Daniel Nilsson fick Lars Tunbjörkpriset
Hemmakontor. Foto: Daniel Nilsson
Daniel NilssonHemmakontor gav Daniel Nilsson pris.
Daniel Nilsson från Malmö får årets Lars Tunbjörkpris. Han gjorde den uppmärksammade serien Hemmakontor under pandemin.
”Daniel Nilsson såg hur gränsen mellan arbetsliv och privatliv försvann och fångade tonsäkert hur den kontorsarbetande klassen tog sig an pandemilivet”, säger juryn bland annat i motiveringen.
Prissumman är på 25 000 kronor.
Grattis till priset! Hur känns det?
Tusen tack, det känns oerhört hedrande. Lars Tunbjörkpriset är verkligen ett av de finaste, om inte det finaste priset, som man kan få i Sverige och det känns verkligen som en stora ära. När jag läste den sista meningen i Juryns motivering så kändes det också väldigt hedrande ”Daniel Nilssons dokumentärfotografiska gärning genomsyras av humor och skärpa”. En av mina vänner tyckte att den meningen verkligen speglade både mig och mina bilder, så det kändes som en väldigt fin mening att läsa.
Hemmakontor. Foto: Daniel Nilsson
Vad ska du göra med prissumman?
Oj, så långt har jag inte tänkt än. Just nu är det mest själva äran att få priset som smäller högst. Jag har visserligen varit föräldraledig i nästan sex månader och innan jag börjar jobba full tid igen så finns det nog lite plats på kontot. Man lever inte direkt något extravagant liv när man är föräldraledig.
Hemmakontor. Foto: Daniel Nilsson
Vad betydde Tunbjörk för dig?
”Landet utom sig” var en av de första fotoböcker som jag fastnade för när jag var 16-17 år. Jag gick en fotolinje på gymnasiet och vi hade en massa gamla svartvita fotoböcker som låg och skräpade, men när jag fick ”Landet utom sig” i handen så minns jag den där riktiga wow-känslan. Det gick verkligen att känna något när man såg fotografi. Igenkänningsfaktorn var så oerhört stor med det jag själv upplevt som barn, Skara Sommarland, tältsemestrar och den där lite vemodiga humoristiska vardagen.
När jag pluggade på Nordens Fotoskola på Biskops Arnö så fick vi en uppgift att intervjua en fotograf som betytt mycket, då ringde jag till Lars. Det är mer än 20 år sen nu, och jag minns att jag var väldigt nervös när jag ringde upp, men han var väldigt trevlig och det blev en fin intervju.
Hemmakontor. Foto: Daniel Nilsson
Det är inte första gången du får en utmärkelse för dina bilder?
Nej, jag har haft den stora förmånen att jag fått en del priser för mina bilder och reportage genom åren i bla Årets Bild och Pictures of the Year international. Till fotografiska tävlingar brukar man skicka in sina bilder och juryn utser vinnarna.
Detta är dock första gången jag fått ett pris som jag inte hade en blekaste aning om att jag skulle få. Jag blev helt chockad när Lena Kvist från Borås Tidning och Maud Nycander ringde upp för nån vecka sedan och berättade att jag blivit tilldelad det här priset. Jag hade precis varit på badhuset med min ettåriga son och trodde att Borås tidning ringde för att de ville köpa någon bild.
Hemmakontor. Foto: Daniel Nilsson
Hur började du fotografera?
Jag har alltid varit intresserad av att teckna och måla men jag kan inte riktigt säga exakt när jag fastnade för att ta bilder. Jag minns dock ett tillfälle när vi var på semester i USA när jag var tolv år. Jag ville låna kompaktkameran hela tiden och ta bilder men min mamma påpekade att filmen var dyr och kostade mycket pengar. Min pappa flikade dock in med ”Låt honom ta hur mycket bilder han vill, vi får helt enkelt köpa mer film”. Sekunden efter tittade jag ut genom bilfönstret och plåtade en gigantiskt uppblåsbar glasstrut med känslan att ”jag får lov att fotografera hur mycket jag vill”. I gymnasiet gick jag ett fotogymnasie och därefter Gamleby Fotoskola följt av Nordens Fotoskola, Biskops Arnö mellan 2000-2002.
Från reportaget ”Jag är nyfiken gul” från Fotbolls-EM 2016 för Offside. Foto: Daniel Nilsson
Vad fotograferar du helst?
Jag älskar det mänskliga beteendet. Att dokumentera vår vardag och vårt samhälle är underbart, oavsett om det är för ett kulturamagsin eller ett fotbollsmagasin. De situationer som vi människor hamnar i eller skapar är ju otroligt fascinerande.
Jag vill att man skall titta på mina bilder och tänka ”varför gör vi sådär ?" eller "vad är det som händer på den där bilden? ” Sen är det inte säkert att man själv får några svar på frågan, men det är nästan som något slags beteendevetenskap.
Förutom att jag frilansar för olika dagstidningar och kulturmagasin så jobbar jag halvtid som fotograf och bildredaktör på Fotbollsmagasinet Offside. På magasinet gör vi fotbollsreportage med samhällsankytning så det passar mig väldigt bra. Jag får kombinera min bakgrund som sportfotograf med mitt intresse för människor. När jag även ibland kan få in humor i mina fotbollsreportage så märker jag att jag även fångar upp andra betraktare än de som är fotbollsintresserade.
Från reportaget ”Jag är nyfiken gul” från Fotbolls-EM 2016 för Offside. Foto: Daniel Nilsson
Kan du beskriva din stil?
Min stil är oerhört enkel och väldigt rakt på. Den är bokstavligen helt rakt på när jag använder blixt. Ibland kan jag slås av att bilderna är väldigt centrerade men att det istället blir detaljerna eller något skeende som är det väsentliga. Inte hur jag komponerat bilden eller hur fint ljuset är. Jag använder mig i princip aldrig av förgrund/bakgrund, det som sker i bilder sker rakt framför betraktaren.
World Cup Windows. Bildreportage under fotbolls-VM I Brasilien 2014. Foto: Daniel Nilsson
Kan du berätta om Hemmakontor?
Idén till projekt ”Hemmakontor" kom till en av slump. Jag hade pratat med en journalistkompis som sa att det måste finnas väldigt mycket för oss fotografer att dokumentera under pandemin, men faktum var att det inte fanns det. Man fick ju knappt träffa folk.
Det var väldigt många fotografer som dokumenterade tomma gator, tomma flygplatser och tomma arenor, men när jag såg de bilderna så tyckte jag inte att det berättade någonting om oss som människor. Det var bara tomma platser. Vissa av de tomma platserna kan vi se även kan se när det inte är pandemi.
När jag en dag gick ner i vår källare för att tvätta så fick jag av en slump syn på min granne som hade inrett ett kontor i sitt källarförråd. Det blev upprinnelsen till att jag fortsatte leta upp kreativa och annorlunda lösningar på hemmakontor, som visade hur vårt liv faktist förändrades. Det sändes nyhetsinslag om hur vi löste vår arbetssituation och det skrevs om detta varje dag i tidningarna, men det var ingen som på riktigt visade hur absurt detta faktiskt såg ut. Det jag inser nu är att bilderna faktiskt blev unika och bara fanns under de där två åren. Om det kommer en ny period med hemmajobb så kommer vi vara mer förberedda.
World Cup Windows. Bildreportage under fotbolls-VM I Brasilien 2014. Foto: Daniel Nilsson
Projektet Hemmakontor fick ganska stor spridning i medierna, varför det tror du?
Igenkänningsfaktorn var ju så oerhört stor för så många. Det var trots allt 40 procent av den svenska befolkningen som jobbade hemifrån och vi var i stort behov av något reportage som stack ut ur mängden.
När folk tittade på de här bilderna så blev de väldigt glada trots allt som pågick runtomkring oss.
Tänk dig att man innan pandemin skulle sagt att man skall göra ett reportage om folk som arbetar på strykbrädor eller i sin tvättstuga. Det hade ju låtit helt tokigt och något man skulle vilja se. När vi befann oss mitt i hemmajobbet så var folk väldigt trötta på det, men nu när vi fått lite distans så kan vi se både det absurda och det kreativa i hur vi löste det. Det syns inte minst på att tidningar och magasin fortfarande publicerar det.
World Cup Windows. Bildreportage under fotbolls-VM I Brasilien 2014. Foto: Daniel Nilsson
Har du några projekt på gång just nu?
Jag har några projekt som jag håller igång i samband med mina reportage för Offside. Det kan vara sidobilder som visar något nytt som man samlar ihop och några vardags- och semesterprojekt som jag hållit igång i ett par år för att se vart det landar. Men just nu är det största projektet att försöka komma igång igen efter föräldraledigheten.
Vilka fotografer har inspirerat dig?
Givetvis Lars Tunbjörk, men det finns många andra som fotograferar med samma stil, samhällsskildring och humor, Martin Parr är ju också en av favoriterna. Jag gillar även tyska fotograferna Jens Kuiper, Dominic Asbach och Norman Konrad som brukar jobba för Offsides tyska motsvarighet, 11 Freunde. Men jag blir även inspirerad av duktiga bildredaktörer som man kan diskutera bild med, Staffan Löwstedt på Svd har jag haft kontakt med i 20 år, han är en av Sveriges bästa bildredaktörer, Ola Carlson som är AD på Offside och Peter Widing som förut jobbade som bildredaktör på Offside var en stor inspiration.
World Cup Windows. Bildreportage under fotbolls-VM I Brasilien 2014. Foto: Daniel Nilsson
Vad vill du ge för tips till de som vill utvecklas inom fotografiet?
Prova, prova, prova. Testa olika stilar och bli inspirerad. Låna stilar av de fotografer du gillar. Använd blixtar, använd befintligt ljus, använd nya objektiv, plåta i svartvitt, eller med mycket färg, ge dig på ämnen som du kanske inte är bekväm med för att se vad som händer med ditt fotografi. Följ många olika fotografer på Instagram för inspiration tills du själv hittar något du fastnar för.
World Cup Windows. Bildreportage under fotbolls-VM I Brasilien 2014. Foto: Daniel Nilsson
Vad använder du för utrustning?
Eos 5D samt en större sportkamera. Jag har en del olika objektiv men brukar mest använda min 24-70 mm. När jag använder blixt använder jag ofta en Elinchrome Ringflash kopplad till ett stort aggregat.
Läs mer
6 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Heders och lycka till
Bob