Många bra tips har du redan fått. Jag tycker att du ska ta fasta på Magnus Fröderbergs uppdelning i bildsinne respektive teknik. Här kan man säga att teknik utan bildsinne bara är sorgligt, men att det också är synd att p.g.a. teknikokunnighet inte få ut sitt bildsinne på det sätt det förtjänar.
Viktigast är dock bildsinnet. Utan det blir det aldrig bra! Hur får man ett sånt? Delvis är det nog en medfödd talang, som alla har i större eller mindre mån. Olika former av träning gör dock mycket. Att titta mycket på konst tycker jag är bra, samt förstås på fotografier. Men konst ger nästan ännu mer, tycker jag.
Sen finns det en sak som nog är ännu viktigare, inom bildsinnesaspekten: Att ha något att säga! Utan en vilja att förmedla något får man aldrig bra bilder i längden, och inte heller någon intressant fotografisk utveckling rent personligt heller (visst är jag härligt kategorisk och onyanserad nu!?). Utan en fotografisk avsikt som sträcker sig längre än till att "vilja ta häftiga bilder med hög skärpa och fina färger", eller nåt i den stilen, kommer du aldrig att få något fokus (vitsighet!) på fotograferingen.
Vad är det man ska vilja förmedla då? Ja, det får man bestämma själv! Och det kan ändras med tiden. Det viktigaste är att man tar bilder som känns viktiga för en själv. Om man sen inte blir uppskattad för dem är en småsak i sammanhanget (om man inte lever på att sälja bilder...). Behåll din integritet och ta bilder du själv tycker känns viktiga för dig - inte sådana som du tror kommer att få femmor på Fotosidan.se. Det man vill förmedla behöver inte vara så intellektuellt som man kan tro när man läser konstkritik. Det är nog oftast minst lika bra att försöka förmedla en ren känsla man får när man ser något, eller att gestalta en sinnesstämning genom att söka eller arrangera en motivtyp.
Avslutnings- och sammanfattningsvis: Det viktigaste är begreppsparet upplevelse - genuint förmedlingsförsök. Det är så man växer i längden. Tycker jag.
Lycka till!
/JK
