Annons
Artiklar > Grundläggande tonkontroll av förstoringar

Grundläggande tonkontroll av förstoringar

Artikeln är en fristående fortsättning till Vägen mot den perfekta kopian av Fredrik Lindström och den beskriver en alternativ arbetsmetod till den som beskrivs i artikeln Split Filter Metoden för dig närmre ''Den perfekta bilden'' av Solveig Perklen.

Introduktion

Många förstoringar lyser av nybörjarens upptäckarglädje men tonkontrollen saknas. De vet hur belysningstiden påverkar en förstoring och de vet hur kontrasten påverkar en förstoring men de har svårt för att se hur de två faktorerna fungerar tillsammans. Andra förstoringar är välgjorda med normaliserad kontrast. Visst blir det ''bra'' men såg det verkligen ut så? Kontrasten är viktig för den fotografiska bilden. Ska man då inte använda den vid förstoringen?

Metoden som beskrivs i den här artikeln ger dig ett enkelt sätt att öka tonkontrollen vilket i sin tur ger dig ökade uttrycksmöjligheter. Den ger dig också en bättre känsla för negativet. Det är viktigt om du vill fortsätta att förbättra dina arbetsmetoder i framtiden.

Då kör vi...

Det finns en poäng i att flatbäddsskanna sin kontaktkarta. Då kan man enkelt leka med sina bilder så att man har en färdig bildidé innan man går till mörkrummet.


Hitta de ljusaste partierna (högdagrarna) som är av intresse och de mörkaste partierna (lågdagrarna) som är av intresse. Justera sedan ljusstyrka och kontrast i datorn tills bilden blir som du har tänkt dig. Låt ljusstyrkan bestämma högdagrarna och låt kontrasten bestämma lågdagrarna. I det här fallet vill vi betona det trolska i bilden så vi väljer att göra den lite mörk.


Nu har vi en bildidé som vi tar med oss till mörkrummet. Där gör vi på samma sätt som i datorn men vi låter ljusstyrkan motsvaras av belysningstiden. Det innebär att testremsan ska göras med hänseende på högdagrarna.


Högdagrarna i den näst ljusaste pajbiten ser bra ut vilket ger belysningstiden. Lågdagrarna verkar ljusa så kontrasten ökas. Man behöver ofta göra lite finjusteringar när man har kommit så här långt men de följer den beskrivna arbetsmetoden. Det var enkla finjusteringar i det här fallet så jag litade på min magkänsla och gick direkt över till testförstoringen som ska innehålla de intressanta låg- och högdagrarna.


Tonskalan ser bra ut och då återstår det bara att göra själva förstoringen. Blev den som vi hade tänkt oss i bildidén?


Verklighetskontroll

Jag har en liten bekännelse. Den publicerade bildidén gjordes efter det att förstoringen var gjord. Jag gjorde en bildidé innan förstoringen men jag sparade inte den. Jag brukar inte spara dem och tanken på artikeln dök upp först efter det att förstoringen var gjord. Oavsett vilket visar artikeln hur bra bildidén kan bli med enkla metoder. I övrigt stämmer artikeln väl med verkligheten. De publicerade bilderna var de enda som var gjorda från det negativet när artikeln skrevs.

Sammanfattning

Det finns flera gamla sanningar när man sysslar med förstoringar men använd dem på rätt sätt. Man får lov att göra hur man vill så länge som det blir som man har tänkt sig.

Givetvis förutsätter en bra förstoring ett bra negativ men det är bara ett steg på vägen till den slutgiltiga bilden. Ta ytterligare ett steg och öka tonkontrollen i dina förstoringar. Låt belysningstiden bestämma högdagrarna och låt kontrasten bestämma lågdagrarna.

Publicerad 2002-10-10.

7 Kommentarer

esy65 2002-10-23 23:50  
Betyg: 4
larlei56 2002-10-27 01:50  
Betyg: 4
I stort sett bra, men jag saknar jämförelsen mel-

lan håt resp mjukt papper.
Med vänlig hälsniing
[email protected]
pej 2002-10-27 09:17  
Jag ville skriva en koncis artikel vilket innebar att jag fick förutsätta en del av mina läsare. En av de sakerna var papperskontrasten men det var kanske dumt av mig.

Om man jobbar med papper som har variabel kontrast så filtrerar man ljuset efter tillverkarens rekommendationer för att ändra kontrasten. Om man instället jobbar med papper som har fast kontrast så får man ha papper av olika hårdhetsgrad för att ändra kontrasten. Mjuka papper ger låg kontrast och hårda papper ger hög kontrast.
Erik Rundcrantz 2002-10-28 10:07  
Hej Pej!
Tack för en bra artikel. Saknar en scanner så jag kan inte följa dina råd följt ut. Eftersom du riktar dig till nybörjare i din artikel, vilket är precis vad jag är, så tillåter jag mig att fråga en sak om kontraster i allmänhet. Din sista mening är:
Låt belysningstiden bestämma högdagrarna och låt kontrasten bestämma lågdagrarna.
Min erfarenhet är att svärtan påverkas av valet av kontrastfilter. Om man tex. belyser pappret i tio sekunder genom 4.0 filter och sen belyser ett likadant papper med samma negativ i tio sekunder men helt utan filter, kommer bilden bli mörkare utan filter. Stämmer detta? Om det stämmer så förstår jag inte riktigt dig eftersom valet av kontrast även kommer påverka utseendet på högdagrarna.
Antagligen jag som missförstått alltihop men vore tacksam för svar.
pej 2002-10-28 22:31  
Jag ser det snarare som en arbetsmetod för att lättare hålla isär begreppen än som en beskrivning av hur pappret egentligen beter sig. Det finns en del sanningar i det du skriver och det finns en del sanningar i det jag skriver. De bakomliggande teorierna förtjänar en egen artikel.

Du har helt rätt i ditt exempel men det finns flera sätt att variera papperskontrasten. Vissa sätt ändrar samtidigt belysningstiden mer än andra sätt och då försvåras också den beskrivna arbetsmetoden. Det var bland annat det som jag syftade på med ''finjusteringar''. Lämpliga filtervärden brukar framgå i dokumentationen till det aktuella pappret.
Erik Rundcrantz 2002-10-29 10:47  
Pej!
Finns det nån slags tumregel för hur valet av filter påverkar belysningstiden? Om bilden ser i stort sett ok ut efter 10 sekunder med kontrastfilter 2.0, men du känner att kontrasten skulle behöva ökas och har en känsla av att 3.0 blir lagom. För att få samma svärta som med 2.0 filtret kommer bilden nu behöva längre belysning. Frågan är: hur mycket längre?? Går man bara på känsla eller finns det nån matematisk regel??
/ Erik
pej 2002-10-29 15:14  
Det finns inget rakt svar på den frågan eftersom olika uppsättningar beter sig på olika sätt. Tillverkaren brukar ange flera olika filtervärden och hur de påverkar belysningstiderna. Det brukar inte innebära något större problem.

...men vänta lite. Du vill få samma svärta med filter 2 och 3 (i skuggorna förutsätter jag), eller? Man kan arbeta så men det är inte enligt den beskrivna arbetsmetoden.
Christina 2002-11-20 10:14  
Jag har precis gått en nybörjarkurs och lärt mig att 1. ställa tiden efter lågdagrar och kontrasten efter högdagrarna- alltså precis tvärtom- är det bara en smaksak? Eller beror det vilket ibilden som är viktigast? Förvirrad..
pej 2002-11-20 18:00  
Den metoden som du har blivit lärd fungerar säkert. Den metoden som jag beskriver fungerar för mig. Jag har hört om många andra mer eller mindre obskyra metoder som också lär fungera. Det viktiga är att man hittar en metod som man trivs med.

Att sedan diskutera vad som rätt och fel brukar resultera i religionskrig men du vill väl ha ett bättre svar än så. Om man till exempel tittar i A. Adams ''The Print'' så skriver han där att man ska göra sin testremsa med hänseende på högdagrarna. Man brukar förklara det genom att säga att förstoringen fungerar på samma sätt som filmexponering och filmframkallning fast tvärtom. Således ska man vända på den klassiska regeln ''exponera efter lågdagrarna och framkalla efter högdagrarna''när man förstorar sina bilder. Då får man den metoden som jag har beskrivit här.
Berra78 2004-10-12 21:18  
Kom just från mörkrummet, men längtar redan tillbaka. Jag har nämnligen några knepiga bilder som jag skall testa med denna metod. TACK!
Få ut mer av Fotosidan som inloggad

Fotosidan är gratis! Som inloggad får du smarta funktioner. Du kan ladda upp 10 bilder och få kritik på dem. Du får vårt nyhetsbrev. Du kan skapa köp&sälj annonser mm

Merläsning

ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar