Jag kan hålla med dig i så måtto att bägge underlättar, men var jag tvungen att välja bara dne ena så ger jag upp fps för tajming
Det var ju så jag fotade på filmtiden. Och ibland numera också när jag är på det humöret (jag gör ibland som Danne, tar bara en bild i taget, mest för att utmana mig själv).Jag skulle uttrycka de så här: Tajming är grundförutsättningen, utan tajmning får man inga bra bilder. Sedan underlättar fps och bidrar med tre saker:
a) det ger mig bättre odds, det ökar sannolikheten att få just den bild jag är ute efter. Istället för att kanske få en bra bild vet jag att jag får flera användbara och med stor sannolikhet någon bra.
b) det dyker alltid upp oklara situationer då och då då tajmingen blir hjälplös för att man helt enkelt inte kan gissa vad som händer härnäst.
c) det gör att jag inte behöver vara superfokuserad i varje enda ögonblick. Fotar man en hel dag kommer tröttheten och okoncentrationen till slut. Ingen kan vara superkoncentrerad timme efter timme utan avbrott. Snabb serietagning är en enorm trygghet och hjälp när tårna fryser, händerna är stela, ryggen värker, magen kurrar, koncentrationen tagit komp-ledigt och humöret i höjd med tånaglarna.
