Microsaftcom
Aktiv medlem
NU har jag testat Nikon tillräckligt mycket för att kunna värdera den.
Jämför bästa Nikon jag använt; D700 mot bästa Canon jag använt; 40D.
(För 1Ds mkII är slö, tung och omständig)
På det stora hela är det same shit, different name.
Det var värsta anti-klimaxet efter bytet när jag insåg att Nikon inte var fulländad heller, och att bilderna i princip var identiska. Jag gillar den mer nu, men...
Det blir misslyckade bilder, felexponerat, jättefel vitbalans och fokusfel med Nikon också. User error i många fall men även begränsningar i hårdvaran.
Det är inte mycket som skiljer. Den största grejen och anledningen till att jag bytte var för att få större dynamiskt omfång och bättre brushantering.
Nikon HAR större raw headroom och tillåter ganska extrema korrigeringar för att göra bilderna mörkare, men jag har svårt att plocka fram fler detaljer i skuggorna när det behövs, och är faktiskt förvånad över det. Hjälper inte ens att sänka blacks till 0 i de fall när man skulle kunna fått fram en massa detaljer (och brus) på 40D. Kurvan verkar betydligt brantare än hos 40D (som har erkänt bra dynamiskt omfång).
Black is black på riktigt med Nikon.
Brushanteringen är riktigt nice och det syns inte tydligt på bilderna när man använder Iso 1250 med A700. Bra för bröllopsfotografer.
Nikon borde stjäla idén med hjulet på baksidan, för Nikons joystick är för lätt att trycka snett på så man får upp histogrammet. Händer hela tiden för modeller som tittar på bilder och även för mig som vet om buggen och försöker trycka rätt. Vid visning av enskilda bilder används bara 4 riktningar av 8 möjliga på den bakre knappen. En smart programmerare skulle ha dödat de 4 onödiga riktningarna så man slapp trycka fel.
Den främre snurr-väljaren borde sitta ovanför avtryckaren (som på Canon) istället för under avtryckaren för pekfingret är inte ledat för att kunna sköta den ratten med en hand utan att tappa greppet. Dessutom krävs två händer på Nikon för att byta Iso. Dålig ergonomi.
Canon borde plocka in samma funktion för radering av bilder, formatering av minneskort och den högupplösta skärmen som gör att bilderna imponerar mer på modellerna.
Nikonskärmen är dock missvisande och visar bilderna som skarpare än de egentligen är, tyvärr. Dessutom när den visar en bild, så tar det en stund innan bilden renderas om och extra skärpa läggs på. Så det tar onödigt lång tid att granska sina bilder. Enkelt att radera bilder dock. Bara två tryck på raderaknappen. (Faktiskt så enkelt att det skulle kunna hända i kameraväskan under en vildare bilfärd, eftersom att play och raderaknapparna är bredvid varandra... så ta ut minneskortet om du har viktiga bilder. )
D700 är slöare än 40D och vill ha paus och väntetid när man står i studio och matar av serier med ungefär 0.5-1 bild i sekunden, trots samma minneskort som i 40D. 12 megapixlar är visserligen mer data att skyffla än 10 megapixlar, men skillnaden är större än så. Pinsamt att be folk sluta posera loss för att kameran behöver väntetid.
Dessutom en klar flaskhals när man fotar riskastning vid bröllop. Man hinner få några sekunder med risbilder innan det är dags att slita upp sin backupkamera för att D700 ska få tid att spara ner bilder.
D700 har en otrevligt vass kant på plastdelen vid nackremmens infästning precis där man kan stödja kameran. Trots att man har tjockare hud på insidan av handen kan man irritera sig på att det sticks och river när man koncentrerar sig på annat. Numera är den plastbiten bortklippt, men man tycker att Nikons QC borde tagit hand om den där.
Rightie tightie är inget som Nikon anammat. Man skruvar på objektivet med vänstergänga, åt fel håll... och kollar man inte på objektivet utan bara roterar tills gängan tar, så knastrar och sprakar det i kontakter och stift, samtidigt som objektivet kan vara svårt att få rakt... så det känns som om man kan paja kameran bara genom att byta objektiv lite för snabbt.
Canons objektivgänga känns helt klart som en bättre konstruktion. Dessutom har jag nämnt Nikonbuggen tidigare "som ingen talar om" med dåliga kontakter som gör att objektiv plötsligt kan tappa autofokusen, som flera nu först berättat att de också råkat ut för.
Nikon har motsägelsefull knapphantering. Vill man öka Iso skruvar man ratten åt höger, och vill man plussa på exponeringskompensationen så ska man skruva åt vänster på samma knapp.
Menyerna på Nikon är fyllda med godis och options. Canons menyer är riktigt tråkiga och spartanska. Nikon är i detta fall en Subaru WRX medan Canon är en Ferrari F40.
Nikons kameraremmar är skrikiga med gul text på svart där det tillochmed står vilken kameramodell som man kan stjäla när remmen hänger ut från väskan.
(Note to self, Köp Nikon D40 kameraremmar... eller Olympus)
Synkuttag är ju en dålig konstruktion i sig, men på Nikon kan man med fördel vira synksladden ett varv kring objektivet så att det är mindre chans att man ska dra ur kontakten. Bra placering där.
Autovitbalansen suger. 'Nuff said. Jobbigt att behöva dra hela historien om att kunden inte kommer ha blå hud när jag väl får in bilderna på datorn, varje gång man fotar.
Nikons Iso 200 som grundiso är i de flesta fall för mig en nackdel. Jag får in dubbelt så mycket omgivningsljus så fort jag vill använda blixt. Möjligheten finns att stega ner till Iso 100, men då kompromissar jag på kvalitet.
Att den har 1/8000 som max slutartid motarbetas ju effektivt av Iso 200.
Dessutom gillar jag inte ljudet på slutaren i D700. Det är ingen liten grej att ta upp här. Jag har mycket svårt att höra hur snabbt slutaren jobbar. Det är INGEN STOR skillnad mellan ljudet vid 1/50 och 1/8000, vilket gör att jag har mycket sämre koll på hur snabbt den jobbar när jag fotar i Av läge.
Jag har fått för många suddiga bilder på grund av detta. Canon var mycket ärligare med slutarljudet. (Vid 1/8000 låter 1Ds som om något går sönder inne i kameran. Det smäller till bra.)
Slutaren är dessutom onödigt högljudd, både jämfört med backupkameran D90 (som har skönt ljud) och Canon 40D (som är tystast). Så när man tar en bild med D700 i kyrkan så vet man att det kommer att höras och om man inte dödat fokus assistlampan så syns det dessutom. Ingen bra stealth kamera för mingel.
Fokus assist lampan kanske jag aktiverar igen och sätter en tejpbit över. Så man har den nära till hands när man vill att den ska lysa.
Så det finns inte många stora saker att klaga på, men många små. En del irriterande saker vänjer jag mig säkert vid. Det är bildkvalitén som spelar störst roll och i dunkla omgivningar är D700 en bättre kamera.
The hunt goes on for the perfect camera.
/F
__________________
http://www.fotogenisk.se
Jämför bästa Nikon jag använt; D700 mot bästa Canon jag använt; 40D.
(För 1Ds mkII är slö, tung och omständig)
På det stora hela är det same shit, different name.
Det var värsta anti-klimaxet efter bytet när jag insåg att Nikon inte var fulländad heller, och att bilderna i princip var identiska. Jag gillar den mer nu, men...
Det blir misslyckade bilder, felexponerat, jättefel vitbalans och fokusfel med Nikon också. User error i många fall men även begränsningar i hårdvaran.
Det är inte mycket som skiljer. Den största grejen och anledningen till att jag bytte var för att få större dynamiskt omfång och bättre brushantering.
Nikon HAR större raw headroom och tillåter ganska extrema korrigeringar för att göra bilderna mörkare, men jag har svårt att plocka fram fler detaljer i skuggorna när det behövs, och är faktiskt förvånad över det. Hjälper inte ens att sänka blacks till 0 i de fall när man skulle kunna fått fram en massa detaljer (och brus) på 40D. Kurvan verkar betydligt brantare än hos 40D (som har erkänt bra dynamiskt omfång).
Black is black på riktigt med Nikon.
Brushanteringen är riktigt nice och det syns inte tydligt på bilderna när man använder Iso 1250 med A700. Bra för bröllopsfotografer.
Nikon borde stjäla idén med hjulet på baksidan, för Nikons joystick är för lätt att trycka snett på så man får upp histogrammet. Händer hela tiden för modeller som tittar på bilder och även för mig som vet om buggen och försöker trycka rätt. Vid visning av enskilda bilder används bara 4 riktningar av 8 möjliga på den bakre knappen. En smart programmerare skulle ha dödat de 4 onödiga riktningarna så man slapp trycka fel.
Den främre snurr-väljaren borde sitta ovanför avtryckaren (som på Canon) istället för under avtryckaren för pekfingret är inte ledat för att kunna sköta den ratten med en hand utan att tappa greppet. Dessutom krävs två händer på Nikon för att byta Iso. Dålig ergonomi.
Canon borde plocka in samma funktion för radering av bilder, formatering av minneskort och den högupplösta skärmen som gör att bilderna imponerar mer på modellerna.
Nikonskärmen är dock missvisande och visar bilderna som skarpare än de egentligen är, tyvärr. Dessutom när den visar en bild, så tar det en stund innan bilden renderas om och extra skärpa läggs på. Så det tar onödigt lång tid att granska sina bilder. Enkelt att radera bilder dock. Bara två tryck på raderaknappen. (Faktiskt så enkelt att det skulle kunna hända i kameraväskan under en vildare bilfärd, eftersom att play och raderaknapparna är bredvid varandra... så ta ut minneskortet om du har viktiga bilder. )
D700 är slöare än 40D och vill ha paus och väntetid när man står i studio och matar av serier med ungefär 0.5-1 bild i sekunden, trots samma minneskort som i 40D. 12 megapixlar är visserligen mer data att skyffla än 10 megapixlar, men skillnaden är större än så. Pinsamt att be folk sluta posera loss för att kameran behöver väntetid.
Dessutom en klar flaskhals när man fotar riskastning vid bröllop. Man hinner få några sekunder med risbilder innan det är dags att slita upp sin backupkamera för att D700 ska få tid att spara ner bilder.
D700 har en otrevligt vass kant på plastdelen vid nackremmens infästning precis där man kan stödja kameran. Trots att man har tjockare hud på insidan av handen kan man irritera sig på att det sticks och river när man koncentrerar sig på annat. Numera är den plastbiten bortklippt, men man tycker att Nikons QC borde tagit hand om den där.
Rightie tightie är inget som Nikon anammat. Man skruvar på objektivet med vänstergänga, åt fel håll... och kollar man inte på objektivet utan bara roterar tills gängan tar, så knastrar och sprakar det i kontakter och stift, samtidigt som objektivet kan vara svårt att få rakt... så det känns som om man kan paja kameran bara genom att byta objektiv lite för snabbt.
Canons objektivgänga känns helt klart som en bättre konstruktion. Dessutom har jag nämnt Nikonbuggen tidigare "som ingen talar om" med dåliga kontakter som gör att objektiv plötsligt kan tappa autofokusen, som flera nu först berättat att de också råkat ut för.
Nikon har motsägelsefull knapphantering. Vill man öka Iso skruvar man ratten åt höger, och vill man plussa på exponeringskompensationen så ska man skruva åt vänster på samma knapp.
Menyerna på Nikon är fyllda med godis och options. Canons menyer är riktigt tråkiga och spartanska. Nikon är i detta fall en Subaru WRX medan Canon är en Ferrari F40.
Nikons kameraremmar är skrikiga med gul text på svart där det tillochmed står vilken kameramodell som man kan stjäla när remmen hänger ut från väskan.
(Note to self, Köp Nikon D40 kameraremmar... eller Olympus)
Synkuttag är ju en dålig konstruktion i sig, men på Nikon kan man med fördel vira synksladden ett varv kring objektivet så att det är mindre chans att man ska dra ur kontakten. Bra placering där.
Autovitbalansen suger. 'Nuff said. Jobbigt att behöva dra hela historien om att kunden inte kommer ha blå hud när jag väl får in bilderna på datorn, varje gång man fotar.
Nikons Iso 200 som grundiso är i de flesta fall för mig en nackdel. Jag får in dubbelt så mycket omgivningsljus så fort jag vill använda blixt. Möjligheten finns att stega ner till Iso 100, men då kompromissar jag på kvalitet.
Att den har 1/8000 som max slutartid motarbetas ju effektivt av Iso 200.
Dessutom gillar jag inte ljudet på slutaren i D700. Det är ingen liten grej att ta upp här. Jag har mycket svårt att höra hur snabbt slutaren jobbar. Det är INGEN STOR skillnad mellan ljudet vid 1/50 och 1/8000, vilket gör att jag har mycket sämre koll på hur snabbt den jobbar när jag fotar i Av läge.
Jag har fått för många suddiga bilder på grund av detta. Canon var mycket ärligare med slutarljudet. (Vid 1/8000 låter 1Ds som om något går sönder inne i kameran. Det smäller till bra.)
Slutaren är dessutom onödigt högljudd, både jämfört med backupkameran D90 (som har skönt ljud) och Canon 40D (som är tystast). Så när man tar en bild med D700 i kyrkan så vet man att det kommer att höras och om man inte dödat fokus assistlampan så syns det dessutom. Ingen bra stealth kamera för mingel.
Fokus assist lampan kanske jag aktiverar igen och sätter en tejpbit över. Så man har den nära till hands när man vill att den ska lysa.
Så det finns inte många stora saker att klaga på, men många små. En del irriterande saker vänjer jag mig säkert vid. Det är bildkvalitén som spelar störst roll och i dunkla omgivningar är D700 en bättre kamera.
The hunt goes on for the perfect camera.
/F
__________________
http://www.fotogenisk.se