Pupillen
Aktiv medlem
Är kontrasten (hos ett sinusformat linjemönster) känt både i bilden och motivet så är MTF-värdet lika med kvoten mellan dessa två kontraster mätt i procent (observera att kontrasten i procent är (ljusaste - mörkaste)/(ljusaste + mörkaste) och inte ljusaste/mörkaste). Är konstrasten vid en viss frekvens som i det aktuella exemplet 128:1 i bilden och 256:1 i motivet blir detta uttryckt i procent 127/129 (=98,4 %) respektive 255/257 (=99,2 %). Kvoten bildkonstrasten/motivkontrasten (båda alltså uttryckta i procent) blir då 99,2/98,4=0,992.
Ett så högt MTF-värde kan vi även med ett absolut perfekt objektiv inte få annat än vid mycket låga frekvenser på grund av diffraktionen. För fotografering fungerar det mycket bra att förenkla diffraktionsbegränsningskurvan till 1-N*spf/1400 där N är det effektiva bländartalet och spf är spatialfrekvensen. Om nu MTF-värdet är 0,992 så måste alltså N*spf/1400 vara lika med 0,008 och N*spf=0,008*1400=11,2 och det stämmer med bl.a. f/5,6 och 2 c/mm (naturligtvis också med t.ex. f/1,4 och 8 c/mm men så bra objektiv har vi inte så jag valde en lösning som var rimlig
Den exakta formeln för att räkna ut diffraktionen innehåller naturligtvis ljusets våglängd (ovanstående förenklig är ett genomsnitt) och är dessutom inte helt linjär (den viker dock av först vid låga MTF-värden, på den övre och fotografiskt sett mest intressanta halvan kan vi lugnt approximera diffraktionsbegränsningskurvan som linjär).
