Domstolen: Olagligt att måla av fotografier
Från vänster: Fotografen Jonas Lemberg med sitt foto av Christer Pettersson och konstnären Markus Andersson med sin oljemålning ”Svenska syndabockar”. Foto Staffan Teste
För första gången sedan 1989 har fotografiskyddet rörande bearbetning vid målning prövats i domstol. Konstnären Markus Andersson döms för att ha målat av Jonas Lembergs foto av Christer Pettersson och sedan publicerat bilden. Nyligen prövades även ett fall rörande en Creative Commons-licens.
Jonas Lembergs har tagit en av de mest publicerade bilderna av Christer Pettersson. 2006 använde konstnären Markus Andersson Lembergs bild för att avbilda Christer Pettersson i en oljemålning kallad ”Svenska syndabockar”. Målningen är såld till en samlare men finns avbildad på Markus Anderssons hemsida och säljs även som affisch.
Jonas Lemberg valde att stämma Markus Andersson i tingsrätten för upphovsrättsintrång. I dag fredag kom Solna tingsrätts domslut:
”Enligt tingsrätten skulle upphovsrättslagstiftningen bli relativt tandlös om skyddet för ett verk skulle upphöra så snart verket, i och för sig avbildas i ett annat konstverk, men sätts i ett nytt sammanhang”, skriver Solna tingsrätt i domen.
Markus Andersson medger att han använt fotot som förlaga, men tycker inte att det handlat om en kopiering eftersom han målade på fri hand. Tingsrätten anser att det inte har betydelse att han målat på fri hand eftersom målningen utgör en direkt framställning av fotografiet under ”användande av annan teknik”.
Lemberg anlitade förre ordförande för Bildleverantörernas förening (BLF) Rune Borgström som expertvittne. Han gav ett skriftligt utlåtande:
”För utnyttjande av fotografi som förlaga, avritning av bild, fordras tillstånd av upphovsmannen. Detta framgår av upphovsrättslagen och i BLF:s leveransvillkor och är praxis inom bildområdet. Detta gäller bilder som avritats eller överförts till annan konstart utan upphovsmannens tillstånd."
Enligt BLF:s cirkaprislista ska skadestånd utgå om avmålningen visas på internet utan överenskommelse med fotografen.
Andersson måste nu betala Lemberg 17.800 kronor i ersättning för användningen av bilden och 2.000 kronor för rättegångskostnader.
– Det känns fantastiskt skönt att tingsrätten ser det jag sett hela tiden. Jag har ju alltid tyckt att fallet är solklart men eftersom den allmänna åklagaren inte velat driva fallet vidare så blir man såklart osäker. Tingsrätten är väldigt tydlig i sin dom om att fotografen har starka rättigheter vilket är viktigt för alla fotografer. Precis som att det är viktigt för alla konstnärer. Vi är ju liksom i samma bransch, säger Jonas Lemberg till Fotosidan.
1989 förlorade en fotograf gentemot en konstnär i Högsta domstolen. I den gamla fotolagen hade ett fotografen inte något bearbetningsskydd. Lagen ändrades efter detta, men den nya lagen har inte prövats förrän nu.
Creative Commons-licens uppe i rätten
Nyligen avgjordes även ett annat uppmärksammat fotofall i tingsrätten. Genusfotografen Tomas Gunnarsson hade stämts för att han publicerat en bild som tagits av Äventyrsgruvan på sin blogg i samband med att han kritiserade bilden.
Den typen av kritisk publicering hade varit fullt tillåten i tryck, men den rätten gäller inte för webben. Äventyrsgruvan hade dock försett bilden med en så kallad Creative Commons-licens – ett slags medgivande att bilden får användas av andra.
I rätten menade Äventyrsgruvan genusfotografen.se är en kommersiell sajt och att kraven för en CC-licens därför inte gäller. Detta tycks vara en missuppfattning, licensen säger att det är bilden som inte får användas kommersiellt.
