Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.
Plusmedlemskap kostar 349 kr per år
78 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Om man tittar på FN konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, artikel 29 så gäller det från år 2009 att texta alla filmer så det blir tillgängliga för alla döva och hörselskadad runt 600.000 människor i Sverige.
Jag tänkte bara på att det är lättare om det är här i Sverige, Fotosidan kanske lyssnar på oss och funderar på hur det här ska lösa på ett bra sätt.
Jag personligt tycker att alla kan väl hjälpa till så det blir tillgängliga för oss. Eller så tycker du att jag inte FÅR veta vad som sägs i den filmen? alltså pga att jag är döv? Kom ihåg att jag inte valde att bli döv!
Det finns lösningar för alla om vi vill och med textad så är det ganska enkelt att fixa det.
I vilket fall som helst kan jag meddela att programmet inte var något vidare. Mest ryggdunk, medhåll och tomma ord.
Själv kan jag inte se filmen eftersom min webläsare vägrar att ladda den. Ska jag kräva att Fotosidan fixar det också?
För mig så blir det svårt då jag inte har möjlighet att laga min hörsel, även ordna fram en tolk.
Nu räcker det med dumma kommentarer, vem har sagt ang om pengarna som annars inte skulle räcka?
Om jag inte säger till Fotosidan så kommer det inte att hända alls. Kanske du har en annan bra förslag som gör att jag får inhämta kunskaper från de filmerna som Fotosidan producerar?
Jag kommer inte att kommentera mer i den här inläggen. För jag är trötta på att det finns folk som orkar lägga energi på att trappa ner de som har funktionsnedsättning t.ex. dyslexi osv.
Sista ordet, Paul Hansens är en av mina favoriter så det var därför jag ville veta vad de pratade om de bilderna, årets bild 2012.
Jag försökte att texta videon genom http://www.amara.org/ men det funkade inte, antagligen för att videon inte är publik utan kräver en giltig token.
Redaktionen borde kolla in Amara lite närmare och fundera på om det skulle vara möjligt att göra videorna kompatibla med denna tjänst för undertexter.
Som andra har föreslagit så finns det säkert volontärer som skulle kunna tänka sig att texta era videor (jag försökte ju som sagt...) så ni inte behöver känna att ni måste lägga tid (som ni inte verkar ha) på att göra erat matrial mer tillgängligt.
http://vimeo.com/forums/topic:4072
Sidan underlättar för frivilliga att undertexta videos, ÄVEN videos från Vimeo.
Däremot så verkar det vara svårigheter att undertexta videos från Vimeo som inte tillåts att embeddas på andra sidor...
Ett alternativ skulle ju kunna vara att tillgängliggöra orginalfilen (eller en komprimerad version av den) så kan volontärer fixa undertexter. Undertexterna kan hårdkodas i själva videon och ni skulle kunna lägga upp en alternativ video som är tillgänglig för alla som har en hörselskada.
Inte så mycket extrajobb för er, mycket mer tillängligt för de som är i behov av det.
Så att den här bilden blev vald till Världens bästa pressbild, tyckar jag känns helt rätt! Och som man säger, det här e inte bara en pressbild, den här bilden har även ett större djup på flera plan!
Har ni tänkt lägga ut alla efterhand eller jag måste köpa boken.
Jag visste inte att det går redigera bilderna i denna tävling.
Tycker det är helt ok för det blir som att måla/ge ljus i en bild precis som en konstnär som sysslar med färg. Stolt ha en svensk fotograf som förmedlar så många starka bilder som ger så många tankar.
Önskar alla fin helg
Gun-Inger
Det är många jury som passerat under dessa år. En härlig tid. Nu är det inte så många fotoår kvar i mitt liv.
Ha en fin helg
Gun-Inger
Man kan undra om bilden är manipulerad.
Ljussättningen ser onekligen en aning surrealistisk ut.
En mycket stark bild och intressant samtal.
"Ja det kan man väl ha olika uppfattningar om".
Ja, jo, precis.
Nästa gång, var inte rädda för att nyansera analyserna med lite kritiskt tänkande. Det blir intressantare så.
T.ex. vad gör Paul Hansens bearbetning med bildinnehållet? Påverkas trovärdigheten om man ljussätter och dramatiserar dokumentära bilder? Ska nyhetsrapportering sträva efter skönhet eller realism?
Det finns oändligt många viktiga frågor men ingen av dem ställs här.
Vi kan ju vara rätt eniga om att han inte har regisserat denna bild på något som helst sätt. Vi kan ju också vara rätt eniga om att det inte finns en objektivt korrekt återgivning, eller hur? Varje gång vi gör en bild gör vi ett antal ställningstaganden som påverkar betraktarens upplevelser. Vi bestämmer plats, bildvinkel, ljus, ögonblick med mera.
Vid bearbetningen finns det lika lite en objektiv bild. Den råfil som kameran skapar ligger mycket långt ifrån den upplevelse som vi har när vi är på platsen. Råfilen är inte något som vi kan utgå från. JPEG-bilden är lika lite en objektiv registrering av motivet som vi såg det på plats. Den är ju hel beroende av alla de inställningar som vi gjort på kameran. Dessutom påverkas jpeg-bilden mycket av de bildinställningar som tillverkarna har gjort.
Så en objektiv bild finns inte, är vi enig om det? Varje bild är ett subjektivt uttalande om en plats, en situation. Frågan är då hur vi gör detta. Jag kan hålla med om att när en bild är bearbetad så att den inte ser ut som en trovärdig skildring av den händelse som fotografen vill skildra. Men jag tycker samtidigt att det är självklart att fotografen ska använda det språk som fotografin har.
”jag tycker samtidigt att det är självklart att fotografen ska använda det språk som fotografin har”
Du tycker det, och bara där har du ett frö till en intressant diskussion som tyvärr aldrig blev av i videoklippet.
Återigen, ska ett nyhetsfotografi sträva efter objektivitet? Gör Paul Hansen det i sin ljussättning av bilden?
Är det okej att en nyhetsfotograf i efterhand förstärker valda uttryck i en bild för att berätta om eller lyfta en agenda? Är det okej att en fotograf dramatiserar (redigerar är ett dåligt ord) helhetsintrycket i en bild för att höja slagkraften / fånga betraktarens uppmärksamhet / styra in betraktaren på nya spår / renodla ett personligt stilgrepp.
Sorg, glädje, hot, skuld, oskuld. Faktorer som kan förstärkas med enkla visuella knep, och vilket ofta görs, men då inom fotokonsten.
Ska detta även göras inom fotojournalistiken?
Jag tycker det här är ett komplicerat ämne som måste ses ur flera synvinklar. Och jag tycker Paul Hansens bild väcker många funderingar kring hur långt ljussättningen kan dras innan betraktare styrs in i någon slags regisserad overklighet.
Jag tycker det händer rätt ofta med hans bilder dessutom.
Det är absolut inte en förmildrande omständighet att Paul Hansen är respekterad och har vunnit många priser. Tvärtom. Det finns inga heliga kor. Det är Terje Hellesö och James Nachtwey fantastiska exempel på. Glöm aldrig det.
Ingen fotograf som deltar i en fototävling lämnas oberörd av sin framgång. Paul Hansen är bäst och bör därför nagelfaras mest. Det tycker jag ni och många andra inom fotovärlden misslyckas med.
Lämnar man Paul Hansens bild och blir mer generell så finns det bra exempel på nyhetsfotografier som har gått över gränsen.
Fotografen som vann årets bild 2008 och som senare diskvalificerades för att han hade mörkat himlen ovanför etanolfabriken är ett:
http://www.resume.se/Global/Resume/nyheter/2008/03/10/arets-bild-delades-ut-pa-f/aretsbild.jpg
Fotografiet av självmordsbombaren i Stockholm, som vann årets bild 2011, är ett i mitt tycke en bild som borde ha diskuterats mer. Den väcker många frågor som tyvärr aldrig fick fotfäste i debatten:
http://obj.fotosidan.se/obj/docpart/7e/7e7b8bbc8f4160eb4a7f30b585142d81.jpg
Bilden visades i princip aldrig utanför tävlan. Den ansågs för makaber. Den har en estetisk kraft som gör att man nästan tappar hakan. En blodig ängel omgiven av Strömholmska fotspår i askan. Det är vackert, det är symboliskt, det är stort genomslag.
En bra bild? Ja.
En bra nyhetsbild? Nja. En okej nyhetsbild.
Slutligen, att ni inte har tid eller lust att skrapa på ytan i era videosnuttar är tråkigt. Att skylla på tidsbrist känns löjligt. Fem minuter är eoner i tevesammanhang. Er snutt räcker gott och väl till två nyanserade analyser av bilden.
Jag tycker det är självklart att man inte får lägga till eller ta bort något som fanns i den ursprungliga bilden. Jag tycker också att det finns så extrema bildbearbetningar beträffande ljus, färg och kontrast att bilden har förvanskats.
Att använda jpeg-bilden som någon slags referens över hur »det verkligen såg ut«, som juryn som diskvalificerade Karl Melanders bild, tycker jag däremot är en oerhört naiv och okunnig inställning. Den bearbetade bilden, som var betydligt mörkare än jpeg-bilden, kan mycket väl vara en bild som betydligt bättre skildrar hur fotografen såg den scen som fanns framför hans ögon.
Jag tror ordet strävan är viktig här, och i Paul Hansens bilder är det tydligt att hans är att lyfta bildens estetiska värde.
Jag tycker att det är en farlig väg att gå inom fotojournalistiken. Däremot fungerar det utmärkt i andra, icke journalistiska, sammanhang.
Jag är rätt övertygad om att de flesta journalister, vare sig de är skrivande eller fotograferande, har insett att de hela tiden tolkar och gestaltar den verklighet de skildrar. Det får de lära sig på baskurs 1A på varje journalistutbildning.
Och jag föredrar nog en journalist som är medveten om sin yrkesroll och inser att urval av nyheter, liksom hur man beskriver dessa nyheter, är ett subjektivt ställningstagande.
Och liksom de skrivande journalisten har språkets olika valörer, har fotografen bildens olika uttrycksmedel för att förmedla den upplevelse som denne möter. Om vi inte skulle tillåta oss att välja vilket ögonblick vi ska ta en bild i, vilken bildvinkel vi ska använda, vilket ljus som ska utnyttjas, vilken färgskala som bilden ska framställas i, ska vi då sända ut en robot som objektivt registrerar en bild var 5:e sekund?
Jag är helt enig med dig om att fotografen bidrar personligen vid fotograferingstillfället och att det vore löjligt att påstå att en bild är helt objektiv.
Men det känns också naivt att inte se bilbehandlingens utrymme i dagens digitala värld där detaljerna styr en betraktares verklighetsuppfattning eller tolkning.
Det vore verkligen naivt att inte inse bildbehandlings del i hur vi ser på bilden. Det är ju vad en stor del av boken handlar om. Och precis som vi har gränser om vad vi gör före och under fotograferingen, så finns det gränser för vad man kan göra i efterhand. Självklart kan vi inte ta bort eller lägga till element i en bild, om den ska kunna betecknas som en journalistisk bild. Men jag tycker också att det finns gränser för vad vi kan göra med en bild beträffande kontrast, färgmättnad och nedmörkning/upplättning av delar av bilden. Gränsen för mig går när man förvränger den verklighet som fotografen har upplevt vid fotograferingen.
Då kan vi diskutera vad som skett med denna bild i efterbehandlingen. Du verkar tycka att man har gått över gränsen, jag gör det inte. Vad jag tror har skett vid efterbehandlingen är att han har höjt färgmättnaden något, mörkat ner himmeln en del och lättat upp ansikten en del. Jag tror inte att Paul Hansen har förvrängt bildens ljus helt och hållet, som vissa verkar tycka.
»Gränsen för mig går när man förvränger den verklighet som fotografen har upplevt vid fotograferingen.«
...samt...
»om redigeringen av bilden är så påtaglig att den lägger sig framför upplevelsen av bilden tycker jag det har gått snett.«
Jag tycker så här:
1. Trovärdighetsmässigt är det väldigt svajigt att luta sig mot fotografens tolkningsföreträde av händelseförloppet i en bild. Alla nyhetsfotografer vill få sina bilder publicerade i så stor utsträckning som möjligt. Bilder med stor genomslagskraft är lättare att få publicerade. Strävan att nå ut är sannolikt minst lika stark som strävan efter att hålla tillbaka till förmån för objektivitet.
