I helgen slår Fotografiska upp dörrarna till sina nya lokaler på Manhattan i New York. Fotosidan har fått en förhandstitt.

2010 startade Fotografiska i Stockholm – ett gigantiskt galleri som blivit ett av Stockholms populäraste besöksmål. Tidigare i år spred sig konceptet till Tallinn i Estland och nu till Manhattan i New York. Längre fram väntar också ett Fotografiska i London.

Fotografiskas grundare Jan Broman sitter i cafeterian på entréplanet och trivs. Det har varit en lång och krånglig process fram till att dörrarna till Fotografiskas nya lokaler i New York öppnar för allmänheten lördagen den 14 december, ett par månader försenat av byggtekniska problem.

– Det är en fröjd att se hur allting växer fram. Det är otroligt mycket som händer nu de sista dagarna då alla detaljer faller på plats, säger Jan Broman. Jämfört med de mer horisontellt utspridda lokalerna i Stockholm bygger Fotografiska i New York på höjden med fyratusen kvadratmeter fördelat på sex våningsplan. Ändå är mycket bekant, som de ganska mörka utställningsrummen och stora bildformaten.

Byggnaden från 1890-talet, belägen där 22:a gatan korsar Park Avenue, rymde en gång kontor för välgörenhetsorganisationer, men stod tom när den såldes med utropspris på 52 miljoner dollar år 2014. Sedan dess har den genomgått en invändig förvandling.

– Vi har byggt ett nytt hus inne i huset. Det är extremt mycket nytt stål: balkar och pelare som håller upp allt, säger Jan Broman.

Jan Broman har lett arbetet med Fotografiska i New York. Han grundade Fotografiska i Stockholm tillsammans med sin bror Per.

Startar med svensk utställning

När Fotografiska slår upp dörrarna på Park Avenue så bjuds publiken på fem utställningar. Svenska Helene Schmitz landskap under mänsklig påverkan – gruvor, invasiva växter, kraftverk – visas jämte Tawny Chatmons Gustav Klimt-inspirerade och bladguldsklädda skildringar av afroamerikansk barndom.

Helene Schmitz visar svenska landskap.

Tyska modefotografen Ellen von Umwerths energiska kvinnoporträtt tar det största utrymmet. Israeliske Adi Nes använder fotografi och konsthistoria för att behandla en komplicerad nationell identitet, och samsas med Anastasia Taylor Linds dokumentation av barnomsorg och klassklyftor i New York.

Ellen von Umwerth visar modebilder.

En halv miljon besökare per år

Entréavgifter är höga bland New Yorks museer och konsthallar, och Fotografiska är inget undantag med 28 dollar för en normalbiljett. Ändå har stadens konstpublik vuxit kraftigt under senare tid. Förväntningarna hos Fotografiska är en halv miljon besökare om året. Trots en redan stor fotovärld menar Jan Broman att det finns ett behov att fylla.

– Scenen är mycket större, men samtidigt är det inte mer än tio gallerier som jobbar med fotografi på toppnivå här i New York, säger han och lyfter fram Yossi Milo, Pace/MacGill och Robert Mann som några av dem.

Utställningschef Amanda Hajjar.

Ett högt tempo är kanske den vanligaste beskrivningen av New York, och något som också ger utslag i programmet. Utställningschefen Amanda Hajjar räknar med 20-25 utställningar om året och frekventa seminarier och boksigneringar.

– New York är en väldigt mättad marknad. Det kommer alltid nya kulturevenemang. Våra utrymmen är mindre än i Stockholm och vi måste ge människor en anledning att komma tillbaka.

Det höga tempot visar sig också i en sent påkommen utställningsidé. Till översta våningen levereras och hängs bilder in i det sista av rockfotografen Danny Clinch.

– Den utställningen kom man på i lördags. Det är ingen som tänker på att det är jobbigt att man ska göra den under veckan man ska öppna, man bara gör det, säger Jan Broman.

Det finns gott om utrymmen för att hålla event.

Medveten mångfald

Jan Broman och Amanda Hajjar fick kontakt genom Amandas förra arbetsplats, Gagosian Gallery, som representerar Sally Mann och Richard Avedon, båda i Fotografiskas utställningshistoria. Arbetet med utställningarna sker i tätt samarbete med Stockholm. En prioritet är att alltid hålla en variation i de utställningar som visas samtidigt.

– Vi videochattar varje vecka och utställningskommittén möts fyra gånger om året, då vi diskuterar utställningar vi sett och som vi vill ha in, säger Amanda Hajjar. För henne är representationen bland utställande konstnärer en central fråga – något som också går igen i den amerikanska konstvärlden. Många museer, som Museum of Modern Art och Whitney i New York har under senare tid gjort flera stora satsningar på ökad mångfald i samlingar och utställningar.

Jan Broman är inne på samma spår, med viss självkritik, och tror att satsningen i New York kommer att öka mångfalden även i Stockholm.

– I och med att vi får fler ställen får vi en annan utblick i världen. Här finns alla, och alla grupper ställer krav på att utställningar representerar fler än man kanske måste göra i Stockholm. Det finns resurser att hitta rätt fotografer på kontinenter långt från oss. Australien, Afrika och Asien har vi varit jättedåliga på i Stockholm. Två-tre afrikanska och några asiatiska av runt 220 utställningar.

Han ser inte Fotografiska som en i första hand svensk institution, utan som en internationell samlingsplats. Samtidigt finns flera svenska namn bland utställarna. Nu Helene Schmitz, senare Lars Tunbjörk.

– Det är klart att svensk fotografi får ett fönster i New York tack vare det här. Det betyder bara att det finns extremt mycket bra svensk fotografi. Den har alltid förtjänat mer än den fått internationellt.

Lars Tunbjörk är representerad med en bild i trappan och kommer att få en egen utställning längre fram.

Bokhandel finns i entrén, precis som i Stockholm.

Av Mattias Lundblad

Publicerad 2019-12-13.

Läs mer om

Fotografiska New York utställning

Läs mer

Utställning

Svensk fotovåg sprider sig till New York

Utställning

Poetiska ögonblick på Fotografiska

Utställning

Urbefolkning i fokus på Fotografiska