Under rättegången uppstod tveksamheter kring vem som tagit bilden. Äventyrsgruvan kunde inte visa att de har upphovsrätten till bilden och därför dömdes Äventyrsgruvan att ersätta Genusfotografens rättegångskostnader på 12.500 kronor.
61 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Personligen tycker jag att detta gör ganska mycket knepigt, förmodligen kan man gräva fram bilder i alla genrer som är mer eller mindre likadana som något som tagits tidigare.
Att det hör till god ton att kolla med fotografen i förhand är i och för sig en sak, men jag undrar om inte en sådan här dom kan få oanade konsekvenser där man hejdlöst börjar beskylla varandra för plagiat och kopiering?
Warhol's bild Marilyn till exempel som är snodd från filmen Niagara och mängder av liknande verk, hur ställer man sig till dem?
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic/1784898.htm?set=mp
http://grundstensfotoblogg.blogg.se/
Jag vill gärna tro att rätten kan skilja mellan när två bilder råkar likna varandra eller när man kopierat ett unikt uttryck. Jag tror att det skulle störa mångas rättskänsla om det var fritt fram att slå mynt av att måla av ikoniska fotografier.
Konstnären Bert Olls kopiering av Jacob Forsells porträttbild av Evert Taube fick många att reagera i slutet av 80-talet, men konstnären friades. Detta bidrog till att lagen ändrades.
Ett annat fall: http://tidningenfoto.se/bob-dyland-plankar-henri-cartier-bresson/
eller från BUS - http://www.bus.se/3557
Den korta versionen är att Wikimedia/Wikipedia driver en sida där man ämnar samla all offentlig konst i Sverige. Något BUS anser kränker upphovsrätten för verken.
I ditt exempel är det en professionell tatuerare som tjänar pengar på att använda någon annans bild, och då är det inte personligt bruk. Vissa populära bilder tatueras ofta, och då blir det en del pengar. Kan tänka mig att fotografen skulle kunna kräva ersättning.
Detta ställer till problem med reklambilder så tatueringar döljs rutinmässigt med smink eller efterbehandling.
Om målaren nekat hade det varit lögn, vilket är ett annat brott.
Här skulle det väl i så fall handla om att man använde sig av någon annans melodier eller återskapade någon annans filmklipp visuellt – inte bara använde originalinspelningarna rakt av.
Det är betydande en skillnad, och det är inte helt ovanligt inom musik att "befintliga" melodier stjäls och används i nya sammanhang.
Samplare skaffar tillstånd.
Radio och andra media betalar när de återger ett musikverk oavsett om det är uruppförandet eller någon annan som uppför.
Vart vill du komma? Jämförelser brukar halta så vi kanske kan hålla oss till foto?
Målningen var dock en direkt kopia.
Det andra fallet var tydligen problem med fel upphovsman, så då spelar det ingen roll om genusfotografen var kommersiell eller inte.
Men,...
Alla (.. nåja, rätt många) konstnärer från Renässansens dagar fram till dess att man slutade måla på konsthögskolorna) kopierade rätt så brutalt – ibland nästan exakta kopior, i den mån det är möjligt). Det finns många konsthistoriker och konstböcker som avhandlar ämnet som att vår kultur och vårt måleri inte hade utvecklas på samma sätt om inte detta varit möjligt.
Jag pratade med någon som var ansvarig för copyrigt inom musiken och frågade vad han tyckte om en del popkonst. Svar typ "bra, häftig konst". Upplyste honon sedan att masser av t.ex. Warhols bilder var helt knyckta. Han blev väl lite ställd.
Enligt mig är det i många av Warhols verk rätt så "exakt avbildande" kopior – tyvärr har det väl med hur mycket pengar, makt och prestige som är inblandade som gör att det bedöms som att vara "kopia" eller "inspiration". Är du någon bigshot konstfackskonstnär i innekretsarna (och inte kan måla annat än möjligen kopiera likt/exakt men med urusel teknik) så är det väl bara att prata med någon professor som känner någon "tung" konstvetare eller estet (filosofisk estet) som kan uttala sig för rätten att det är en "inspiration" (jag använder ordet "inspiration", då det används här i debatten).
