Bildbehandling
Artikeln är en fristående fortsättning till
Vägen mot den perfekta kopian av Fredrik Lindström och den beskriver en alternativ arbetsmetod till den som beskrivs i artikeln
Split Filter Metoden för dig närmre ''Den perfekta bilden'' av Solveig Perklen.
Introduktion
Många förstoringar lyser av nybörjarens upptäckarglädje men tonkontrollen saknas. De vet hur belysningstiden påverkar en förstoring och de vet hur kontrasten påverkar en förstoring men de har svårt för att se hur de två faktorerna fungerar tillsammans. Andra förstoringar är välgjorda med normaliserad kontrast. Visst blir det ''bra'' men såg det verkligen ut så? Kontrasten är viktig för den fotografiska bilden. Ska man då inte använda den vid förstoringen?
Metoden som beskrivs i den här artikeln ger dig ett enkelt sätt att öka tonkontrollen vilket i sin tur ger dig ökade uttrycksmöjligheter. Den ger dig också en bättre känsla för negativet. Det är viktigt om du vill fortsätta att förbättra dina arbetsmetoder i framtiden.
Då kör vi...
Det finns en poäng i att flatbäddsskanna sin kontaktkarta. Då kan man enkelt leka med sina bilder så att man har en färdig bildidé innan man går till mörkrummet.
Hitta de ljusaste partierna (högdagrarna) som är av intresse och de mörkaste partierna (lågdagrarna) som är av intresse. Justera sedan ljusstyrka och kontrast i datorn tills bilden blir som du har tänkt dig. Låt ljusstyrkan bestämma högdagrarna och låt kontrasten bestämma lågdagrarna. I det här fallet vill vi betona det trolska i bilden så vi väljer att göra den lite mörk.
Nu har vi en bildidé som vi tar med oss till mörkrummet. Där gör vi på samma sätt som i datorn men vi låter ljusstyrkan motsvaras av belysningstiden. Det innebär att testremsan ska göras med hänseende på högdagrarna.
Högdagrarna i den näst ljusaste pajbiten ser bra ut vilket ger belysningstiden. Lågdagrarna verkar ljusa så kontrasten ökas. Man behöver ofta göra lite finjusteringar när man har kommit så här långt men de följer den beskrivna arbetsmetoden. Det var enkla finjusteringar i det här fallet så jag litade på min magkänsla och gick direkt över till testförstoringen som ska innehålla de intressanta låg- och högdagrarna.
Tonskalan ser bra ut och då återstår det bara att göra själva förstoringen. Blev den som vi hade tänkt oss i bildidén?
Verklighetskontroll
Jag har en liten bekännelse. Den publicerade bildidén gjordes efter det att förstoringen var gjord. Jag gjorde en bildidé innan förstoringen men jag sparade inte den. Jag brukar inte spara dem och tanken på artikeln dök upp först efter det att förstoringen var gjord. Oavsett vilket visar artikeln hur bra bildidén kan bli med enkla metoder. I övrigt stämmer artikeln väl med verkligheten. De publicerade bilderna var de enda som var gjorda från det negativet när artikeln skrevs.
Sammanfattning
Det finns flera gamla sanningar när man sysslar med förstoringar men använd dem på rätt sätt. Man får lov att göra hur man vill så länge som det blir som man har tänkt sig.
Givetvis förutsätter en bra förstoring ett bra negativ men det är bara ett steg på vägen till den slutgiltiga bilden. Ta ytterligare ett steg och öka tonkontrollen i dina förstoringar. Låt belysningstiden bestämma högdagrarna och låt kontrasten bestämma lågdagrarna.
7 Kommentarer
Logga in för att kommentera
lan håt resp mjukt papper.
Med vänlig hälsniing
[email protected]
Om man jobbar med papper som har variabel kontrast så filtrerar man ljuset efter tillverkarens rekommendationer för att ändra kontrasten. Om man instället jobbar med papper som har fast kontrast så får man ha papper av olika hårdhetsgrad för att ändra kontrasten. Mjuka papper ger låg kontrast och hårda papper ger hög kontrast.
Tack för en bra artikel. Saknar en scanner så jag kan inte följa dina råd följt ut. Eftersom du riktar dig till nybörjare i din artikel, vilket är precis vad jag är, så tillåter jag mig att fråga en sak om kontraster i allmänhet. Din sista mening är:
Låt belysningstiden bestämma högdagrarna och låt kontrasten bestämma lågdagrarna.
Min erfarenhet är att svärtan påverkas av valet av kontrastfilter. Om man tex. belyser pappret i tio sekunder genom 4.0 filter och sen belyser ett likadant papper med samma negativ i tio sekunder men helt utan filter, kommer bilden bli mörkare utan filter. Stämmer detta? Om det stämmer så förstår jag inte riktigt dig eftersom valet av kontrast även kommer påverka utseendet på högdagrarna.
Antagligen jag som missförstått alltihop men vore tacksam för svar.
Du har helt rätt i ditt exempel men det finns flera sätt att variera papperskontrasten. Vissa sätt ändrar samtidigt belysningstiden mer än andra sätt och då försvåras också den beskrivna arbetsmetoden. Det var bland annat det som jag syftade på med ''finjusteringar''. Lämpliga filtervärden brukar framgå i dokumentationen till det aktuella pappret.
Finns det nån slags tumregel för hur valet av filter påverkar belysningstiden? Om bilden ser i stort sett ok ut efter 10 sekunder med kontrastfilter 2.0, men du känner att kontrasten skulle behöva ökas och har en känsla av att 3.0 blir lagom. För att få samma svärta som med 2.0 filtret kommer bilden nu behöva längre belysning. Frågan är: hur mycket längre?? Går man bara på känsla eller finns det nån matematisk regel??
/ Erik
...men vänta lite. Du vill få samma svärta med filter 2 och 3 (i skuggorna förutsätter jag), eller? Man kan arbeta så men det är inte enligt den beskrivna arbetsmetoden.
Att sedan diskutera vad som rätt och fel brukar resultera i religionskrig men du vill väl ha ett bättre svar än så. Om man till exempel tittar i A. Adams ''The Print'' så skriver han där att man ska göra sin testremsa med hänseende på högdagrarna. Man brukar förklara det genom att säga att förstoringen fungerar på samma sätt som filmexponering och filmframkallning fast tvärtom. Således ska man vända på den klassiska regeln ''exponera efter lågdagrarna och framkalla efter högdagrarna''när man förstorar sina bilder. Då får man den metoden som jag har beskrivit här.