Äkta naturfotografering

[mille]

Toste skrev:


Vad jag menar är att om en bild förmedlar en naturupplevelse som är falsk så är bilden också falsk. Det vill säga om en fotograf fotar en varg i ett hägn och visar bilden utan att tala om att bilden är tagen i ett hägn, så kan ju bilden förmedla en falsk naturupplevelse och därmed, enligt min mening, vara falsk. Det borde vi vara överens om eller?

Jo, kanske, men då tror jag att vi har uppfunnit en helt ny fotografisk genre: naturupplevelsfoto.

Det är faktiskt inget ont i det alls, tvärtom. För mig kan ett naturfotografi fylla två funktioner.

Det kan vara en vacker bild som det är skönt att vila ögonen på. Då spelar det egentligen ingen roll hur den framställts eller om den bearbetats. En bra bild är en bra bild.

Men bilder kan också få mig att känna att 'där skulle jag vilja vara' och då är det oftare bilder av nästan dokumentär natur (doh!). Det skulle jag gå med på att kalla naturupplevelsefotografi.

Visst det blir lite fånigt med en ny genre men jag tror att knäckfrågan här är just vad man som betraktare vill få ut av bilden.

Och, ja, de flesta bilder hamnar nog mer eller mindre i båda kategorierna ovan.

/Mille

 

[Toste]

mille skrev:



Visst det blir lite fånigt med en ny genre men jag tror att knäckfrågan här är just vad man som betraktare vill få ut av bilden.

Håller med.

Mitt resonenmang bygger på hur jag själv upplever och vad jag uppskattar hos naturbilder. Ser jag en bild, som är bra, skapas det inom mig en känsla av att vara på plats där bilden togs med allt vad det innebär. Ser jag t.ex. en fin bild på en myr så byggs det upp en massa intryck inom mig typ en viss stillhet och lugn. Om jag sedan inser att bilden är tagen intill en motorväg försvinner alla inbyggda associationer och bilden blir för mig ointressant.

Att diskutera om det är etiskt riktigt att ta bort en liten gren i bilden istället för att diskutera om upplevelsen bilden förmedlar är sann, är för mig som att sila mygg och svälja elefanter.

 

[wennerstrom]

Det finns ju ett antal sådana här trådar, och alla verkar innehålla ungefär samma sorts argument, det finns dom som är extremt renläriga och det finns dom som tycker att allt är ok så länge det blir en bra bild, så långt är jag med. Vad jag inte förstår är varför det här är så viktigt?

Är det inte den egna upplevelsen som är den viktiga i de flesta fall? Hur nöjd man är med den bild man producerat, känslan av att skapat/dokumenterat något vackert eller intressant? Att det råkade ligga en motorväg 50 meter till höger om älgen som betar i gryningsljus (eller när/om dom nu betar, inte vet jag), spelar det roll? Älgen var ju trots allt där. Att någon redigerat bort en gren i hörnet av bilden i p-shop som han eller hon missade för att det var mycket intressantare med gökens placering i andra hörnet, är det ett brott? Det viktiga var väl chansen att få fotografera göken just när den var ifärd med att knuffa ut ägg ur ett bo, inte huruvida bilden blev tekniskt perfekt från första början? Jotack, jag kan hålla med om att det är fel att klistra in pingviner på E4-an och sen hävda att det är deras naturliga migrationsrutt eller nåt liknande, men utöver den sortens extrema fabrikation, är det verkligen så honkigt vad fotografen gjort och inte gjort och när det är gjort?

Motsatsen gäller också. Om nu det finns människor som hävdar att en äkta naturbild ska vara tagen utan autofocus, utan filter, utan efterbearbetning, och negativkanterna ska synas så att man ser att ingen beskärning skett, låt då dom hållas med det. Jag kan sympatisera med den åsikten också, precis som jag kan förstå människor som föredrar att höra klassisk musik framförd på klassiska instrument istället för producerat av synthar och effektlådor.

Vad jag inte förstår är varför den egna åsikten måste förfäktas in absurdum (och det gäller fler ämnen än detta, digital/analog-debatten nån?)
istället för att alla helt enkelt får göra det dom tycker är roligt. Fotografi är väl en -hobby- för de flesta av oss, och bör ju då helst vara någonting roligt och positivt, eller hur?

//Bengt

 

[Maverick]

Just vad det gäller naturfotografi så tycker jag personligen att det är viktigt att bilden är äkta i den mening att den inte förmedlar något som inte finns. T ex djurparksbilder som ser ut att vara från savannen.

Detta tyckande från min sida är nog starkt kopplat till min dokumentära ådra. Jag tycker att alla naturbilder i mer eller mindre omfattning även är dokumentärbilder. När man visar bilder som ger intryck av en sak som inte är sann så uppstår två, i mitt tycke hemska, bieffekter.

Det ena är att vi fotografer som grupp betraktat tappar trovärdighet. Jämför med modefotografer där folk i allmänhet tror att alla modellbilder är retucherade för att de ska bli smalare osv... Detsamma kommer att inträffa för naturfotografer, "ähh den där bilden har han ju tagit på zoo". Det är den mildare effekten då betraktaren har en medvetenhet om att bilden inte nödvändigtsvis visar hela sanningen. Betraktaren är kritiskt, vilket är bra.

Den andra och mycket värre bieffekten, enligt mig, är att betraktaren tar bilden för sanning. Återigen kan jag jämföra med modefotografi. Det har länge hävdats modellbilderna ligger bakom många unga flickors dåliga hälsa pga av att flickornas verklighetsuppfattning blir snedvriden. I naturfallet kan vi tänka oss en överexponering av antalet vargar. En okritisk betraktare får kanske sin verklighetsuppfattning snedvriden och tror att det är ganska gott om varg trots allt. Trots att bilderna kanske är tagna i hägn. Om det nu är gott om varg eller andra arter så kan man väl tillåta jakt på dessa.

Att enbart betrakta en naturbild eller dokumentärbild utan hänsyn till fakta runt själva fotograferingen är enligt mig att lyfta ut bilden ur dess övergripande sammanhang, där den fyller en mycket viktig funktion. Något som mestadels får tråkiga konsekvenser när det sker regelmässigt.

Mvh
Maverick

 

[Linmajon]

wennerstrom skrev:

Vad jag inte förstår är varför den egna åsikten måste förfäktas in absurdum (och det gäller fler ämnen än detta, digital/analog-debatten nån?)
istället för att alla helt enkelt får göra det dom tycker är roligt. Fotografi är väl en -hobby- för de flesta av oss, och bör ju då helst vara någonting roligt och positivt, eller hur?

//Bengt

Jovisst. Kloka ord.
Jag har slutat med ett antal aktiviteter, mycket pga. det "gnäll" som finns bland företrädelsevis män i 50+ åldern. Dessa har ibland stel uppfattning om hur allt i verksamheten "ska vara". Jag ville pyssla med modellflyg/segelflyg för att det var kul och slippa alla trista åsikter om vad som var rätt och fel.
Tyvärr är just hobbyfotografer extra utsatta för denna kategori tyckare.
Tack och lov är vi som bara tycker allt är roligt som är flest, ännu...

 

[janm]

De som tycker det är viktigt kan väl skriva nån sorts Dogma-manifest, publicera det och börja marknadsföra sin bilder som "Tvångströja 2002"-märkta...

Det kan t.o.m finans olika grader:
Vanlig tvångströja
- Ingen manipulering, etc

Tvångströja Silver
- Bilden tagen minst 2 mil från närmsta väg
- Fotografen hade inte ätit på tre dagar

Tvångströja Guld
- Fotografen tillbringade en vecka naken på en myr innan han började fota. Vråläkta naturupplevelse intygas.

 

[Walkerboh]

Ha ha ha

Utmäkt ide

Tvångströja platina:
Göran Kropp eller Ola Skinnarmo typ av expidition

 

[_UF0_]

jag tycker man gör det bra om man lyckas hitta ett ställe och förmedla en stark känsla av vildmark intill en motorväg

 

[Walkerboh]

Visst är det väl okej att fota i djurpark.
Det är ju ofta det rimliga alternativet till att fota lejon, elefanter och likande. En biljett till afrika är ju inte gratis.
Men man får ju ange att bilden är tagen i hägn och inte i sin naturliga miljö.

Sen är det väl inget fel att fota djur 2 metere från motorvägen heller. civilisationen ingår ju faktisk i djurens naturliga miljö (numera).
Om en betraktare tittar på en bild av ett hjortron och fantiserar bort sig till lappländska myrar kan inte fotografen ta ansvar för. bilden kan ju lika gärna vara tagen i bergsagen.

 

[Toste]

Walkerboh skrev:
Visst är det väl okej att fota i djurpark.
Det är ju ofta det rimliga alternativet till att fota lejon, elefanter och likande. En biljett till afrika är ju inte gratis.

Det konstiga är att det inte är så stor skillnad på att fota lejon i en djurpark och en populär nationalpark i Kenya. Om man ser 20 safaribilar runt en dunge så kan man ge sig tusan på att det ligger ett gäng lejon där och sover middag med turister runtomkring i bilarna med sina kameror som klickar i ett kör.

 

[green]

Jag förstår vad Toste menar, men tycker det är viktigt att man skiljer på upplevelsen av en bild och den naturupplevelse som resulterar i en bild. Jag försöker inte rekonstruera en naturupplevelse när jag fotograferar, jag försöker skapa en helt ny. Varje bild är ju trots allt ett tvådimensionellt fragment av en mångdimensionell verklighet, och av den anledningen alltid tagen ur sin kontext. Bilden är en manipulation av verklighetsupplevelsen, och som sådan alltid sann i sig, precis som min upplevelse av bilden alltid är sann i sig. En missvisande bildtext är det enda som kan ge intryck av att bilden skulle vara falsk.

Därför anser jag att en bild inte kan belastas med värden som sann eller falsk, en bild är vad den är, ett ting i sig. Däremot kan fotografen eller den om publicerar bilden uppträda falskt om vederbörande uppger felaktiga uppgifter, försöker ge intryck av att vara något han/hon inte är.
Så mitt råd blir; upplev bilden men strunta i att läsa bildtexten.

Gr.

 

[Paragrafryttaren]

Toste skrev:
Jag trivs inte alls med de bilder som jag tagit som är ett utsnitt av verkligheten och som ger ett annat sken än hur jag själv upplevde verkligheten. Jag upplever det bedrägligt mot betraktare att visa upp en sådan bild.
Däremot får jag inte dåligt samvete om jag i efterhand tar bort t.ex. något störande i bakgrunden som inte alls lurar en betraktare i själva naturupplevelsen. Är jag ensam i att tycka så?

Är en bild på en kråka på en trädgren i en park mitt i London automatiskt mindre sevärd än en bild på en likadan fågel i liknande ljussättning men två mil från närmaste väg?

Behöver en bild som ska förmedla någon sorts känsla av upplevelse egentligen vara doumentär? Hur tänker du när det gäller denna (relativa) uppsjö av abstrakta naturbilder? "Så såg det minsan definitivt inte ut!".
Jag ser inte heller det automatiska felet eller lögnhalten i att plåta en varg i hägn. Om bilden som tas i hägnet ger en bra bild hur vargen ser ut och beter sig, vad är det då för fel med det? Ett hägn behöver ju inte betyda artificiella miljöer av plast/gips som i vissa djurparker.

En myskoxe med ungar som är bakom hägn är nog ungefär lika agressiv som en utanför hägn (i vilket fall man bör hålla sig borta...).

Sen tycker även jag att man bör tala om att man har plåtat i hägn även om jag inser att det egentligen mest är motiv- och strapatsromantik.

 

[Toste]

LeadHead skrev:


Är en bild på en kråka på en trädgren i en park mitt i London automatiskt mindre sevärd än en bild på en likadan fågel i liknande ljussättning men två mil från närmaste väg?

En bild av en kråka i London behöver ju inte ge sken av att vara något annat än en kråka i London. Så det tycker jag inte känns fel.

Behöver en bild som ska förmedla någon sorts känsla av upplevelse egentligen vara doumentär? Hur tänker du när det gäller denna (relativa) uppsjö av abstrakta naturbilder? "Så såg det minsan definitivt inte ut!".

Abstrakta bilder ger ju inte sken av att vara något annat än en abstrakt bild. Inga problem för mig där.

Jag ser inte heller det automatiska felet eller lögnhalten i att plåta en varg i hägn. Om bilden som tas i hägnet ger en bra bild hur vargen ser ut och beter sig, vad är det då för fel med det? Ett hägn behöver ju inte betyda artificiella miljöer av plast/gips som i vissa djurparker.

Så länge bilden på vargen i hägn inte ger sken av något annat än en varg i hägn så har jag inga problem med det heller. Om däremot bilden kan tolkas som en varg i det fria utan att fotografen påpekar något annat så är bilden falsk för mig.

Kärnan i mitt resonemang är att jag anser att äktheten i det bilden förmedlar är viktigare än om fotografen i efterhand retuscherat bort ett störande grässtrå eller dylikt, som ju en del fotografer anser vara helt förkastligt.

 

[Paragrafryttaren]

Toste skrev:

Så länge bilden på vargen i hägn inte ger sken av något annat än en varg i hägn så har jag inga problem med det heller. Om däremot bilden kan tolkas som en varg i det fria utan att fotografen påpekar något annat så är bilden falsk för mig.

Ok. Det beror nog en hel del på vad man har för syfte med bilden och i vilket sammanhang.

 

[sagan]

Toste skrev:

Kärnan i mitt resonemang är att jag anser att äktheten i det bilden förmedlar är viktigare än om fotografen i efterhand retuscherat bort ett störande grässtrå eller dylikt, som ju en del fotografer anser vara helt förkastligt.

Håller helt med om detta

Men var man fotograferar ett vilt djur som är fri, tycker jag inte det spelar någon roll, ute i vildaste skogen eller i ett villaområde,
djuret är ju lika vild i vilket fall som helst.
Men visst ska man skriva var bilden är tagen i vilket fall som helst, på alla typer av bilder
Och är det ett djur på ett zoo eller liknande så vill jag veta detta..för inte tror jag att dessa djur uppträder likadant som fria vilda djur inte

mvh
/Kim

 

[Toste]

kim99x skrev:


Håller helt med om detta

Tack Kim..)

Men var man fotograferar ett vilt djur som är fri, tycker jag inte det spelar någon roll, ute i vildaste skogen eller i ett villaområde,
djuret är ju lika vild i vilket fall som helst.
Men visst ska man skriva var bilden är tagen i vilket fall som helst, på alla typer av bilder

Om man fotar ett rådjur i ett villaområde så syns det ju oftast på bilden, så då är det inget problem. Om det inte syns trivs jag inte med bilden om jag inte skriver var den är tagen. Jag tror vi är överens där.

Och är det ett djur på ett zoo eller liknande så vill jag veta detta..för inte tror jag att dessa djur uppträder likadant som fria vilda djur inte

Precis..)
Men dessutom vill i alla fall jag som betraktare kunna sätta mig in i känslan som bilden förmedlar. Om jag ser en bild på en vild björn så upplever jag lite av det som fotografen upplevde. Är bilden tagen på ett zoo utan att jag vet om det så är min upplevelse som betraktare falsk. Jag hoppas du förstår mitt resonemang där. Det verkar vara svårt att få fram budskapet.

