Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Analog comeback

Produkter
(logga in för att koppla)
Jag är glad att jag behöll min knappt använda Nikon FM2 (en av dom sista som gick att köpa i Sverige), köpte ett nytt ljusmätarbatteri förra hösten så nu är det bara tuta å köra om man blir sentimental...………………..Kommer dock köra vidare med Canon G7X II/Fuji XT-2/SONY A7 II (OBS alla mina kameror är 2:eek:r vilket är lite mysko...…).
 
Jag typ älskade analogt, hade flera mellanformatskameror som Hasselblad, Pentax 67 o Pentax 645n som jag sålde förra veckan till en på fs.

Dom var inte direkt ljudlösa men den sköna analoga känslan när man tog bilden är trevlig. Sedan hade man sin väska med filter från lee som man använde istället för PS idag. Känslan att lägga ett stort dia på ljudbordet inför en picture editor var trevligt.
Det är mycket möjligt att man kommer springa runt med en analog kamera när man är pensionär.
Man går inte igång utav handhavandet av en d850 direkt😩 däremot Fuji x serie är trevlig o kul att plåta med. Nikons/Canons kameror ör rena arbetsredskap för mig. Rätt trista oxå.


Det där är svårt, helt plötsligt blir det en hype och grejerna blir dyra. Ska man köpa på sig fina analoga kameror tror jag man ska passa på nu, tror inte de kommer bli billigare i framtiden.

Vad kostar en Hasselblad idag?
 
Jag tror ingen idag betvivlar att man kan ta tekniskt bättre bilder digitalt idag än med småbildskamera. Jag bläddrade häromdagen i en fotobok med DN-fotografernas bästa bilder 1976. Få bilder skulle idag passera som tekniskt bra (dvs skärpa, kontrast, brus (korn) osv.). Däremot berättande motiv som står sig i de flesta fall.
Bortsett från fotojournalisternas förmodade hektiska tillvaro så ger "analogt foto" ett annat lugn. Man skjuter inte på allt bara för att man kan utan väljer motiv mera med omsorg innan man trycker av.
Som att med sin DSLR bara ha ett 512 Mb minneskort och övertejpad display ungefär. Och sedan inte titta på bilderna förrän några veckor senare.
Framkallar man filmen själv så deltar man i ytterligare ett steg i processen.
Kopierar man dessutom till papper så är processen komplett. Det senare kan vara en konst i sig.

Att göra allt det här hela vägen digitalt i datorn för motsvarande resultat kan man ju göra och det är en annan väg. Det borde inte råda några motsättningar.
 
Jag tror ingen idag betvivlar att man kan ta tekniskt bättre bilder digitalt idag än med småbildskamera. Jag bläddrade häromdagen i en fotobok med DN-fotografernas bästa bilder 1976. Få bilder skulle idag passera som tekniskt bra (dvs skärpa, kontrast, brus (korn) osv.). Däremot berättande motiv som står sig i de flesta fall.
Bortsett från fotojournalisternas förmodade hektiska tillvaro så ger "analogt foto" ett annat lugn. Man skjuter inte på allt bara för att man kan utan väljer motiv mera med omsorg innan man trycker av.
Som att med sin DSLR bara ha ett 512 Mb minneskort och övertejpad display ungefär. Och sedan inte titta på bilderna förrän några veckor senare.
Framkallar man filmen själv så deltar man i ytterligare ett steg i processen.
Kopierar man dessutom till papper så är processen komplett. Det senare kan vara en konst i sig.

Att göra allt det här hela vägen digitalt i datorn för motsvarande resultat kan man ju göra och det är en annan väg. Det borde inte råda några motsättningar.

Är bilden tagen med mellanformat o scannad med imacon så har jag gjort bilder som är två meter breda med bättre kvalitet än vad jag kan få med d850.
 
Vad gäller att få digitalbilden att se ut som om den vore tagen med (välj själv filmtyp - det finns 17 negativa och 27 positiva färgfilmer samt 38 svartvita filmer att välja på) -film på analogt vis: DxO Filmpack har en drös med gamla filmer som färdiga 'renderings' att använda. Deras Fuji Velvia gillar jag speciellt...
Varför dra på sig alla film/framkallnings/monterings/skannings-kostnader från dåtiden, när det är så mycket kostnadseffektivare nuförtiden att gå från det andra hållet?

PS
Och har bildobjektet ett skadat lack på en nagel så fixar vi det on the fly nuförtiden. Vi behöver inte underkänna och kasta bildrutan om resten är tillräckligt perfekt...
 
Började fotografera tidigt 80-tal, så det analoga sitter väl i ryggmärgen. Blev helt digital början av 2000-talet, men för ett par år sedan tog jag upp det analoga igen. Mest Polaroid och storformat 4X5 och 8X10.

Med 8X10 fotograferar jag på ett helt annat sätt än digitalt. Lugnt och metodiskt, alltid stativ och lös mätare. 8X10 är ju relativt knöligt vilket gör att jag tänket ett steg till. Sedan är det mycket känslan i själva förfarandet jag är ute efter; få platser är så trevliga som under fokusduken, med mattskivan framför sig där bilden är spegelvänd och upp och ned. Det tar ett tag att vänja sig.

