Sony söker kvinnliga fotografer
Alpha Female Plus - Sonys program för kvinnliga fotografer.
Sony söker kvinnliga fotografer till sitt program Alpha Female Plus. Företaget stödjer utvalda projekt med 5000 dollar, kamerautrustning, Adobe Creative Cloud med alla appar i ett år och ett år med Sony PRO Support.
Det har diskuterats en del hur ambassadörer och influensers utses. Nyligen hamnade Nikon Sydafrika i skottgluggen; av sju utsedda fotografer var enbart en svart - det i ett land där de utgör tre fjärdedelar av befolkningen.
Sony säger att de söker kvinnliga medarbetare för att utöka underrepresenterade grupper inom fotografin.
”The visual creator industry needs diverse voices to thrive and reach new heights. We're on a mission to support the growth of underrepresented voices in photography, videography, and filmmaking, and provide a platform for creators across the artistic spectrum furthering this mission with their work”, skriver Sony.
Ansök till Alpha Female Plus här.
Läs mer
Plusmedlemskap kostar 349 kr per år
59 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Det skaver lite att de som får stipendierna förväntas använda sin vunna Sonyutrustning i projektet och redovisa sina projekt i Sonys sociala kanaler etc. Jag har i princip inget emot det, men reduceras då inte det ädla och osjälviska målet att "support the growth of underrepresented voices in photography" delvis till en simpel reklamkampanj för varumärket Sony?
PS. Man kan bara söka stipendiet om man bor i USA eller Kanada. Bör kanske framgå av artikeln.
Se detta om Alexander Bard: WOKE CAPITALISM: https://www.youtube.com/watch?v=SxQ5FLX2Rec
Hur bra är det när vi börjar bedöma människor utifrån vilken grupp de tillhör?
Vill du blir opererad av en kirurg som fått sin examen tack vare att denne/denna tillhör en minoritetsgrupp? Eller att piloten på planet tillhör en ovanlig minoritet som sällan kan hittas bland gruppen piloter?
Tänkvärt...
Det är väl precis som har pågått i hundratals år? Hur många svarta kvinnor fick chansen för 50 år sedan liksom...
Så är det helt klart, men jag tvivlar på att du menar att det har varit bra.
Om det var dåligt förr så är det väl inte plötsligt bra nu?
Finns det bättre exempel på hur man kan göra det, berätta. Ge gärna några exempel på hur du själv har jobbat i frågan.
Kan tycka att det är just sådana här uttalanden som gör att saker blir komplicerat.
Att beskriv det som i detta fall, att en minoritetsgrupp får gå före kompetens är underligt.
Det är exakt det som händer varje dag, men att MAJORITETEN(Vita/män) utan kompetens får gå före personer i minoritetsgrupper med högre kompetens.
Om vi återvänder till artikeln.
"Av sju utsedda fotografer var enbart en svart - det i ett land där de utgör tre fjärdedelar av befolkningen. "
Istället för att säga att det kanske inte finns några svarta fotografer som håller samma kvalité som de vita borde vi fråga oss vad det beror på att det i en världsdel där majoriteten inte är vit, enbart levererar vita fotografer?
Kan det vara bakomliggande strukturer och fattigdom som gör att svarta inte får samma möjligheter från start att skapa sin karriär och utveckla sin kapacitet inom fotografi? Icke att glömma är att fotografi är en ganska dyr hobby att göra karriär på.
Samma gällande kvinnor. Hur många gånger genom historien har en kvinnlig fotograf trots utbildning och erfarenhet förlorat ett jobb till en man utan utbildning och erfarenhet. Just för att han är man.
Vi tänker omedvetet att män är tekniskt kunniga framför kvinnor. Vi är vana att se män i affärspositioner därför tänker vi att en man ofta är mer seriös i sitt arbete och gör ett bättre jobb.
I sin tur leder det till att kvinnor kanske inte orkar kämpa för att få ett välbetalt fotojobb. Vilket i sin tur kanske till och med gör att kvinnan inte har råd med utrustning och allt som krävs för att arbeta som fotograf idag.
Jag som kvinna blir glad att det finns chanser som denna trots att det även är reklam för SONY. Det ger kvinnor en ärlig chans att få synas och visa sina kunskaper där man som kvinna inte måste väga in perspektivet att en man kan ta din plats trots att han har mindre kompetens.
Problemet med alla dessa olika grupper som säger sig vilja ha jämlikhet egentligen vill ha motsatta roller.
Är det inte då kvotering vi sysslat med i alla dessa år som det här fallet handlar om? Att män och vita fått gått före kvinnor och svarta med högre kompetens? Det är i sådana fall också en form av kvotering att kvotera de män och vita med sämre kompetens.
Alla ska få samma chans. Det är väl det enda rätta? Eller?
Sony är ett företag. De får göra vad de vill.
Om vi reagerar mot att det historiskt sett varit vissa grupper av människor, ofta sagt vara män och vita, så är det väl uppenbart att vi inte kommer att göra saker bättre genom att upprepa en metod som gett upphov till segregation och skillnader mellan människor.
Alla samhällen innehåller hierarkier. Om hierarkin är baserad på vilket kön man tillhör eller vilken ras man råkar tillhöra så säger jag att det är en skadlig hierarki. Det enda sättet att göra rätt är att låta kompetensen styra. Den med högsta kompetens kommer längst. Det tjänar vi alla på.
Jag vill inte bli bedömd utifrån vilken grupptillhörighet jag har. Oavsett vad det gäller. Ras, kön, ålder, nationalitet. Vill du?
Jag vill bli bedömd utifrån den individ jag är med mina fel och brister och mina goda färdigheter.
Som individ tillhör jag inte bara en grupp av människor. Jag finns med i en mängd av grupper. Ska jag ALLTID bedömas utifrån att jag råkar vara man, vit och över 60?
Eller finns det en chans att även jag kan ses utifrån den människa jag är?
“The soft bigotry of low expectations”. Första gången jag hörde uttrycket var i en intervju med Thomas Sowell.
“It is amazing how many people think they are doing blacks a favor by exempting them from standards that others are expected to meet.” — Thomas Sowell
I USA har man i flera decennier haft vad som kallas affirmative action. Något Dr Sowell är mycket emot. Nu handlar det förstås om USA och om skolutbildning men principen tycker jag är generell. Vi hjälper inte människor (vill inte säga utsatta grupper) genom att sänka standarder. Det finns alltid individer som behöver hjälp och den ska ges men inte till grupper generellt som av någon kommitté ansetts vara särskilt behövande.
Tja, detta är en rätt het debatt på ställen. Jag vet...
Men principiellt tycker jag det är intressant.
Om du läser mitt andra inlägg i frågan nedan så ser du att jag tycker att Sony gör något som är ganska bra. I den här deltråden visade jag bara på att du gjorde ett argumentationsfel. :-)
Vad tycker du att en enskild person utan politisk eller ekonomisk makt ska göra för att "jobba i frågan"?
Jag brukar förklara för folk som blir irriterade på termer som "strukturell rasism" och hävdar att det är trams att de bör tänka efter lite och fundera mer på saken. Jag kallar ingen för rasist för det är kontraproduktivt även om alla som ingår i den strukturella rasismen definitionsmässigt är rasister.
Även du och jag.
En svart person i den amerikanska söder, kanske speciellt en svart kvinna, skulle inte veta var hon skulle börja om hon skulle svara dig.
"Jag vill inte bli bedömd utifrån vilken grupptillhörighet jag har. Oavsett vad det gäller. Ras, kön, ålder, nationalitet. Vill du?"
Nej, det är nog få som vill det. Skillnaden mellan dig och en person i en underpriviligerad grupp är att du förmodligen aldrig har blivit bedömd på det sättet (åtminstone inte speciellt explicit) medan den svarta kvinnan i södern alltid blir bedömd på det sättet.
Det är väldigt lätt för oss vita män (som utgör en majoritet i den här diskussionen) att hävda att kompetens och skicklighet är det enda som gäller, men vi ska ju inte inbilla oss att vi bara blir bedömda på det sättet.
För den svarta kvinnan räcker det inte att vara lika kompetent som genomsnittet. Hon måste vara bättre än de vita männen för att kompensera för sin hudfärg.
Dock finns det ett stort MEN och det är att minoritetsgrupper vänder sig till deras egna då de inte fått respons från det stora massan som du säger borde bedömas inom samma villkor. Den majoriteten tillåter inte att minoritetsgrupper döms inom samma villkor som dem och då blir det så här.
Att folk tyr sig till sin grupp grundar sig i att dem blivit uteslutna av den stora massan. Det grundar sig inte i att dem vill styra och ställa med sina egna. Det är en efterreaktion som skapats när en grupp osynliggörs. Då kan man ställa sig frågan vems fel är det egentligen?
Gör dessa minoritetsgrupper då fel i att t.ex. ha sina egna tävlingar och framhäva folk från deras egna grupp? När dem inte får en ärlig chans i den stora massan. Det är det enda sättet för dem att få någon sorts ärlig bedömning.
Jag som kvinna kommer inte känna att jag har mer rättigheter än dig som man bara för jag deltar i något enbart för kvinnor. Tvärt om är det en känsla av vemod att veta att mitt enda sett att få en ärlig bedömning är att bedömas inom den gruppen. När jag mer än gärna hade velat få vara med och bedömas ärligt efter min kompetens i den stora massan.
Som du säger är sådana hierarkier dåliga, men tyvärr är det exakt sådana hierarkier som dagens samhälle bygger på. Tror ingen minoritetsgrupp vill skapa en hierarki mot någon annan. Tvärt om är det nog ingen som hellre vill att alla döms efter sin kompetens. Såklart finns det få individer inom grupper som agerar som du beskriver och skriker sig hes i dagens sociala medier. MEN det är en otroligt liten grupp inom minoritetsgrupperna.
Varför väljer ni att lägga fokus på dem i en sådan här diskussion och inte fokus på fakta och hur alla ska få samma rättighet till bedömning av kompetens?
Förstår inte riktigt poängen med att vi ska diskutera konkurrens mellan olika grupper. Kan vi inte bara glädja oss åt att några brudar får en ärlig chans att visa sin kompetens? Så som samhället hurrat för alla män som fått gå före kvinnors kompetens utan att ifrågasättas på samma sätt som kvinnor och svarta ifrågasätts som grupp i detta forum? Måste det vara svårare än så?
Att sträva efter vettig represtentation som Sony gör är dock något annat, just en strävan. Folk är helt enkelt trötta på att se oss män vara ansiktet utåt jämt och överallt.
Goodyear Goes Woke, Gets Boycotted
www.youtube.com/watch?v=Bk0dkr223i8
Inledningsvis vill jag säga att det är ett trevligt initiativ av SONY att uppmuntra och lyfta en underrepresenterad grupp.
Jag är dock osäker på om Rebeckas funderingar kring varför gruppen kvinnor är underrepresenterad stämmer. Jag skulle gärna vilja att hon hänvisade till fakta för alla sina påståenden. Hur vet hon t.ex. att minoritetsgrupper med högre kompetens får stå till sidan för majoritetsgrupper med lägre kompetens? Snälla upplys mig med referenser och studier så att även jag kan förstå att sådan är situationen. Detta stämmer nämligen inte alls överens med min livserfarenhet.
Jag är en 37-årig vit kvinna på 150 cm med följande erfarenheter: Jag har ett jobb som är mansdominerat där jag tjänar lika mycket pengar som mina manliga kolleger, har samma förmåner i form av tjänstebil, bonus osv och blir lika respekterad av mina kunder som framför allt är manliga läkare. Ingen, varken chef, kolleger eller kunder har någonsin ifrågasatt min tekniska kompetens!
Jag har fritidsintressen som är mansdominerade; flugfiske, cigarrökning och fågelskådning. Det har varit en stor fördel för mig att vara kvinna eftersom alla äldre och sköna gubbar inget hellre vill än att dela med sig av sin passion. Jag har lätt att få ur dem tipsen som de aldrig skulle dela med en yngre man (min sambo) och jag får många beundrande blickar eftersom jag vågar göra något som anses manligt. Jag har aldrig känt att jag måste söka mig till min minoritetsgrupp för att få stöd. Jag har faktiskt undvikit kvinnoklubbarna som finns inom både flugfiske och fågelskådning eftersom jag vill konkurrera på lika villkor med männen.
Jag har aldrig känt mig osynliggjord som kvinna i en mansdominerad bransch.
Viktigast i det här sammanhanget är kanske att jag har frilansat som fotograf och skribent i tjugo år och aldrig känt mig diskriminerad p.g.a. mitt kön och då är det mansdominerade tidningar med teknisk inriktning som jag har arbetat för.
Och jag skriver inte detta för att jag vill motverka kvinnlig framgång – tvärtom. Som kvinna i en mansdominerad värld har jag många gånger känt att jag tvivlar på det jag gör eftersom jag saknar kvinnliga förebilder och systrar som hjälper mig fram. Jag får hitta förebilder i män och helt bortse från mitt kön.
Jag vill med detta inlägg visa unga kvinnor i Sverige som läser den här tråden att ni inte ska tro på offerkoftan. Ni har samma möjligheter att bli framgångsrika som män har. Jag lovar att det stämmer eftersom jag själv har gjort den resan och inte inom enbart ett område utan inom flera. Vägra offerkoftan och stick ut hakan! Det går, men du måste kämpa lika hårt som männen gör och om det är något som jag har lärt mig så är det att män är ena riktiga fighters! De har ingen offerkofta att gömma sig i.
Jag tycker även att det är viktigt att vi vänder fokus till de frågor där kvinnor verkligen far illa. I länder där de könsstympas, inte får utbildning och blir mammor så fort de har fått sin menstruation.
Jag har närmare bestämt valt bort kvinnor många gånger på grund av att det ofta blivit konflikter. Ofta handlar dessa konflikter om att det blivit för många kvinnor i mansdominerade sammanhang. Det handlar om att i grund det och botten blivit konkurreras bland just den lilla kvinnliga gruppen, trots att det är en blandning av män och kvinnor. Jag ångar att jag behövt göra det då det känns löjligt att man ska behöva välja bort kvinnor i dessa situationer och inte ifrågasatt varför inte även är männen som hamnat i de konkurrerade situationerna.
Att vara ensam kvinna i manligt sammanhang är enkelt, men problemet blir att det kanske bara får finnas en kvinna många gånger. För det kan inte konkurrera med den större gruppen.
Det är bara läsa på i historien om du vill ha fakta om varför just kvinnor ofta inte har samma prioritet som män. Jag kan ge dig mer ingående förslag om dessa situationer, men tar det gärna inte här då det tar sig lite långt från vad artikeln handlar om.
Det där med offerkofta vill jag inte ens prata om det tycker jag var extremt dumförklarande av kvinnor. Det är inte vad det handlar om. Inte vi som individer utan hur vi som grupp förhåller oss till varandra.
Det låter ju faktiskt som att du har erfarenheter av att ha blivit särbehandlad på grund av ditt kön, även om det verkar ha rört sig om positiv särbehandling. Du berättar att du har fått tips av beundrande män som din sambo inte skulle ha fått. Ändå verkar du vända dig emot den särbehandling som SONY nu avser sig ägna sig åt.
Att det finns värre problem i världen innebär inte heller att diskussioner om mindre problem inte är värda att hålla.
I slutändan måste fakta tillhandahållas, jag läser en massa antaganden och personliga åsikter i kommentarerna här, väldigt lite fakta eller personliga erfarenheter!
Vad leder det till? Motsättningar, ovilja till att diskutera och ventilera.
Att tabubelägga uttryck är uruselt, att säga att en individ ska tillhandahålla fakta för att sedan pladdra på hejvilt om hur läget ser ut utan att just tillhandahålla fakta själv, vad handlar det om?
Min högst personliga åsikt är att folk älskar att sätta sig i privilegierade sitsar så mycket det bara går, vad som kan anses att vara en privilegierad sits svänger dock rejält med såväl tidsålder som kultur, geografisk plats, kön, etnicitet, sexualitet, utseende, uppväxt, föreningsliv osv.
Att förenkla med vit man vs svart kvinna är trubbigt och bäddat för missuppfattningar och skeva ställningstaganden, vilket jag förövrigt är helt övertygad om är mångas sexigaste dröm då det leder till en chans att klöka ur sig all möjlig skit.
Det finns ju inga formella hinder för någon att göra någonting baserat på grupptillhörighet. Ändå: sex av sju omslagsfoton i tidningar är tagna av män. 94 procent hos vissa ledande titlar.
https://www.thedrum.com/opinion/2018/05/03/fewer-one-seven-front-page-photos-are-taken-women
Det måste alltså bero på mer subtila, informella saker, som är svårare att ta itu med. Här är ett vettigt perspektiv.
https://witness.worldpressphoto.org/want-more-women-in-journalism-get-predators-out-of-our-way-f6c85a1fe0e4
Och vem vet, det kanske leder till att det så småningom kommer fram fler duktiga fotografer i just dessa grupper. Det kan knappast någon tycka är dåligt.
@Johan Grahn,
När det gäller att välja vem som ska utföra en uppgift som är på något sätt samhällskritisk eller påverkar säkerheten för människor så bör vi nog även i fortsättningen sätta upp utbildningskriterier och examenskriterier samt ha en auktorisationsstämpel från en ansvarig myndighet. I det här fallet handlar det dock inte om sådant.
Kvotering har alltid varit, är och kommer alltid att vara diskriminering. Undrar när folk ska fatta det. Den som bryr sig om huruvida fotografen är svart eller vit är rasist, och den som bryr sig om fotografens kön är sexist. Alltså de som kvoterar, inte vi andra.
Kvinnor kan i betydligt större utsträckning få tillgång till genuint kvinnliga miljöer och situationer. Det skapar berättelser som män inte kan göra. Därför ser jag det mer som ett sätt att utöka bildskapandet och bildjournalistilen än en kvotering.
Den informella kvotering som har pågått i generationer har gynnat män, och det bästa vore förstås att bli av med den, men eftersom den är informell så är det en svår uppgift. Alltså måste man göra något annat. Att som Sony bjuda in folk från en missgynnad grupp kan faktiskt leda till något gott. Vi som inte tillhör gruppen behöver inte känna oss kränkta. Det är inte vi som bekostar projektet.
När man tillhör en priviligerad grupp så är det mycket lätt att komma med yttranden om att grupptillhörighet inte ska spela någon roll, men om vi som tillhör en priviligerad grupp plötsligt inte skulle bli positivt särbehandlade så skulle det kanske bli annat ljud i skällan ...
I Sverige tycks det vara rätt vanligt (åtminstone bland män) att hävda att det inte finns, eller åtminstone inte borde finnas, någon strukturell diskriminering. Sverige är världens mest extrema land när det gäller individualism så vi kanske inte ska vara förvånade.
Vem som tagit en bild är väl oftast väldigt intressant. Oavsett hur skicklig denne är som fotograf. Det förstår nog du också om du för ett ögonblick släpper garden lite.
Djurrättsaktivist/bonde skildrar bondgård.
Sölvesborgare/Rinkeby-bo skildrar sin syn på Sverige.
Fotograf från södermalm/fotograf från Norrbotten skildrar jaktkulturen i Norrland.
Ja, du fattar.
Mattias: Nej, jag förstår inte varför fotografen är relevant för bildens värde, innehåll eller hur den ska tolkas. Men då är jag heller ingen anhängare av identitespolitik. Människor bör värderas efter sina handlingar, inte vilken grupp de råkar tillhöra.
Har vi inte lämnat medeltiden än? Det går lätt att lösa allt det här. Ta in fotografer baserat på deras bilder, utan att veta vem fotografen är. Blir det 99% kvinnor så är det inget problem. Inte heller om det blir 99% män.
Visst är meritokrati att föredra, frågan är hur man uppnår det. I det här fallet är det ett företag som helt säkert försöker nå en kundgrupp genom kampanjen. Det är mycket mer ett kommersiellt grepp än identitetspolitik.
"Människor bör värderas efter sina handlingar, inte vilken grupp de råkar tillhöra."
Politiker i olika riktningar borde lyssna på dessa ord.
Det är inte riktigt samma metod, åtminstone inte i det här fallet.
Det går knappas att få bort strukturell diskriminering bara genom att hävda att alla ska tillämpa meritokrati. Informella strukturer löses inte upp så lätt.
Ok, för att vara lite övertydlig, om en regimtrogen nordkoreansk fotograf skildrar livet i Nordkorea och om en utomstående och oberoende fotograf från valfritt annat land gör detsamma, så borde väl även du tycka att det är av vikt att veta vem som har fotograferat vad, om du vill veta vad som faktiskt pågår i Nordkorea. Det har väl inget med identitetspolitik att göra. Men däremot vikten av grupptillhörighet och avsändare av bilden.
Per: Varför skulle inte det gå? Om man _verkligen_ är ute efter att premiera kunskap och resultat så är det enda sättet. Man får inte bättre fotografer eller fotografier genom att välja utifrån kön eller hudfärg. Risken att de blir sämre är däremot ganska stor om det finns färre duktiga fotografer i dessa grupper. Att det sen kan bero på tidigare strukturell särbehandling är en annan femma.
Mattias: Nej, så länge bilderna inte är manipulerade så är det för mig helt ointressant vem som tagit dem.
Även om staten lagstiftar om att ingen får göra ett urval baserat på annat än strikta meriter så kommer inte det att ske. De som tillhör dagens priviligierade grupper kommer ändå att ha en fördel.
Jag tvivlar dessutom starkt på att en sån lag är önskvärd. Jag tycker att det är bra att privata företag får göra urval på de sätt som de tycker är bäst för dem, som t.ex. Sony i det här fallet.
Jag har väldigt svårt att tänka mig att vettiga människor oavsett politisk åskådning skulle kunna bli upprörda över att Sony söker EN amerikansk eller kanadensisk kvinnlig fotograf. Sony kommer knappast gå i konkurs med anledning av detta. Jag tror inte ens att de kommer förlora pengar på det.
Nej, för det skulle staten aldrig göra. Däremot finns det högljudda som vill motsatsen; att lagstifta om att könsfördelning och till och med rasfördelning ska styras av staten. Det är riktigt obehagligt, men "rätt" åsikter enligt många till vänster som inget lärt av historien. De vill exakt det de säger sig motarbeta. Total avsaknad av logiskt tänkande.
Om det är diskriminering att bli bortvald på grund av medfödda attribut så är det diskriminerande att kvotera baserat på dessa attribut, eftersom någon med rätt kompetens men "fel" kön eller hudfärg då kommer bli bortvald just baserat på kön och hudfärg, till förmån för någon med "rätt" kön eller hudfärg, oavsett kompetens.
Ergo; kvotering är diskriminering. Det går inte att komma till någon annan logisk slutsats.
Det finns mycket historiskt bagage i hur vi behandlar varandra. Rasfördomar är ganska vanliga. Vardagsrasismen ser man inte alltid. Alla som tycker som du (att meriter är det enda som ska räknas) borde vara öppna för detta och fundera på hur det ska kunna ändras. Att enbart hävda att meritokrati ska gälla räcker tyvärr inte. Det gäller att få upp medvetenheten om den omedvetna diskrimineringen som göra.
F.ö. så skulle staten visst göra det. Den har redan gjort det. Det finns antidiskrimineringslagar i Sverige.
När blev kvinnor en minoritet?
Har jag fel så berätta det för mig. Stäng mig inte ute för att jag har "fel" åsikt som möjligtvis kan uppröra någons känslor till den grad att denne/denna lämnar forumet.
Foto har varit min största hobby i åratal. Bilder är fantastiska och en bra bild kan verkligen uttrycka mer än tusen ord. Bilder kan kommunicera ordlöst till betraktaren oberoende av vem fotografen är. Det är något som jag tycker är viktigt att ha kvar. Vi kan väl inte först och främst titta på vem fotografen är innan vi ser på bilden och bedömer den?
Den här tråden är lite ovanlig på fotosidan men avspeglar väl vad som debatteras på många andra håll. Därav min markering mot att vi ska börja se problem där det faktiskt inte ska finnas.
Ett tydligt exempel är det här med att så många europeiska och amerikanska män åker till platser som är krisdrabbade och ser med sina ögon och sin förförståelse. När bilderna sprids, formar det människors uppfattning om platserna, i värsta fall låser fast dem i fördomar. Det är inget fel på utifrånperspektivet, eller de som besitter det. De allra flesta gör ett utmärkt jobb, och förvaltar sin priviligierade ställning väl. Men att inifrånperspektivet är så relativt undanskuffat är väldigt problematiskt.
Något är det ju som gör att folk som ser ut som jag är så kraftigt överrepresenterade i fotovärlden. Det är inte för att vi automatiskt är "bättre" på att plåta. Att aktivt arbeta för mångfald är nödvändigt, anser jag.
inte bara blivit så...
Jag finner det märkligt att det allra mest klagas på vår västerländska kultur och att den anses som den mest rasistiska med mest problem vad gäller underrepresenterade grupper. I själva verket är det ju tvärtom.
I väst, med högst levnadsstandard, finns de bästa möjligheterna att förverkliga sig själv och att förbättra sitt liv. Människor vill komma till Europa och Nordamerika från de övriga världsdelarna. Det är inte så att människor flyr från väst till andra delar av världen. Jag anser det vara ett steg tillbaka att börja se världen utifrån perspektivet att det finns grupper av offer till höger och vänster.
Vår enda möjlighet att gå framåt är inte att åter dela upp människor i grupper utan istället måste vi kunna se individerna. Finns det individer som kan behöva stöd? Javisst, och vi har ett ansvar som medmänniskor att försöka hjälpa till i sådana fall.
Vad gäller bildframställning så har det aldrig tidigare funnits lika stora möjligheter att både kunna ta bilder och att kunna publicera dessa. Tack vare internet så kan verkligen många, många fler ge sina perspektiv på både livet och konsten.
Alla dessa försök att peka på osynliga barriärer som inte kan ses om man inte är en del av de "upplysta" ser jag mer som ytterligare en version av Kejsarens nya kläder.
Det står dock inte i direkt motsats till att det existerar strukturell diskriminering i vår kultur, och även strukturell rasism lite här och där.
Det jag menar är: vem ser på vem, och vem anses ha auktoritet att stå för någon slags vettig analys. Det är fullt normalt att någon som jag åker till, säg, Afghanistan och skildrar aspekter av livet där, med någon sorts auktoritet. En auktoritet som inte alls behöver vara obefogad, men det ställs inte jättemånga frågor. Hur ser vi på någon som skulle komma från andra hållet och skildra vårt samhälle? Jag tror att vi missar perspektiv och kunskap om vi inte aktivt arbetar för att släppa fram folk som inte alltid syns.