Epic

Aktiv medlem

• 8 Juni 2005

• #1

Undrar om ni upplever samma sak som jag, att eran respektive motarbetar fotointresset, att ni får höra kommentarer typ "jag eller kameran", "jag vägrar åka på semester med både dig och kameran", "leker med datorn igen"... you get the point ;-)

Hur löser ni detta? Eller är alla så lyckligt lottade att era familjer har full förståelse för fotointresset? Eller kanske tom delar intresset?

 

afe

Aktiv medlem

• 8 Juni 2005

• #2

Jag hade turen att träffa min hustru när jag jobbade som fotograf (och träffade henne i tjänsten). Det har förmodligen gjort att hon har större förståelse för både semesterbeteende och inköp

 

madsen1

Aktiv medlem

• 8 Juni 2005

• #3

Repekt och värme Det löser det mesta...

dvs: om man får det tillbaka också

 

OldSchool

Aktiv medlem

• 8 Juni 2005

• #4

Se till att din partner skaffar sig ett eget intresse

 

Erik Schalin

Aktiv medlem

• 8 Juni 2005

• #5

Jo suuuck
Eller :
Kom nu då!
ska du stanna här?

 

Walle

Aktiv medlem

• 8 Juni 2005

• #6

Jag har löst problemet genom att få min käresta att själv bli intresserad av foto

Dock får jag inte plåta vad jag vill. Att plåta avklädda tjejer är det inte tal om...suck!

 

Dadigan

Avslutat medlemskap

• 8 Juni 2005

• #7

I början av mitt och min flickväns förhållande var det en hel del suckar och blickar men i och med att hon fick en egen digitalkamera av sina föräldrar passade jag på att ge henne lite fotolitteratur och annat så nu börjar hon faktiskt arta sig riktigt bra

Annars är väl regeln att en partner inte behöver ha samma intresse -bara acceptera ens egna, fast det är ju lite svårt om det är den gemensamma ekonomin som går åt till diverse, för oss fotografer, nödvändiga inköp.

 

Epic

Aktiv medlem

• 9 Juni 2005

• #8

Dadigan skrev:
I början av mitt och min flickväns förhållande var det en hel del suckar och blickar men i och med att hon fick en egen digitalkamera av sina föräldrar passade jag på att ge henne lite fotolitteratur och annat så nu börjar hon faktiskt arta sig riktigt bra

Klicka för att se resterande...

Tur att det fungerade för dig. Har redan försökt utan något vidare resultat! Kanske ska försöka lite till ;-)

Dadigan fortsatte med:
Annars är väl regeln att en partner inte behöver ha samma intresse -bara acceptera ens egna, fast det är ju lite svårt om det är den gemensamma ekonomin som går åt till diverse, för oss fotografer, nödvändiga inköp.

Klicka för att se resterande...

... och stressen över att inte kunna fota när vi plötsligt hittat vårt drömmotiv på resan, det upplevs ofta som bortkastad väntetid :-(

 

nonno

Aktiv medlem

• 9 Juni 2005

• #9

Ömsesidighet

Det handlar väl om ett ömsesidigt givande och tagande?
Upplever din partner att din tid för fotograferande, arbete vid datorn med bilder, annat surfande och/eller spelande vid datorn (för att inte tala om pengar som går till inköp av fotoprylar/dataprylar) låååångt överstiger det engagemang som du är beredd att ge henne och ert gemensamma liv - ja då kan jag ha förståelse för hennes inställning. Du får väl försöka göra en så objektiv bedömning som det går - var ligger dina prioriteringar och engagemang både tidsmässigt och kanske ekonomiskt? Finns det någon balans eller är det så att du kanske bara har tid för dina specifika intressen?
Kommer du fram till att det mesta av din tid riktas till kameran och datorn - då är det kanske bara dem du har tid för i ditt liv som det ser ut just nu?

 

MattiasL

Aktiv medlem

• 9 Juni 2005

• #10

Tja, fotograferandet är en så stor del av mig, att det nog är ganska svårt att begränsa det för mycket utan att, så att säga, stympa min personlighet. Samtidigt får man ju vara på sin vakt så man inte nördar ihop sig alldeles, och ständigt glider in på fotorelaterade samtalsämnen, eller funderar på vilka framkallningstider som blir bäst för FP4 i Xtol. Man måste ju ha andra sidor också. Annars blir man både en dålig medmänniska/partner och en dålig fotograf.

Säger jag, som är singel...

