Är du långsam eller snabb kommentator?

[NixXxoN]

Ja korta enordkommentarer kan vara trist men kommentarer som ska vara så svåra att man inte fattar om man blir sågad eller hyllad kan vara lika trist. Lite åsikter vad som är "rätt eller fel" Vad man gillade med bilden räcker en bit för mig. Jag kör på första intryck. Vet jag inte vad jag tycker om bilden kan jag vänta ett tag, med en risk för att aldrig återkomma till den bilden igen.

 

[AJä]

fingrarna flyger som citronfjärilar över tangenterna

Jag kommenterar efter den första känslan jag får för bilden, jag kommenterar med andra ord ganska direkt efter att jag sett bilden. Jag tycker man kan se ganska fort om en bild håller måttet i form av teknisk kvalitet, komposition och linjer.

Självklart är det personliga kommentarar med allt vad det innebär...hmmm vad skulle det annars vara. Det är ju jag som skriver kommentaren.

Jag drar mig egentligen inte för att skriva att en bild är skit, men innan jag gör det vill jag gärna veta lite om personen beskriver sig som väldigt grön, det är annars så himla lätta att toffla dit en bild och fotografen blir enormt besviken eller rent av ledsen. Jag lyckas nog inte alltid men det är en tanke jag försöker hitta melllan tangenttryckningarna.

Jag försöker alltid ge tips på förbättringar som jag anser skulle göra bilden bättre. Men här är det ibland så himla personligt, men ibland kanske man prickar rätt. Handlar det om rena tekniska fel är det lättare att ge tips och förslag

Finns mycket att säga, mycket bra fråga som helt klart är mycket intressant.

 

[sagan]

Henric86 skrev:
Ibland kan jag bli sura på vissa bildbedömmare. Det är den typen jag sticker en bild i näven på, en tung konstbild som arbetat i dagar med, sen kikar de på bilden i en sekund och säger: Ohh va fin, den här gillar jag!
De blir inte beröm, det blir bara oartighet. Jag vill att man ska ta tid att titta på mina bilder, fundera över detaljerna, känna igen sig.

De som lyckas förmedla det där som gör ont längst inne (eller glädjer) de kallar man favoritfotografer. Det finns många som är bra, men bara få som jag a.v.g.u.d.a.r till exempel Tina Enghoff. Hennes bok "From a time" var jag nära att börja gråta när jag bläddrade i. Suddiga bilder, utan huvud och utan text, väckte känslor långt inne som fick mig att börja minnas både lycka och sorg, sånt jag varit med om och glömt bort. Då är det en bra fotograf, riktigt bra.
Jag visade en annan kompis: Jäkla suddigt. Säger mig ingenting.


Då hatar jag. Bara då.

Oförståelsen och egoismen.

Det är väl helt naturligt att olika bilder ger olika personer olika känslor? det har väl inte med egoism att göra? han sa väl bara hur han såg på bilden?
Javisst, alla vill bli beundrade och förstådda..men att folk ser på dina bilder på ett helt annat sätt än vad du gör är bara att axeptera!
i en "perfekt" värld så skulle alla hinna ägna en massa tid till att titta på dina bilder..men de har väl (som de tycker) viktigare saker för sig..och för att säga något så blir det väl "fint.." "suddigt.." eller något, men låt bli att fråga dem då..om du vet hur de kommer svara och du inte gillar det svaren

 

[jimh]

Jag har någon slags princip att jag om jag har klickat på en bild två gånger verkligen måste kommentera den även om det känns svårt. Då måste det ju finnas något där som är intressant?

Sen försöker jag också tvinga mig att kommentera bilder utanför mitt motivområde men då blir det oftast bra bilder som får övervägande ros.

 

[gunte]

Efter en koll så har jag i snitt givit 2 kommentarer /dag sedan jag blev medlem..supersnigel skulle jag vilja kalla det..
Och anledningen till hur en kommentar kommer till är ofta beroende på sinnesstämmningen för stunden.Ibland ger bilden starka signaler direkt men ofta får en bild mogna lite innan den kommenteras...
mvh/gunte..

 

[walter-g]

bedöma bild

Jag går in och tittar lite här och där, alltså inte alla inkomna.Tycker jag om bilden eller känner mej mycket kritisk hör jag av mej.Är van att titta på bilder.Kataloger från utländska salonger ger också bedömningserfarenheter...
Men att titta igenom alla-nä det har man inte tid med.

 

[allimac]

snabbis...

ojoj... jag ägnar nog alldeles för mycket tid på fotosidan... inte bra, men ändå bra

hur jag kommenterar är ganska olika, men jag tror jag brukar vara rätt snabb, och få en känsla direkt. det jag känner det skriver jag... är bilden kass, är det lika bra att säga det, det är då man lär sej, det gör iaf jag

vet jag inte vad jag tycker om bilden velar jag kollar på bilden flera gånger, ibland flera dagar i rad.. känner jag något för bilden vill jag få fram det. känner jag inget alls, då blir det ingen kommentar

men för det mesta är jag ganska snabb...iaf.. *ler*

/mvh
Camilla Håkansson

 

[Henric86]

Nej Wallung, håller inte riktigt med det du skriver. Alla som arbetar med foto vet hur mycket jobb som ligger bakom en bild. Timmar, dagar. Som betraktare borde man ge alla bilder en ärlig chans. En bild som kan påverka en människa så pass att man blir känsligt berörd är inte speciell, för då vorde bilden i tryckt i bok.

Jag tycker såhär: Alla bilder talar till alla människor. Vissa har bara fruktansvärt svårt att säga vad de tycker för en bild, mer än: fult, suddigt, konstigt, och det hela slutar med "fint, eller jag förstår inte riktigt den här typen av bilder". Men ger man bilden en ärlig chans? Nehe.
Man ska beskåda och tänka: vad känner jag? Varför har fotografen gjort såhär? Vad vill den här flickan på bilden berätta? Varför är hon svart för ansiktet? Varför är hennes kropp suddig? Varför håller hon vissna blommor i handen?
Fundera och upplev. Bilden behöver en ärlig chans.

BILDEN behöver en ärlig chans.

 

[angela]

Ulf:
anledningen till att jag svarar fort beror just på att jag inte vill "glömma bort" min första tanke,känsla osv som jag skrev i mitt första inlägg... jag funkar nog bäst så. Fast sedan kan jag även ta längre tid på mig, men jag måste alltid först skriva ner kommentaren iaf, sedan kan jag dröja med att klicka på "registrera"-knappen, och då läsa övrigas kommentarer och sitta och betänka bilden en stund till.

Sedan kan ju känslan som kommer långsamt vara absolut lika viktig... men alla funkar vi ju olika, så jag tror inte man kan säga att såna som tänker och tittar länge på en bild avger en s.k bättre kommentar än dom snabba.

 

[pettersson]

Henric86 skrev:

Alla som arbetar med foto vet hur mycket jobb som ligger bakom en bild. Timmar, dagar. Som betraktare borde man ge alla bilder en ärlig chans. En bild som kan påverka en människa så pass att man blir känsligt berörd är inte speciell, för då vorde bilden i tryckt i bok.

Men din kompis jobbar inte med foto, eller? Han andre som du lämnade en av dina bilder till som "bara" tyckte den var snygg, jobbade han med foto?

Anars är det intresant. Du kan väl ta och starta en ny tråd om det här någonstans där det passar bättre så kan vi diskutera där.
Talar alla bilder till alla människor? Uppdrag till Henke att start tråd om!!!

Andreas.

 

[sagan]

Henric86 skrev:

Nej Wallung, håller inte riktigt med det du skriver. Alla som arbetar med foto vet hur mycket jobb som ligger bakom en bild. Timmar, dagar. Som betraktare borde man ge alla bilder en ärlig chans. En bild som kan påverka en människa så pass att man blir känsligt berörd är inte speciell, för då vorde bilden i tryckt i bok.

Jag tycker såhär: Alla bilder talar till alla människor. Vissa har bara fruktansvärt svårt att säga vad de tycker för en bild, mer än: fult, suddigt, konstigt, och det hela slutar med "fint, eller jag förstår inte riktigt den här typen av bilder". Men ger man bilden en ärlig chans? Nehe.
Man ska beskåda och tänka: vad känner jag? Varför har fotografen gjort såhär? Vad vill den här flickan på bilden berätta? Varför är hon svart för ansiktet? Varför är hennes kropp suddig? Varför håller hon vissna blommor i handen?
Fundera och upplev. Bilden behöver en ärlig chans.