I värsta-värsta-värsta fall går det så här:
http://www.petapixel.com/2011/07/12/ap-sacks-photographer-for-cloning-his-shadow-out-of-an-image/
(Det intressanta är att Miguel Tovar sannolikt inte upplevde att hans egen skugga var med i bild vid tagningstillfället. Förmildrar det i så fall hans ingrepp Stefan?)
2. Att nyhetsbilder tävlar mot varandra med hänsyn till estetiska värden (och inte bara journalistiska) är djupt problematiskt.
Om rätt ljussättning kan lyfta en bild från tionde till förstaplats i World Press Photo är det också rimligt att anta att det kliar i redigeringsfingrarna när fotografer arbetar med bilder med stor potential.
3. Principen att följa de klassiska mörkrumslagarna (dodge/burn m.m.) i hanteringen av journalistiska nyhetsbilder måste uppdateras. Det som förr var ett förhållandevis trubbigt redskap är nu en kirurgiskt exakt quick-fix där en snapshot i en gränd i Gaza kan pimpas till en vacker Francesco de Goya-målning genom detaljstyrning. Den här Hollywood-lika ljussättningen syns allt oftare i nyhetsbilder.
4. När jag ser en nyhetsbild på ett begravningståg genom Gaza vill jag som betraktare känna att utomstående påverkan på innehållet är minimerad. Det är inte prioriterat att jag får se en vacker bild, eller får en visuell version av hur fotografen upplevde stämningen på plats. Då söker jag mig till helt andra fotografiska territorier.
Jag vill avsluta med att understryka att jag inte har något mot Paul Hansen som fotograf. Han är fantastisk på många sätt. Men som förebild, stilbildare och vinnare av priser måste han granskas extra noga. Det sköter ni dåligt.
Jag är också rätt övertygad om att du överskattar den redigering som gjorts av denna bild. Du överskattar nog också hur enkelt det skulle vara att förändra ljuset i bilden så totalt som du verkar tro att Paul Hansen gjort. Några quickfix finns inte heller i det digitala mörkrummet, inte om man ska göra det så bra att det håller för en detaljerad granskning.
Stefan skrev:
»Menar du då att jag ska lita på den »objektiva kameraregistreringen« som jag trodde vi var eniga om att den inte existerade.«
Vi var överens om att bilden aldrig är objektiv i tagningsögonblicket. Den här diskussionen handlar om vad som sker efter tagningsögonblicket, som jag uppfattar det.
Nej, jag har väl i ärlighetens inte kommit med någon universallösning. Men jag tycker inte att det duger att luta sig mot en fotografs tolkningsföreträde för att avgöra om en bild är rimligt efterbehandlad eller inte.
Nu är jag inte ute efter att sänka Paul Hansens vinnarbild, jag kritiserar snarare den frånvarande diskussionen (men nu finns ju en liten debatt i allafall) och den naiva synen (i allmänhet) på hur den tekniska utvecklingen påverkar fotojournalistikens trovärdighet.
Stefan skriver:
»Precis som jag har mer tillit till vissa skrivande journalisters texter har jag större tilltro till vissa fotografers bilder att de ger mig en upplevelse av den situation de är satta att skildra.«
Jag tror inte att det är särskilt vanligt bland folk i allmänhet att man låter fotobylinen styra trovärdigheten i en nyhetsbild. De flesta kollar nog inte ens vem som har tagit en bild. Och det är väl just för att slippa behöva hålla koll på avsändare som vi behöver striktare regelverk för digital efterbearbetning. Den gamla mörkrumsprincipen känns ruggigt förlegad. Och det är enligt min åsikt absolut inte okej att säga ”Jo men så länge fotografen säger att han/hon upplevde det så...”.
En radikal lösning skulle vara att nyhetsbilder på nätet även erbjuder en oredigerad version. Det vore om inte annat väldigt skoj. Och jo, det är säkert fullt möjligt att hitta någon slags standardiserad förhandsvisning av råformat som alla kan acceptera.
För övrigt, angående jämförelsen med skrivande journalister, det som skiljer bildjournalistik från skriven journalistik är att fotografen utgår från en utsnitt ur verkligheten medan reportern utgår från ett tomt papper – som kan fyllas på med i princip vad som helst.
Det är sannolikt att en journalist i Iran skulle beskriva bakgrunden till en explosion i Teheran på ett helt annorlunda sätt än sin amerikanska kollega. Men märkligt nog skulle de olika artiklarna kunna illustreras med samma bild.
Nyhetsbildens neutralitet och trovärdighet är dess styrka - men det knakar allt högre i fogarna.
Men när det gäller nyhetsjournalistik snackar vi trovärdighet, trovärdighet och återigen trovärdighet.
Allt annat är sekundärt.
Och att den bild som du kallar oredigerad, det vill säga med de grundinställningar som råkonverteringsprogrammet har, är lika lite objektiva som jpeg-bilden. Den bestäms ju enbart av de inställningar som fotografen råkade ha vid fotograferingen. Skulle det då bli objektivt korrekt om fotografen visade en överexponerad bild, trots att den går att korrigera till det utseende som motivet verkligen hade?
På vilket sätt råfilen öppnas och hur bildens exponering som helhet kompenseras tycker jag är ett rätt litet problem ur trovärdighetssynpunkt.
Det finns kort sagt annat som är betydligt intressantare att diskutera än RAW-filens karaktär.
BJP lyckas till och med publicera "oredigerade" versioner av fotografierna i artikeln. Stefan, det går alltså! ;)
http://www.bjp-online.com/british-journal-of-photography/feature/2133918/post-processing-digital-age-photojournalists-10b-photography
Att det inte finns något objektivt korrekt i denna inställning är lätt att inse om du öppnar en och samma bild i tre-fyra olika råkonverterare. Du kommer se helt olika återgivningar av samma grundmaterial.
Jag kan inte riktigt förstå varför denna inställning skulle vara en mer objektiv återgivning av en bild än den som den fotograf som varit på plats och sett vad som utspelas framför kameran. Så kort sagt, du måste inse att en bild är en subjektiv utsaga om ett skeende som har hänt framför kameran. Det finns ingen objektiv bild.
Nja, hur lite beror nog på vem man frågar.
Nåväl, du verkar inte särskilt intresserad av att gå vidare från RAW-stadiet så jag tycker vi avslutar nu.
Då kan man inta två olika förhållningssätt, det ena är att bilden ska så neutralt som möjligt återg den scen som fotografen hade framför sig. Vad skulle en helt neutral mätare mäta upp för färger och ljus på alla de olika delar som bilden har. Den andra är att fotografen så troget som möjligt ska förmedla den scen som han/hon upplever. Och då är ordet upplever väldigt viktigt. Här är en scen med ett väldigt intensivt stämningsläge. Att då fotografen använder en intensiv, mättad färgskala tycker jag är ett sätt att förmedla just detta.
Detta är inte manipulering i den betydelse jag lägger i ordet, inget har tagits bort, inget har lagts till. Det som skett är att fotografen har använt ett par delar av det jag ser som ett fotografiskt språk. Han har valt ett objektiv med stor bildvinkel för att få ett brant perspektiv, han har valt en mättad, ren färgskala med klara färger. Han har valt ett ögonblick där ljuset är så dramatiskt som möjligt. Han har till slut mörkat ner delar av bilden som är mindre väsentliga.
På så sätt har han överfört sin upplevelse av scenen som han mötte. En neutral återgivning, med ett mindre dramatiskt bildspråk, skulle inte förmedla detta.
Åtminstone tycker jag att att det skulle vara intressant att se t.ex hur det dramatiska ljuset faller på ansiktena i "originalet".
Om bilden är manipulerad eller inte är väl intressant när man diskuterar om bilder är äkta eller inte. Det är väl ganska godtyckligt vad som anses vara redigering el. manipulering.
Kan man inte föra en sådan diskussion utan att värdera vad som är fint och korrekt?
Denna bild har presenterats på olika sätt på olika webbplatser, ibland betydligt färgfattigare och blekare. Bilden känns betydligt fattigare i dessa lägen.
Förra Årets Bild från Oslo var en sån bild där man reagerade på att mannen i bilden såg ut att vara ganska kraftigt "framhävd" i förhållande till den närmaste omgivningen.
Bilderna i sin slutliga form, återger sannolikt det som fotograferna upplevde. Men var går gränsen för hur mycket efterbehandling man kan acceptera? En kraftig felexponering (tex i förhållande till hur fotografen upplevde situationen) kan ju idag ganska lätt rättas till i konverteringen. Ansikten i skugga kan lättas upp osv. Vill minnas att det var en sportbild för 2-3år sen som blev "bortdömd" för att den avvek för mycket från originalet.
http://larsdareberg.blogspot.se/2010/03/arets-bild-ratad-inte-diskad.html
Och yes, jag tror att de flesta på fotosidan har sett en RAW-fil förut...
Och för att se hur hur råfilen verkligen ser ut, utan bearbetningar, krävs specialprogram som jag tror mycket få har tillgång till.
Kom igen.
Du behöver inte delta i debatten. Det är frivilligt.
Och att en jurys beslut skulle styra ens åsikter känns väl rätt världsfrånvänt om något. Man får väl tycka.
Men det existerar inte någon slags ursprunglig och av fotografen oredigerad variant. Om du öppnar bilden i tre olika råkonverterare kommer du få tre helt olika utseenden på bilden. Vilken av dessa tre är den »ursprungliga«, objektivt korrekta versionen?
Sedan tycker jag definitivt att man kan dra på för mycket i kontrollerna, så att bilden ser helt onaturlig ut. Finns gott om sådana exempel, inte minst i svartvitt när det var oerhört populärt att lägga på en mycket hög kontrast. Men jag tycker inte att denna bild är ett exempel på att man dragit på för mycket.
Du måste också tänka på att den bild som Paul Hansen gjorde var avsedd för publicering på dagstidningspapper, vilket gör att färgerna tappar en hel del mättnad. Så för att få fram den intensitet som han ville ha måste han alltså ta i mer för att slutresultatet skulle se bra ut i tryck.
http://www.dn.se/ekonomi/har-rivs-basen-som-kostat-over-en-kvarts-miljard
http://www.dn.se/Images/2013/03/30/afg1.jpg
http://www.dn.se/Images/2013/03/30/afghpuff.jpg
Sedan kan jag ju tycka att bearbetningen här inte tillför något till bildernas upplevelse. Till skillnad från Paul Hansen har man här inte hittat fram till en bearbetning som lyfter fram bildernas innehåll.
Mvh: Ove Törnqvist, Ljusdal
Om man tittar på glänset på männens kala huvuden så ser man att det kommer starkt ljus från höger som strålar in i gränden. Solen finns alltså ovanför husen till höger. När ljuset kommer in på det sättet fungerar väggen som en stor reflexskärm och lättar upp deras ansikten. Just ansiktena tror jag därför inte har utsatts för så mycket arbete. Säg att det var ett fönster där, och inte bara vanlig husvägg, så tror jag inte han har behövt lätta upp någonting alls.
Tänk till över hur det befintliga ljuset ser ut innan man hetsar upp sig över om det är överarbetat eller inte. Tråkigt att diskussionen om en så stark bild som denna ska landa i om det är gjort i photoshop eller inte.
Visst kan det vara som du säger angående reflektionen av ljuset, men jag ser gärna diskussionen som mer allmän än bara Hansens vinnarbild.
http://m.extremetech.com/extremetech/#!/entry/how-the-2013-world-press-photo-of-the-year-was,519130f394f4be71694eb323
http://www.extremetech.com/extreme/155617-how-the-2013-world-press-photo-of-the-year-was-faked-with-photoshop
Jag tycker att det handlar om mer än bara Paul Hansens vinnarbild. Det är en ny era inom nyhetsfotografin som har tagit fart. Ska bli intressant att följa.
Det är möjligen lite magstarkt att tala om "manipulation", men helt klart så etableras det nu en bildbehandlingsstandard inom nyhetsfotografin som tidigare bara har varit okej inom mer konstnärliga fotosammanhang.