Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Är detta lagligt? Grrr...

Produkter
(logga in för att koppla)
maxzomborszki skrev:
Dagens mest korkade kommentar! Självklart ska labb göra kopior, det är deras affärsidé, MEN förutsatt om det sker med upphovsrättsinnehavarens tillåtelse.
Det är inte definitionen av en lovlig förlaga. Låt inte upphovsrätten gå ut över äganderätten, för då blir allting väldigt konstigt.

Som Jesper så väl formulerade det: "Upphovsrättslagen är tillämplig på verk som görs offentliga. Dit räknas inte för eget bruk."

Det är en annan sak att medvetet beställa EN kopia för att själv kopiera upp den enbart för att spara pengar. Mellan dessa två finns gradskillnader.

Men det är en tredje sak att UPPMANA andra att göra det. Det är detta jag tycker är dåligt, och vidhåller. Uppmana och sprida omoraliskt beteende med motiveringen att spara några kronor ser jag inte som något bra.

Ja här håller jag med dig till 100%. Man kan ju också lätt tänka sig en situation där fotografen också äger fotolabbet.. då blir frågan rätt så enkel.
 
steelneck skrev:
Nej det får du inte, detta eftersom du inte äger exemplaret av den film du ser i biosalongen.
Betyder det i så fall att jag äger exemplaren av varje bild jag ser i min browser när jag surfar runt på nätet? (eftersom det är ok att kopiera dessa för eget bruk)

Vid publiceringen på internet har ju upphovsrättshavaren implicit medgivit att min browser får kopiera bilden till en lokal kopia på min dator för att den ska kunna visas på min skärm.
Äger jag då denna lokala kopia? Och är det därför jag får mångfaldiga den för eget bruk?
 
Det korkade med just skolfotografer och liknande är väl att de blandar ihop två saker: kostnaden för att skapa bilden, och kostnaden för att framställa kopior.
Om skolfotografen istället tog betalt för två skilda tjänster skulle ju problemet vara löst.
 
desktopmental skrev:
Betyder det i så fall att jag äger exemplaren av varje bild jag ser i min browser när jag surfar runt på nätet? (eftersom det är ok att kopiera dessa för eget bruk)
Ja, det är ett exemplar du fått av upphovsmannen och det är helt jättelagligt att skriva ut det i så fin kvalitet du kan och sätta upp kopiorna på väggen eller klistra in dem i ditt fotoalbum. Upphovsrättslagstiftningen ger dig den rätten.
 
desktopmental skrev:
Betyder det i så fall att jag äger exemplaren av varje bild jag ser i min browser när jag surfar runt på nätet? (eftersom det är ok att kopiera dessa för eget bruk)
Ja, och det är just därför en del fotografer väljer att vattenmärka sina bilder eller publicera dem så pass små, och så pass komprimerade, att även en vanlig 10x15-kopia ser halvdassig ut.
 
desktopmental skrev:
Vid publiceringen på internet har ju upphovsrättshavaren implicit medgivit att min browser får kopiera bilden till en lokal kopia på min dator för att den ska kunna visas på min skärm.
Äger jag då denna lokala kopia? Och är det därför jag får mångfaldiga den för eget bruk?

Ja.

Om du t ex. kikar på de bilder jag publicerat här på FS, då har du mycket riktigt _fått_ kopior på bilderna, fotosidans server har _gett_ dem till dig på mitt uppdrag. Du äger exemplaren, de är dina, även om du inte har upphovsrätten till dem. Detta på samma sätt som böckerna i din bokhylla eller tavlorna på din vägg, de är dina även om du inte skrivit/målat dem. Kanske lättare att jämföra med brev och e-post, skickar jag ett brev till dig så är det ditt. Du får kasta bort det, klistra upp det på din vägg, visa det för någon bekant, kopiera det för t ex. arkivsyfte osv.. Du får dock inte masskopiera det och sedan erbjuda det till precis vem som helst. Exakt samma sak gäller givetvis om jag e-postat dig. Jag kan t ex. inte hindra dig från att sälja din dator utan att permanent och oåterkalleligt radera hårddisken. Du är fri att sälja dina exemplar på samma sätt som att du kan sälja dina böcker begagnade utan att upphovsmannen till dem har rätt att hindra dig. Men märk väl att det bara gäller just dessa exemplar, du får givetvis inte kopiera en tavla och sälja kopian alt. orginalet, för då travar du in på sådant mångfaldigande som upphovsrätten reglerar.

