Nikons nya 80-400 VR i händerna på en naturfotograf
Vi har låtit naturfilmaren Hans Östbom jämföra nya Nikon AF-S 80-400mm f/4,5-5,6G ED VR mot föregångaren som han använder.
I mitten av sjuttiotalet skaffade jag ett nytt Nikkor 500mm f/8 spegeltele. Det var kompakt och hade snabb manuell fokusering. Nackdelen var låg kontrast, fast bländare på f/8 och ringformade oskärpecirklar.
Efter att mitt kära spegeltele rullat ner i havets bränningar, från en brant klippa, blev nästa inköp ett Nikkor 400mm f/5,6. Det är ett skarpt och vältecknade objektiv som jag fortfarande använder. Monterat på videokameror med beskärningsfaktorer upp till 7,2 gånger blir det möjligt att få närbilder på skygga djur som björn, varg, sjöfåglar och örn. Vid långa avstånd får man se upp med dis och värmedaller.
1999 kom Nikon 80-400mm f/4,5-5,6G VR med autofokus och bildstabilisering. Jag gillade det stora zoomomfånget, vilket möjliggjorde snabba skiften från landskapsfotografering till långt tele för plötsligt uppdykande djur och fåglar.
Bildstabiliseringen gjorde det möjligt att ta bilder på fri hand på slutartider ner mot 1/30 sekund. Från båt på oroligt hav blev det helt plötsligt möjligt att fota bland annat fotografera fågel och säl på ett sätt som tidigare var helt omöjligt. I kombination med de ljuskänsliga digitala systemkamerorna öppnades en ny motivvärld.
Jag är inte förtjust i stora ljusstarka teleobjektiv som kräver stativ. 80-400:an blev en favorit som gav mig samma frihetskänsla som det lätta spegeltelet från sjuttiotalet. Med tiden blev 80-400:ans nackdelar alltmer uppenbara.
Första generationens 80-400 VR tecknar inte helt skarpt på full öppning och inte heller på de längsta brännvidderna. Nedbländat till f/8 och brännvidden begränsad till 350mm ger det fullt användbar bildkvalitet med en FX-kamera. Med en DX-kamera är det mer kritiskt då en mindre linsyta används.
En annan baksida av den första versionen av 80-400 är den i vissa lägen hade svårt att hitta kontraster i motivet att ställa skärpan på. En flygande fågel mot öppen himmel resulterar i att autofokusen börjar jazza fram och tillbaka om objektivet redan är inställt på nästan rätt avstånd.
Efter fjorton år var det hög tid för en ny version. Fotosidan/Proffsfoto bad mig prova objektivet och det tog inte lång tid att konstatera att nya AF-S 80-400mm f/4,5-5,6G ED VR är en rejäl förbättring jämfört med sin föregångare.
Den nya versionen är något större och tyngre. Men ergonomi är bättre så det gör inte så mycket. Zoom- och fokusringarna har bytt plats vilket ger bättre balans vid fotografering på fri hand. Fokusringen längst in ger möjlighet att hjälpa AF vid svåra rörlig motiv. Autofokusen är mycket snabbare och exaktare jämfört med föregångaren.
Bildstabiliseringen har också förbättrats ordentligt. När man komponerat bilden, skärpan sitter och man pressar slutarknappen, känns det som om bilden suger fast i motivet och blir helt stilla i exponeringsögonblicket.
Jag har provat att ta bilder utan stativ i mörka djupa skogar. Med lite stöd mot en trädstam eller liknande går det att få skarpa genomexponerade bilder på neråt en halv sekund med kort eller mellanlång brännvidd.
Med rörliga motiv som springande däggdjur och flygande fåglar klarar objektivet att hålla skärpan på de delar av djuret som inte rör sig alltför mycket.
Det märks tydligt att det nya objektivet ger högre kontrast i bilderna. Föregångaren kräver mer kontrast och uppskärpning vid råkonverteringen. Därför ger det nya objektivet en helt annan skärpa och färgdynamik.
Jag har främst använt objektivet på en D7100, men även testat med min D700. Det nya objektivet tecknar ordentligt skarpt från största bländare ner till f/22. Därefter tar diffraktionen överhanden.
Störst skillnad mot föregångaren märks vid 400 mm. Detaljskärpan är så bra att jag kan släppa alla tankar på ett 500mm f/4 eller 200-400 f/4. Eftersom jag föredrar lättare zoomar är detta bra ur mer än rent ekonomiskt.
Jag är inget teknikfreak på något sätt och därför tittar jag på objektivet utifrån mitt sätt att fotografera. Nikon AF-S 80-400mm f/4,5-5,6G ED VR uppfyller alla de krav jag ställer.
Fotnot: Detta är inget test utan ett prov. Nikon AF-S 80-400mm f/4,5-5,6G ED VR testas tillsammans med andra långa telezoomar i Fotosidan Magasin 7/2013.
2 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Jag har själv använt denna zoom några månader nu och är fantastiskt nöjd. Mitt 300/2,8 VRI får allt oftare stanna kvar hemma eller i bilen. Några nackdelar finns dock, det ena är ljusstyrkan på 400 mm, 5,6 är en begränsning riktigt tidiga morgnar och inne i skogen. Sedan känns stativfoten en aning sladdrig, men det är avhjälpt med en lång skena med ett stöd lång fram på objektivet. Inköpt hos Optidod och Hans Olsson, denna lösning fungerar väldigt bra. Så nu går jag väldigt lätt i markerna en fröjd för en gammal och sliten naturfotograf.
MVH//Thomas
Det ryktas om en uppdatering på den gluggen.
Samtidigt är jag kanske ensam, men jag tenderar att alltid köra gluggarna i botten och är extremt nöjd med min Ef 400 f 5.6 för 11 papp ny.