Är det något fel på mig?

[benttoe]

Sedan i oktober förra året har jag haft foto i hjärnan konstant.
Läser allt jag kommer över i tidningar, böcker, internet. Köpt 3 kameror under denna korta tid, testat ALLT jag läst om från exponeringar och lek med ljus till bokeh, poträtt, landskap, djur, macro.. Alla funktioner mina tre kameror har haft, har jag maxat ut. Jag har köpt stativ, reflektorer, filmrigg, ND/UV filters, kameraväskor, olika remmar, diffuser och ska snart köpa fler objektiv, byggt fotostudio i källaren.
Jag har tagit runt 9.000 bilder sedan i oktober 2011. Jag har med mig min kamera överallt.. jag pratar och läser bara om fotografering, fått 4 kollegor att köpa kamera, skapat flera bildkonton på internet, startat fotoblogg, haft fotojobb, sålt fotografier, kommit med i tidningar, fått diplom, startat egen fotoklubb osv osv osv..

På 5 månader har jag åstadkommit mer än vad många andra som fotat i flera år gjort.

Är jag manisk? Eller älskar jag bara fotografering och allt vad det innebär?

 

[Paragrafryttaren]

Det är en fas man lätt hamnar i - och går igenom, även om en vissa säkert blir kvar...

 

[fredrikb81]

Tycker det låter ganska standard.

 

[benttoe]

Tycker det låter ganska standard.

Haha.. då behöver jag inte vara nervös att jag är "crazy"

 

[Leaflet]

Fullständigt normalt. Förstår inte problemet...

 

[benttoe]

Skönt att man är bland likasinnade.. mina vänner och kollegor sneglar lite snett på mig.

 

[wangblad]

Du är inte sjuk, bara besatt av foto. Som jag.
www.fotokonst.net

 

[benganj]

Det är normalt. Det mest fanatiska går över efter 1-2 år. Du kommer säkert snart att ta en sväng in i den analoga världen också, vilket jag rekommenderar.

 

[helto]

Det är helt normala symtom på ett väldigt speciellt sjukdomstillstånd.

Tillståndet börjar precis som du beskriver med manisk inläsning på allt som finns att hitta. Man ser bilder överallt. Man tar bilder överallt. Sedan uppnår en fas där skärpan blir viktigare än allt. Man kastar bort bilder som är fantastiska för de inte var skarpa nog. Man köper nya "skarpare" objektiv i strävan efter den skarpaste bilden i samlingen.

I nästa fas använder man sina nya skarpa objektiv till att skapa bilder men "vacker" oskärpa men långa slutartider.

För de allra flesta klingar den första perioden av lite för att sedan gå i vågor ofta i samband med inköp av utrustning som man inte kunde vara utan. Jag själv är i en sådan fas nu (fotat sedan 2005) då jag beställt en Nikon D800. Nog om mig

Det tillstånd du har och om du inte är försiktig kan bli permanent kallas på latin "fotos nördus" eller helt enkelt fotonörd. Helt ofarligt men har som största bieffekt att lämna stora hål i plånboken.

Ordination:

Fota så mycket man orkar men glöm aldrig att ha kul och njut av din kamera och dina och andras bilder...

 

[PFH]

Been there...done that )

 

[benttoe]

Det är normalt. Det mest fanatiska går över efter 1-2 år. Du kommer säkert snart att ta en sväng in i den analoga världen också, vilket jag rekommenderar.

Min far har fotat sedan jag föddes, så analogt har jag fått min beskärda del utav.. allt från gamla Pentax till Hasselblad. Han hade mörkerrum också.. det är jävligt nostalgiskt och lite respekt med analogt.. men det känns så besvärligt med framkallning, 36 rullar, gamla tröga mekaniska kameror osv.