Hur som helst: Det är väl inte att måla utav (kopiera) någon annans foto som är olagligt – utan att sälja det och/eller visa det (på galleri), eller...? Eller om jag t.ex. ger den till min brorson att ha på väggen (tecknade utav en snygg bil åt honom – från ett fotografi, utan fotografens eller bildesignerns tillstånd)...?
När det gäller att ha bilder som "inspiration" – det sätt som många konstnärer, från Renässansen (kom ihåg att Michelangelo startade som förfalskare av antika skulpturer) fram till Popkonsten använt bilderna till – så skulle jag vilja se en diskusion om "graden av abstraktion" som "måste till" för att det ska röra sig om en "inspiration". Något för Estetiska filosofer, även om de nog sällan tar på sig en juridisk roll (det finns t.ex. ingen juridisk definition av "konstverk").
Jag diskuterade nyss "graden av abstraktion" som får tillämpas när vi spelade "Pictionary" – det framgår inte av reglerna direkt – men jag vet inte om vi nådde någon slutsats direkt :-).
Det skulle vara roligt att veta: Om jag befinner i ett land med andra, "mjukare" upphovsrättslagar i skillnader av bedömningen av "exakt reproduktion" relativt "inpiration" – och vad som anses vara bilder som är i "allmän domän" och får enligt lag då kopieras (i vissa länder gäller det allt som lagts upp på webben – då sådana bilder ändå kan spridas vind för våg hur lätt som helst, desutom avsäger man sig ofta uppehovsrätten om man lägger upp bilder på vissa sidor eller använder sig av vissa webbhotellleverantörer)—och om jag där kopierar och en svensk fotografs bild enligt deras lagar: Kommer jag då, när jag åter sätter mina fötter på svensk mark, att bli inklallad till domstol för copyrightintrång? Det är ju inte i Sverige jag begått brottet, dessutom har jag inte begått ett brott i det land jag utförde och sålde konstverket?!?.
Jag är Konstnärligt utbildad vid Konstakademin i San Fransisco samt vid en av Konstkademierna i Florens + studerat Estetik och Konstvetenskap vid Uppsala Universitet.
I t.ex. bildkompositionskurserna så använde vi vid några tillfällen andras bilder, men "dekonstruerade" (som de pretantiösa säger) dem så att de blev mycket abstrakta – även om man möjligen ibland kan se vilket fotografi det är "inpirerade från". I USA är det även så att skolorna egentligen äger och har copyright på allt eleverna gör under utbildningen (även om det i praktiken inte fungerar så att de tar tavlorna av dig, men visar kanske bilder av sina elevers arbeten ibland utan att behöva fråga). Jag uppskattar själv att graden av "abstraktion" är så pass hög att mina bilder inte räknas som "kopior", utan en "inspiration". Men om den svenska lagens estetiska dimensioner ändå skulle säga att jag är "skyldig" till ett sådant här brott om jag skulle visa eller sälja en sådan tavla här: Hur blir det då om det är skolan som egentligen är den sanna ägaren i USA och har själva copyrighten (jag säljer bara deras tavla gjorda i ett land där deras copyrightlagar – då när jag gjorde tavlan i alla fall, innan wwws tider – medgav detta).
Jag undervisar i teckning och ibland har jag använt modellfotografier ur amerikanska böcker, där förlaget medger att man kopierar dessa (både förstorar upp i kopiator/skrivare och "tecknar utav" realistiskt). Men eftersom det tycks vara andra som bestämmer lagarna här i landet än de utländska förlagen själva – är detta då egentligen tillåtet enligt svenska lagar?
Då jag har timmanställning av skolor eller studieförbund, har jag väl ändå en viss rätt till att kopiera ett x antal sidor ur böcker i utbildningssyfte från böcker enligt copyrightlagarna. Men gäller detta bara om jag fotokopierar eller gäller det även om jag "tecknar utav"? Jag får förståss inte sälja det jag kopierar, men vem får igentligen ta del av det jag kopierar upp (mekansikt eller konstnärligt)? Jag kan gissa att många barn – t.ex. som läxor – tar hem (foto)kopierat material till föräldrar, osv., även om det egentligen kanske bara är barnen som enligt lag får ta del av det, eller...!?
Själv skulle jag nog vara rätt så generös med om något kopierade (målade utav en bild jag gjort) och sålde sådan. Bara om man gick in för att storkomersiellt sälja kopior i form av stora serier av plancher, osv., skulle jag väl bli lite irriterad. Fast nu tror jag tyvärr ingen skulle fundera på att göra något sådant med min konst, så kanske jag ändå skulle bli smickrad utifall att så skulle hända.
Man behöver inte göra det svårare än vad det är. *Kopierad* konst kan redan vara avtalad och klar eller att upphovsmakaren är nöjd med 'kopian' i efterhand och tycker det är helt OK, så då behöver man inte 'gå i gång' på något som inte är trasigt.
Michael - För lat att laga icke problem -
Madonna samplade Abba. Hon gjorde inte en egen inspelning av Abbas arrangemang.
Som det står i domen, att byta medie skulle göra upphovsrättslagen tandlös.
Konstnären förnekar för övrigt inte att han faktisk plagierat bilden.
Vad det gäller Abba och Madonna så fanns det ett tillstånd.
Mig veterligen enda gången ABBA har gett ett sådant tillstånd. (Rättelse: andra gången.)
Ett intressant kuriosa är att en sampling måste man ha tillstånd från upphovsmannen att ta med i sin låt (annars är det upphovsrättsintrång), men det är, åtminstone enligt USAisk upphovsrättslag, fullt tillåtet att göra en egen inspelning av någon annans låt (och publicera den). Om man saknar tillstånd så måste man betala royalty enligt en fastställd regel ("mechanical license").
Likheterna och skillnaderna mellan musik och bild är här uppenbara.
Förmodligen är det precis lika olagligt att med sin kamera som verktyg fotografera upphovsrätts- eller mönsterskyddat material. Kanske gör stadsarkitekten anspråk på sin stadsplanering, arkitekten vill ha ett par kronor om man avbildar ett hus ha eller hon har ritat, och Rausing vill ha ett par ören om man fotar sitt mjölkpaket utan att ha tillstånd att avbilda den.
- Det är sig inte förbjudet att avbilda upphovsrättsskyddat material, men om bilden ska spridas publikt så kan det krävas medgivande. Samma gäller för musik, text och video.
- Hus är inte skyddade och får avbildas.
- Om andras verk inte utgör huvudmotivet så är det okej att publicera, exempelvis ett konstverk bakom en person som porträtteras.
Jag ser dock ingen principiell skillnad överhuvudtaget på att använda pensel, eller använda kamera. Den senare har blivit bokstavligt talat var mans och kvinnas egendom. Jag ser fram emot att detta på nytt prövas rättsligt när någon fotograf eller konstnär stämmer bloggaren som la upp bilder på instagram från utställningen han eller hon var på och dokumenterade med iphonen.
Domen tyder på att något är på väg åt helt fel håll.
Skulle bara som jurist vilja korrigera en uppgift i artikeln. Det var aldrig någon ändring i gamla fotolagen som gjordes efter rättsfallet 1989. Fotolagen upphörde nämligen helt 1 juli 1994 och fotografier hamnade istället i upphovsrättslagen och har tack vare det ett skydd även mot bearbetningar.
De bästa
Catharina
Får man nej av konstnären / fotografen låter man förstås bli att plagiera, den uppskattar det då uppenbarligen inte.
Administrera process? Vadå?
Att fråga när man använder andras material, eller att man köper andras material kräver inga myndigheter. Tvärtom slipper man möjligt en tvist och rättegång.
