Jag menar att efterbehandlingen är ofta nästan avgörande. Observera att jag inte har tro på att göra dåliga bilder bra i ps, kvaliteten måste sitta i exponeringen..
En fråga först.
-Hur många menar att framkallningen av en film är efterbehandling? Jag menar att det är det, eftersom du på många sätt där styr hur bilden blir när den senare kopieras.. Ni som fotat efter zoonmetoden vet precis vad jag menar!!
En bild kan användas till så mycket. Tryck i magasin, visning på liten/stor LCD-skärm, dagspress, reklam, separatutställning osv osv.. alla presentationer kräver sin speciella efterbehandling av bilderna. Kräver att man känner hur bildens ursprungliga kvaliteter påverkas genom alla led fram till det färdiga resultatet.
Hur kan en bild tagen i kameran vara färdig direkt ur den? Kamerahusproducenterna har ju inte heller lagt upp det för att det skall vara så.. Fotar ni endast i JPEG så förstår ajg er lite mer dock, men jag misstänker att ni fotar RAW..
Fotografi har alltid varit (traditionellt sett) till stor grad ett hantverk, inte bara ett stycke tekniskt kunnande. Man kan inte prata om gamla dagars stora fotografer (även de som faktiskt dokumenterade!) utan att prata om hantverk. Jag behöver väl inte ens nämna villka aspekter som ligger i det begreppet om vi drar paralleller till vårt fotografi idag??
!!
Än en gång så menar jag att det som är äkta för mig det kan bara vara det jag själv upplever som äkta. INget annat. Ingen annan upplever det som jag/du.
Det är väl typ endast i detta sammanhang som jag är och ser livet från ett postmodernt perspektiv..
Låt inte kameran styra.
Är det inte mer äkta att visa det man upplever än det kameran ser?
Eller ÄR DET BARA JAG som medvetet exponerar si eller så utifrån den individuella situationen så att efterbehandlingen skall bli så effektiv som möjligt utifrån det mål jag har med bilden?
MVH Niclas,
Ps, nämn en "stor fotograf" som inte behandlat bilden efter exponeringen/framkallningen?