 

[iBoat]

Sedan i oktober förra året har jag haft foto i hjärnan konstant.
Läser allt jag kommer över i tidningar, böcker, internet. Köpt 3 kameror under denna korta tid, testat ALLT jag läst om från exponeringar och lek med ljus till bokeh, poträtt, landskap, djur, macro.. Alla funktioner mina tre kameror har haft, har jag maxat ut. Jag har köpt stativ, reflektorer, filmrigg, ND/UV filters, kameraväskor, olika remmar, diffuser och ska snart köpa fler objektiv, byggt fotostudio i källaren.
Jag har tagit runt 9.000 bilder sedan i oktober 2011. Jag har med mig min kamera överallt.. jag pratar och läser bara om fotografering, fått 4 kollegor att köpa kamera, skapat flera bildkonton på internet, startat fotoblogg, haft fotojobb, sålt fotografier, kommit med i tidningar, fått diplom, startat egen fotoklubb osv osv osv..

På 5 månader har jag åstadkommit mer än vad många andra som fotat i flera år gjort.

Är jag manisk? Eller älskar jag bara fotografering och allt vad det innebär?

Ja, lite

...men det är eldsjälar som du som oftast blir duktiga på vad man än ger sig på!

 

[MBfoto]

Sedan i oktober förra året har jag haft foto i hjärnan konstant.
Läser allt jag kommer över i tidningar, böcker, internet. Köpt 3 kameror under denna korta tid, testat ALLT jag läst om från exponeringar och lek med ljus till bokeh, poträtt, landskap, djur, macro.. Alla funktioner mina tre kameror har haft, har jag maxat ut. Jag har köpt stativ, reflektorer, filmrigg, ND/UV filters, kameraväskor, olika remmar, diffuser och ska snart köpa fler objektiv, byggt fotostudio i källaren.
Jag har tagit runt 9.000 bilder sedan i oktober 2011. Jag har med mig min kamera överallt.. jag pratar och läser bara om fotografering, fått 4 kollegor att köpa kamera, skapat flera bildkonton på internet, startat fotoblogg, haft fotojobb, sålt fotografier, kommit med i tidningar, fått diplom, startat egen fotoklubb osv osv osv..

På 5 månader har jag åstadkommit mer än vad många andra som fotat i flera år gjort.

Är jag manisk? Eller älskar jag bara fotografering och allt vad det innebär?

Att vara "crazy" i foto kan väl knappast vara något negativt? Snarare tvärtom, jag är exakt likadan, nöter sönder alla videon på youtube som har med foto att göra och är galen i att utveckla mig själv som fotograf, så du är inte ensam

 

[benttoe]

Det är helt normala symtom på ett väldigt speciellt sjukdomstillstånd.

Tillståndet börjar precis som du beskriver med manisk inläsning på allt som finns att hitta. Man ser bilder överallt. Man tar bilder överallt. Sedan uppnår en fas där skärpan blir viktigare än allt. Man kastar bort bilder som är fantastiska för de inte var skarpa nog. Man köper nya "skarpare" objektiv i strävan efter den skarpaste bilden i samlingen.

I nästa fas använder man sina nya skarpa objektiv till att skapa bilder men "vacker" oskärpa men långa slutartider.

För de allra flesta klingar den första perioden av lite för att sedan gå i vågor ofta i samband med inköp av utrustning som man inte kunde vara utan. Jag själv är i en sådan fas nu (fotat sedan 2005) då jag beställt en Nikon D800. Nog om mig

Det tillstånd du har och om du inte är försiktig kan bli permanent kallas på latin "fotos nördus" eller helt enkelt fotonörd. Helt ofarligt men har som största bieffekt att lämna stora hål i plånboken.

Ordination:

Fota så mycket man orkar men glöm aldrig att ha kul och njut av din kamera och dina och andras bilder...

Haha.. så rätt helto
Jag har redan gått förbi "den perfekta bilden" (kommer aldrig få den) och arbetar nu med det jag kan bäst, ofokus, brus, suddigt, hög ISO, snea bilder..
Och det mesta i svartvitt.

