen ett sätt att analysera bidler utifrån gestalt- och percerptionspsykologi. Det handlar om att förklara varför en bild tilltalar eller inte.

Man behöver egentligen inte lära sig kompositionslagarna eftersom man redan kan dem. Det är vår medfödda känsla för vad som är vackert som dikterat lagarna. Känner man att en komposition är vacker så är den det oavsett om den följer reglerna.

Kompositonslagarna blir då ett verktyg för att förstå andras bilder och för att udnerlätta utvecklingen av bildseendet. Jag tycker att det blir fel när man tittar på en bild och säger att den är mästerlig eftersom att ankan simmar i en diagonal och nu befinner sig i GS, samtidigt som man inte känner något inom sig.

Reglerna är förnuftets sätt att förklara känslan, men det är fortfarande känslan som är det viktiga.

 

[Parcifal]

Samma regler kan vara ett sätt att medvetet bygga bilder. Det sker exempelvis när en målare fyller sin duk. Målaren har total kontroll över vad som hamnar var. Varje penseldrag är under kontroll. Det är så klart en skillnad mot fotografen. Vid fotografetingstillfäller har fotografen ett antal "penslar" och "färger" uppställda framför linsen. Valet handlar om vilka som ska komma med på bilden och inte. Fotografen ahr alltså inte samma kontroll över objekten. Det är t.ex. svårt när man tycker att fontänen på torget borde stå lite mer till höger och att torghandlaren borde ha en annan hatt. Målaren är fri att justera. Fotografen är bunden till "verkligheten".

 

[cwe]

Hej Daniel,

>Valet handlar om vilka som ska komma med på
>bilden och inte. Fotografen ahr alltså inte
>samma kontroll över objekten. Det är t.ex.
>svårt när man tycker att fontänen på torget
>borde stå lite mer till höger och att
>torghandlaren borde ha en annan hatt. Målaren
>är fri att justera. Fotografen är bunden
>till "verkligheten".

Jo, men handlar inte det inte väldigt ofta om vilka bilder som alls ska tas? Jag sållar bort det mesta (numera).

Det jag tycker är tjusningen med foto är att jag _inte_ har kontroll, det är såå ofta som någon betraktare ser någon detalj, ett samband eller associerar oväntat till en bild - och så kommer den till liv, ett eget liv.

Den medvetna "kompositionen" tror jag bara ordnar bilden på översta nivån, så att säga. Under den medvetna - kontrollerade - nivån är bilden full av eget liv, som jag som fotograf ofta(st) inte har kontroll över.

Det här tror jag i och för sig pågår i all skapande verksamhet; måleri, författande osv. Men varje medium har sina egna egenskaper.
-Christian

 

[mipert]

Tja, ofta komponerar man ju inte bilden, man letar upp den komposition som finns och registrerar den.
Hittar man ingen acceptabel tar man ingen bild.

Men som stilleben, porträtt, mode mm-fotograf kan man ofta komponera på samma sätt som en målande bildsaapre

 

[Stina.D]

Jag har inte målat, men jag har ägnat 20 år åt aikido - en japansk kampKONST. Och det är samma processer och frågor som finns där, teknik och känsla.

Vissa personer har känslan från början och så lär de sig teknikerna och övar flitigt och blir fantastiska aikidokas.

Andra har ingen känsla när de börjar, de kan vara fullständigt okoordinerade. Men så tränar de flitigt i många år. Och de blir tekniskt skickliga och en dag frigör de sig från tekniken och flyger och deras rörelse blir konst.

Teknikerna är redskapen. Målet är att vara rörelsen inte att tänka på den och utföra den.

För mig är det precis lika dant med fotograferandet.

 

[Parcifal]

cwe skrev:
Hej Daniel,


Jo, men handlar inte det inte väldigt ofta om vilka bilder som alls ska tas? Jag sållar bort det mesta (numera).

Det jag tycker är tjusningen med foto är att jag _inte_ har kontroll, det är såå ofta som någon betraktare ser någon detalj, ett samband eller associerar oväntat till en bild - och så kommer den till liv, ett eget liv.

Den medvetna "kompositionen" tror jag bara ordnar bilden på översta nivån, så att säga. Under den medvetna - kontrollerade - nivån är bilden full av eget liv, som jag som fotograf ofta(st) inte har kontroll över.

Det här tror jag i och för sig pågår i all skapande verksamhet; måleri, författande osv. Men varje medium har sina egna egenskaper.
-Christian

Visst handlar det om att sålla. Min poäng var egentligen (jag kan ha varit otydlig) att kompositionslagarna fyller olika funktion i olika medier. Stilebenfoto har t.ex mer gemensamt med måleri än andra typer av foto eftersom graden av kontroll av motivet är liknande.

Det är ju egentligen ointressant att jämföra konstarter men om man ändå vill göra det så är graden av kontroll en faktor att titta på. En landskapsfotograf har mycket liten kontroll av motivet. Ett landskap ser ut på ett visst sätt. Det går visserligen att registrera det på en mängd olika sätt men själva motivet är svårt att ändra på. Konsten ligger i att registrera det som finns på ett givande sätt.

Inom måleri kan man välja att måla fritt från fantasin. Motiviet tjänar mest som inspiration. Konsten får en annan inriktning.

Det ena eller andra är inte bättre eller sämre. De är bara olika.