”Det är blåare här i skuggan, pappa”.

[Canonliza]

lottae skrev:
Adam och Liza. Vet ni verkligen vad ni gör?
Efter jul kommer ni aldrig mer att kunna få en bild på era barn utan att de har en kamera framför ansiktet.
Jag har kämpat med det sedan min var knappt två, men fortfarande lyfter han sin kamera samtidigt som jag tar min. Sen har man en bild på en kamera med någon bakom..
Han får nu ett litet stativ i stället Hoppas då att han tar vägen runt ibland när han inte behöver hålla kameran..

Hahaha. Tja, vad ska jag göra? Mormor hade redan köpt den helt på eget bevåg när hon "meddelade" detta...
Får väl gömma den ibland o vältra mig i X antal rullar på sonen då..

//Liza

 

[erro.se]

Jag brukar faktiskt oftast kalla dem mina barn och barnbarn. Det är inte korrekt rent biologist... men väl känslomässigt!

Nåja... tillbaka till topic nu.

 

[Canonliza]

Re: Re: ”Det är blåare här i skuggan, pappa”.

Brejdol skrev:
På ett sätt är jag ändå lättad över att hon inte angav färgtemperaturen i Kelvin...

HAHAHAHAHA!!!

//Liza

 

[jmalare]

Re: problemet är nog ordet

ekemannen skrev:
Problemet är nog att ordet färgtemperatur innehåller just ordet temperatur [...] därför tror folk att skuggan har lägre färgtemperatur änn direkt solsken eftersom det svalare.

Jag brukar tänka på en ljuslåga. Den blå delen närmast veken har jag fått lära mig har den högsta temperaturen, medan den gula flamman har lägre temperatur.

Men det underlättar ju inte att man i dagligt tal pratar om varmt och kallt ljus där förhållandet är det omvända.

Nåja, jag hinner fundera ut en bra förklaring innan min dotter börjar fråga om sånt här. Hon är 11 månader nu och har redan fattat att det här med kameror är nåt speciellt. Men de måste vara svarta, annars duger det inte.

 

[Damocles]

Men det underlättar ju inte att man i dagligt tal pratar om varmt och kallt ljus där förhållandet är det omvända.

Vadå, det är väl totalt genomlogiskt att kallt ljus har hög färgtemperatur och varmt ljust har låg färgtermperatur. Eller hur.

Att färgtemperaturen kommer från kelvin och färgspektra i fysiken är väl en sak. Tror han brände ett block kol vid olika temperaturer och observerade färgskalan.

Sen bara antar jag att det som sägs vara ett kallt ljus anses vara kallt för att det är blått. Och av någon anledning förknippas gult/rött med varmt (eld kanske) och blått med kallt (snö, himmel, skugga, is, vatten).

Är det någon som har några mer historiska saker om detta. Vore intressant att veta varifrån det igentligen kom när man pratar fototermer.

 

[Arleklint]

Egentligen behöver vi inte bry oss om Kelvin. Han var säkert smart och hade med all säkerhet rätt.

Varmt och kallt spelar egentligen heller ingen roll för oss. Det som spelar roll för oss är att avgöra vilket ljus vi har.

Om vi bara vet att olika ljuskällor ger olika färg på ljuset så kan vi anpassa oss vad gäller filmval/inställningar i digitalkameran.

Kelvin kan man inte hålla på att tänka i när man fotar... då glömmer man ju blomman alt. kvinnan som är motivet.

 

[Damocles]

Det är dock en separat fråga från min, men jag vet, jag är total kunskaps-junkie.

 

[mikaelleijon.se]

Idag när vi satt och åt lunch och lägenheterna mitt emot badade i soljus utbrast min dotter på 2 år o 9 månader: "Vilket underbart ljus det är idag"...

/Stolt Pappa

 

[Andreas74]

mipert skrev:
Jag tror att bra fotografer är bättre pappor, de är mer uppmärksamma på vad barnen säger och vad de reagerar på.
Precis som man är van att vänta på ljuset, eller blicken hos den man fotograferar, klarar man av att vänta på barns upplevelser.

Är du verkligen allvarlig här???!?

 

[gitte edelman]

Andreas74 skrev:
Är du verkligen allvarlig här???!?

Undrar precis som du Andreas!

Är inte fotograf-pappor sådana som mitt i barnets bidrag till middagskonversationen rusar upp och springer iväg med kameran i högsta hugg för att fånga en solfläck som lyser upp några segel/en blomma/en vacker flicka, medan hans (fula och felbelysta) familj sitter kvar och pratar om oviktiga saker, dvs sån't som redan har hänt och inte längre går att fotografera.

(En lingvist-far är, som jämförelse, tex. inte en som lyssnar på VAD man säger, utan en som plötsligt lyser upp med brinnande intresse i ögonen och säger: 'Fantastiskt! Sätter du alltid adverbet där i en fråga med...?' osv. - Svaret på själva frågan får man se efter i månen, eller kaffesump, eller något annat mer lätttillgängligt.)
/Gitte

 

[mipert]

Andreas74 skrev:
Är du verkligen allvarlig här???!?

Nja, det finns en viss ironi i mitt inlägg. Men jag misslyckades med att få med smiley.

Jag tycker dock att det finns de som är uppmärksamma på både ljusets och barnens skiftningar.
De är bra fotografer och föräldrar.
Det handlar om att vara uppärksam och nyfiken, inte bara leva livet tomt och utan intresse för det underbara som små ögon kan se.

Barn är inte alls små änglar som inte kan ljuga och luras, men faktum är att de har mycket oförstört inom sig som det gäller att plocka fram och uppmuntra.
Känsla för ljus och bild är en sådan sak.

gitte edelman skrev:
Är inte fotograf-pappor sådana som mitt i barnets bidrag till middagskonversationen rusar upp och springer iväg med kameran i högsta hugg för att fånga en solfläck...

Och vad gör en sådan trist människa till en bra fotograf?
En bra fotograf tar bra bilder, men en som alltid tar bilder är inte en bra fotograf.

Själv tillåter jag mig, utan ett uns av klädsam ödmjukhet, säga att jag är en bra far till mina barn.
De får kärlek och uppmärksamhet från en outtömlig källa. Samtidigt som disciplinen är á la hundförare på Calvi.



Bättre far än jag är fotograf.

 

[mipert]

Hmm, inte meningen att mitt inlägg skulle få formen av ett försvarstal.

Men jag förundras ofta över en del människors trista liv, de ser aldrig något på riktigt, de ifrågasätter aldrig sanningar.
De ser inte krokodilen bland molnen...

Eller sälar som springer fort. (Rolig kommentar.)

 

[gitte edelman]

Betvivlar inte ett ögonblick att du är en bra far! - det är mer kopplingen till foto jag tvivlade på.
(Det borde kanske varit några smilies i mitt inlägg också... Får väl strö in dom så här i efterkant, om det går bra?)
Måste snabbt tillägga - innan *någon* börjar yrka på skilsmässa här i min närmaste omgivning - att mina barn har en alldeles utmärkt (lingvist)far! (Deras fotograferande morsa är det däremot lite si och så med...) X 3
/Gitte
PS. Jädrans vad snyggt ljus det är därute nu!

 

[mipert]

n

 

[Canonliza]

mipert skrev:
De får kärlek och uppmärksamhet från en outtömlig källa. Samtidigt som disciplinen är á la hundförare på Calvi.

Hoppas d är okej att jag plankar detta rakt av hädanefter! Tycker d sammanfattar mitt försök till föräldraskap underbart...hahaha

//Liza

 

[Canonliza]

För övrigt kan jag berätta att min 3-årige som fick sin begagnade kamera i julklapp av sin mormor...
Jissus vilken succé...men d kommer bli dyrt så vi får nog snart satsa på en digitalkamera åt honom. Han bränner av en 36-rulle snabbare än den mest avancerade fotograf jag sett på länge...
Sen är ju inte d där med siktandet alltid högprioriterat...hehe.
Hur som helst var hans fotograferande mamma mäkta stolt o kände ett nytt band växa fram mellan mor o son..

//Liza

 

[Paragrafryttaren]

Eller så får ni helt enkelt återanvända filmen... ;-)

 

[timlu]

Canonliza skrev:
För övrigt kan jag berätta att min 3-årige som fick sin begagnade kamera i julklapp av sin mormor...
Jissus vilken succé...men d kommer bli dyrt så vi får nog snart satsa på en digitalkamera åt honom. Han bränner av en 36-rulle snabbare än den mest avancerade fotograf jag sett på länge...
Sen är ju inte d där med siktandet alltid högprioriterat...hehe.
Hur som helst var hans fotograferande mamma mäkta stolt o kände ett nytt band växa fram mellan mor o son..

//Liza

Min 3-årige son har adopterat min gamla digitalkompakt. Jag vet ingen som fyller ett minneskort lika fort som han men jäklar vilka bilder han kan få till! Jag känner igen kommentaren om att det är svårt att fota honom nu utan att han har en kamera framför ansiktet (se bil i mitt galleri).

 

[gitte edelman]

Förstår vilken dålig morsa jag är! 'Är fotomorsor värre än andra morsor?' borde min desperata, ömkanstiggande tråd, heta.
Mina barn rör inte en kamera om dom kan undvika det.
Det är klart, det finns ju positiva sidor med det också. Inga fingeravtryck på optiken och filmen ligger orörd kvar i kylen även om allt annat obönhörligen länsats. (Här var det smiley med tvekan således.)
/Gitte

 

[mipert]

Så här lät det för en minut sedan:
”Pappa, var är din kamera”?

”I kameraväskan, men du får inte använda den, ta din egen kamera.”

”Men, din är större och har två delar. Mina tomtar skall klättra på den...”

[diverse frågot och annat utbytes. min dotter hävdar att kameran inte kan ligga i väskan eftersom den är ”såhär jättestor” (måttar med armarna)]

Till slut fattar jag, hon vill ha stativet, så tomtarna kan klättra på det...