 

[benttoe]

Ja, lite

...men det är eldsjälar som du som oftast blir duktiga på vad man än ger sig på!

Man kan hoppas

 

[Tell]

Tre kameror på knappt ett halvår? Nej det skulle jag faktiskt inte säga är helt normalt. :\
Iofs kanske ditt fotointresse är kombinerat med att du är en sån där extrem prylnörd också? Om det nu är så så hoppas jag att du har ett bra jobb med skyhög lön...

 

[iBoat]

Man kan hoppas

Ditt inlägg fick mig att minnas min egen fotoentusiasm. Det var helt sjukt, jag skaffade småbildskamera och så småningom mellanformat. Min usla lärlingslön gick åt till utrustning och en ständigt framkallande av film, främst dia och E6 process. Killarna på labbet småflinade varje gång jag åkte och hämtade rullarna eftersom ingenting var användbart. Jag försökte förklara att det var experimentfoto för att lära mig mer. Det gjorde jag också och så småningom skaffade jag eget sv/v labb och rusade ner i källaren efter jobbet, hade inte ens tid att gå på toa fast jag behövde. Mina föräldrar var mycket bekymrade

Keep on!

Edit:
Detta var i slutet på 70-talet, men entusiasmen finns fortfarande när man upptäcker nya konstigheter och möjligheter som måste utforskas och provas på ett sätt det egentligen inte var tänkt.

 

[benttoe]

Tre kameror på knappt ett halvår? Nej det skulle jag faktiskt inte säga är helt normalt. :\
Iofs kanske ditt fotointresse är kombinerat med att du är en sån där extrem prylnörd också? Om det nu är så så hoppas jag att du har ett bra jobb med skyhög lön...

Absolut inte.
Min första kamera var en Fujifilm s3200 (billig superzoom), den sålde jag efter en knapp månad för att det fanns inte tillräckligt med finesser, den andra kameran jag köpte var en Fujifilm HS20 (också bilig) med alla funktioner som en systemkamera förutom då just möjligheten att byta objektiv, så då sålde jag den och köpte en (som jag ÄLSKAR) Samsung NX11, främst för storleken och designen men också för att jag fick den 1.000kr under butikspris då jag känner ägaren.

Ingen prylnörd.. och ingen rikemansson eller en man med skyhög lön... bara en vanlig knegare med ett brinnande intresse för fotografering.

Nu låter det mer rimligt va Tell?

 

[benttoe]

Ditt inlägg fick mig att minnas min egen fotoentusiasm. Det var helt sjukt, jag skaffade småbildskamera och så småningom mellanformat. Min usla lärlingslön gick åt till utrustning och en ständigt framkallande av film, främst dia och E6 process. Killarna på labbet småflinade varje gång jag åkte och hämtade rullarna eftersom ingenting var användbart. Jag försökte förklara att det var experimentfoto för att lära mig mer. Det gjorde jag också och så småningom skaffade jag eget sv/v labb och rusade ner i källaren efter jobbet, hade inte ens tid att gå på toa fast jag behövde. Mina föräldrar var mycket bekymrade

Keep on!

Edit:
Detta var i slutet på 70-talet, men entusiasmen finns fortfarande när man upptäcker nya konstigheter och möjligheter som måste utforskas och provas på ett sätt det egentligen inte var tänkt.

Då har vi ungdomar (snart 40 år gammal dock ) det bra mycket lättare nu med experimenteringen OCH framkallningen.. nu kan man slösa 1000 bilder utan att vara orolig. Ibland var det bättre förr.. men bara ibland

 

[iBoat]

Då har vi ungdomar (snart 40 år gammal dock ) det bra mycket lättare nu med experimenteringen OCH framkallningen.. nu kan man slösa 1000 bilder utan att vara orolig. Ibland var det bättre förr.. men bara ibland

Hehe, läste mitt inlägg igen och man kan tro att jag är 150 år gammal