Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Även "vanliga" bildbyråer börjar med royaltyfritt

Produkter
(logga in för att koppla)
Eeros skrev:
Jag kan mycket väl kunna tänka mig att sälja bilder royaltyfritt, men vill i så fall ha mycket bättre betalt för de bilder, än för royaltybilder.

Det behöver inte vara motstridigt. I och med att din bild hamnar i en samling som säljs i många exemplar kan du få bra betalt samtidigt som kunderna kommer relativt billigt undan...
 
Jag tycker att det är absurt att bb inte värnar mer om fotograferna. Om yrket i sig.

Visst..som bildköpare är det bara fördelar med royaltyfritt men vilket värde får bilder och fotografier i denna kvanititetsmarknad?

Hur ser vi på bilder om tio år? Går det att livnära sig som fotograf då (förutsatt att man inte har fast anställning)?

Då jag jobbar mot bb i vanliga fall så skickar jag in kanske 100 filer som de sedan väljer ut vilka de är intresserade av, vilket kanske blir 10st.
Sen ska dessa bilder fixas tekniskt (dagar framför datorn om det är analogt som ska skannas och retucheras o fixas, men även digitala filer tar ju tid).
Sen ska dessa bilder godkännas tekniskt och ev göras om. När de äntligen kommer in till bb läggs de i ett galleri och väntar på ev försäljning.

Att ägna veckor åt fotografering och bildbearbetning för att i slutändan få mycket sämre betalt samt absurda villkor är helt sjukt.

Någonstans undrar man ju vart detta system är påväg. Förmodligen blir det väl så att alla de med en hyfsad digitalkamera och fotointresse tar över marknaden om de accepterar royaltyfritt och vill tjäna några tusenlappar då och då.

Jag vill inte trampa på någon eller sitta på några höga hästar jag menar bara att vi som försöker livnära oss på detta yrkesval mer eller mindre tvingas lägga oss på en ekonomisk (och oetisk?) nivå, som bara de som inte har detta som heltidsjobb kan.

Det har ju funnits royaltyfria bb ett bra tag men den stora skillnaden nu är väl att ett så pass stort varumärke med så många berörda yrkesfotografer väljer att gå samma väg.
 
Jag tror att bildanvändningen går upp också så det behöver inte vara kris för fotograferna.

Reseföretagen använde tex förr bara de bilder som fanns i katalogerna, (ca 200-400) idag finns även internet och där ligger det säkert närmare 40 000 bilder hos en vanlig resesajt.
 
idovoodoo skrev:
Jag tycker att det är absurt att bb inte värnar mer om fotograferna. Om yrket i sig.

Visst..som bildköpare är det bara fördelar med royaltyfritt men vilket värde får bilder och fotografier i denna kvanititetsmarknad?

Hur ser vi på bilder om tio år? Går det att livnära sig som fotograf då (förutsatt att man inte har fast anställning)?
Bildbyråerna gör nog bara vad de måste. Boven i dramat är knappast bildbyråerna utan snarare teknikens utveckling i kombination med att så många med detta erbjuder foto/bilder för att det är kul, inte för att få betalt. Tyvärr.

I en annan tråd för någon vecka sedan konstaterades att yrkesfotografer är ett utdöende släkte, eller iaf att verksamheten måste kombineras. Jag tror på det. Att heltidsotografer om 10 år är ganska sällsynt alltså..


p72 skrev:

Reseföretagen använde tex förr bara de bilder som fanns i katalogerna, (ca 200-400) idag finns även internet och där ligger det säkert närmare 40 000 bilder hos en vanlig resesajt.
Varav de fått många gratis. Billigare än royaltyfritt alltså..
 
Senast ändrad:
idovoodoo skrev:
Att ägna veckor åt fotografering och bildbearbetning för att i slutändan få mycket sämre betalt samt absurda villkor är helt sjukt.

Någonstans undrar man ju vart detta system är påväg. Förmodligen blir det väl så att alla de med en hyfsad digitalkamera och fotointresse tar över marknaden om de accepterar royaltyfritt och vill tjäna några tusenlappar då och då.
Som affärsidkare är det väl ganska självklart att du inte bör ägna veckor med arbete på något som kunden inte är beredd att betala (tillräckligt) för?

Fördelen som heltidsproffs har mot deltidsamatörer är ju att ni har mycket mer tid (och i regel också erfarenhet, utrustning och kontakter inom foto) till ert förfogande att generera kundvärde, och det är också det ni måste använda er tid till för att överleva... oavsett om ni sedan gör det genom att erbjuda kunden kvalitet/prestige i svindyra uppdragsplåtningar med utrustningar som ingen amatör har råd med eller genom att identifiera intressanta områden för bildbyråer och generera enorma volymer bilder av "kundacceptabel" kvalitet.