 

[klabbarpan]

Bäste Torsten!
I dina ögon är jag förmodligen en grov brottsling. Jag blev klubbmästare i Kista 1992 med en bild på en gråsparv tagen på en uteservering i Stockholm. Sparven sitter på en stol endast en halvmeter ifrån mig och tigger mat så som sparvar ofta gör på en uteservering. Bilden gick inte hem hos alla men det jag fick beröm för var: komposition, närhet, ögonkontakt och mörkrumsarbetet, det är en bra bild som jag fortfarande har på väggen. Menar du att jag skulle ha avstått från att ta bilden? Var det dålig smak av mig att visa upp den i en klubbtävling?
Jag har dessutom den dåliga smaken att jag stannar och plåtar miljöer som jag hittar när jag är ute och åker bil. Ta en titt på min bild "Dungen", där har jag motorvägen mindre än 10 m bakom ryggen, vilken betraktare kan ana det? Jag hade sett motivet många gånger från vägen, tvingades att köra en omväg på ett par mil för att kunna ta bilden. Skulle jag ha avstått även från denna bilden? Jag hörde bullret från vägen när jag tog bilden men jag tycker att bilden förmedlar en helt annan känsla, rätta mig om jag har fel.
Beträffande dina synpunkter om filter så tycker jag att du har fel även här, såvida vi inte pratar effektfilter. Filtren hjälper ju ofta till att återge verkligheten så som vi ser den med våra ögon.

 

[Toste]

klabbarpan skrev:
Bäste Torsten!
I dina ögon är jag förmodligen en grov brottsling. Jag blev klubbmästare i Kista 1992 med en bild på en gråsparv tagen på en uteservering i Stockholm. Sparven sitter på en stol endast en halvmeter ifrån mig och tigger mat så som sparvar ofta gör på en uteservering. Bilden gick inte hem hos alla men det jag fick beröm för var: komposition, närhet, ögonkontakt och mörkrumsarbetet, det är en bra bild som jag fortfarande har på väggen. Menar du att jag skulle ha avstått från att ta bilden? Var det dålig smak av mig att visa upp den i en klubbtävling?
Jag har dessutom den dåliga smaken att jag stannar och plåtar miljöer som jag hittar när jag är ute och åker bil. Ta en titt på min bild "Dungen", där har jag motorvägen mindre än 10 m bakom ryggen, vilken betraktare kan ana det? Jag hade sett motivet många gånger från vägen, tvingades att köra en omväg på ett par mil för att kunna ta bilden. Skulle jag ha avstått även från denna bilden? Jag hörde bullret från vägen när jag tog bilden men jag tycker att bilden förmedlar en helt annan känsla, rätta mig om jag har fel.
Beträffande dina synpunkter om filter så tycker jag att du har fel även här, såvida vi inte pratar effektfilter. Filtren hjälper ju ofta till att återge verkligheten så som vi ser den med våra ögon.

Jag tror jag missuppfattas. Det väsentliga, som jag ser det, är att bilden fömedlar något som är sant. En bild av en gråsparv på en stol ger ju inte sken av något annat. Dessutom vet ju alla att gråsparvar vistas i människors närhet. Jag har själv bilder på talgoxar som äter ur handen på människor. Helt okej förstås eftersom bilden inte ger sken av något annat. Självklart så anser jag att en bild på en gråsparv som du beskriver helt okej.
Vad gäller bilden Dungen så skriver du mycket riktigt att bilden är tagen intill en motorväg. Jag skulle gjort detsamma. Sedan får betraktaren själv uppleva bilden på hans/hennes sätt.
Vad gäller filter är det givetvis helt okej om de inte förvanskar/förskönar verkligheten för mycket. Jag är tveksam till filter inom naturfotografi om de förvanskar för mycket, även om man talar om det. Jag är lite tveeggad här.
Däremot tycker jag, som jag sagt förut, att det är okej att retuschera bort t.ex. ett grässtrå så länge det inte förtar sanningshalten i bilden

Så ser jag på saken.

MVH/Torsten