Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.
Plusmedlemskap kostar 349 kr per år
33 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Vad tror du jag hade tänkt ha för ämne i min blogg va?
Skulle ha varit först i alla fall!
Suck... :)
/B
Däremot -självisar- låter inte bra för mig. Låter negativt.
Många fotografer är väl inte så självsäkra utan vill helst bara
visa en skymt av sig själv genom en glasruta (el tydl uppblåst
i ett badrum-gäller Q). Fotografen vill väl fokusera på andra/annat
men att det egna -självet- får komma fram i andra bilder.
(Enl den aktuella svenska fotografen med Parisutställn.)
Sen har vi ju alla våra prickar...
-sjalvisar- låter inte heller bra, tycker jag.
Nu har jag lagt till dem i mitt ordbehandlingsprogram.
En annan fråga, varför skäms du för ditt språk ?
Hur kan det komma sig att tjejer gör försök att förbättra sig el försköna sig när grabbarna drar åt det andra hållet när det gäller självporträtt.
Tjejerna verkar inte ha lyckats...pust!
Svenska språkets enorma aptit på och förmåga att svälja främmande ord och begrepp är en av dess vackraste egenskaper. Vi har snott ord från andra språk under hela vår historia. Vi begränsar oss inte bara till enstaka ord - vi lånar och stjäl lika glatt även hela uttryck, fraser och ibland rent av grammatik från andra språk. Det här heller inget nytt fenomen, vi har ägnat oss åt de här språkmässiga vikingatågen genom hela vår historia.
Men i rättvisans namn har vi även delat med oss av en hel del ord och uttryck till andra språk. I synnerhet just engelska språket har nämligen samma omättliga aptit på ord och uttryck från främmande språk som svenskan har. Det finns till och med ord som vandrat från fornnordiska språk in i engelskan och sedan i moderniserad form importerats tillbaka in i vårt språk. Snacka om återvinning.
Ett levande språk förändras, endast döda språk är oföränderliga.
Jag gissar att jag vill bli van till det.
Min favorit bland sådana uttryck som jag ogillar (...) är Stockholms vedervärdiga slogan "Capital of Scandinavia".
Ganska smart egentligen. Visst kan man ogilla det, men man får tänka på vem man riktar sig till när man skapar en sådan slogan.
En lekman som jag antar att det kan få en människa att må smre än vad som är rimligt att tro/anta om vederbörande kunde äga sitt språk och sitt uttryck mer .
Att gå för det eller att ha konfidens är uttryck man hör till leda mer o mer..
Att satsa , att ha självförtroende klingar mer rätt , eller?
Ta ordet selfie. Man kan säga samma sak med redan välkända ord: "vardagligt självporträtt avsett att spridas via social medier". Eller använda den bekväma kortversionen - selfie.
Vi har fått ett nytt fenomen, då har vi ett behov av att benämna fenomenet.
Sedan tycker jag just ordet selfie har svagheter som svenskt uttryck, det är svårt att böja (en selfie, flera selfier? Och hur blir det i bestämd form?)
Det är egendomligt att det på svenska företag är väldigt svårt att hitta en kamrer idag, däremot finns det en controller. :-)
Vill du ha tag på personalavdelningen, så finns den inte. Du får istället vända dig till HR (Human resources)
Även om språket är levande och förändras hela tiden, kan jag inte annat än att dra på mun när jag ser sådant.
Däremot är det ju lätt att dra på smilbanden när man ser samma företeelser i småfirmor som endast verkar lokalt.
Vad sysslar vännerna med i Fjollträsk?
En skälvande bild. :-)
(Rättstavning är omodernt.)