Jodå, visst använder man ISO1600 och är man amatör med kit-objektiv och inga 25 tusenkronors 2,8 teleobjektiv så är man tvungen, om man vill fota aktion.
Och inte bara 1600, utan högre, om valet är att göra eller inte göra alls någon foto.
Även med de nya CMOS-amatörkamerorna går faktiskt att få acceptabla actionbilder även vid ISO 12800, speciellt om man brusreducerar i efterhand. Det är tre steg från 1600, och det är bara 2 steg mellan en 2,8 proffstele och en 5,6 kitobjektiv.
Jag håller med i stort, men vill poängtera några saker lite annorlunda. Två steg ser inte jag som "bara".
Skillnaden mellan iso 400 och 1600 är också två steg, och har rätt stor inverkan på bildkvaliteten. Hoppar man från zoomobjektiv till fasta så kan man vinna ytterligare två steg (f/1,4) utan att det behöver kosta grymma summor, och så finns det även förhållandevis billiga och mycket prisvärda zoomar med ljusstyrka f/2,8 om man tittar bland tredjepartstillverkarna, speciellt på begagnatmarknaden. De behöver alltså inte kosta 25000kr, för under en femtedel av den summan får man faktiskt riktigt hysade objektiv, även nya.
Får jag välja mellan dessa alternativ:
- D300 med kitobjektiv inställt på 50mm (f/5,6) och iso 1600
- D40 med ett 50mm f/1,4 objektiv fullt öppnat på iso 100
...så väljer jag det senare. Behöver jag ett längre skärpedjup eller snäppet bättre skärpa bländar jag ner till f/2 eller f/2,8 och höjer iso till 200 eller 400, vilket fortfarande ger bra kvalitet.
Objektivens ljusstyrka tycker jag borde prioriteras högre bland kameraköpare än kamerans högisoprestanda då bra ljusstyrka gör att man ofta kan undvika höga iso. Dock inte på denna bild nedan, som jag tog med med min D60 (när D90 var på service) med iso 1600, f/1,4 och 1/125s. Tycker resultatet blev fullt acceptabelt, fastän bilden är mycket kraftigt beskuren. (Ej uppladdad pga att det är en snygg bild utan enbart för att gitarristens vänsterhand blev så skum. Det visar också vilken kvalitet man kan få med iso 1600 med en lite äldre CCD-sensor. Framkallad i rawtherapee utan exponeringskompensation):
http://www.flickr.com/photos/magnusnordstrom/4634024515/sizes/o/
Man kan undra vad det hade blivit av bilderna från denna konsert om jag enbart haft ett kitobjektiv. Då skulle jag behövt pressa upp slutartiden till 1/15s (tre steg) och höja iso till Hi-1 (motsv. iso 3600) för att få en lika rätt exponerad bild. Med D90 på motsvarande iso 6400 (Hi 1,0, förvånansvärt bra kvalitet faktiskt) hade jag kunnat använda 1/60s slutartid istället. Men som sagt, räddningen i det här fallet var att jag hade tillgång till ett mycket ljusstarkt objektiv.
Ljusstyrka betyder flexibilitet och bildkvalitet för mig som fotograferar en hel del i dåligt ljus och gillar kort skärpedjup. I dagsljus har ljusstyrkan mindre betydelse, och om man fotograferar landskap så vill man troligtvis använda mindre bländare än f/5,6 ändå. Då har objektivens andra egenskaper större betydelse. Man ska inte heller glömma bort stativ - även en enkel monopod kan göra att man klarar sig med mycket längre slutartider än vad man kan handhålla, vilket kan möjliggöra användning av lägre iso eller mindre bländare.