Analogt-Digitalt

[alf109]

Det låter som bekvämt önsketänk. Mina negativ klarar sig själva, jag slipper bekymra mig. Jobbet är gjort.

Tittar vi på vad generationers ointresse har gjort med ett antal historiska verk blir jag ännu mer angelägen om att se till att de faktiskt intresserar sig. Enklast är att se till att intresset finns, t.ex genom att sprida bilderna och göra dem så lätta att betrakta som möjligt. Är man orolig för sitt digitala arkiv föreslår jag att man gör papperskopior av alla viktiga bilder som extra backup och ser till att de får datumstämpel och kommentar på baksidan. Då är det definitivt inga problem att fatta vad man betraktar.

Jag förstår inte riktigt vart du vill komma? menar du att det inte är någon idé att ha tidsbeständiga original eftersom du på nått sätt vet att de ändå inte kommer att intressera någon i framtiden? Eller vad är det du försöker säga? Och ser du en motsättning mellan att göra kopior och att ha tidsbeständiga original? På samma sätt som jag antar att du inte raderar dina raw-filer så fort du gjort en utskrift slänger inte jag mina negativ när jag gjort en kopia.

Om man hårddrar ditt resonemang finns väl inte så stor mening med att fotografera över huvud taget, eftersom det ändå enligt dig knappast kan intressera någon?

 

[alf109]

... Nej, det ska vara manuell fokus, frammatningsarm och kromade kåpor och gärna mätsökare. Då är det fotografi på riktigt. Eller?

Det finns givetvis en del som påstår sådant, jag har dock aldrig gjort det. Jag rackar aldrig ned på digitalkameror heller, använder ett par stycken själv. Men om vi tar mätsökarkameror så är de ganska annorlunda att plåta med jämfört med slr, detta kan man gilla eller inte. Men om man föredrar en viss kameratyp för sitt fotograferande kan ju bero på att det funkar bäst för en själv och den typ av fotograferande man håller på med, det behöver inte ha något med snobbism att göra.

 

[afe]

För att återgå till ursprungsfrågan en smula - här i byn har Upplandsmuseet tagit över en hel del bildarkiv från icke längre verksamma fotografer och fotofirmor, som de såvitt jag förstått kontinuerligt digitaliserar för att göra det mer tillgängligt och också framtidssäkert.

Det kanske är så att det på något sätt borde finnas möjlighet att långtidsbevara alla dessa bilder som tas både digitalt och analogt, utan att fotografen för den skull ska behöva ligga i jorden (alltså att bilder kan laddas upp digitalt för sådan lagring). Visst kostar lagring pengar, men om det inte behöver vara direkt tillgängligt som på t.ex. flickr och liknande tjänster borde det inte behöva bli såå dyrt.

 

[Krille]

Jag förstår inte riktigt vart du vill komma? menar du att det inte är någon idé att ha tidsbeständiga original eftersom du på nått sätt vet att de ändå inte kommer att intressera någon i framtiden? Eller vad är det du försöker säga? Och ser du en motsättning mellan att göra kopior och att ha tidsbeständiga original? På samma sätt som jag antar att du inte raderar dina raw-filer så fort du gjort en utskrift slänger inte jag mina negativ när jag gjort en kopia.

Om man hårddrar ditt resonemang finns väl inte så stor mening med att fotografera över huvud taget, eftersom det ändå enligt dig knappast kan intressera någon?

Tja, merparten av de bilder man tar är ju främst intressanta för en själv och möjligen närmsta sörjande - under ens egen livstid. En handfull bilder letar sig ut till en större skara beundrare men på sikt är givetvis de också bortglömda. Men nu börjar vi komma in på filosofiska frågor. Vi får väl utgå ifrån att några procent av de tusentals bilder man tar under ens liv är tillräckligt intressanta för att kunna konkurrera om uppmärksamheten med framtida generationers egen bildproduktion. Räkna 3 generationer framåt och den takt som det tas bilder idag. Det blir en del bilder som ska hinna granskas av familjerna 2112...

Men givetvis anser jag det värt att bevara bilderna, det är ju det vår lilla diskussion handlar om.

Och självklart anser jag att man ska bevara sina negativ och dior också. Men inte utgå ifrån att de är det mest idealiska och framtidssäkra lagringsmediet.

 

[Karl2]

Verkligen trevligt med litet nostalgi. Klippte till nya svarta skumgummitätningar till bakstycket och några bitar för spegeldämpningen och 30 åriga Nikon FE blev som ny. Köpte diafilm och knäppte vackra diapositiv i fullformat. Fin känsla att klart och tydligt få ställa in skärpan för hand. Diorna kopierades digitalt med ett bra makroobjektiv. Hittade inte någon nämnbar skärpeförlust jämfört med det digitala. Då man inte framkallar själv, blir det att vänta ett par veckor innan man får se bilderna. En liten omväg förstås, men man blev ju på hand med diorna. Och vilken kamera man kan byta objektiv hur mycket som helst utan att få damm på sensorn.

 

[Ventures]

Kan nästan se framför mig någon om hundra år som hittar en hårddisk med hundratusen digitalfoton, de flesta serietagningar på samma blomma/kattunge/hund/solnedgång tänker "suck" och lägger hårddisken i metallåtervinningen.

Jag antar att man gör kommande generationer en tjänst om man gallrar i sina digitala bilder. Jag är själv alltför lat på det området. Det som gör att t.ex. gamla pappersbilder känns mer intressanta är att de är så få.

Debatten om vilket format som kommer att hålla längst ger jag mig inte på. Jag tar lite av varje på människor, som jag gissar kan vara kul för eventuella barnbarn att se, så hoppas jag att någon teknologi håller lite längre.

 

[Krille]

Och vilken kamera man kan byta objektiv hur mycket som helst utan att få damm på sensorn.

Ja, dammet kommer efter fotograferingen istället.

Men jag håller med om att det är skönt att plåta med en gammal hederlig kamera som Nikon FE ibland. Jag har en liknande stridsvagn, en Pentax K2 DMD, som jag rastar slutaren på ibland.

Fast jag kan inte påstå att jag saknar blandandet av kemikalier och det eviga jagandet efter damm som smög sig in under kopieringen, eller pillandet med retuschering och jobbet med att få kopiorna plana och blanka. Eller diaklippandet, rammonterandet, datummärkandet och diafickssorterandet. Eller joxet med projektorn varje gång man ville se bilderna någorlunda uppförstorade. Newtonringar, mögel bakom glasen, fler dammprickar, buktande dior, eller de små etiketterna som lossnade och lade sig prydligt i projektorns matningsfack vid bildvisningen hos fotoföreningen.

Vad jag gärna minns är nostalgin. Det är skönt att ha det perspektivet bakåt.

 

[Krille]

Kan nästan se framför mig någon om hundra år som hittar en hårddisk med hundratusen digitalfoton, de flesta serietagningar på samma blomma/kattunge/hund/solnedgång tänker "suck" och lägger hårddisken i metallåtervinningen.

Jag antar att man gör kommande generationer en tjänst om man gallrar i sina digitala bilder. Jag är själv alltför lat på det området. Det som gör att t.ex. gamla pappersbilder känns mer intressanta är att de är så få.
.

Yes, där slog du huvudet på spiken. Ett fåtal väl valda bilder, gärna utskrivna på riktigt hållbart papper, har betydligt större chans att överleva än högar med aldrig så välbehållna negativ, eller digitalarkiv med mängder av slumpskott. Kanske bör man samla de allra bästa digitalt fotograferade familjepärlorna i en särskild mapp och begränsa den till max 500 bilder eller så, och märka den mappen på något sätt så att framtida betraktare inte kan låta bli att öppna den och titta efter.

Naturbilderna kommer möjligen att vara intressanta om de visar utdöda arter eller naturtyper/landskap som försvunnit.

 

[snap01]

Jag förstår inte riktigt vart du vill komma? menar du att det inte är någon idé att ha tidsbeständiga original eftersom du på nått sätt vet att de ändå inte kommer att intressera någon i framtiden? Eller vad är det du försöker säga? Och ser du en motsättning mellan att göra kopior och att ha tidsbeständiga original? På samma sätt som jag antar att du inte raderar dina raw-filer så fort du gjort en utskrift slänger inte jag mina negativ när jag gjort en kopia.

Om man hårddrar ditt resonemang finns väl inte så stor mening med att fotografera över huvud taget, eftersom det ändå enligt dig knappast kan intressera någon?

kan bara nämna att jag var uppe på en resetidning för några år sedan o hade med mig dia film i bla 120 format o redan då sade bildchefen oj film! jag måste leta reda på ljusbordet o luppen, fram kom ett dammigt ljusbord o en peak lupp. Nu kör jag inte film längre dels så vill ingen kund betala filmen o det tar helt enkelt för mycket tid. Ang gamla neg så känner jag en på ett labb som fick in en äldre farbror förra veckan som ville ha bilder scannade o kopior för han trodde inte att dom efterlevande skulle ta hand om dom annars. En sak till som med analogt är att framkallning etc har blivit så dyrt o det finns ett klart mindre antal filmer att välja mellan. Att kunna ta fram sin Hasselblad x-pan o ladda med kodak 100vs eller velvia o sedan framkalla rullarna för 29 kr när man köpte ett 10 st kort kan man tvärglömma idag.
Men jag ska faktiskt in med ett gäng dior imorgon till fotolabbet för scanning tänkte passa på när det är lite lugnare.

 

[alf109]

Hej där.
Har funderat lite på vad man vinner på att först fota tex. analogt svartvitt för att sen scanna bilden och digitalisera den.
n´Erik

För att återgå till ursprungsfrågan. Som jag ser det vinner man kvalitet om man kör med större format, om man kör småbild vinner man knappast något mer än att man kan använda kameror som man trivs med om man gör det. Min erfarenhet är att ett skannat negativ i småbild på min nikon 5000 ed blir lika bra som en digitalfil från min 5D Mk2 konverterad med silver efex till exempel om jag kör med en medelkänslig film (100-200 asa), men sällan bättre. Däremot brukar jag inte gilla digitalfilerna om de är mer rakt konverterade i lightroom eller ps, silver efex gör ett fint jobb med att teckna in färgerna rätt i gråskalan efter hur man vill att det skall se ut och dessutom lägga kontrasten på ett sådant sätt som jag vill att det skall se ut.

Men det enkla svaret är att om man kör småbild vinner man knappast något, snarare tvärt om eftersom man kan skruva upp iso ganska högt på digitalkameran innan bildresultatet blir sämre än en tri-x till exempel.