Inte riktigt, men nästan lika bra blir det vid Sveg-trakten, som är betydligt närmare.
Tänkte ta mig en tur dit med min dotter i oktober/november.
Tyvärr blir det inte så många datum att välja bland på hösten.
Inte heller får månen vara uppe tidigt på kvällen, då vintergatan ses som bäst.
Dessutom går massa datum bort om man bara vill åka helg (helst lördag).
Då blir det bara dom här datumen att välja bland:
5/10
26/10
2/11
Hej! Tycker det låter som en bra idé och du har koll på mörkret
Bor själv i Timrå (Sundsvall) och har relativt sett nära till Sveg-trakten, runt 15-20 mil.
Har i flera år tänkt åka dit o kolla in mörkret o stjärnhimlen så här på höstkanten, det är ju numera lite av en exklusivitet så här i energibesparingens och miljöhänsynens tidevarv att hitta en plats utan onödigt elljus, el producerad med stor kostnad för naturen, och som anses livsnödvändig att kasta upp i skyn ovan i stort sett tomma gator o vägar i natten och från armaturer som riktar uppseendeväckande stor del av ljuset i andra riktningar, inklusive uppåt, istället för ner mot vägbanan/marken under, bländande trafikanter, nattens djurliv, en o annan stjärnskådare och enstaka rubbade knäppskallar som vill ha mörkt in genom fönstren när de sover
Herregud! Hur skulle det gå annars, utan allt detta överflödande nattljus???
Politiker, beslutsfattare, lagstiftare och menighet, tur ni håller sån bra och ordentlig koll så detta inte spårar ur!
Ha, ha
Men trots mitt stora och långvariga intresse för stjärnhimlen och astroscape-/astrofotografering har detta ännu ej blivit av. Vore onekligen roligt att åka dit en klar kväll/natt och spana in sådant som många andra åker halva jorden runt till riktigt mörka platser för att uppleva! Ja, innan denna närliggande mörkermiljö nu hunnit försvinna helt i miljöhänsynens märkliga töcken.
Nu den 5/10 lovar för tillfället väderprognoserna helmulen sky i Sveg.
Kanske den 26/10 eller 2/11
Vore roligt med sällskap på en sådan liten äventyrstripp, pm:a eller hör av dig här i tråden om du vill
Bifogar en bild från nu i september, Vintergatan ca 2 mil NV Sundsvall, egentligen inte jättemörkt enligt light pollution maps. Har funnit att det är viktigare hur mörkret ser ut åt det håll man fotar/tittar, än att platsen man står på är riktigt mörk (denna bild är i princip tagen i riktning ut mot "svegmörkret"). Överhuvud taget har jag fått för mig att detta med helt kolsvarta platser är av mindre vikt än en riktigt klar och fin luft. Även helt molnfria och stjärnklara kvällar/nätter varierar luftens klarhet tämligen markant. Man pratar om seeing och annat mätbart, krångliga grejor att försöka förhålla sig till och klarheten tycks mig ofta tämligen lokal i både tid och rum. Bara att åka ut o hoppas på tur
Även där i Svegtrakten kommer man att se tydliga och stora ljusförorenade områden i riktningar mot närliggande byar som begåvats med gatlysen natten igenom, mot samhällen och står man på en höjd lär man se föroreningar från samhällen o städer på en radie av minst 10 mil, förmodligen betydligt längre än så om man kommer upp o får ordentlig utsikt.
Och(!) kommer man till en mörk plats upptäcker man att natthimlen i sig, alltså den naturliga natthimlen, är tämligen ljus. Stjärnorna tindrar inte från en kolsvart bakgrund, utan från en ljusgrå himmel som kastar sitt ljus ner över landskapet. Ljuset är inte helt olikt det helmulna dagsljuset (fast förstås svagare).
Astroscapebilder med kolsvarta himlar och en starkt lysande Vintergata är en fantasi, en konstnärlig framställning av natten. En mycket vacker sådan i sagornas värld
Min bifogade bild här ser jag som en måttlig kompromiss mellan verklighet och sagans sammetsmörka stjärnhimmel. Dock: Ingen bild i världen kan förmedla känslan av en spegelblank vattenyta och de gnistrande, tindrande och speglande stjärnorna i densamma (nere i speglingen är faktiskt himlen för ögat i det närmaste svart, och stjärnorna tindrar klart likt vackraste diamanter). Hur stjärnhimlen ovan skiftar, stjärnfall, satelliter och annat man ser och undrar över. Naturens ljud i natten: fågelläten, aspens löv som rasslar i minsta vinddrag, möss som prasslar i gräset och blåbärsriset vid ens fötter, en fisk som slår. Ibland läten och förflyttningsljud från större djur och då blir det spännande. Och, inte att förglömma, den egna kroppens ljud, magen som kurrar, en led som knäpper, hjärtslagen som rusar upp när en liten gren raspar mot jackan på ryggen, andetagen. Sådant man hör och lägger märke till en riktigt vindstilla natt på en tyst plats långt från trafikbuller och annat. Det är verklighetens saga och otroligt häftigt för ens övriga sinnen då synen är kraftigt begränsad av mörkret!