Fotoskola: Del 5 - Mät ljuset rätt
Att fotogrera är att måla med ljus, som det heter. Låt oss stanna i den metaforen en liten stund: Vad gör man om stråna i penseln sticker åt alla håll och om målarfärgen bara rinner av duken?
Jo, då listar man först ut vad som är fel. Sedan vidtar man åtgärder och gör om och gör rätt. Och just så förhåller det sig också med ljusmätning. Ibland blir bilden helt enkelt inte som man har tänkt sig. Då gäller det att lista ut varför kameran mäter ljuset som den gör, och sedan manuellt kompensera för felmätningen. Här visar Viktor Sundberg dig som är fotonybörjare hur du går tillväga.
Det här är lektion 5 i vår fotoskola. Har du lärt dig det viktigaste om bländaren, slutaren och ISO-talet ännu? Och har du vågat utmana dina förutfattade meningar om vad som är god fotografi? Om inte, börja med lektion 1, lektion 2, lektion 3 och lektion 4! Vill du ha en riktigt grundläggande introduktion till fotografi? Hoppa då ända till lektion 0.
Förstå kamerans ljusmätare
I din kamera finns en ljusmätare som mäter ljusstyrkan i motivet. Kameran använder informationen för att välja en kombination av bländare och slutartid. Men ibland blir det lite fel. Problemet är att kameran mäter reflekterat ljus. Det är ljus som har studsat på en yta innan det når kameran. Nackdelen med det är att motivets färg och reflekterande egenskaper påverkar ljusets intensitet. Det kan lura ljusmätaren. Det faller ju inte mer ljus på ett motiv, bara för att motivet förstärker eller försvagar ljuset när det reflekteras. Och det är lite svårt för din kamera att förstå.
Dessutom kanske du inte vill att kameran ska mäta allt ljus i motivet, exempelvis om en enstaka stark ljuspunkt (som solen eller en spotlight) riskerar att lura kamerans ljusmätare.
För att kunna exponera korrekt, behöver du alltså först välja vilket ljus som ska mätas och sedan tolka ljusmätarens tolkning av det. När du lärt dig dessa två saker kommer du att ha gjort ett genombrott som fotograf: du kan då hantera extrema ljusförhållanden som vinterlandskap och mörka motiv.
Välj rätt mätmetod
Din kamera har några olika metoder för att mäta ljuset. Det som skiljer metoderna åt, är hur och var i bildytan kameran mäter ljuset. Det är viktigt att du förstår de olika mätmetoderna om du vill ha full kontroll över dina exponeringar.
De olika mätmetoderna lämpar sig för olika typer av ljusförhållanden och motiv. De kan alltså tolka samma scen på helt olika sätt. Därför är det viktigt att du väljer den mätmetod som ger dig just den information du behöver för att få din exponering precis som du vill ha den.
De vanligaste metoderna är spotmätning, matrismätning och centrumvägd mätning. Spotmätning innebär att kameran mäter ljuset i en liten punkt i bildens mitt. Det fungerar bra när ditt motiv upptar en relativt liten del av bildytan och är ljussatt på ett annorlunda sätt än omgivningen. Tänk dig till exempel en musiker upplyst av en spotlight på en i övrigt mörk scen. En vanlig teknik vid spotmätning är att först rikta kameran rakt mot motivet för att mäta ljuset, och sedan komponera om bilden som du vill ha den. Matrismätning betyder att kameran mäter ljuset på flera olika ställen i bildytan och räknar fram ett genomsnitt. Det kan vara en bra metod att utgå från och den fungerar till exempel utmärkt vid landskapsfotografering. Centrumvägd mätning kan ses som ett mellanting. Även den metoden räknar fram ett genomsnitt, men den lägger störst vikt vid bildens mitt.
Spotmätning fungerar ofta bra vid konsertfotografering. Foto: Viktor Sundberg
Bedöm exponeringen med hjälp av kamerans histogram
De flesta kameror kan visa ett så kallat histogram, vilket är en grafisk representation av ljusvalörernas spridning i bilden. Genom att kasta en snabb blick på histogrammet kan du se om din bild är korrekt exponerad – mycket användbart! Till vänster i histogrammet ligger de mörkaste valörerna, och till höger de ljusaste. En korrekt exponerad bild kommer därför att resultera i ett histogram med staplar utspridda från vänster till höger. Men om staplarna skulle ha hopat sig vid någon av histogrammets sidor, då är bilden över- eller underexponerad.
Histogrammet visar hur tonerna i bilden fördelar sig från mörkt (vänster) till ljust (höger). I en välexponerad bild finns både de mörkaste och ljusaste tonerna med – det ser man genom att kurvans båda ändar finns med, en liten bit från respektive kant. (Kurvans form är inte så viktig i sig; den anger bara hur mycket av varje nyans som förekommer.)
Staplarnas utspridning från vänster till höger i histogrammet beskriver en sorts kurva. Om kurvan skulle vara tydligt avklippt i ena kanten på histogrammet, har du exponerat så att kamerans sensor helt enkelt inte har kunnat registrera alla ljusvalörer. Du har fått så kallad digital klippning. Alla ljusvalörer som ligger utanför sensorns omfång visas då i bilden som helt vita eller svarta. I de partierna finns alltså inga detaljer återgivna, trots att de fanns i motivet. De flesta kameror har därför en speciell varning för klippning i de ljusa partierna. Den brukar fungera så att de klippta områdena blinkar när du tittar på bilden i kamerans display. Kolla i kamerans manual för att veta hur du slår på funktionen.
En underexponerad bild som också klipper bort de mörka tonerna (till vänster) i motivet.
En överexponerad bild som också klipper bort de ljusa tonerna (till höger) i motivet.
Histogrammet är ett suveränt verktyg när du ska bedöma din exponering. Det är bättre att titta på histogrammet än att endast försöka bedöma exponeringen genom att titta på bilden i displayen. Om staplarna ligger jämnt utspridda över histogrammets yta utan att spränga in i kanterna, då är din exponering utmärkt!
Tolka ljusmätarens felmätning på rätt sätt
När du lärt dig att förstå och kompensera för ljusmätarens tolkning av ljuset, har du tagit ett stort steg i din fotografiska utveckling. En anledning till att du ibland behöver kompensera, är att kameran antar att ditt motiv huvudsakligen (eller i genomsnitt) består av nyanser som i ljusintensitet ligger nära det som kallas medelgrått. Det antagandet fungerar alldeles utmärkt på grönt gräs och många hudtoner.
Men om vi antar att ditt motiv är ett snötäckt landskap i gnistrande sol, hur går det då? Jo, kameran antar som vanligt att motivet ska återges som ungefär medelgrått. Det är den bästa gissning som kameran kan göra på egen hand. Och därför blir all din fina, vita snö också – grå! Om vi istället antar att du fotograferar en svart katt mot en mörk vägg, då kommer kameran att vilja göra både katten och väggen – japp, grå!
Alltså måste du pluskompensera ljusa scener, och minuskompensera mörka. I alla fall om du vill återskapa och förmedla det du upplever på plats. Ju mer du fotograferar, desto bättre kommer du att bli på att tolka och kompensera för ljusmätarens tolkning av ditt motiv.
Exponering utan kompensation
Exponering med pluskompensation
I snö krävs ofta att du kompenserar din bild +1 eller +2 steg för att den inte skall bli för mörk. På glaciären Franz Josef, Nya Zeeland. Foto: Viktor Sundberg
Exponeringskompensation – så gör du i praktiken
Låt oss säga att din kameras ljusmätare föreslår slutartiden 1/250 sekund och bländare f/8. Men när du har tagit bilden och tittar på histogrammet ser du att ljusmätaren mäter ljuset lite fel. Kurvan ligger för långt till vänster. Bilden blev underexponerad. Och du förstår genast att det beror på att all den vita snön i motivet lurar ljusmätaren. Vad gör du?
Jo, vi har ju lärt oss att målet är att ut fylla hela histogrammet med toner, utan att för den skull kapa kurvan vid någon av kanterna. Det är först då som dina bilder kommer ha bra kontrast och klara färger med bra tryck i. Om ditt histogram alltså visar upp en kurva som tyder på en underexponerad bild måste du alltså släppa in lite mer ljus till sensorn. Och det kallar vi för att pluskompensera. Detta gör du genom att vrida på ratten, eller trycka på knappen, för exponeringskompensation och ställa in +1 på exponeringsskalan. Exakt hur du ställer in exponeringskompensation på just din kamera måste du läsa dig till i kamerans manual. Fotograferar du helt manuellt kan du istället öppna bländaren ett steg (f/8 → f/5,6) eller förlänga slutartiden ett steg (1/250 s → 1/125 s). Men hur mycket ska man kompensera? Det är enkelt! Ta genast en ny bild med kompensationsinställningen och kolla om hela kurvan ryms i histogrammet. Om inte så måste du kanske exponeringskompensera ytterligare. Justera gärna i 1/3 steg för ökad kontroll.
Om du har en överexponerad bild måste du minuskompensera; då börjar du lämpligen med att ställa in in –1 stegs exponeringskompensation. Om du plåtar manuellt får du samma resultat om du stänger bländaren ett steg (till exempel f/8 → f/11) eller kortar slutartiden ett steg (till exempel 1/250 s → 1/500 s). Knäpp bilden, granska histogrammet på nytt, och kompensera ytterligare om det behövs.
Gå vidare: Bli exponeringsmästare
När du har lärt dig hur din kamera mäter ljuset och hur du exponeringskompenserar, kan du hantera de flesta ljussituationer. Som följd kommer du alltid hem med välexponerade bilder, även om förhållandena varit svåra.
Men för att bli duktig krävs övning. Ett bra sätt är att medvetet utsätta dig för svåra ljusförhållanden. Ta då flera olika exponeringar av samma motiv så att du kan lära dig hur mycket du behöver exponeringskompensera. Öva gärna genom att ställa ett motiv i motljus, eller fotografera ljusa motiv mot en mörk bakgrund. Ju mer du övar, desto bättre kommer du att bli. Med tiden kommer du att lära dig exakt hur du ska exponera i olika ljussituationer. Kom ihåg att motivets storlek i bildytan och din mätmetod spelar stor roll för hur din kamera tolkar ljuset.
Svårexponerat läge. Foto: Viktor Sundberg
Övningsuppgifter
Tills vi ses nästa gång: Låt ljuset omkring dig utmana dig. Leta reda på flera olika ljusförhållanden som är krångliga – till exempel vid vatten eller andra blanka ytor som skapar reflektioner och kan lura kamerans ljusmätare. Eller ta vilket motiv i motljus som helst. Gör följande för vart och ett av motiven:
- Titta på histogrammet. Fundera på vad det är du ser. Är bilden över- eller underexponerad rent tekniskt – ligger kurvan för långt åt något håll? Klipper kurvan till och med vid någon kant?
- Titta på bilden i displayen. Fundera på vad det är du ser. Är bilden över- eller underexponerad rent subjektivt – vill du att kurvan ska ligga lite för långt åt något håll?
- Fatta ett beslut: är bilden korrekt som den är, eller måste du exponeringskompensera? Måste du pluskompensera eller minuskompensera?
- Ändra exponeringen i hela steg med hjälp av kamerans funktion för exponeringskompensation. Blir bilden bättre? Titta på histogrammet och bilden i displayen.
- Finjustera exponering genom att upprepa proceduren i 1–4 ovan, men välj tredjedelssteg istället för hela steg. Hittar du den optimala exponeringen för ditt motiv, det rådande ljuset och den känsla du vill förmedla?
© Copyright 2011–2012 DEXT/HME Publishing AB och Viktor Sundberg. Denna artikel bygger i på utdrag ur boken Bättre bilder / Fotoskolan 1 av Viktor Sundberg, och publiceras i överenskommelse med förlaget.
Läs mer
Texten och bilderna i den här lektionen är hämtade från Bättre bilder / Fotoskolan 1 av Viktor Sundberg, från DEXT. Boken rekommenderas varmt till alla nya fotografer som vill ta kommandot över sitt bildskapande.
Köp boken här:
16 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Är det fråga om fyllnadstext? Problemet är väl inget problem utan en uppgift, som löses med hjälp av kamerans ljusmätare, bedömning av motivet och kompensering.