Håller inte alls med om att det är meningslöst att fotografera analogt för att sedan digitalisera bilderna. Att kopiera 8X10-film är sjukt besvärligt, såvida man inte bara gör kontaktkopior. Jag scannar och behandlar i Photoshop, och printar i en bra skrivare. Jag har stått i labb sedan tidigt 80-tal och håller såklart med om att en "äkta" fotografisk bild är underbar om den görs rätt. Men jag har svårt att vara nostalgisk över damm och newtonringar, det är problematik jag gärna slipper. Däremot luktar fix urgott, men det får jag ju känna ändå eftersom jag framkallar filmen själv.

Jag kombinera olika tekniker. Det bästa av två världar, typ.
 
Tror vi ligger för nära övergången från analogt till digitalt foto. Men ge det lite tid så kan det hända grejer.

Jag har haft en fin collection med musikinstrument, gitarrer o stärkare. Ett instrument från sent 50 och tidigt 60-tal kan kosta hur mycket som helst, samma gäller stärkare, studiopreamps osv. Och det är sanslösa pengar.

Klart att det finns ett samlarvärde men också att instrumenten/preamps används idag för att det är så bra grejer. I musikbranchen är analog utrustning helt integrerad med den digitala, det går om lott. Analoga kameror kommer sannolikt inte användas så, men de kan säkert hitta sina användare.
 
Hade det inte gått omlott så hade det heller inte låtit något alls.....


Du förstår inte vad jag menar 🙂 Idag går det att producera allting i boxen (digitalt), för att sen göra en slutmix D/A. Det jag menar är att kedjan är en blandning av A/D - D/A, lite beroende på hur man jobbar och vilka grejer man har.
 
Det där är svårt, helt plötsligt blir det en hype och grejerna blir dyra. Ska man köpa på sig fina analoga kameror tror jag man ska passa på nu, tror inte de kommer bli billigare i framtiden.
Min subjektiva uppfattning är att priserna på begagnade filmbaserade kameror redan har börjat gå upp sen något år eller två tillbaka.

Vad kostar en Hasselblad idag?
Det beror på vilken modell. En 500C från 1960-talet med ett 80mm-objektiv kan man kanske fortfarande få för 5-6 tusen kronor. En C/M är nog någon tusenlapp dyrare.

Jag köpte en EL/M i början av året för 1280 kr, men det var utan objektiv och magasin. EL-modellerna verkar inte vara lika populära som C-modellerna.
 
Jag tror att analogt foto för många utövare speglar ett hantverksmässigt arbete...det finns inga egentliga genvägar, utan bilden MÅSTE vara bra redan i negativstadiet.

En definitiv deadline för tidningen pressläggning gjorde nog också att pressfotograferna på 60- och 70-talet var tvungna att göra rätt från början...

Jag tycker själv när jag nu blivit ”retroanalog” på gamla dar, att det digitala på sätt och vis ibland är ”för enkelt”...

Många gånger när en digital bild blivit alldeles särskilt bra är det kanske inte enbart min förtjänst utan möjligen till största delen tack vare dyra prylar!

I vilket fall som helst, jag tycker att det analoga ”hantverket” är roligt att hålla på med, och det är ju huvudsaken, eller?
/B
 
Min subjektiva uppfattning är att priserna på begagnade filmbaserade kameror redan har börjat gå upp sen något år eller två tillbaka.


Det beror på vilken modell. En 500C från 1960-talet med ett 80mm-objektiv kan man kanske fortfarande få för 5-6 tusen kronor. En C/M är nog någon tusenlapp dyrare.

Jag köpte en EL/M i början av året för 1280 kr, men det var utan objektiv och magasin. EL-modellerna verkar inte vara lika populära som C-modellerna.


Tack för tipsen, får läsa in mig på Hasselblad :) Vet heller inte hur deras objektiv står sig idag? Kommer ihåg sedan tidigare, Hasselblad var ouppnåelig för det var så dyra grejer.
 
I vilket fall som helst, jag tycker att det analoga ”hantverket” är roligt att hålla på med, och det är ju huvudsaken, eller?
/B

Att bli inspirerad av den utrustning man har eller vilket tillvägagångssätt man använder, är otroligt viktigt. Att tycka nånting är kul och stimulerande är en stor hjälp på vägen. Jag köper det :)
 
Tack för tipsen, får läsa in mig på Hasselblad :) Vet heller inte hur deras objektiv står sig idag? Kommer ihåg sedan tidigare, Hasselblad var ouppnåelig för det var så dyra grejer.

Jämfört mot dagens tillverkade objektiv för digitala bilder så är kvalitén lägre.
Men för film spelar det ingen roll.
 

Mojofaktor används när man beskriver exklusiva begagnade instrument/pedaler, där du betalar för någonting mer än bara det faktiska. Mojo = magi/vackert, det tycker jag gäller även tidiga Hasselblad.

Idag gör man ”relics” på gamla instrument som är en konstform, du får det att se slitet ut och som höjer värdet :)
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar