Javisst, men jag fick uppfattningen om att du gav honom boken, men sa inte: "Här analysera varför du tycker si eller så" Med de förutsättningarna kanske han hade tagit sig tid att tänka. Frågan är också; behöver man alltid tänka för att känna?
Men det finns så många bilder på denna sida t.ex som verkligen är nollade. Vad kan man säga då?
Då kanske det blir "Nä, suddiga, säger mig absolut ingenting" De har varken retat eller glatt personen ifråga, det kan inte bli någon större mer uttömmande analys.
"Alla bilder talar till alla människor" Ja, men det har den ju då. Att det inte blev mer än noll är ju också ett sätt att tala till någon. Det är ju också en värdering. Är värderingen +1 eller -1 mer värd när det gäller attt känna? Nej det tycker jag inte. Jag känner noll, är lika mycket värt!
Det är inte alltid frågan om att våga känna. Det kanske också är frågan om att våga se "bluffen", elle våga känna "bluffen".
Det behöver inte vara en bluff, därav sitationstecknen.
Att under en depresion fota sig själv snett i spegeln, tillräckligt många gånger, kan få personen berömd. Men att göra samma sak, utan depression, klassas i många fall som familjealbum med tillhörande dålig kompaktkamera. Är det då bilden eller texten under som talar?
Jag tycker du är lite taskig som säger "..ett automatiskt skydd säger att de inte förstår"
Det kanske är så enkelt att de förstår mer? Eller förstår annorlunda? Har inte samma bakgrund som den som "vill förstå".
Det är som en dikt. Precis som du säger, så går ju inte den heller att tolka "fel". Det är vad läsaren uppfattar som är det dikten handlar om. Läser jag snabbt genom den och inte fattar, så säger den mig absolut ingenting. Hjälper det att analysera? Nej, jag är tveksam.
Jag har förresten fått fel på ett svenskaprov för att jag "tolkade" en dikt fel. Frågan var; Vad handlar dikten om. Jag läste och berättade. Men det var ju inte det författaren till dikten hade menat, så alla fem poäng rykte!!!
Det är mina tankar!