Det är inte alls inbillning. AF-sensorerna är olika känsliga för olika våglängder. Dessutom bryts ljus med olika färg på olika sätt i optiken, vilket ger upphov till kromatisk abberation. Detta syns i bilderna, men ställer även till problem för AF-sensorn, som ju är en bildsensor den också, bara annorlunda.
Detta är en anledning till att de senare kamerorna försöker skaffa sig information om vilken färg ljuset har, när det träffar AF-sensorn. Man kan mäta frekvensen på variationer i intensiteten hos ljuset, för att se om det verkar troligt att det kommer från lysrör (50D & 5D Mark II), man kan ha en separat färgsensor för omgivningsljuset (1D Mark IV) eller man kan ha en färgkänslig exponeringsmätare, där vissa av mätarens zoner (för evaluerande mätning) sammanfaller med de delar av motivet som AF-sensorn ser, och på så sätt veta vilken färg man har att göra med (7D).
Vet man vilken färg man har att jobba med kan man räkna bort den kromatiska abberationen.