 

Estethia

Aktiv medlem

• 9 Juni 2005

• #11

när jag var på jakt spanade jag förstås in killar som var fotografer lite extra och lyckades haffa en snygg, trevlig och duktig yrkesfotograf, så vi har precis noll problem med förståelsen.
faktum var att han peppade mig att göra nånting av min talang och var en av dom som såg till att jag "fick tummen ur" och startade eget.

min karl har numera flipperspel som hobby, eftersom han tycker att hans förra hobby nu är hans yrke och att det inte funkar att ha samma sak som både yrke och hobby.
själv är jag lite konstig och har inga som helst problem med att bara fota precis hela tiden.
;o)

 

lyteskomik

Aktiv medlem

• 7 Juli 2005

• #12

Ja, min pojkvän är fullt förstående... fick honom till och med att börja fota själv på allvar, han hade bara rört analoga kompakter innan! Nu plåtar han dock endast digitalt. Han lånar till och med min Nikon D100 - och tar för det mesta väldigt bra bilder kan tilläggas! Vi slåss om kamerorna här hemma...

 

SmurfMolly

Aktiv medlem

• 7 Juli 2005

• #13

Tipset är att ragga partner här på fotosidan! Funkade för mig.. eller om det nu kanske var jag som blev raggad på.. hur som haver.. det fungerar bra, trots att han är Canonist.. men man kan inte få allt!

Allvarligt.. var sak har sin tid och plats.. Ibland måste kanske din partner vänta på dig.. nästa gång får du kanske gå förbi "den perfekta bilden"...

Respekt, lyhördhet och flexibilitet...

Oj vad präktigt det låter... =D

 

gerhardp

Aktiv medlem

• 7 Juli 2005

• #14

Epic skrev:
Du får välja: Jag eller kameran!

Klicka för att se resterande...

Om min fru skulle nedlåta sig till att ställa ett sådant barnsligt ultimatum skulle jag inte tveka en sekund. Hur skall vi kunna tillbringa resten av våra liv ihop om vi inte ens kan ge varandra utrymme att leva?

Nu är min fru tack och lov inte av den inskränkta kalibern så risken är inte överhängande. Dessutom har hon en massa egna intressen och åtaganden som jag naturligtvis måste respektera på lika villkor. Hon är estet men foto intresserar henne inte ett dugg mer än när vi kan fylla på familjebudgeten genom att hon knäcker som min assistent.

Svaret? Jag väljer livet!

/G

EDIT: Ja, det är klart - vi måste ju ägna varandra uppmärksamhet också i lagom doser - annars skulle vi lika gärna kunna leva åtskilda.

 

Senast ändrad: 7 Juli 2005

rolandolofsson

Aktiv medlem

• 7 Juli 2005

• #15

"Där är dörren.Låt inte den slå dig på vägen ut."

 

christian veltman

Aktiv medlem

• 10 Juli 2005

• #16

Hmm

Hmm...

Undrar varför jag är singel? *asg*

 

ulltand

Aktiv medlem

• 10 Juli 2005

• #17

Inget problem här. Vi har olika intressen, jag foto o scouting/överlevnad, hon schack o jobb.
Det fungerar utmärkt, vi är ifrån varandra ganska mycket men det är inget som stör, snarare tvärt om

 

bengt luthman

Aktiv medlem

• 10 Juli 2005

• #18

antignen får man se till att ha samma hobbies, eller så får man ha hobbies som tar upp ungefär lika mkt tid.

med mitt ex, så va det så att hon inte hade några intressen, alltså inget som hon verkligen gillade att göra. o jag då som har fotande, ett psykotisk beroende av skidåkning, jakt, fiske, mountainbike o nu för tiden även klättring...

ja jag kan ju säga att alla mina hobbies blev lidande...

 

gitte edelman

Aktiv medlem

• 10 Juli 2005

• #19

Fick just höra att en av fotoklubbens medlemmar 'has gone digial' med en 20D. Men man får inte tala om det högt - för då kanske hans FRU får höra det på omvägar!
Ja, ska man skratta eller gråta?! (Snabbt svar: skratta!)
Har själv en stilla ofotograferande partner (tackolov - han skulle bara vara mycket bättre fotograf än jag!), vars 30-åriga förståelse, uppmuntran och lidande börjar lida mot sitt slut. Knorrningar har hörts!
(Tyckte själv att jag kanske begärt för mycket när jag en natt i Tromsö fann honom fast till låren i snö, till råga på det översnöad till oigennkännlighet. Fick borsta av eländet för identifikation och hemtransport! - Men jag fick ju ett par kul nattbilder...)
Men blir det mer knorr - ja, då stället jag kameran mot det eviga plingandet på gitarren! He, he - det kommer att ta skruv!
Tolerans? Förståelse? Nej, kall utpressning är min livserfarenhet!

 

mohei

Aktiv medlem

• 10 Juli 2005

• #20

Jag har inte varit med om gnäll om mina intressen, däremot gnäll om mina arbetstider.
Jag jobbar oftast natt och gillar det.
Jag tänker absolut inte börja jobba medelsvenssonkontorsråttetider bara för att någon tycker det.

Det är sorgligt att läsa här att en partner inte kan acceptera någons intressen.
Var är alla självständiga och oberoende människor?
Ett förhållande innebär inte att man kan styra den andra personens liv.