Kan inte undvika att associera de här diskussionerna till skatteverkets reklam där en skattekonsult beklagar sig över att han inte har råd med champagne när skatteverket gjort det så enkelt att deklarera...

Efter att ha läst bildstöldsdiskussioner där folk hurrar över att kunna fakturera dubbelt för att deras kunder råkat använda en bild i andra sammanhang än de köpt bilden för är det inte svårt att se fördelarna med royaltyfritt från kundperspektivet...
 
Senast ändrad:
lottawe skrev:
Att heltidsotografer om 10 år är ganska sällsynt alltså..
Eller varför skrev jag så? Så är ju redan eftersom många kombinerar verksamheter (ateljefotografen har pappershandel också, andra är journalist+fotograf, grafisk formgivare+fotograf, föreläsare+fotograf eller liknande och alltfler blir arbetslösa,) men det jag menar är att yrkesfotografer nog minskat betydligt mer markant ändå om 10 år.
 
wsaar skrev:
Som affärsidkare är det väl ganska självklart att du inte bör ägna veckor med arbete på något som kunden inte är beredd att betala (tillräckligt) för?

Tja..man måste ju följa de tekniska krav som bb har om man ska leverera och är man då "dum nog" att jobba analogt så tar det en himla tid.

Allt har väl sina för och nackdelar. Sen beror det väl på om man vill pumpa in en massa bilder (som man kanske inte tycker är representativa för sig själv) eller om man väljer t.ex. analogt (vill få med tri-x sköna korn) som är mer tidskrävande men känns bra.
 
Jag håller med Will som jag antar menar att man som affärsidkare måste välja alternativ man tjänar på. Får man inte in det man behöver på utfört arbete är det ju meningslöst att arbeta. Alltså, när berabetningen/arbetstiden är mer än vad det inbringar är det dags att finna andra inkomstkällor.

Sen analogt vs digitalt är ett eget val och det ena är inte värt mer än det andra p.g.a olika arbetssätt. Jag plåtar både och beroende på, men priset för arkivbild är detsamma..
 
HDFS) (KGS skrev:
Det är väl precis vad du gör när du köper en rulle för 49:- och uppåt, du äger inte filmen på något vis, men du har full rätt att titta på den hur ofta du vill...

Lite OT men ändå..

Jodå, har du köpt rullen så är den din, det är din egendom, tro mig, du får slänga den soporna (eller återvinningen). Du har dock inte upphovsräten till rullen bara för att du köpt den. Det är därför vi har en immaterialrättslagstiftning, just för att folk skall kunna köpa exemplar av verk som då blir deras egendom, utan att för den skull tillåtas att exemplarframställa för vidare tillgängliggörande - det är upphovsmannens ensamrätt. Samma sak med tavlorna på din vägg eller böckerna i din bokhylla, det är din egendom, ja du får tom. sälja eller ge bort dem begagnade utan att upphovsmannen har något att säga till om.
 
Jorå, jag vet att det exemplaret är mitt, men somliga tror att de äger själva filmen/dataprogrammet vad det nu kan vara de har köpt. Det hade ju varit rätt coolt att kunna köpa Max OS X för en tusenlapp *s*

För begagnad konst gäller särskilda regler som ger konstnären del av pengarna när den vidaresäljs genom gallerier och auktionsfirmor...
 
HDFS) (KGS skrev:
För begagnad konst gäller särskilda regler som ger konstnären del av pengarna när den vidaresäljs genom gallerier och auktionsfirmor...
OT kanske, men det är inte avgiften till galleristen, auktionsfirman du tänker på nu?
 
För att återgå lite så..

idovoodoo skrev:
..................I längden kommer man väl inte få sälja nåt om man inte har det royaltyfritt.

Ett fotografi är helt klart inte så mycket värt längre.
Utvecklingen för fotografbranschen är negativ.
Utvecklingen för bildbyråerna är negativ.
Och orsaken?

Kanske är det delvis så att verksamma fotografer är för hjälpsamma? Kanske delvis konkurrerar ut sig själva t.o.m, genom goda råd och avslöjanden om bra arbetssätt? (och oj, så mycket jag lärt på fotosidan förresten;)) Och så tekniken då. Den är inte heller att förglömma. Hade utvecklingen stått still hade ju färre bilder gjorts.

Jag tycker personligen fler borde lära sig att värdesätta sitt arbete, sina bilder eller låta bli att leverera, men tyvärr är väldigt många för prisdumpning. Både vad gäller arkivbilder och uppdrag. Jag tror det är där det stora problemet ligger. (Och jag har redan fått stryk och blåmärken för den åsikten, så ni kan väl vara snälla och prata artigt här om ni har andra åsikter?)
 
idovoodoo skrev:
Tja..man måste ju följa de tekniska krav som bb har om man ska leverera och är man då "dum nog" att jobba analogt så tar det en himla tid.
Ja, om det extra arbete du lägger ner bara tillför mervärde för dig men inte för kunden, jämfört med effektivare arbetsmetoder, så har du problem.