Den som inte gillar Internets kommunikation; att betraktaren måste få en kopia för att kunna ta del av verket, på samma sätt som att jag måste säga säga något för att du skall kunna höra vad jag säger, får helt enkelt söka sig andra vägar för sin publicering, t ex. ett privat galleri på stan, dessutom med fotoförbud.
 
desktopmental skrev:
Det korkade med just skolfotografer och liknande är väl att de blandar ihop två saker: kostnaden för att skapa bilden, och kostnaden för att framställa kopior.
Om skolfotografen istället tog betalt för två skilda tjänster skulle ju problemet vara löst.
Blandar de verkligen ihop dem så mycket? Och på vilket sätt föreslår du att man löser problemet genom att strikt särskilja på det?

Du betalar ju idag mer om du köper TVÅ kopior än om du köper EN. Det är ju det hela "tipset" bygger på, köp en och mångfaldiga själv billigare. Enda andra alternativet är att de skulle ta lika mycket betalt oavsett hur många kopior kunden får, men det är ett steg i fel riktning.

Och att skilja på att ta betalt för fotograferingen för sig (utan att få kopior) och sedan för kopiorna är inte görbart av flera skäl. Ingen vill betala för pengar för en fotografering där de inte ens får en kopia. I skolfotofallet så är de dessutom intressant att ta bilder på ALLA. Man vill man ha gruppbilder på alla i klassen. Argumentet "Pelle är inte med på klassbilden för hans föräldrar ville inte ha några bilder" gör inte resten av klassen eller skolan glada. De vill ha med Pelle oavsett om han sedan köpte en kopia eller ej. På de små porträttbilderna skulle de kanske kunna låta bli att avbilda Pelle, men dels innebär det mer administration att i förväg kolla vilka som vill köpa bilder bilder och dels finns då inte möjligheten att ångra sig och köpa småbilder ändå.

(Jag vet inte om du har provat att ta denna typ av bilder. Jag har plåtat liknande typer av porträtt, ca 500 personer på en dag, då gäller det att man har ett flöde och inte krånglar till det med för mycket administration under själva plåtningen.)

Att sedan kostnaderna ligger lite fördelade är ett ganska vanligt knep. Skulle du lägga den stora pengen på fotograferingen och som porträttfotograf bara ta självkostnadspris för kopiorna skulle du visserligen sälja massor av kopior av en plåtning, men risken är att antalet kunder skulle bli färre eftersom det är en hög tröskel för dem att betala själva fotograferingen. Det här är en avvägningsfråga.

Men självklart får var och en prissätta som de vill, kunden har rätt att anlita dem eller ej. Jag förordar ingendera sätt mer än det andra, bara vill peka på att det inte är så enkelt som man kan tro, speciellt inte om man vill livnära sig på detta.
 
Senast ändrad:
steelneck skrev:
Det är precis sådana där frågor vi har domstolar till...

...och så vidare.

Du inleder detta långa inlägg med att citera mitt inlägg om privat bruk, utan att sedan knappt beröra det alls i resten av texten.
Du verkar även fått uppfattningen att jag skulle förespråka hetsjakt på ungar som byter bilder med varandra(??!). Jag undrade ju bara om det var lagligt att använda dessa egenkopierade bilder hur som helst, baserat på tolkning av termen "privat bruk". (Vilket vi senare kommit fram till att det ju inte är).
Du talar vidare om fildelning, datakommunikation, statsintrång i den privata sfären, förbud av meningsutbyte, storlek på minnesmoduler i mp3-spelare, och avslutar med nån slags "survival-of-the-fittest".

Sorry - but you lost me.