BILDEN behöver en ärlig chans.

Alla bilder talar till alla människor
------------------------------------
inte en chans
------------------------------------
Men ger man bilden en ärlig chans?
------------------------------------
Det är precis som jag skrev tidigare, du får lov att axeptera att andra tycker det finns viktigare saker att göra en att kolla på dina bilder,
så de säger bara något snabbt för att slippa titta mer.

enkel lösning: visa inte bilder för folk som uppenbarligen inte vill ägna så stor tid till att kolla på dina bilder..om det är viktigt för dig..visa bilder för de som är villiga att ägna den tid som du anser krävs för dina bilder.
------------------------------------

 

[acke]

angela skrev:
... men alla funkar vi ju olika, så jag tror inte man kan säga att såna som tänker och tittar länge på en bild avger en s.k bättre kommentar än dom snabba.

Det håller jag helt med om. Snabb eller långsam, det beror på personlighet, bildtyp, dagsform och många andra faktorer. Båda sätten kan vara lika rätt (och lika fel).

Men min känsla är ändå att ganska många medlemmar har ett stressat sätt att kommentera, som om de hade som huvudsakligt mål att prestera x st kommentarer i timmen. Jag är inte övertygad om att det är det bästa sättet för den som vill utvecklas som bildbedömare/fotograf.

"Tankar tar tid", som Bodil Jönsson skrev i sin bästsäljande bok för ett par år sedan.

 

[Henric86]

Nej igen, Wallung, det där var lite väl slätstruket. Nu menar jag även folk som arbetar med foto själv (på amatörnivå) som ser på andras bilder, men inte vill förstå det han ser. Det handlar inte om att han ACCEPTERAR bilder eller inte, utan att många inte vill analysera bilder. Vad är det jag ser? Varför är det såhär?
Om fotografen tänkt när han tagit bilden, det vill säga, kan alla människor hitta någon personlig anknytning till bilder. De som hävdar någonting annat är otroligt trångsynt, för det är den uppenbara sanningen.

Hela livet sprids bilder omkring oss, och vi som är anslutna till fotosidan är det för att vi gillar att titta på bilder. Man tränar upp sitt bildseende, det vill jag inte sticka under stol med, men alla människor känner.

Annars är man en urdålig fotograf.

 

[Efwa]

Nej, Henric, du är suddig, och säger inte mig någonting

Jag kan ärligt säga att alla bilder förtjänar en chans, precis som du säger Henric, men ingen kan tala om för mig att jag borde känna som någon annan eller att jag tagit mig för lite tid för att känna.
Det finns kompisar i min krets som gillar samma sorts foton som jag, andra gillar samma musik, eller inredning. Sällan är det samma kompis till alla tre.
Vill jag visa foton så pratar jag inte med den som gillar samma musik som jag. Men jag är inte heller bitter över stackaren som inte tycker som jag.

Jag känner igen känslan du beskriver, den med sorg, vemod och glädje samtidigt. Men jag kan säga att det är med stor sannolikhet olika bilder vi tycker så om, du och jag.

Är jag då en sämre kritiker än du? Är det mindre jobb bakom bilderna som jag gillar? Är det tiden fram till kortet vi bedömmer eller känslan bilden ger oss?

Det finns många bilder som jag känner kan behöva kritiken och vetskapen om att jag inte känner samma sak som de andra som redan kommenterat. Jag uppskattar detsamma med mina bilder. Det är viktigt att veta, och viktigt att lära sig aceptera.
Känner din kompis att han inte kan titta på bilderna för att de är suddiga och utan huvuden, så är det så han känner "Tough luck!" Du kan aldrig påverka det. Han kanske bara behövde tre sekunder för att inse det.
Synd att det tar så lång tid för dig att inse att det bara tog den tiden för honom

Som det redan är sagt så måste alla ta den tid det tar oavsett om det är millisekunder eller ett halvt år.

 

[Henric86]

Efwa, du är säkert en lysande kritiker. Säkert bättre än mig, för jag känner man har ibland svårt att sätta ord på det.
Jag ska förtydliga mitt inlägg lite:

Om du läser en rad text, då förstår du vad som står. Det kanske är lite lite information med du förtår vad som står där. Lika är det med en bild. Alla ser, men alla vill inte berätta vad de ser, det förtränger.
När jag ser den här bilden känner jag att...
När jag ser den här bilden tänker jag på att...

alla kan skriva det som kommentar. Men alla vill inte, för ett automatiskt skydd säger att de inte förstår. Många är kanske rädd att se någonting helt annat än fotografen. Men ingen bild kan tolkas fel. För bilder som berör är till glädje för betraktaren, även om fotografen hade en annan tanke. Vad ser ni, vad känner ni. Fantisera och dröm. Det är bildbedömning. Inte bara: maska här och ful färg där.

Eller vad tycker du?

 

[Efwa]

Javisst, men jag fick uppfattningen om att du gav honom boken, men sa inte: "Här analysera varför du tycker si eller så" Med de förutsättningarna kanske han hade tagit sig tid att tänka. Frågan är också; behöver man alltid tänka för att känna?

Men det finns så många bilder på denna sida t.ex som verkligen är nollade. Vad kan man säga då?
Då kanske det blir "Nä, suddiga, säger mig absolut ingenting" De har varken retat eller glatt personen ifråga, det kan inte bli någon större mer uttömmande analys.

"Alla bilder talar till alla människor" Ja, men det har den ju då. Att det inte blev mer än noll är ju också ett sätt att tala till någon. Det är ju också en värdering. Är värderingen +1 eller -1 mer värd när det gäller attt känna? Nej det tycker jag inte. Jag känner noll, är lika mycket värt!

Det är inte alltid frågan om att våga känna. Det kanske också är frågan om att våga se "bluffen", elle våga känna "bluffen".
Det behöver inte vara en bluff, därav sitationstecknen.

Att under en depresion fota sig själv snett i spegeln, tillräckligt många gånger, kan få personen berömd. Men att göra samma sak, utan depression, klassas i många fall som familjealbum med tillhörande dålig kompaktkamera. Är det då bilden eller texten under som talar?

Jag tycker du är lite taskig som säger "..ett automatiskt skydd säger att de inte förstår"
Det kanske är så enkelt att de förstår mer? Eller förstår annorlunda? Har inte samma bakgrund som den som "vill förstå".


Det är som en dikt. Precis som du säger, så går ju inte den heller att tolka "fel". Det är vad läsaren uppfattar som är det dikten handlar om. Läser jag snabbt genom den och inte fattar, så säger den mig absolut ingenting. Hjälper det att analysera? Nej, jag är tveksam.

Jag har förresten fått fel på ett svenskaprov för att jag "tolkade" en dikt fel. Frågan var; Vad handlar dikten om. Jag läste och berättade. Men det var ju inte det författaren till dikten hade menat, så alla fem poäng rykte!!!

Det är mina tankar!

 

[Henric86]

Jag håller med i det du skriver och naturligtvis är det lika med dikter. Otroligt dumt av en lärare att sätta "fel" på en tolkning.
Men kanske får jag ändra mig lite i mina första inlägg. Bilder som är gjorda på det sättet att de inte ska säga någonting finns det faktiskt en liten svårhet att beröras av. T.ex. vissa dokumentärbilder eller familjebilder. Men snackar man konst, tror jag att alla kan beröras på ett eller annat sätt.
Jag var på en konstutställning för inte så länge sedan. Två av verken, det var installationer, förstod jag inte. Jag blev inte det minsta berörd. Men nu, långt efteråt tänker jag fortfarande på de där klänyporna och hinken. De maler i mig. Jag tror att man kan beröras av att inte bröras
En annan utställning jag var på bestod av en lång pinne med en massa trådar i. Den fattar jag fortfarande inte, men då och då kommer den upp i mina tankar. Då måste den gjort ett intryck. Berört mig.

Som när jag läste Boye för något halvår sedan. "Jag skulle vilja följa dig långt bort". Jag fattade inte, och jag försökte. Men när jag tillslut förstod vad hon menade satte det igång en sådan fundering i mig som slutade i en lång krönika som svenskaarbete. Berörd och lycklig, med ytterligare en insikt.

Stora frågor men spännande...