En lite oetisk väg som ineffektiva yrkesfotografer ibland använder för att till varje pris behålla sitt ineffektiva arbetsstätt är att låta någon naiv "fotoassistent" jobba gratis för att kompensera effektivitetsbristen.

Ett mer sympatiskt sätt är dock istället att göra så att ditt arbetssätt medför mervärde även för kunden och inte bara för din egen känsla. Jag tror t.ex. inte att de flesta av Anton Corbijns klienter kommer och ber honom om digitala bilder för att det skulle spara några timmar... detsamma gäller även vissa svenska fotografer som lyckats skapa sig en eftertraktad stil. Folk är beredd att betala för det krångel som gör dem speciella.

För att hamna i positionen att folk värderar din stil kanske det dock är fel att arbeta via bildbyråer, du kanske behöver lägga mindre tid på att plåta volymbilder och mer tid på att utveckla en unik stil/inriktning och bedriva PR för att göra ditt namn känt och din stil eftertraktad.

En mellanväg skulle förstås vara att specialisera sig på bildbyråbilder som ser "analoga" ut och satsa på att bli störst inom det segmentet. Det finns säkert en och annan bildköpare som letar efter bilder med de rätta kornen eller annat typiskt analogt utseende, men det är nog ganska tveksamt om de är tillräckligt många för att ge tillräcklig lönsamhet, speciellt som det digitala hela tiden också blir bättre på att immitera det analoga.
 
Jag har inte läst alla inlägg, men när jag noterar oron över att fler bilder produceras till ett lägre pris och att det i framtiden kanske inte kommer att finnas "riktiga" fotografer så blir jag lite förvånad.

För det första så är det väl inget självändamål att det måste finnas "riktiga" fotografer? Om nu "amatörer" eller personer som fotograferar på sin fritid kan leverera lika bra bilder som de så kallade "proffsen" så får väl proffsen börja ägna sig åt något annat då. Kanske är de rent av inte tillräckligt bra.

Själv har jag ett heltidsjobb som jag försörjer mig på. Utöver det fotograferar jag på min fritid för att det är roligt, men jag gör även en del fotojobb. Jag säljer också bilder som jag tagit i olika sammanhang. Det är inte något jag kan leva på, men i bästa fall blir det några tusenlappar extra varje månad.

Jag kan lägga mig lägre i pris än vad många yrkesfotografer gör eftersom jag har min inkomst tryggad. Men jag tänker inte sluta med detta bara för att några andra fotografer inte får sina bilder sålda. Då får de helt enkelt göra som jag. Utbilda sig och skaffa ett annat jobb vid sidan av. Eller bli bättre.

/Joakim

EDIT: I framtiden kommer bara de fotografer som specialiserar sig och blir experter på en viss typ av bilder att ha en chans. Allmänna bilder och så vidare kommer nämligen sådana som jag att leverera.
 
lottawe skrev:
OT kanske, men det är inte avgiften till galleristen, auktionsfirman du tänker på nu?

Droit de suite, (DDS), är en rätt för upphovsmannen, eller dennes arvingar. Dessa ska få ersättning vid vidareförsäljning av konstverk och vissa brukskonstverk. Det gäller även utländska konstnärer eller deras efterlevande med vissa nationaliteter. Rätten gäller under konstnärens livstid och därefter i ytterligare 70 år. Ersättningen är fem procent av försäljningspriset, exklusive moms.

Citerat från BUS hemsida www.bus.se

Stefan
 
Re: För att återgå lite så..

lottawe skrev:
Jag tycker personligen fler borde lära sig att värdesätta sitt arbete, sina bilder eller låta bli att leverera, men tyvärr är väldigt många för prisdumpning.

En annan vinkling på detta kan ju vara att se på BLF, de hjälper ju inte precis till när de tar betalt för den där "allmänt accepterade prislistan" istället för att ha den fritt nedladdningbar på nätet. De hjälper sas. till med att hålla amatören okunnig om bildernas värde.
 
HDFS) (KGS skrev:
Jorå, jag vet att det exemplaret är mitt, men somliga tror att de äger själva filmen/dataprogrammet vad det nu kan vara de har köpt.

Den meningen uppfattar jag som en kontradiktion. Men jag förstår vad du menar (tror jag), om du istället hade skrivit: Jorå, jag vet att det exemplaret är mitt, men somliga tror att de också äger upphovsrätten till vad det nu kan vara de har köpt.; så hade åtminstone inte jag uppfattat det som en motsägelse.