Det mitt inlägg handlade ju om vad som var privat bruk av bilder, och vad som eventuellt skulle kunna klassas som liggande utanför denna definition. Eftersom detta "privata bruk" ju är en av de avgörande faktorerna för vad som är lagligt bruk av upphovsskyddat material eller ej.
Vad som sen är rimligt att beivra är ju en annan fråga. Jag är här ute efter betydelsen av lagtexterna i det aktuella fallet. Inte dess rimlighet eller eventuella vidare verkningar på den "privata sfären".

Låt inte detta bli en dispyt oss emellan Magnus. Vi kanske bara har missförstått varandra.
Jag ville med detta bara klargöra avsikten med mitt tidigare inlägg.
/jer.
 
Senast ändrad:
Jewster skrev:
Jag undrade ju bara om det var lagligt att använda dessa egenkopierade bilder hur som helst
Naturligtvis är det inte det, så fort kopiorna inte längre är för enskilt bruk så är det åter igen upphovsmannen som har rätt att både avgöra om offentliggörandet får göras och/eller om kopiorna är tillräckligt bra för att få visas upp (man får inte försämra verket så att upphovsmannen ställs i dålig dager, t.ex så att folk tror att "den där fotografen tar bilder med dålig skärpa" bara för att det är en usel scanning).

Däremot är det helt lagligt att bara köpa den största bilden och scanna den istället för att köpa den störstsa bilden, tre havlstora kopior som föräldrarna kan pynta huset med och sen ett antal småbilder som pappa och mamma kan ha i plånboken.
Och det var väl just det "tipset" handlade om...

Katarina Renman Claesson har skrivit en hel del om upphovsrätten "för vanliga människor".

Den här är en bra start. På sidan 22 hanterar hon "privat bruk" rätt utförligt.

Övriga publikationer finns här: http://www.juridicum.su.se/iri/karc/publi.htm
 
Senast ändrad:
fhe skrev:
Däremot är det helt lagligt att bara köpa den största bilden och scanna den istället för att köpa den störstsa bilden, tre havlstora kopior som föräldrarna kan pynta huset med och sen ett antal småbilder som pappa och mamma kan ha i plånboken.
Och det var väl just det "tipset" handlade om...

Exakt. Det är just det jag säger. Eftersom det rör sig om privat bruk.
Min frågeställning gällde ju just hur långt detta "privata bruk" sträckte sig dock.
Är det privat bruk att även ge kopior till mormor, morfar, farmor, farfar, kusinerna, moster, morbror, klasskompisar, använda som ID-kortsbild, osv osv...

Baserat på följande paragraf:

"Upphovsrätt innefattar, (.klipp.), uteslutande rätt att förfoga över verket genom att framställa exemplar av det och genom att göra det tillgängligt för allmänheten".

...så gäller det alltså att avgöra var gränsen går mellan privat bruk och tillgängliggörande för allmänheten.

/jer.
 
Jewster skrev:
Min frågeställning gällde ju just hur långt detta "privata bruk" sträckte sig dock.
Det går inte att säga med säkerhet utan avgörs av lagtext, domar och andra tillägg. Personligen tycker jag att Katarina Renman Claesson gör en rimlig bedömning av läget i länken ovan.

Var och en får för privat bruk framställa ett eller några få exemplar av offentliggjorda verk. Det är privat bruk t.ex. då man kopierar till sig själv, sin familj eller sina vänner. I begreppet ligger att kopieringen varken får ha ett direkt eller indirekt kommersiellt syfte. Från den 1 juli 2005 har möjligheterna till privat kopiering begränsats något. Men undantaget torde som tidigare täcka kopiering till sig själv för studieändamål eller bara för sitt nöjes skull t.ex. genom att skriva av en dikt, rita av en teckning, fotografera en tavla eller en skulptur. Nyttjanden som sker inom familje- och den närmaste umgängeskretsen kan också anses vara privata, t.ex kopieringen av sångvisor till privata bjudningar. Den privata kopieringen inkluderar dock inte längre kopiering åt kollegor på arbetsplatsen
Hon lägger ut texten ytterligare (bl.a om begreppet "några få") och jag rekommenderar verkligen läsning av texten i sin helhet. Ovanstående stämmer dock rätt bra med min egen tolkning.

Men sen ska ju upphovsrätten gälla också... När det gäller skolfoton så har jag ingen aning om ifall det är prövat i rätten men jag är inte helt säker på att ett vanligt barn-sitter-på-stol-skolfoto alltid skulle anses uppnå verkshöjd och då är upphovsrätten mindre intressant. Detta inte sagt för att reta skolfoto-fotografer eller så, det är fullt möjligt att jag har fel.
 
Liknande händelse

När våran son var liten gick vi på babysim med honom. Vi som var där erbjöds att få köpa undervattensfotografi på våra barn. Man fick skriva på ett papper så hon skulle ha lite koll tidsmässigt på vilka som var intresserade.

Dagen D och undervattensfotografen är där. En jätte trevlig tjej som verkligen brann för detta med att fotografera under vatten. Dyr utrustning och hon hade kört en lång resa för att fotografera våra barn. De som fotograferades fick hem bilder och fotografen valde bara ut att skicka de som verkligen blev lyckade.

Ett par dagar efteråt pratade jag med en av föräldrarna och hon var såååå nöjd med fotot på sin lilla son. Men hon hade ju minsann kommit på ett sätt att få det billigare. Den här fotografen skickade med negativ med bilden.
Den här föräldern tog negativet till en fotoaffär, förstorade fotot och fick det mer än under halva priset.
Sedan skickade hon tillbaka bild och negativ och sa att hon tyvärr inte var intresserad.

Vilket jävla sätt va? Alltså det var väl lite upplagt efter som fotografen var så blåögd och skickade med negativ. Men jag tycker att så gör man bara inte.

Ringde fotografen (utan att ange namn) och berättade om incidenten. Hon sa att det har hon misstänkt och skulle ändra på rutinerna. Inte skicka med negativ osv.
Det är ju synd om henne som litar på människor och har dyr utrustning med långa resor. En konstnär som har detta som levebröd.

Mvh Lena
 
steelneck skrev:

Det skulle vara lika omoraliskt om jag inte var tillåten att i min högst privata sfär göra vad jag ville med min egendom, det skulle också kräva statsintrång i min privata sfär för att kontrollera efterlevnaden av.

Det får man inte. Man får snart inte göra ett jävla skit i det här samhället.. *suck*
 
Re: Liknande händelse

Nordik skrev:


Ett par dagar efteråt pratade jag med en av föräldrarna och hon var såååå nöjd med fotot på sin lilla son. Men hon hade ju minsann kommit på ett sätt att få det billigare. Den här fotografen skickade med negativ med bilden.
Den här föräldern tog negativet till en fotoaffär, förstorade fotot och fick det mer än under halva priset.
Sedan skickade hon tillbaka bild och negativ och sa att hon tyvärr inte var intresserad.

Mvh Lena

Så jävla sjukt! Men frågan är om jag inte själv hade gjort likadant när jag var 14... (alltså innan jag själv visste vad fotografi var för något)
 
Re: Re: Liknande händelse

Danlo skrev:
Så jävla sjukt! Men frågan är om jag inte själv hade gjort likadant när jag var 14... (alltså innan jag själv visste vad fotografi var för något)
Det där torde ju vara upphovsrättsbrott eller dylikt; hon som kopierade bilden ägde inte exemplaret, hade bara lånat det. Så det är inte riktigt samma sak som frågan i första inlägget i tråden.

Men även om man nu köpt sig ett exemplar av skolfotot - får man låta en utomstående (fotolabbet) göra kopior? I Upphovsrättslagen står:

Första stycket ger inte heller rätt att för privat bruk låta en utomstående
1. framställa exemplar av musikaliska verk eller filmverk,
...

Men gäller det där även fotografier tro...?
 
Re: Re: Re: Liknande händelse

clindh skrev:
Men även om man nu köpt sig ett exemplar av skolfotot - får man låta en utomstående (fotolabbet) göra kopior? I Upphovsrättslagen står:

Första stycket ger inte heller rätt att för privat bruk låta en utomstående
1. framställa exemplar av musikaliska verk eller filmverk,
...

Men gäller det där även fotografier tro...?
Jag är inte helt säker på vad hon lutar sig mot men tidigare nämnd jurist brukar enlit min ringa erfarenhet inte skriva saker som inte stämmer och Katarina skriver i sin "Kort om upphovsrätt" att:
"När en utomstående anlitas för hjälp med kopieringen sker kopieringen för beställarens räkning, och det är beställaren som skall uppfylla kriterierna för tillåten kopiering".

De flesta lab brukar dock kräva (men naturligtvis inte kontrollera) att uppdraget kommer från den som har upphovsrätten, antagligen mest för att skydda sin egen rygg.

När det gäller datorprogram, musik och film är det fullt med undantag i URL så det är nog möjligt att det faktiskt inte gäller fotografier, alternativt att det är slitet ur ett större stycke eller har en en tillbakareferens i ett senare stycke som säger att "stycke ett gäller inte om..." (orkar inte leta upp och läsa på :) ).
 
fhe skrev:
Den här är en bra start. På sidan 22 hanterar hon "privat bruk" rätt utförligt.

Mycket bra länk! Jag tycker att FS bör lägga in den där länken någonstans eftersom dessa frågor dyker upp lite då och då. Källan, Institutet för rättsinformatik, bär också en viss tyngd och torde kunna inge ett visst förtroende hos de flesta. Katarina har gjort ett strålande jobb med att förklara på ett enkelt språk som är lättläst.

Vad beträffar sakfrågan så kan man också läsa på sidan 12 under rubriken "När sker ett tillgängliggörande till allmänheten ?"

Citat:
En viktig begränsning av ensamrätten är att all form av tillgängliggörande som inte sker till
allmänheten faller utanför det upphovsrättsliga skyddet. Det är därför viktigt att klargöra
innebörden av uttrycken ”allmänheten” respektive ”offentligt”. Högsta Domstolen har i flera fall
diskuterat vad som kan anses vara allmänheten.
Kort kan sägas att alla sammanhang som har en offentlig karaktär och faller utanför den privata
sfären kan hänföras till offentliga.


Här pekar hon också på en annan viktig sida i vårt rättsystem, något som många faktiskt glömmer bort när de läser lagen. Politiker skriver lagar, men vad dessa lagar faktiskt innebär i praktisk tillämpning är juridikens område. Politiker skall inte agera domare, lika lite som att polis eller militär stiftar lagar. Så, vad som faller inom begreppet "privat bruk" är något som ytterst måste bedömas från fall till fall.
 
fhe skrev:
... jag är inte helt säker på att ett vanligt barn-sitter-på-stol-skolfoto alltid skulle anses uppnå verkshöjd och då är upphovsrätten mindre intressant. Detta inte sagt för att reta skolfoto-fotografer eller så, det är fullt möjligt att jag har fel.

Just fotografi åtnjuter en liten särställning i upphovsrätten genom att en fotografiskt framställd bild alltid omfattas. Dock är skyddstiden reducerad till 50 år om bilden inte anses vara originell nog. Katarina skriver också några rader om det på sidan 18 i PDFen i tidigare länk.
 
Re: Re: Re: Liknande händelse

clindh skrev:
Men även om man nu köpt sig ett exemplar av skolfotot - får man låta en utomstående (fotolabbet) göra kopior? I Upphovsrättslagen står:

Första stycket ger inte heller rätt att för privat bruk låta en utomstående
1. framställa exemplar av musikaliska verk eller filmverk,
...

Men gäller det där även fotografier tro...?

En grundläggande rättsprincip är att om något inte är förbjudet, så är det tillåtet. Annars skulle vi ha godtycklig lagstiftning utan rättssäkerhet. Någon gråzon där något bara är förbjudet lite grann finns inte. Så, om lagen säger "musikaliska verk eller filmverk" då är det så, och en domstol torde då inte kunna tolka in bildkonst i detta.
 
ANNONS
Spara upp till 12000 kr på Nikon-prylar