Glöm inte att det var en avsiktlig plagiering.
En detalj som tycks ha kommit bort i diskussionen är att även geten i bakgrunden är stulen från/inspirerad av (hur man nu väljer att se på saken) en annan konstnärs verk - 1800-talsmålaren William Holman Hunt.
Det känns lite som att det är den idén som Markus har haft med detta verk - att kombinera två befintliga och rätt ikoniska bilder och låta ett nytt verk uppstå i själva kopplingen mellan dessa. Man kanske därmed bör se målningen som en slags kollagekonst..?
För rent kreativt sett är väl principen densamma, oavsett från vilken tidpunkt i konsthistorien man lånar - även om olika lagar gäller?
Gränsdragning är alltid ett problem. I det här fallet är jag inte säker att det hjälp med en bättre försvarsadvokat. Likheten är slående och rätten verkar vara inne på att det inte handlar om vad konstnären tillfört utan om man kan spåra ursprunget i bilden: "Enligt tingsrätten skulle upphovsrättslagstiftningen bli relativt tandlös om skyddet för ett verk skulle upphöra så snart verket, i och för sig avbildas i ett annat konstverk, men sätts i ett nytt sammanhang”,
@Magnus:
Det är förstås en avvägning mellan olika intressen. Upphovsrätten infördes (ganska nyligen med historiska mått mätt) för att skapare av konstverk, litteratur och musik skulle kunna tjäna lite på sitt arbete, men det var aldrig meningen att de skulle ha totalt monopol på förfogandet av verken i all evighet. För att den kuturella utvecklingen inte ska stagnera så behövs lite frihet åt andra hållet också.
Ja, det är alltid bra om lagen stämmer med den allmänna rättsuppfattningen. I själva verket tror jag att det är helt nödvändigt på lång sikt för att respekten för en viss lag i synnerhet och lagar i allmänhet ska kunna upprätthållas. Av den anledningen tror jag att det kommer att bli nödvändigt med en reformering av upphovsrätten så att den stämmer bättre med hur bloggare och facebookare använder andras bilder idag.
Tomas Gunnarssons målning är visserligen rätt ful tycker jag, och bilden känns i första hand plagierad, men rent principiellt kan man inte säga att en för hand återskapad bild är ett plagiat. Det kan lika gärna vara ett konstverk.
Att måla en identisk kopia av ett fotografi är i sig omöjligt, det är alltid något som tillförs, förvrängs eller tas bort i bilden.
Inom måleriet anses dessa personliga egenheter, brister och förvrängningar vara konstnärens personliga uttryck.
Att återskapa befintliga och välkända bilder är dessutom ett mycket vanligt och etablerat koncept inom den samtida konsten.
Det känns absurt och även lite puckat att en domstol ska avgöra vad som är konst och inte konst.
mycket mer. Kopian är bara en del av målningen. Jag har gjort en hel del kollage, med andras bilder både från tidningar och foton m.m. Jag frågar har jag gjort något brottsligt då. Borde jag betalt var och en som bidragit med en bit av sina fotton till mitt kollage. Enligt domen så skulle väll det vara möjligt att jag blev stämd av många hundra fotografer. I varge fall om jag visade dem på nätet.
Jag skulle musiksätta ett enkelt bildspel på YouTube för ett par år sedan och förlitade mig på att jag kunde vara lugn genom att använda den melodislinga som tillhandahölls av Apples programvara. Jag varnades dock när jag la upp bildspelet på YouTube att det kunde vara skyddad musik. Därför kontaktade jag STIM för att göra rätt för mig. Som svar fick jag en ansökningsblankett med flera sidor för mig helt obegripliga fackutryck i stället för ett svar på vad det kostar att lägga upp ett sexminuters bildband med musik på nätet.
Då insåg jag det lönlösa i att vända sig till STIM i frågan och sökte rätt på fri musik på Vimeo. Hur svårt kan det vara att svara på en så enkel fråga?