Nyheter
Fotohandlaren i Bizonien var en östtysk spion i Västtyskland som avslöjades 1967. Men var han verkligen spion eller ett offer utnyttjad av den östtyska underrättelsetjänsten? Eller av den västtyska?
Berättelsen om fotohandlaren Heinrich Schneider är en historia om det nya Tyskland som växte fram ur krigets ruinhögar, om Bizonien, landet som inte fanns, men som fanns ändå. Fotohandlaren spelar ett mycket högt spel mellan öst och väst.
Berättelsen tar sin början i slutstridens Berlin 1945, vidare till det tyska undrets Nürnberg, och till Stasis Östberlin. I historien finns en hel del fotohistoria och kamerateknik invävt.
Författaren Jan Bergman skriver i förordet att personerna i berättelsen har funnits i verkligheten, men att han hittat på namnet Heinrich Schneider eftersom huvudpersonen inte ville ställa upp med sitt eget namn. Jan Bergman har intervjuat intervjuat flera personer under förberedelsearbetet. Han har också tagit del av arkivmaterial och protokoll från förhör och rättegångar.
Inspiration från boken har Jan fått från sin gudmor:
Min uppväxt tilldrog sig i en sorts matriarkat, något jag har beskrivit närmare i Sekreterarklubben (2014). Dessa kvinnor i min omgivning, som alla var verksamma inom den svenska underrättelsetjänsten, lärde mig mycket – inte minst om fotografering.
Min gudmor Kristina var en passionerad amatörfotograf och hon lärde oss att hantera olika sorters kameror. Mamma Inez, tant Margareta Bauer och jag – alla lärde vi oss av Kristina. Hon lånade ut sina ständigt nyinköpta kameror till oss och berättade hur vi skulle göra. Hon fick oss att se verkligheten på ett annat sätt, att vara observanta, att vara mottagliga för stämningar och ögonblick.
Jan Bergman började som tv-producent på Sveriges Television 1979. Han var bland annat programledare för Filmkrönikan och har producerat en lång rad historiska dokumentärer. Mest känd för den stora tv-publiken är han för sina Stockholmsskildringar: Guldkorn och Stockholmspärlor.
Bli först att kommentera
Logga in för att kommentera