Graal
Avslutat medlemskap
KONTRASTSTYRNING MED TVÅBADSFRAMKALLNING
Här kommer min artikel om tvåbadsframkallning som Fotosidan inte tog in. Lägger nu in den här i Mörkrumsforumet och hoppas att någon kan tycka den vara intressant ändå.
INLEDNING
Hur noggrann män än är med att försöka ge det svartvita negativet rätt kontrast vid filmframkallningen så behöver man ofta finjustera bildkontrasten vid kopieringen efter det resultat som önskas. Kontrasten varierar alltid något från motiv till motiv på samma film, även om ljusförhållandena är likartade, och därför blir filmframkallningen med småbilds- och annan rullfilm ofta en kompromiss. Kontrastjustering vid kopieringen är då nödvändig. Likaså kan man vilja avvika från normalkontrast av skäl som t.ex personlig tolkning och uttryckssätt.
Idag är det vanligast att man reglerar kontrasten med variabelt fotopapper och filtrering. Enklast är då att använda en förstoringsapparat med färghuvud eller VC-huvud. Kontrasten kan styras steglöst med dessa apparattyper. Använder man förstoringsapparat av kondensortyp räcker inte alltid de fasta filtergrader som erbjuds. Med graderade fotopapper räcker det heller inte alltid med de fast pappersgradationerna för att finjustera till önskat bildresultat och idag är det dessutom betydligt svårare att få tag i graderat papper annat än i normal hårdhetsgrad. Lösningen kan då vara tvåbadsframkallning.
INTE BARA FÖRDELAR MED VARIABLA FOTOPAPPER
Det talas ofta om fördelarna med variabla fotopapper, att man bara behöver ha ett enda paket av varje storlek hemma är ett starkt argument. Ett annat är att man inte behöver vara så noggrann vid filmframkallningen; kontrasten kan ju ändras steglöst med VC-färgapparat från mjukaste mjukt till hårdaste hårt i efterhand, sägs det. Men kontrasten kan regelras steglöst över en ganska stor vidd även med graderade fotopapper (om man föredrar sådana) och då har flera hårdheter på lager samt använder sig av tvåbadsframkallning. Likaså kan man få en ganska stor steglös vidd med bara en pappergradation och tvåbadsframkallning om man kompletterar sin kondensorapparat med ett färg/vc-huvud eller kalljussytem som ger mjukare ljus.
Ett graderat fotopapper av en viss grad kan dock inte höjas i kontrast (utgående från normal/hårdframkallare) men med tvåbadsframkallningen kan den sänkas steglöst upp till ca 1½ steg. Strävar man mot bästa möjliga bildresultat är det dock ingen god idé att slarva vid filmframkallningen, oavsett pappersval. Grunden för en kopia med rik gråskala är alltid ett negativ med rätt (normal) kontrast. En stor fördel med variabla papper, som graderade inte kan mäta sig med, är möjligheten till lokal kontraststyrning genom belysning med filter av olika hårdhetsgrad i samma bild.
Men graderade fotopapper har den positiva egenskapen att de aldrig uppvisar några skillnader i separationsegenskaper mellan de olika graderna. Ett graderat papper är antingen högdagerseparerande med god kontrastutdragning i ljusa delar, lågdagerseparerande med god kontrastutdragning i mörka partier och skuggor eller medelseparerande med medelgod kontrast och jämn tonseparation i hela skalan. Detta oavsett vilken grad som används. För variabla fotopapper kan det däremot vara så att olika filtrering inte bara ger olika totalkontrast utan separationsegenskaperna kan också förändras. Dessutom kan dessa egenskaper hoppa oregelbundet vid olika närliggande filtreringar. Ytterligare en egenskap, som kan vara till nackdel med variabla papper är att kontrastförändringen mest ger sig till känna i bildens mellantoner.
Det finns alltså både för- och nackdelar med variabla papper. De negativa egenskaperna kan vara argument för att istället använda graderade alternativ och medlet för att finjustera kontrasten heter TVÅBADSFRAMKALLNING. Men tvåbadsframkallning fungerar bra även med variabla papper. Dessutom verkar metoden kunna ge betydligt bättre separation i skuggor och lågdagrar hos papper med variabel kontrast.
MJUK OCH HÅRD FRAMKALLARE
Metoden med tvåbadsframkallning går ut på att man använder dels en mjukarbetande framkallare och dels en hårdarbetande. Exempel på mjukarbetande framkallare är Kodak Selectol Soft och Tetenal Centrabrom S. En rent hårdarbetande framkallare kan vara svårt att hitta i handeln och därför får man oftast nöja sig med en normalarbetande som t.ex Kodaks Dektol eller Agfa Neutol Ne. För att åstadkomma olika kontraster/hårdheter i bilden framkallas den först i den mjukarbetande framkallaren och därefter i den normal/hårdarbetande. Det är viktigt att alltid först framkalla i den mjukarbetande eftersom den hårdarbetande påverkas mycket lite av förorening från den mjuka.
TVÅ LÖSNINGAR SOM BLANDAS
En variant av tvåbadsframkallning är klassikern Doktor Beers som består av två lösningar (A och B) vilka blandas i olika proportioner för att ge olika kontrast. Dessa lösningar kan även användas separat som tvåbadsframkallare. Dr Beers finns (vad jag känner till) inte att köpa utan man får själv blanda de båda lösningarna efter recept. Kodak har förut haft en variant vid namn D-64, med två lösningar, men den finns heller inte att köpa utan man får tillreda själv. Engelska Fotospeed har dock en typ av framkallare i sitt sortiment, GSD 10 (Grade Select Developer), betsående av två lösningar som blandas eller används separat i olika tidskombinationer. Enligt deras egna uppgifter ska man med denna framkallare kunna variera kontrasten på ett graderat fotopapper av normalkontrast (2,5) från 0-4.
UPP TILL 1½ STEG MJUKARE ÄN MED NORMALFRAMKALLARE
Olika typer av graderade papper påverkas olika mycket i hårdhet med tvåbadsmetoden men som tumregel kan kontrasten justeras upp till ca 1-1½ steg mjukare än normalt med samma pappersgradation. Om Fotospeed GSD 10 kan åstadkomma mer vill jag inte uttala mig om förrän jag provat den. Ett graderat papper som går lätt att påverka är t.ex Emaks K888. Detta är av klorbromsilvertyp och alltså mera skuggseparerande. Bromsilverpapper reagerar inte lika mycket. Men även VC-papper kan kontrastpåverkas av tvåbadsframkallning. Fotokemika Fineprint är ett sådant papper.
BILDEXEMPEL
I bildexemplen som följer har jag först valt Emaks K888 grad 2 (normal). Jag har använt en förstoringsapparat av kondensortyp. Negativet var av normal kontrast för kondensorkopiering. Bilderna är belysta exakt likadant med 30 sekunders belysningstid på bl 8. några justeringar (t.ex efterbelysning och pjattning) har inte utförts. Detta för att få en så bra jämförelse som möjligt mellan bilderna. Scanningen är lika utförd och endast pixelsminskning samt usm 0,3 radius och 100% har lagts på i datorn.
Den totala framkallningstiden var 3 min för alla bilder. Som mjukframkallare använde jag Kodak Selectol Soft och som normal/hårdframkallare Kodak Dektol. Något man bör tänka på är att Selectol Soft har mycket begränsad hållbarhet i skål, runt en timme innan den får försämrad framkallningseffekt. Dektolen håller längre. Färsk framkallare är alltså vad som gäller för snyggt bildresultat så tillred inte mer framkallare än vad som går åt för sessionen.
Bild nr 1: Framkallad enbart i Selectol Soft 3 minuter.
Här kommer min artikel om tvåbadsframkallning som Fotosidan inte tog in. Lägger nu in den här i Mörkrumsforumet och hoppas att någon kan tycka den vara intressant ändå.
INLEDNING
Hur noggrann män än är med att försöka ge det svartvita negativet rätt kontrast vid filmframkallningen så behöver man ofta finjustera bildkontrasten vid kopieringen efter det resultat som önskas. Kontrasten varierar alltid något från motiv till motiv på samma film, även om ljusförhållandena är likartade, och därför blir filmframkallningen med småbilds- och annan rullfilm ofta en kompromiss. Kontrastjustering vid kopieringen är då nödvändig. Likaså kan man vilja avvika från normalkontrast av skäl som t.ex personlig tolkning och uttryckssätt.
Idag är det vanligast att man reglerar kontrasten med variabelt fotopapper och filtrering. Enklast är då att använda en förstoringsapparat med färghuvud eller VC-huvud. Kontrasten kan styras steglöst med dessa apparattyper. Använder man förstoringsapparat av kondensortyp räcker inte alltid de fasta filtergrader som erbjuds. Med graderade fotopapper räcker det heller inte alltid med de fast pappersgradationerna för att finjustera till önskat bildresultat och idag är det dessutom betydligt svårare att få tag i graderat papper annat än i normal hårdhetsgrad. Lösningen kan då vara tvåbadsframkallning.
INTE BARA FÖRDELAR MED VARIABLA FOTOPAPPER
Det talas ofta om fördelarna med variabla fotopapper, att man bara behöver ha ett enda paket av varje storlek hemma är ett starkt argument. Ett annat är att man inte behöver vara så noggrann vid filmframkallningen; kontrasten kan ju ändras steglöst med VC-färgapparat från mjukaste mjukt till hårdaste hårt i efterhand, sägs det. Men kontrasten kan regelras steglöst över en ganska stor vidd även med graderade fotopapper (om man föredrar sådana) och då har flera hårdheter på lager samt använder sig av tvåbadsframkallning. Likaså kan man få en ganska stor steglös vidd med bara en pappergradation och tvåbadsframkallning om man kompletterar sin kondensorapparat med ett färg/vc-huvud eller kalljussytem som ger mjukare ljus.
Ett graderat fotopapper av en viss grad kan dock inte höjas i kontrast (utgående från normal/hårdframkallare) men med tvåbadsframkallningen kan den sänkas steglöst upp till ca 1½ steg. Strävar man mot bästa möjliga bildresultat är det dock ingen god idé att slarva vid filmframkallningen, oavsett pappersval. Grunden för en kopia med rik gråskala är alltid ett negativ med rätt (normal) kontrast. En stor fördel med variabla papper, som graderade inte kan mäta sig med, är möjligheten till lokal kontraststyrning genom belysning med filter av olika hårdhetsgrad i samma bild.
Men graderade fotopapper har den positiva egenskapen att de aldrig uppvisar några skillnader i separationsegenskaper mellan de olika graderna. Ett graderat papper är antingen högdagerseparerande med god kontrastutdragning i ljusa delar, lågdagerseparerande med god kontrastutdragning i mörka partier och skuggor eller medelseparerande med medelgod kontrast och jämn tonseparation i hela skalan. Detta oavsett vilken grad som används. För variabla fotopapper kan det däremot vara så att olika filtrering inte bara ger olika totalkontrast utan separationsegenskaperna kan också förändras. Dessutom kan dessa egenskaper hoppa oregelbundet vid olika närliggande filtreringar. Ytterligare en egenskap, som kan vara till nackdel med variabla papper är att kontrastförändringen mest ger sig till känna i bildens mellantoner.
Det finns alltså både för- och nackdelar med variabla papper. De negativa egenskaperna kan vara argument för att istället använda graderade alternativ och medlet för att finjustera kontrasten heter TVÅBADSFRAMKALLNING. Men tvåbadsframkallning fungerar bra även med variabla papper. Dessutom verkar metoden kunna ge betydligt bättre separation i skuggor och lågdagrar hos papper med variabel kontrast.
MJUK OCH HÅRD FRAMKALLARE
Metoden med tvåbadsframkallning går ut på att man använder dels en mjukarbetande framkallare och dels en hårdarbetande. Exempel på mjukarbetande framkallare är Kodak Selectol Soft och Tetenal Centrabrom S. En rent hårdarbetande framkallare kan vara svårt att hitta i handeln och därför får man oftast nöja sig med en normalarbetande som t.ex Kodaks Dektol eller Agfa Neutol Ne. För att åstadkomma olika kontraster/hårdheter i bilden framkallas den först i den mjukarbetande framkallaren och därefter i den normal/hårdarbetande. Det är viktigt att alltid först framkalla i den mjukarbetande eftersom den hårdarbetande påverkas mycket lite av förorening från den mjuka.
TVÅ LÖSNINGAR SOM BLANDAS
En variant av tvåbadsframkallning är klassikern Doktor Beers som består av två lösningar (A och B) vilka blandas i olika proportioner för att ge olika kontrast. Dessa lösningar kan även användas separat som tvåbadsframkallare. Dr Beers finns (vad jag känner till) inte att köpa utan man får själv blanda de båda lösningarna efter recept. Kodak har förut haft en variant vid namn D-64, med två lösningar, men den finns heller inte att köpa utan man får tillreda själv. Engelska Fotospeed har dock en typ av framkallare i sitt sortiment, GSD 10 (Grade Select Developer), betsående av två lösningar som blandas eller används separat i olika tidskombinationer. Enligt deras egna uppgifter ska man med denna framkallare kunna variera kontrasten på ett graderat fotopapper av normalkontrast (2,5) från 0-4.
UPP TILL 1½ STEG MJUKARE ÄN MED NORMALFRAMKALLARE
Olika typer av graderade papper påverkas olika mycket i hårdhet med tvåbadsmetoden men som tumregel kan kontrasten justeras upp till ca 1-1½ steg mjukare än normalt med samma pappersgradation. Om Fotospeed GSD 10 kan åstadkomma mer vill jag inte uttala mig om förrän jag provat den. Ett graderat papper som går lätt att påverka är t.ex Emaks K888. Detta är av klorbromsilvertyp och alltså mera skuggseparerande. Bromsilverpapper reagerar inte lika mycket. Men även VC-papper kan kontrastpåverkas av tvåbadsframkallning. Fotokemika Fineprint är ett sådant papper.
BILDEXEMPEL
I bildexemplen som följer har jag först valt Emaks K888 grad 2 (normal). Jag har använt en förstoringsapparat av kondensortyp. Negativet var av normal kontrast för kondensorkopiering. Bilderna är belysta exakt likadant med 30 sekunders belysningstid på bl 8. några justeringar (t.ex efterbelysning och pjattning) har inte utförts. Detta för att få en så bra jämförelse som möjligt mellan bilderna. Scanningen är lika utförd och endast pixelsminskning samt usm 0,3 radius och 100% har lagts på i datorn.
Den totala framkallningstiden var 3 min för alla bilder. Som mjukframkallare använde jag Kodak Selectol Soft och som normal/hårdframkallare Kodak Dektol. Något man bör tänka på är att Selectol Soft har mycket begränsad hållbarhet i skål, runt en timme innan den får försämrad framkallningseffekt. Dektolen håller längre. Färsk framkallare är alltså vad som gäller för snyggt bildresultat så tillred inte mer framkallare än vad som går åt för sessionen.
Bild nr 1: Framkallad enbart i Selectol Soft 3 minuter.