I fallet med datorprogram så är det inte programmet i sig man betalar för (oftast), det kommer sas. "by the way", ofta nedladdningsbart på nätet. Det du betalar för är en användarlicens, inte helt olikt hur bildanvändning kan licensieras av fotografer. Men i fallet med en bok, film, tavla osv. så är det inte en användarlicens man köper, då köper man ett exemplar. En författare har ju ingen som helst rätt att bestämma hur många gånger du läser hans bok, detta eftersom boken i din ägo, ditt exemplar, är din egendom. Samma sak om jag säljer en papperskopia av ett foto, den kopian är då kundens egendom, det enda jag som fotograf kan förbjuda kunden att göra med bilden är det som regleras i upphovsrätten, skulle jag fösöka med något annat är det jag som begår fel.
 
Liax skrev:
Jag kan lägga mig lägre i pris än vad många yrkesfotografer gör eftersom jag har min inkomst tryggad. Men jag tänker inte sluta med detta bara för att några andra fotografer inte får sina bilder sålda. Då får de helt enkelt göra som jag. Utbilda sig och skaffa ett annat jobb vid sidan av. Eller bli bättre.

/Joakim
Att man frilansar vid sidan av och inte tar ut lika mycket som fotografen runt hörnet är en sak, men lägger du dig så lågt som royaltyfria bildbyråer gjort i jämförelse med andra bildbyråer då?

Lägger du dig så lågt att du inte tjänar på det själv efter skatt och utgifter bara för att det är kul att plåta? Isf tycker jag du borde tänka om. Lägger du dig däremot en bit (ex. 20%) under fotografen runt hörnet för att tjäna på det då konkurrerar du men har ändå fattat att ta betalt. Det är skillnad. Stor skillnad mot den som lägger sig 80% under och slopar vinsten eller skatten.

Är de royaltyfria bilderna lika funktionella för kunden som andra bildbyråers så..
 
lottawe skrev:
Att man frilansar vid sidan av och inte tar ut lika mycket som fotografen runt hörnet är en sak, men lägger du dig så lågt som royaltyfria bildbyråer gjort i jämförelse med andra bildbyråer då?

Lägger du dig så lågt att du inte tjänar på det själv efter skatt och utgifter bara för att det är kul att plåta? Isf tycker jag du borde tänka om. Lägger du dig däremot en bit (ex. 20%) under fotografen runt hörnet för att tjäna på det då konkurrerar du men har ändå fattat att ta betalt. Det är skillnad. Stor skillnad mot den som lägger sig 80% under och slopar vinsten eller skatten.

Är de royaltyfria bilderna lika funktionella för kunden som andra bildbyråers så..

Jag skulle aldrig jobba gratis. Jag brukar lägga mig ett par hundralappar under de andra fotograferna. Men det beror faktiskt på. Ibland har jag lyckats få lika bra betalt som de yrkesverksamma plåtisarna av det enkla skälet att mina bilder varit lika bra eller bättre.

Angående bilders funktionalitet så finns det studier som visar att den genomsnittliga bildbetraktaren (som ju faktiskt är betydligt mindre intresserad av bilder än vad vi är) lägger väldigt lite vikt vid en bilds eventuella kvalitéer. Oftast nöjer de sig med att bilden på ett tydligt sätt visar vad den ska. Så ur ett krasst perspektiv är väl genomarbetade, kreativa och konstnärliga bilder av olika slag oftast något som bara de invigda värderar. Det vill säga fotografer, reklamfolk, konstintresserade, och så vidare.

Med det i åtanke kan man faktiskt fråga sig varför en tidningsmakare ska betala en fotograf dyra pengar för att ta en "unik" bild på något som går att få extremt billigt. Speciellt när en majoritet av betraktarna inte märker någon skillnad. Om du förstår hur jag tänker!

/Joakim
 
steelneck skrev:
Den meningen uppfattar jag som en kontradiktion. Men jag förstår vad du menar (tror jag), om du istället hade skrivit: Jorå, jag vet att det exemplaret är mitt, men somliga tror att de också äger upphovsrätten till vad det nu kan vara de har köpt.; så hade åtminstone inte jag uppfattat det som en motsägelse.

I fallet med datorprogram så är det inte programmet i sig man betalar för (oftast), det kommer sas. "by the way", ofta nedladdningsbart på nätet. Det du betalar för är en användarlicens, inte helt olikt hur bildanvändning kan licensieras av fotografer. Men i fallet med en bok, film, tavla osv. så är det inte en användarlicens man köper, då köper man ett exemplar. En författare har ju ingen som helst rätt att bestämma hur många gånger du läser hans bok, detta eftersom boken i din ägo, ditt exemplar, är din egendom. Samma sak om jag säljer en papperskopia av ett foto, den kopian är då kundens egendom, det enda jag som fotograf kan förbjuda kunden att göra med bilden är det som regleras i upphovsrätten, skulle jag fösöka med något annat är det jag som begår fel.

Skrev jag nåt annat?
förvirrad!?
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar