Sant, men å andra sidan, en fotograf på plats kan tala in lite intryck på mobilen, skicka ljudet filen med foton till en ”redaktion”, som bara behöver mata in nyckelord i en robot som skriver artikeln. Det gäller att utnyttja tekniken.

Kan du ge några exempel på hur gammelmedia (DN/SVD/SVT/SR/EXP/AB) driver agendajournalistik och publicerar propagandabilder? Jag är nyfiken.
Annars brukar man ju kalla nymedier som exempelvis Avpixlat för propagandistiska och drivna av en agenda.

Du behöver inte driva din egen agenda in absurdum Lars.

Detta handlar om lokaltidningar och de är knappast kända för kampanjjournalistik utan rapportering om kommunala ärenden, lokala företag och föreningar.

Magnus, nu förminskar du landsorts- och länstidningarnas förmågor. Exempelvis Länstidningen Södertälje har plockat hem Stora Journalistpriset minst en gång vad jag vet (även om det nog var ett tag sedan nu) och det bedrivs givetvis lika seriös och ofta grävande journalistik där, även om det inte alltid får spridning i hela landet.

Artiklar om kommunala ärenden, lokala företag och föreningar är så klart en nödvändighet, men det utesluter inte större reportageserier och granskningar.

Visst gör lokaltidningarna avslöjanden, men de brukar sällan föra kampanjer för en viss fråga likt Expressen och Aftonbladet.

Det är faktiskt inte min erfarenhet. Även om man så klart inte kan jämföra med Aftonbladets resurser och omfattande reportageserier så förekommer det liknande grepp i mindre skala även i små lokaltidningar. För att ta ett exempel, den nuvarande flyktingkrisen – jag har sett flera exempel på ambitiösa artikelserier där människorna på flykt och de ideella krafterna runtomkring skildras. Jag tycker att man kan kalla det kampanjjournalistik, även om det klingar rätt illa.

Men givetvis är det inte lika vanligt som på rikstäckande tidningar.

Håller helt med dig Lars. Du är näppeligen ensam om att tycka att svensk media är ett skämt och att man får skylla sig själv om man dagligen försöker prångla ut lögner och propaganda. Dock är det tyvärr rätt få som vågar säga det öppet. Stå på dig:-)

Att få vågar säga det måste väl vara dagens överdrift. Det pratas ju hela tiden i svepande termer om gammelmedias förfärliga propaganda. Det är däremot sällan man hör någon särskilt konkret kritik, vilket skulle vara intressant.

Erik,
Det jag först kommer och tänka på är ju bilden på treårige Aylan som användes i typiskt propagandasyfte för att skapa acceptans för massmigration från Syrien. Där fanns ju många problem. Pojkens familj kom inte ens från Syrien utan levde i Turkiet sedan flera år tillbaka. Pojkens far var själv migrantsmugglare och körde själv båten. Han ville inte stanna i Turkiet utan ville till Sverige (alt canada) pga pullffaktorn att få tandvård gratis. Men inget av det där nämndes ju i svensk media... Det passade lixom inte in...

Jag ser inte vart du vill komma. Spekulationerna (som dessutom dementerades om jag minns rätt) kring Aylans pappa och farfar förändrar väl inte något i sak, dvs att pojken faktiskt dog, och att Aylan därefter blev en symbol för de hundratals (tusentals?) andra barn och vuxna som har dött på flykt över Medelhavet.

På vilket sätt har svenska gammelmedier använt detta som propaganda? Menar du att Aylan egentligen inte dog? Förklara dig.

Bilden på Aylan diskuterades för övrigt livligt på Fotosidan, du kan läsa en av de trådarna här:
http://www.fotosidan.se/cldoc/den-ikoniska-bilden-av-flyktingkatastrofen.htm

Mikael, du verkar veta eller låtsas veta mer än de flesta om vem Aylans far är. Har du funderat på var den informationen kommer ifrån?
Det är förstås helt ok att ha olika åsikter om hur många flyktingar Sverige och Europa ska ta emot. Påstår man däremot att det här är en propagandabild för att den, som alla meningsfulla bilder, talar till något de flesta kan relatera till känslomässigt, så har man kanske inte riktigt koll på hur fotografyrket fungerar.

Erik, att folkmedia (sociala och alternativa) växer så det knakar är väl ingen hemlighet, både i antal och storlek, medan det gamla tynar snabbt. Att de döende konstant vräker ur sig tillmälen som “högerextrema“, “hatsajter“, “rasistbloggar“, “undervegetation“, “träskmarker”, ”lögnmedia”, osv. är väl bara dödsryckningar och symptom på en döende media kult. Hade det nya varit ofarligt då hade dom inte ens brytt sig. Envar får väl själv bestämma var framtiden ligger. När det gäller propaganda och just Kina finns jag på plats och jag kan bara gå en promenad för att se propagandalögnerna och agendajounralistiken, för att inte säga lögnerna som pumpas ut.

Jämställer du Kinas demokrati och yttrandefrihet med Sveriges?

Uppdatering: Jag läste in lite väl mycket i din jämförelse med Kina (även om jag inte riktigt ser kopplingen till Sveriges mediaapparat, som faktiskt inte är statskontrollerad), jag ber om ursäkt för min tidigare märkligt ställda fråga.

Då det gäller nymedier. Vem har påstått att social medier eller sajter som Avpixlat skulle vara ofarliga eller riskfria? Tvärtom visar forskning att människors medievanor gör rör sig mer och mer mot "bubblor" där vi umgås och diskuterar med likasinnade och därmed bara förstärker våra egna världsbilder.
Dvs, de som är vänstervridna dras till sajter med vänstervridet innehåll, och de som är invandrarkritiska dras till sajter med motsvarande innehåll osv. En mycket tydlig trend, enligt forskningsresultat.
Gammelmedier har fördelen att de läses av stora delar av befolkningen och innehåller mer mångfacetterad journalistik än nymedier.
Jag ska försöka leta upp några länkar till forskning, tills vidare läs gärna detta (trots att det är skrivet i gammelmedias domäner):
http://www.svt.se/nyheter/inrikes/alltfler-befinner-sig-i-mediebubbla

Här är en länk till forskning som berör ämnet, av Peter M. Dahlgren vid Göteborgs Universitet:
https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/36843/1/gupea_2077_36843_1.pdf

"Ur ett demokratiskt perspektiv med fokus på rationalitet och utbyte av argument i offentliga debatter kan en social nyhetslogik och skräddarsydda världsbilder vara problematiskt. Det skulle förmodligen leda till ett mer polemiskt och polariserande debattklimat om det inte finns några gemensamma utgångspunkter för debatt."

Fasen också! Jag har jobbat inom gammelmedia sedan 1986. Nu har tyvärr flashbackmaffian kommit på oss; att vi driver agendajournalistik och sysslar med propagandabilder.

Dags för karriärbyte; får börja tillverka foliehattar. Finns tydligen en stor potentiell kundkrets.

Bland de mest frapperande och konkret exemplen är:

• KOMPETENSREGN över Sverige, avseende invandrares utbildningsstatus.
• Sandviken går 500 miljoner PLUS på invandringen. (En beställd confirmation bias-rapport visade att sandviken gick med plus på invandringen. En närmare granskning visade att det var statsbidrag de redovisade, utan att nämna en enda utgiftspost...) En enda tidning (landsortstidning) valde när detta uppdagades att skriva en uppföljare. Inte en enda av drakarna nämnde att allt var en lögn. De körde på med att så här bra kommer det gå för alla kommuner framöver)
• Rasistisk brandman från boden. (en krönikör på DN ljög ihop en historia om en brandman vid namn Tomas och hur brandstationen i Boden mobbat en brandman från MENA så han slutade. När det visade sig att det ALDRIG jobbat någon invandrare från MENA i boden - endast en vitryss och han trivdes bra - så skrev krönikören att historien trots allt var sann, men att hon bara hittat på Boden och Tomas för att ge den en geografisk plats. Hon har fortsatt förtroende från DN)
• OECD - Sverige går PLUS på invandringen (ja det gjorde man på sidan 4 där intäkterna redovisades, men på sidan 10 där även utgifterna fanns med gick vi brakminus).

Rubrikerna och nyheterna ovan är alla hämtade ur drakarnas flöde. Inte en enda av dem visade sig hålla för en saklig granskning. De var känslor, drömmar och rena lögner. Om man väljer att jobba på det sättet får man nog också snällt ta konsekvenserna.
Kalla det agendasättande - ett rätt snällt ord för rena lögner - men inte är det journalistik.

... ja, media är en enda stor korrumperad maffia vars enda mål är att sprida lögner om invandringen... *suck*

Kina har ingen ”demokrati” alls. Alltså partistyre som populistiskt röstas fram. Det misslyckade experimentet stökade man över med Republiken Kina mellan 1912 och 1949. Idag utvecklar man verkligt folkstyre, det sker dels genom att man väljer de styrande, om även kan avskedas, vilket sker i flera nivåer precis som presidentvalet i USA, och sedan skapar mekanismer som möjliggör direktstyre av olika frågor. Den traditionell ”pressen” fungerar som de styrandes ”sändningskanal”, medan möten, kongresser, folkmedia (alternativa och sociala) skapar ”återkopplingskanalen”. ”Pressen” är bara en del av systemet och tillåts inte styra eller filtrera kommunikationen. Yttrandefriheten är stor, men däremot är det inte tillåtet att inkräkta på andras frihet eller yttrandefrihet, det vi kallar ”PK Sverige”.

Kina är en kommunistisk diktatur. Kommunistpartiet styr allting. Någon demokrati finns förstås inte (och inte heller "demokrati").

Äsch, jag vet inte varför jag bryr mig om att kommentera ett kommunisttroll från Kina. Vad är poängen?

Du får gärna påvisa vad som var fel i mina påstående. Att bara sucka lögner är ju precis vad media gör så fort någon kritiserar dem, och det har ju visat sig vara en mindre framgångsrik strategi... Eller vad tycker du?

Martin L: Du räknar upp en rad påståenden utan att ange några källor, och då blir det ju du som är källan. Och din trovärdighet hjälps ju inte mycket av att du uppenbarligen inte begriper hur man läser en ekonomisk redovisning.

Angående vad OECD säger så kan du läsa den här korta och läsvärda genomgången (som i sin tur har källhänvisningar ifall du vill läsa mer)
https://www.oecd.org/migration/OECD%20Migration%20Policy%20Debates%20Numero%202.pdf

Erik, Varken media kartellen (gammelmedia) eller nymedia är riskfri, med den ene balansera ut faran med den andre. Det blir inte en fråga om att publicera vad folk vill läsa, utan att publicera vad folk kan respektera. Problemet uppstår om den ene lyckas eliminera den andre. Media kartellen är idag dominant, men med tanke på tidningsdöden håller det på att ändras. Det blir ett stort tillfälle för fotografer och skribenter. Visst finns mer variation på media kartellen, en del nymedia är ju väldigt ”smalspåriga” och ”enkelriktade”, och drivs av en person eller ett fåtal. Det mediasystem som håller på att utvecklas kan bara gynna en mångfald i information och i alla fall jag känner det som mycket positivt. Det skapar även många tillfällen som hjälper mot ”fotografslakten”. Kartellen är inte statskontrollerad, med mycket uppenbart styrd genom finansiellt stöd och spindoktorer i horder.

Men Erik, speciellt DN har ju varit speciellt högröstade i öppna deklarationer att man skall drive agendan med ”agendasättande journalistik” och alla Kartell media har klart deklarerat att man vill styra åsikter med ”opinionsbildning”. Ett exempel på ”propagandabilder”. När Tibet oroligheterna pågick skrev Aftonbladet en artikel om händelserna, med mycket tydlig politisk spets och vinkling och publicerade en bild där en man i uniform med en lång käpp uppenbarligen slog en skrikande munk liggande på marken. Det var bara att uniformen var indisk och skyltarna i bakgrunden var på Hindi språket. Bilden var inte ens från samma land som vad artikeln beskrev. När jag påpekade det för tidningen skrev dom tillbaka att bilden var ”relevant”. SvD publicerade bilder över nedsmutsning i Kina, men fotografierna var tagna på en soptipp, för att inte tala om alla photoshoppade bilder över luftföroreningar. Ordet ”lögnmedia” har tyvärr relevans.

Robin, du verkar väldigt engagerad i allt möjligt som rör journalistik och fria/kontrollerade medier. Men det är i princip omöjligt att besvara dina inlägg eftersom du aldrig hänvisar till någon källa. Lägg lite mer tid på att ta fram källhänvisningar i stället för att författa långa och svepande anekdoter om sakers tillstånd.

Erik, Detta med ”källa” är alltid något som kommer upp i svensk så kallad journalism, men vad är värdet av dessa ”källor” och hur väljs dom, och varför skall man alltid kopiera en ”källa”. Vad har hänt med den mest fundamental journalistiska grundtanken att själv iaktta och berätta. Magda Gad gjorde tillsammans med fotografen Christoffer Hjalmarsson för inte så länge sedan ett utmärkt reportage från Rumänien. Inga ”källor”, endast egna iakttagelser. Kan det möjligtvis vara så att om man bott, arbetat, levat och deltagit i ett samhälle större delen av sitt vuxna liv, i mitt fall Kina, då kan man faktiske berätta hur det fungerar. Som motvikt. Bara detta veckoslut läste jag i en stor tidning om Rio Tinto affären. Den var byggd helt på ”källor”, alla ”källor” amerikansk hat- propaganda mot Kina och en amerikansk advokat. Den låg långt under Nordfront i kvalitet, så dålig att en tonåring skulle ha fått underkänt på en sådan uppsats. Bara billig kopia. Detta är just orsaken till ”slakten” inom media. Man producerar alltför mycket rännstensjournalism byggt på ”källor” och sedan blir folk arbetslösa.

Källhänvisningar och källkritik är och har alltid varit en central vetenskaplig metod inom journalistiken. Källkritik används till exempel ta reda på vad som är sannolikt, vad som är myter och propaganda. Det är också mycket vanligt inom internationell historieforskning. Varför? Det kan kontrolleras!

Att du bestrider en så grundläggande vetenskaplig metod är ungefär som att säga att teknisk bevisning i ett brottsmål är onödigt – och att det räcker att en polis säger att du är skyldig för att du ska kunna dömas.

För att föregå med gott exempel, på lagom nivå:
http://www.skolverket.se/skolutveckling/resurser-for-larande/kollakallan/kallkritik/fakta/handledning-i-kallkritik-1.150994

Källkritik och källhänvisning har de sensate tio åren varit allt annat än kutym inom journalistik. Man måste inse att när fler och fler utbildar sig vid universitet så blir journalister en utbildningsmässigt otroligt eftersatt grupp. Det är journalistikens stora problem. De feltolkar, och misstolkar i princip allt de försöker referera till.

Seriöst, hela ditt inlägg är en enda stor svepande anklagelse utan någon som helst grund. Dessutom i ämnet "bristande respekt för källhänvisningar och källkritik".

Du får helt enkelt styrka det du påstår med egna källhänvisningar (och gärna lite självkritik på det).

1. På vad baserar du ditt påstående att journalister i allt mindre utsträckning hänvisar till källor och använder källkritik?

2. Hänvisning till att allt fler läser på universitet? (Jag har nämligen ett minne av att jag har läst att allt FÄRRE unga svenskar läser vidare på universitet).

3. Du skriver att alla journalister feltolkar i princip allt de försöker referera till... källa?

Seriöst - du borde titta på vad en journaslitutbildningen innehåller... ger den dig några kunskaper i någonting?
Det är bara att umgås en vecka med några akademiker och fråga vad de anser om medias kunskaper. Nedslående.
Och för att bevisa min tes ett färskt srkäckexempel...

Ta en titt p följande artikel och fundera på om det är bra journalistik. Fundera på värdeorden "faktagranska" och "källkritik"
http://www.vk.se/1673280/forskaren-dammarna-kan-fa-sattningar-av-skalvet

Läs nu denna artikel:
http://www.nsd.se/opinion/skalvet-skadar-fortroendet-for-forskarvarlden-9944966.aspx

En helt normalt funtad människan hade gjort en tio sekunders googling på namnet - insett vilken institution hon tillhörde och avfärda det som svammel... En normal människan hade frågat inom vilket ämne hon forskade... Men icke en journalist - att bli så i gasen av att prata med en forskare att man inte ens känner till att man kan vara det inom olika områden - man är expert på allt - visar på exakt min poäng... Det går dagligen att läsa kopiöst undermåliga artiklar i valfria dagstidningar.

Det är så många brister i ditt inlägg att jag får dela upp detta i punkter:

1. Du försöker bevisa ett mycket starkt påstående (dvs att alla journalister i princip alltid feltolkar sina källor) med ett enda exempel. Detta håller aldrig för att bevisa större sammanhang…
….det är lite som att påstå att alla unga skandinaviska män är terrorbenägna som följd av det Anders Breivik gjorde. Det krävs tung forskning för att bevisa så svepande påståenden.

2. Dessutom pekar artiklarna du hänvisar till snarare på motsättningar och dålig koll inom forskarvärlden…
…vilket är just den form av ”högre utbildning” som du tidigare har påstått ställer högre krav på journalisternas källkritik. Komiskt sammanträffande tycker jag.

3. Dina exempel visar brister i din förståelse för vad journalistik egentligen är.
VK-artikeln ju är en tydlig partsinlaga, dvs den återger en forskares åsikter. Detta märks bland annat genom att journalisten har satt artikelrubriken inom citationstecken:
Forskaren: ”Dammarna kan få sättningar av skalvet”.
Det är dessutom tydligt genom att alla påståenden i texten är utskrivna som citat, samt att journalisten tidigt hänvisar till att forskaren själv har hört av sig till tidningen för att berätta om sina dammteorier.

4. Jag gjorde själv en snabb slagning på forskaren och ser då att hon bland annat är filosofie doktor i teknik- och vetenskapshistoria vid KTH, samt att hennes senaste publikation har titeln ”Embodied Vulnerability in Large-Scale Technical Systems: Vulnerable Dam Bodies, Water Bodies, and Human Bodies.”.
Jag skulle säga att detta är ganska tunga skäl att tro att en forskare har kunskaper inom ämnet dammar.
Man kan också förmoda att det är forskaren själv som har presenterat sig som ”dammforskare”, inte journalisten. Skuggan faller alltså snarare på forskaren än journalisten i det här fallet. (Även om jag kan tycka att det alltid är slarvigt att kalla någon för ”dammforskare” utan närmare förklaring.)

5. Den andra artikeln du hänvisar till är också den en tydlig partsinlaga, dvs ett debattinlägg publicerat på ”Opinion”-sidorna i NSD. Jag upplever texten som skriven i affekt. Den innehåller väldigt svepande och luddiga anklagelser, t.ex. följande:
”Efter lite mailväxling visar sig det jag befarade. Hon har inte en aning om dessa saker! Det finns inte tillstymmelse till belägg för uttalande av denna typ. Det hela är helt gripit ur luften. Ungefär på det sätt som skedde på Karolinska. Egna hjärnspöken och falsarier.”
Här blir jag nyfiken, varför redovisar den andra forskaren inte dessa hjärnspöken? Kan deras mailväxling tolkas på olika sätt? Finns det något personligt bakom detta?

På det stora hela ser jag inga större brister i texterna. Det är två partsinlagor som ger två olika perspektiv på riskerna med dammbyggen. Tidningarna har förmedlat partsinlagorna utan att ta ställning för någon av dem, och låter därmed läsarna själva skaffa sig en uppfattning om vad som är rimligt.

Din kritik mot den första journalistens källkontroll har du all rätt att förmedla, men du kan knappast påstå att den inte har existerat, eftersom du själv verkar ha missat att forskaren har en PhD på KTH m.m

Dessutom är det ren paranoia att slänga skit på en hel yrkeskår för att en enda journalist anses ha slarvat med källkollen i en enda text…
... höna av en fjäder?
Hönsgård av en fjäder snarare...

PS. Dessutom, om du kollar hur stor del av journalistutbildningen som berör källkritik så skulle du bli imponerad. Det är en central del...
...men jag förutsätter lite fördomsfullt att du inte alls kollade detta innan du började slänga ur dig din svepande kritik mot en hel yrkeskår...

Kort så kommer vi aldrig enas om detta. Du har din åsikt jag har min. Men som sista argument så säger jag bara så här, jag vet inte många professorer som vill uttala sig i media av den enkla anledningen att de kommer återges felaktigt. De förutsätter att journalisterna ändå inte begriper vad de säger och kommer skriva efter sin värdegrund. Vet en forskargrupp som sysslar med diabetesforskning där de singlar slant inför presskonferenserna om vem som tvingas ha den oangenäma uppgiften att möta pressen...

När jag själv blivit intervjuad har det faktisk varje gång blivit rätt (jämfört med det jag sa) men jag vet andra som trots granskning av texten inte fått journalisten att kollekt beskriva ämnet.

Här kommer lite fler svepande påståenden:

Ja, det är svårt för en del människor att inse att det inte bara finns en enda sanning. Människor i dag, rent generellt, har svårt att ta in att deras syn på omvärlden inte är den enda, och att det som är sant eller viktigt för dem inte nödvändigtvis är lika sant eller viktigt för alla andra.

Eftersom ni inte ger oss några konkreta exempel på hur era vänner har "missförståtts" av journalister vågar jag påstå på att det troligen i första hand handlar om en självcentrerad världsbild, inte dålig journalistik.

När det gäller forskning och professorer som känner sig missförstådda av journalister:
Ja, det är svårt att uttrycka komplicerade vetenskapliga sammanhang så att vanliga människor förstår. Det kan till och med innebära förenklingar och utelämnande av viktiga fakta. Det kallas "populärvetenskaplig journalistik", och är till för att ge allmänheten ett hum om vad som får världen att snurra.

Och jo, visst finns det insnöade professorer som har svårt att ta in det där med att andra inte ligger vakna dygnet runt och funderar på relativitetsteorin.
Samtidigt, det är ju inte ett tvång att bli intervjuad. Man kan alltid avstå.

Slutligen: Martin, jag har lagt ner tid på att ge dig ett omfattande och sakligt svar. Du viftade bort det lite väl snabbt. Vilka av mina invändningar var det som du tyckte var orimliga?

Förtydling: att det blivit konstigt i någon del i intervjun beroende på att jag i hastigheten sagt fel kan jag inte belasta journalisten för.

Erik,
Jag heter inte Martin, men du får en kommentar av mig ändå. :)

Man kan inte säga speciellt mycket om en persons kompetens inom ett område bara genom att läsa titeln på en artikel.
För att avgöra om KTH-doktorn eller LTU-professorn har rätt så behöver man mer kött på benen.

Jag lutar för tillfället åt att en professor i geoteknik är mer kompetent att bedöma stabiliteten i svenska dammar än en forskare vid Centrum för genusvetenskap. Jag är dock beredd att ändra mig om något nytt dyker upp.

@Erik; Jag antar att du menar Martin, som i Martin Lyhagen, och inte mig här i din kommentar?

För övrigt så är jag nog beredd att hålla med PMD om att, utan att veta mera om fallet, att jag till annats bevisats, förutsätter att kunskapen om geologiska förhållanden är högre hos doktorn i geologi, än hos professorn i genusvetenskap.

Det sagt så finns det säkert exempel ifrån verkligheten där kompetensen kan vara hög även utanför ens grundgebit (märkligare saker har inträffat).

Däremot, om jag själv arbetat som yrkesverksam journalist, så skulle jag nog sett till att jag verifierar sådana udda källor extra noggrant. Minns att riktigt bra journalister skall helst verifiera ifrån minst två-tre oberoende och tillförlitliga källor innan man publicerar nya rön och påståenden.

(Precis, jag svarade Martin Lyhagen. Fast ju fler desto bättre! :)
Okej, nu vill inte jag gå för långt från grundproblemet, dvs: man kan inte dra några slutsatser om hela journalistkårens kompetens från att läsa en enda text från en journalist.... det blir lätt absurt, det inser man inte minst när man applicerar samma krav på andra yrkesgrupper.

Jag tror givetvis också att forskaren i geologi kan ge mer relevanta svar kring ämnet dammar än professorn i genusvetenskap. Men med det sagt, genusprofessorn har kanske genom sin tvärvetenskapliga inriktning i ämnet också intressanta ingångsvinklar. Hennes CV är ju onekligen helt okej. Hon forskar kring dammar. Och hon studerar på Sveriges äldsta universitet.

Det är alltid lätt att vara efterklok.

@ Per Danielsson:
Fast vi jämför väl inte forskarnas kompetens? Detta handlar om det var rimligt att släppa fram en professors synpunkter eller inte. Hon har ju onekligen en koppling till ämnet, inte sant? Sedan kan man alltid diskutera vem som är lämpligast att uttala sig i ett bestämt ämne, men det tycker jag är en annan diskussion... då handlar det också vilken nivå av mångfald vi vill ha i debatten.

En fråga jag skulle vilja ha svar på är: Varför hörde professorn i genusvetenskap av sig och ville dela med sig av sina åsikter? Det är knäckfrågan enligt mig.

Den centrala frågan är hur bra källkritik journalisten i den första artikeln gjorde. Ingen närmare presentation av KTH-forskaren gjordes.

... och vid den tidpunkt var det alltså helt oväsentligt vilken kompetens den andra forskaren har. Bara så att vi är på samma våglängd.

Jag anser att det kan ha varit ett misstag att publicera genusprofessorns synpunkter (baserat på det vi vet nu), men jag tror också att man ska vara försiktig att belasta journalisten för misstaget. Alla som har jobbat som reporter vet hur många faktorer som spelar in när man publicera texter om känsliga ämnen, därav den rigorösa källkritiken. Men att kolla källor är inte heller en garanti för att undvika alla dåliga publiceringar.

I det har fallet tror jag att journalisten har litat på att en forskare som arbetar tvärvetenskapligt med det aktuella ämnet på Uppsala universitet har på fötterna att uttala sig. Jag tycker inte att journalisten har gjort fel, med korten på hand.

"Ja, det är svårt för en del människor att inse att det inte bara finns en enda sanning. Människor i dag, rent generellt, har svårt att ta in att deras syn på omvärlden inte är den enda, och att det som är sant eller viktigt för dem inte nödvändigtvis är lika sant eller viktigt för alla andra"
Det här kallas relativism och är ett farligt fenomen på stark frammarsch inte minst bland journasliter... "alla sanningar är lika mycket värda" - men så är det inte. Det finns inte alltid flera sanningar, ibland finns det en konsensus inom forskningen och då måste man förhålla sig till det. Det är framförallt nom naturvetenskapliga ämnen som journalister har de största bristerna. Minns vetenskapsradion som gjorde ett program om bordssalt - de började med grundfakta och beskrev Natriumklorid som en kemisk förening mellan grundämnena natrium och klorid. Jag satt kaffet i halsen och trillade av stolen - en del förstå säkert varför.

På vilket sätt är det farligt att olika människor har olika synsätt och värderar saker olika? Är du skraj för att folk ska börja blanda eget salt och spränga kvarteret i luften?

Erik Danielsson 2016-03-31 19:22
... och vid den tidpunkt var det alltså helt oväsentligt vilken kompetens den andra forskaren har. Bara så att vi är på samma våglängd.
----------------------------
Jadå, för frågan om journalister ägnar sig åt källkritik så är det inte så viktigt, men du började invända mot Martin L:s argumentation om att forskaren i den första artikeln inte var kompetent att uttala sig, och eftersom jag tyckte att din argumentation var lite svag så invände jag i min tur mot den. Det är förstås ett sidospår.

Dessutom har du alldeles rätt i att man inte kan dra några säkra slutsatser av ett enda exempel.

Förhoppningsvis finns det det relevant forskning att studera om man _verkligen_ vill veta hur det ligger till.

Erik Danielsson 2016-03-31 21:42
På vilket sätt är det farligt att olika människor har olika synsätt och värderar saker olika? Är du skraj för att folk ska börja blanda eget salt och spränga kvarteret i luften?
----------------------------
Det är inte farligt att folk har olika åsikter. Det är snarare farligt om alla har samma åsikt. Däremot kan det vara farligt om uppfattningen att det finns "flera sanningar" breder ut sig inom alltför många ämnesområden. I naturvetenskap finns det bara en aktuell sanning. Sättet att byta sanning är att testa nya teorier och ta reda på om dessa förklarar hur verkligheten är beskaffad på ett bättre sätt än den gamla "sanningen".

I själva verket finns inga sanningar alls, utan bara mer eller mindre bra förklaringsmodeller. Den för tillfället bästa förklaringsmodellen brukar vi kalla för "sanningen".

(Möjligen skulle man kunna betrakta ljusets dualitet som ett utslag av dubbla sanningar, men det är också det enda exempel jag kan komma på).

Problemet är nog inte olika synsätt och åsikter, problemet är att dom inte respekteras, speciellt av media. Om du inte ser det på mitt sätt då är du ” “högerextrem“, “hatare“, “rasist“, ”nazist”, “undervegetation“, “träskmarker”, ”lögnmedia”, osv. Detta går i båda riktningarna.

Jag tycker fortfarande att vi ska vara lite försiktiga med att döma ut professorns kompetens. Ingen här har läst hennes forskning och hon har uppenbarligen fått anslag från UU att publicera artiklar kopplade till bland annat dammsäkerhet.

Då det gäller sanningsbegreppet så tycker jag att vi pratar förbi varandra. Mitt argument är inte att ifrågasätta naturvetenskapens sanningsbegrepp (som visserligen innehåller många motsägelser och dualismer) utan att understryka journalistens roll att förhålla sig till andras upplevda ensamrätt om vad som är "sant" och/eller relevant i ett sammanhang.
Det är faktiskt väldigt sällan det kommer till att någon ifrågasätter att jorden är rund eller liknande...

Det är förvisso skillnad på att få säga vad man vill och att slippa bli motsagd. De som hävdar en deras "sanning" är den enda giltiga får allt finna sig i att det finns folk som visserligen respekterar deras rätt att hävda detta men också säger emot när "den enda sanningen" är alltför knäpp.

Erik, Kina har inge ”demokrati” alls, man röstar inte på ideologiska partier, man har verkligt folkstyre där folk kan påverka och styra i sakfrågor som gäller dom själva. Svensk yttrandefrihet är väl numera ganska begränsad, vi läser ju dagligen om den stränga svenska åsiktscensuren och hur folk bötfälls och fängslas för att ha yttrat sig i frågor. I Kina får man fritt uttrycka sin åsikt, däremot får man inte påtvinga den på andra som i Sverige.

Citat 1: "Det finns inte många unga idag som har nån större tilltro till mediautbudet"

Skulle vara kul att se någon källa till det, senast jag såg resultatet från en större undersökning om människors tilltro till olika medier var i och för sig drygt ett år sedan, men då konstaterade man att tilltron till så kallade gammelmedier generellt har legat överraskande stabilt de senaste 20-30 åren. Och det ganska oavsett åldersgrupp. (Sedan litar och konsumerar olika åldersgrupper olika mycket på olika delar av gammelmedier - radio, tv, tidningar - men även de skillnaderna var tydligen ganska stabila över tid).

Citat 2: "de sönderredigerade bilderna från de stora fotojournalisterna"

Jag skulle snarare hävda att det finns ett mycket utbrett missförstånd kring att nyhetsbilder generellt hårdredigeras. När man har sett processen på nära håll är det snarare motsatsen som lyser fram: att man idag av tidsbrist allt oftare publicerar oredigerade eller slarvigt redigerade bilder.

Citat 1: "Det finns inte många unga idag som har nån större tilltro till mediautbudet"

M.A.: Skulle vara kul att se någon källa till det, senast jag såg resultatet från en större undersökning om människors tilltro till olika medier var i och för sig drygt ett år sedan, men då konstaterade man att tilltron till så kallade gammelmedier generellt har legat överraskande stabilt de senaste 20-30 åren. Och det ganska oavsett åldersgrupp. (Sedan litar och konsumerar olika åldersgrupper olika mycket på olika delar av gammelmedier - radio, tv, tidningar - men även de skillnaderna var tydligen ganska stabila över tid).

Min anm: Jag har väldigt svårt att hantera "gammelmedierna" som begrepp. Är det inte innehållet som är det viktiga oavsett hur detta distribueras?? Jag prenumererar fortfarande på DN och mitt förtroende för DN är obrutet även om jag inte ställer upp på allt som skrivs men det finns en hel del väldigt läsvärda journalister på den tidningen såsom Lena Andersson, Rickard Schwartz, Hanne Kjöller, Winiarski och inte minst Nathan Shachar.

Paul Hansen vinner ju inte sällan priser med sina fantastiska reportagebilder och DN har de absolut bästa reportagen tycker i alla fall jag i DN Lördag - magasinet.


Citat 2: "de sönderredigerade bilderna från de stora fotojournalisterna"

M.A.:Jag skulle snarare hävda att det finns ett mycket utbrett missförstånd kring att nyhetsbilder generellt hårdredigeras. När man har sett processen på nära håll är det snarare motsatsen som lyser fram: att man idag av tidsbrist allt oftare publicerar oredigerade eller slarvigt redigerade bilder.

Min anm.: Ja och idag kan man dessutom automatredigera bilderna i automatiska fotoflöden och det är just det en del tillämpar nu för att kunna göra sig av med fotograferna. Dessa mjukvaror har blivit allt bättre och en del tycker uppenbarligen att det blir tillräckligt bra utan fotografernas redigering.

Men man kommer väl inte att spara 133 miljoner genom att dra in dessa 90 tjänster för bilder måste man ju ändå skaffa sig på något sätt för det handlar ju inte om att gå tillbaka till 1800-talets xylografiska illustrationer eller hur. Det kommer väl inte vara helt gratis även om det kommer vara billigare och en del kommer säkert fortsatt att få sälja sina bilder men nu under betydligt sämre villkor.

Nu har alltså tiden hunnit ifatt fotograferna och man kan ju påminna om att det just var fotograferna som ersatte xylograferna som var en yrkeskår som illustrerade tidningar genom att gravera bilder i buxbomträ med kopparsticksverktyg. De var för långsamma och dyra och åkte ut när fotograferna åkte in.

http://www.bokborsen.se/Johannesson-Lena/Xylografi-Och-Pressbild-Bidrag-Till-Tr%C3%A4gravyrens-/4716537

Efter dem var det grafikerna som åkte ut och det spelade ingen som helst roll att de hade rätt i att tidningarna såg ut som fan ett tag med konstig avstavning och felstavningar innan man fick ordning på dataprogrammen. Kunderna gav inte upp fast detta sammanföll med DN/Expressens övergång från högtryck till Direktlito (offsetplåtar som gick rätt mot pappret istället för mot gummivalsar). Inte sällan var trycket så svagt att tidningarna inte gick att läsa och ibland var sidorna helt blanka. Det tog månader innan man till sist fick ordning på detta (plåtarna höll först inte).

Så tyvärr tror jag inte kvalitetsargumenten kommer bita alls. Nu ger tidningarna folk vad de tycker de betalar för. Det är ju ingen som är beredd att betala för den kvalitet alla fotografer talar om men ingen vill slanta för och processerna för att ersätta även en stor del av de skrivande journalisterna är också under stark utveckling så det kanske inte spelar så stor roll att de nu ska lära sig ta bilder också för tiden verkar faktiskt utmätt även för de skrivande.

Martin, följer du inte med. Det var ju alldeles nyligen en utredning placerade vissa media, kvällstidningar främst, med ett förtroende på under 10%, toppen omkring 50%, och yrkesjournalisterna med det lägsta förtroendet av alla yrken. Jag har sett utredningar där den traditionella journalistkåren hamnat på 4% förtroende. Naturligtvis, när gammelmedia gör sina egna utredningar ser det annorlunda ut. Riggade – någon? Sönderredigerade bilder. Som exempel, när det USA initierade Tibet upproret för några år sedan blev det ju rena följetongen i månader efteråt att gräva fram originalbilder och visa hur dom förfalskats med beskäring och redigering. Ibland redigeras dom inte ens. En bild jag såg hade texten att ”kinesisk polis misshandlar fredliga munkar”, i en indisk militäruniform, med skyltar på Hini i bakgrunden??. ”Bilden har relevans” tyckte redaktionen. Bara förra veckan skickade någon mig ett klipp där ”kinesisk polis misshandlar fredliga demonstranter i Wuhan.” Det var lokala ordningsvakter som hade råkat i delo med några råbarkade huliganer, och huliganerna fick stryk. Hur var det med mannen som rapporterades ha ”fängslats i sex år för att ha odlat skägg”. Lögn, Lögn, han var uttalad och aktiv IS sympatisör, ville starta ett nytt IS i Kina, män som vägrade skägg skulle avrättas, kvinnor utan slöja stenas. Förtroende – knappast. Läs bloggar och diskussionsgrupper på webben så får du en rätt bra bild av verkligheten.

Ordet ”Gammelmedia” är väl något ganska flytande. Generellt brukar vi väl se de media som styrs av mediahusen och får skatteunderstöd som Gammelmedia. Motsatsen är ”folkmedia” alltså de media som står utanför den traditionella gemenskapen och broderskapet, alltså de media som inte drivs av traditionella yrkesjournalister under kontroll av mediahus eller organisationer med politiska och ideologiska syften. Jag håller med, det finns duktiga skribenter som förtjänar titeln ”journalist” i dess rätta kärnbetydelse. Vad jag skulle vilja säga är att det finns kvalitets reportage, men kvalitetstidningar är sällsynta eller obefintliga. Skräpet överväldigar, falsk ryktesspridning, drev och förföljelser dominerar. Problemet är även en dramatisk förändring i läsandet. Idag läser vi inte längre tidningar, vi läser artiklar, oberoende av vilken tidning. Samtidigt vill enskilda tidningar försöka låsa in oss med prenumerationer. Det gamla papperssystemet passar inte dagens läs kultur och teknologi.

@Robin: Vilken studie hänvisar du till? Enligt SIFO och Medieakademins förtroendebarometer hamnar kvällstidningarna visserligen ganska lågt, men dagstidningar som DN, lokaltidningar generellt, samt public service (SVT/SR/UR) hamnar mycket högt. Högre än kungahuset och IKEA till exempel.

Sveriges Radio toppar listan över både företag och institutioner. Alltså högst förtroende av alla som jämförs.

http://medieakademien.se/wp-content/uploads/2014/03/Fbarometer2015.pdf

Jag skulle också vilja se undersökningarna. Jag har sett någon där endast frikyrkopastorer och landstingspolitiker hade lägre förtroendekapital än journalister. Men siffrorna var ändå inte så låga.

Jag har inte läst själva undersökningarna, bara kommentarerna i olika media. Ni får väl leta själva. Sedan talade de numera tystade kommentarerna sitt tydliga språk, liksom den omtalade tidningsdöden. En politiker (kommer inte ihåg vem) uttrycket ju i ovanligt klara ordalag att han inte litade på media. Sedan har vi händelser som ”mörkningen” över sex trakasserierna på olika ställen i landet, och kommentarerna i utländska media. Ibland sitter jag själv med facit och sanningen framför mig och läser vad som är rena grova lögner. Svenska medias pålitlighet lämnar väldigt mycket övrigt att önska, det är den smällen fotograferna får ta.

SIFO gjorde 2014 en undersökning.
"Förtroende för Massmedia" > "Procentandel mycket/ganska stort förtroende"
SR 73%; SVT 71%; DN 52% ; TV4 33%; TV3 14%; Aftonbladet 13% ; Expressen 10%

http://medieakademien.se/wp-content/uploads/2014/03/2014_MedieAkedemins_Fortroendebarometer_140228.pdf

Problemet är att det inte finns fler svarsalternativ än just "mycket/ganska stort förtroende".... Det gör undersökningen ganska ointressant. Ingen skulle få för sig att göra en undersökning med samma svarsalternativ angående tx mord. "andelen som tyckter mord är mycket/ganska bra"
Med tanke på hur kvällspressen ligger så hade det varit kul att se siffrorna för "lågt/inget förtroende".

Hur tänker du nu?
Det är klart att det har funnits fler svarsalternativ än "mycket stort förtroende" och "ganska stort förtroende" i enkäten.
Som brukligt har man valt att presentera en andel av svaren.
73% av enkätdeltagarna har mycket högt eller ganska högt förtroende för Sveriges Radio.
Alltså:100-73 = 27 % har mycket lågt eller ganska lågt förtroende för SR.
Standard procedure...

För övrigt: Om du hade läst längre ner i rapporten hade du fått svar på din undran om andelen enkätdeltagare med ganska/mycket lågt förtroende för kvällstidningarna: 52% för båda. (Vilket innebär att det troligen fanns ett neutralt svar i enkäten.) "Bottentoppen" domineras av Arbetsförmedlingen (64% lågt/mycket lågt förtroende) och Sverigedemokraterna (74% lågt/mycket lågt förtroende).

Helt rätt om miljöhänseendet. Lite tungt för vårt grannland Finland bara vars Nokia sänktes av Apple och nu verkar deras papperindustri följa efter.

Bra ur miljöhänseende? Det är inte givet, alls:

http://computersweden.idg.se/2.2683/1.421813/ipad-inte-alls-en-miljovinst-over-papper

Intressant! Tack för länken!

Hur många bilbud behöver du för att köra ut två, tre knapptryckningar på en iPad? Även om alla datorprylar kostar miljö. Att ett bilbud skall åka runt och stoppa en tidning med en skopa nyheter i varje brevlåda är rena stenåldern.

Jag har min SVD (betalt) på datorn inklusive all världens artiklar en knapptryckning bort :)

Det är väl en lite märklig jämförelse... En ipad har väl mer eller mindre alla idag ändå till andra saker. Man borde i så fall ta bort tillverkningen av ipaden och bara jämföra miljöpåverkan av användandet av en ipad mot produktionen av papper.

Om du svarar mig, ta bort iPad och skriv istället läsplatta. Men poängen är att tjänsten mer o mer läses digitalt idag och den fysiska papperstidningen med dagliga nyheter minskar. Det är ett faktum. Sedan sliter även bilbudets bil på miljön, bilen skall först produceras och på det släppa ut växthusgaser, bara för att kunna levera en nypa nyheter till abonnerande tidningsläsare i tex villaområden.

För mig är det en extremt omständig hantering av så lite information också när många vill ha sina nyheter utan någon tidsfördröjning. Ekvationen är enkel. Om det går från 80% användare i ett tex villaområde ned till 25% (vilket blir väldigt mycket körande för lite ull), kommer tjänsten sannolikt att upphöra?

I mina läsplatta finns det nu 4000 tidningar att tillgå, tycker det säger allt.

Men det är många institutioner inklusive tidningarna som förvaltar bildarvet. En del tidningar donerar också massor av analoga bilder till museerna av just det skälet. Det som sker nu är att många av dessa bilder släpps helt fria till allmänheten. Många bilder idag är skannade "as is" och nu kan vem som helst ladda ner bilder (även högupplösta) som saknar s.k. verkshöjd och är skyddade av upphovsrätt. En stor del av allmänheten är nu inte helt hänvisade till hur museerna tycker dessa bilder ska bevaras (läs efterbehandlas). I en del fall kan säkert allmänheten i dessa fall göra dessa bilder större rättvisa än det sätt museerna publicerar dem på. Delvis beror nog det på att det finns en tradition på museer att spara bilderna i det skick man fått dem. Man ser bilden mer som ett föremål kanske ibland än som bärare av info men det beror säkert också på att det är väldigt kostsamt att efterbehandla historiska bilder.

Så i en del fall är det nog rätt positivt att allmänheten kan interagera med både företag och institutioner både när det gäller själva bilderna men inte minst bildernas kontext i form av metadata. Allmänheten vet inte sällan mer om bildernas kontext än exv. museipersonalen som inte sällan har sämre lokal anknytning än stora delar av allmänheten.

Mja, bildarv var kanske inte ett bra ordval. För visst är det så att vi har ett rikt bildarv som på ett förtjänstfullt sätt gjorts åtkomligt för allmänheten. Tack Digitalt museum och alla andra aktörer! Vad jag syftar på är snarare ett slags kollektivt förhållningssätt till bilder och bildspråk. Inte så att folk i gemen hade bättre förståelse för bildspråk förr men avsaknaden av den massiva kvantiteten bilder innebar åtminstone att en bild var värd att se. Det är som bildens värde har devalverats många gånger om. Men förståelsen för bilden som språk har inte utvecklats på långa vägar.
Jag märker det här dagligen bland mina elever. När talet kommer upp om vad en bild berättar och på vilket sätt den gör det har jag ett dussin fågelholkar framför mig. Bilder är så självklara att de inte verkar reflektera över dem. Undantag finns, naturligtvis. (De är de som förhoppningsvis är de framtida amatörerna, de som ska förvalta delar av bildarvet, de må kalla sig frilansare eller amatörer.) För det är min fasta övertygelse om att det vi nu ser är bildens, berättandets devalvering. MEN. Som i tidigare paradigmskiften, när kvaliteten rasat som en bojsten därför att tekniken medgivit det har efter en tid kvaliteten sakta ökat. Kanske helt enkelt därför att människor vil ha den goda berättelsen, den duktiga berättaren. Och det är i det perspektivet jag försöker se den pågående "fotografslakten". Så, håll ut!

Vilket raljerande.
Har du något belägg för det du skriver? Att svenska journalister inte vågar ställa makthavare mot väggen... kan du ge några exempel på det? Det är nämligen ganska enkelt att ge exempel på motsatsen:
- Saudiaffären som ledde till att försvarsministern Sten Tolgfors avgick.
- Fallet Tomas Quick, noggrann journalistik som fick ett av Sveriges mest uppmärksammade rättsfall att omvärderas och flera tunga makthavare att krypa till korset.
- TeliaSonera-affären, SCA-affären, JAS-affären osv osv osv det går att fortsätta hur länge som helst...

Jag vill påstå att du har helt fel och att svensk journalistik håller extremt hög klass internationellt sett.

Dessutom är väl inte problemet att våra dagstidningar inte ger mervärde. Det är ju precis det de gör. Men trenden är att färre är beredda att betala för dem.

Du har självklart rätt i det du säger också, allt är inte svart eller vitt. Men jag blir lika förvånad varje gång jag läser eller hör en intervju med politiker där de i stort sett alltid tillåts svara på allt annat än vad journalisten faktiskt frågade, utan att journalisten står på sig om ett vettigt svar. Jag vågar påstå att just detta är en stor del av orsaken till att politikerna och andra makthavare kan fortsätta med sina märkliga beslut. (oavsett parti, undantaget SD men det är ju på väg att gå över)
När det gäller de stora händelserna, speciellt utrikes, så håller jag med om att journalisterna gör ett riktigt bra jobb, men om man inte gör det över lag så tappar man sugen att betala.

Det faktum att politiker i dag är mer medietränade än tidigare är huvudorsaken till att journalister har svårare att ställa dem mot väggen. Det uppstår ofta en naturlig kollision då en politiker möter en journalist, eftersom politikern vill använda media för att få ut sitt budskap medan journalisten vill fokusera på att kritiskt granska budskapet.

Så självklart uppstår det situationer där det tar stopp och en journalist inte kommer vidare med sina frågor. Men det betyder inte att journalisten gör ett dåligt jobb eller att politikern har vunnit. Här är ett av många underhållande exempel:
https://www.youtube.com/watch?v=L4-rESFajvI

Och här kommer den kanske mest surrealistiska intervjun med ett svensk folkvald politiker som jag har hört:
http://hallandsposten.se/nyheter/halmstad/1.4071398-sverigedemokrat-vagrar-att-ge-ett-svar

Janne, av erfarenhet, jag tror inte det blir nödvändigt att ha orelaterade”vid sidan om” jobb som att städa toaletter, sopa gatan, osv (skojar lite här), däremot tror jag en överlevnad ligger i att bredda sig med kameran. Det kommer inte att gå att bara vara traditionell ”pressfotograf” enbart. För min egen del gör jag även mycket video, och uppdragsgivare är inte bara tidningar, där finns företag, reklam, video stories, TV program, reseberättelser, rese och turist företag, dokumentär fotografering och video, myndigheter, och privata uppdragsgivare vid till exempel bröllop.

Kostnadsbesparingen att gå till heldigitalt med en modern molnredaktion ligger på 50% till 95%. För 80% av industrin går det inte att stoppa.

Mittmedia ska inte ha några fotograftjänster kvar. Men en del av fotograferna kanske kan få en tjänst som multijournalist. Den generella trenden är också att man centraliserar redigering för att spara redigerartjänstee. En hel del av tjänsterna som försvinner hos mittmedia är redigerartjänster.

Det var exakt denna utveckling vi fast anställda fotografer förutspådde i början av 2000-talet (se mitt tidigare inlägg).
Själv blev jag den förste fotograf att bli s k "multijournalist" på tidningen jag var anställd vid. Innebar att jag fortfarande användes för mer "krävande" bildtagning men också för att skriva och fotografera artiklar. Såväl kortare som längre, nyheter och feature.

Samtidigt försågs varje skribent med en digital kompaktkamera och vi fotografer skulle utbilda skribenterna. Därefter skedde precis vad Fröderberg beskriver. Antalet redigerare minskade och "sidmallar" samt mer central redigering inom koncernen kom. Innebar att en del renodlade redigerare också blev multijournalister och några blev övertaliga. Utvecklingen drabbade alltså inte enbart fotograftjänsterna.

Citerar Fröderberg här:
" . Den generella trenden är också att man centraliserar redigering för att spara redigerartjänstee. En hel del av tjänsterna som försvinner hos mittmedia är redigerartjänster."

Det tråkiga är med utveckligen är ju att det snedvrider hur vår demokrati fungerar. Vem skall granska makten om inte pressen gör det? Våra tidningar som vi känt dem är ju på väg mot sin grav. Det sker över hela västvärlden så inte bara här hemma.
Ur spillrorna kommer det givetvis uppstå något nytt. Vårt behov av nyheter och viljan att granska makten finns kvar. Så det finns en efterfrågan av detta. En marknad. Frågan är väl hur man skapar ett media som lyckas balansera intäkter och kostnader för detta. Förmodligen kommer det vara elektroniskt och inte kräva prenumeration.
Finansierat via sina annonser.
Även i en sådan framtida publikation är jag övertygad om att bilder kommer vara en viktig del i receptet. Någon skall ju ta de bilderna. Så fotograf yrket är inte helt dött. Att de flesta sedan är frilans med en osäker månadslön är en annan historia.
Är det någon som läst Frankfurter allgemeine? Den tyska Financial times. Den saknar nästan bilder. Bara en drogad bean counter kan finna den tidningen intressant.
På många flyg har jag varit tvungen att välja den tidningen för allt annat var slut. Man somnar snabbt när man möts av tidningsisda efter tidningssida med bara text.
Så bilder kommer behövas också i framtida media. Frågan är väl främst vem som tar dem.

@Magnus: Att inga fotografer ska vara kvar efter neddragningen har jag förstått, men hur många renodlade fotografer är det som idag arbetar inom Mittmedia? (Multireportrar borträknat.) Jag har inte hittat info om det någonstans. Jag tror inte att det är så många.

@Mats: Vi kan skatta oss extremt lyckliga att vi har public service. Det finns fortfarande riktigt bra bevakning i både SVT och SR (Studio 1 i P1 är väl egentligen allt man behöver) så faran för demokratin känns rätt avlägsen tycker jag. Det skulle kännas jobbigare att bo i Italien eller USA där public service är helt okänt för nästan 80 procent av befolkningen.

Fast vem vet, om SD kommer till makten kanske de gör som i Ryssland och Turkiet och slänger ut de kritiska journalisterna ur tevehuset. Time will tell.

Bara nyfiken, är du V eller MP.
Fotosidan skall väl handla om foto och inte politisk propaganda, därav namnet.

Fast nu pratar vi journalistik ur ett demokratiskt perspektiv, och då kommer man lätt in på politik. Men jag försöker alltid vara saklig, och den här gången lade jag helt enkelt ihop ett och ett.
Sveriges Radio och Sveriges Television har och har alltid haft extremt högt förtroende bland svenskarna, oavsett man jämför bland företag generellt eller medieföretag.
Det enda riksdagsparti som är starkt kritiskt till public service är Sverigedemokraterma.
Exemeplvis: http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Motioner/_H2021042/

"Bara nyfiken, är du V eller MP."

What's the difference? Erik hävdar hela tiden att han inte talar om politik, men allt han skriver genomsyras av politisk vänsterretorik i allt och alla inlägg. Därför älskar han också att sätta SD/högerextrem-stämpel på alla som inte tycker som han själv. Han och Fröderberg. Go figure.

Politikavstickarna på FS börjar vanligtvis med att någon kopplar typ Årets bild till konspirationer om mediabranschen och människor på flykt. När påståendena blir ifrågasatta, ofta med sakliga exempel, blir det antingen helt tyst eller så hängs de som gett svar på tal ut som en vänstermaffia med dold agenda.

Känns det igen?

Lägg ner eller kom med sakliga exempel och ordentliga hänvisningar.

Är det vänsterretorik att skriva att SD är kritiska till public service? Jag trodde det var fakta. Jag ser dock inte riktigt kopplingen till att många tidningar (oavsett partifärg) gör sig av med fotografer.

Tankegången var att om mediebranschen nedmonteras så riskerar demokratin att urholkas, och att public service är en viktig garant för kvalitativ journalistik och granskning av makthavare.

Ett problem som jag ser det är att pressen inte längre granskar makten i den utsträckning dom borde, dom vill vara makten, driva politiken, sätta agendan, styra utvecklingen, och förtrycka, mörka och tysta allt som inte passar in i deras egen agenda. Det fungerar ju inte så bra som vi vet.

Vad baserar du detta på?

Påståendet påminner mig som den numera etablerade klyschan att samhället bli allt våldsammare. Vilket helt enkelt inte är sant. All forskning visar på att våldsbrotten har minskat stadigt sedan 1970-talet. Ändå tjatas det år efter år om hur politikerna misslyckas med att minska våldet i samhället.
Här är färsk forskning, ett av många exempel, som visar precis motsatsen:
http://www.bra.se/download/18.31d7fffa1504bbffea02b790/1446551750275/2015_Utsatthet_f%C3%B6r_brott_2014.pdf

Jo men tjena. Sr opartiska? Man har ju gjort undersökningar på detta och de är så snedsittande åt vänster arr det är skämmigt. Studierhar ju också gjorts som visar att tex MP kommer undan granskning på andra sätt än vissa andra partier i och med jounalisters snedsittande MP sympatier. Public service har gång på gång visat att de inte klarar sitt uppdrag som oberoende.

Nu är vi förvisso långt utanför artikelns ämne. Men public service är vänstermedia. Gör betalmedia av det så får de som vill ha vänster-tv betala d själva. Enda anledningen till att det inte redan är så är att public service har sådan sjukt stor makt. De styr Sverige.

Jag vet att forskning har visat att en majoritet av anställda i mediebranschen traditionellt sett har röstat åt vänster eller MP. Samtidigt är SVD obunden moderat och DN obunden liberal i sin hållning.

Du får jättegärna länka till resultat som stärker dina påståenden Leif.

Erik Danielsson, nu får jag nog ta rygg på övriga här. Det är du som för in SD och därmed politiken i dessa diskussioner. Men då förstår jag varför du så ihärdigt försvarar viss media som inte direkt har gjort sig kända för att vara opartiska.
Kommunist va?

... som att sådana inlägg för upp diskussionen på en bättre nivå....

Har de gamla journalistiska fundamentala satserna helt gått ur tiden. Att gräva, observera, analysera, sammanställa och presentera. Kanske mest ersatt av en papegojkultur att bara repetera ”källor”. Hur var det med folkvandringen, när så där 60 miljoner människor kom i rörelse efter USA krigen och ville till platser som Sverige, hur var det med medias granskining av realiteter och påverkan på ämnen som, ekonomi, skatter, utbildning, vilken effekt denna folkvandring skulle få. Kanske tidningsstödet var dras fokus, vi lär nog inte få veta.

60 miljoner människor som ville till "platser som Sverige"?

UNHCR beräknar att det finns 60 miljoner flyktingar i hela världen. 3.9 miljoner av dessa kommer från Syrien. 370000 från Irak.

Robin, du kanske skulle läsa lite mer vederhäftiga media (t.ex. svenska dagstidningar) för att få bättre källgranskade uppgifter? :-)

(UNHCRs webplats är dock förmodligen den bästa källan för sånt här.)

@Robin

"Ett problem som jag ser det är att pressen inte längre granskar makten i den utsträckning dom borde, dom vill vara makten, driva politiken, sätta agendan, styra utvecklingen, och förtrycka, mörka och tysta allt som inte passar in i deras egen agenda. Det fungerar ju inte så bra som vi vet".

Intressant.

Du Robin som enligt egen utsago bla annat jobbar för olika kinesiska myndigheter; hur står det till med pressfriheten och den oberoende granskningen av myndigheterna och makten i Kina?

Källa TT (6/3), grovt våld som mord och dråp upp 26% 2015. ”Vilket helt enkelt inte är sant”

Systemet fungerar annorlunda. Pressen tillåts inte inta en ställning av mellanhand och filter som i Sverige. Alla ”journalister” är ”ansvariga utgivare” på samma sätt som i Sverige och tillåts inte driva politik med pressen som bas. Den rätten tillkommer exklusivt allmänheten. Pressen i Sverige är ju som bekant inte alls ”oberoende”. Granskningen sker direkt av de berörda i sakfrågan. Myndigheter har skyldighet att upplysa om vad dom har för sig, pressen har skyldighet att publicera. Dessutom drivs vanlig journalistik. Debatterna förs på forum, väggtidningar och torgen. Man bildar kommittéer och registrerar dom. Dessa kommittéer kan kalla in ansvariga till ”förhör” och trilskande ansvariga kan avskedas. På dessa möten portas all extremgrupper och personer som inte har direkt intresse i sakfrågan, våldsuppviglare, resande bråkmakare, spindoktorer och journalister. Endast de med förstahandsintresse i sakfrågan är närvarande. Nyligen anklagades till exempel Xinhua för att inte vara en riktig nyhetsbyrå, och det är sant. Man har även en samhällsfunktion att fylla, att upplysa så att sakfrågor kan debatteras och påverkas. Det finns ett komplicerat system att folkstyra, det gäller även rättsväsendet.

Jag läser betydligt mer än bara den svenska pressen, vilken, om du läser stora internationella media, knappast är respekterad som ”vederhäftig”. Du har kanske missat det, men de som flyr till bättre liv i Sverige kommer från ett mycket vidare område än just Syrien. En stor del av dessa 60 miljoner finns just i Sveriges ”källområden”, Afrika såväl som hela mellanöstern, och speciellt Pakistan. Dessutom är 60 miljoner inte en konstant siffra utan den ökar hela tiden. UNHCRs webbplats är en källa, det finns många andra. Om folkvandringen skulle fortsätta obehindrat skulle Sverige kanske ha fått mer än fördubblat innevånarantal på kort tid, det blir lite problem med átt finansiera allt understöd. Allt fler tror nu att Sverige kommer att brytas sönder (gå in i väggen), och tendensen är väl klar redan nu.

Dessutom, när det gäller Asien är jag ju på plats sedan länge, jag behöver inte läsa personliga åsikter från lokaljournalister på någon tidning halvvägs runt jorden, personer som inte ens varit på plats alls någonsin eller kan något om språk, kultur, historia etc allt det som formar dagens värld.

Robin Gee 2016-03-16 02:22
Källa TT (6/3), grovt våld som mord och dråp upp 26% 2015. ”Vilket helt enkelt inte är sant”
------
Läste du BRÅ-rapporten som Erik länkade till? TT är faktiskt inte en speciellt tillförlitlig källa, alla gånger.

Surfa in på BRÅs webplats och läs deras rapporter om dödligt våld. Du kommer att upptäcka att det har legat på en tämligen konstant nivå de senaste åren, och att det har minskat i ett längre perspektiv.

Robin Gee 2016-03-16 02:47
Alla ”journalister” är ”ansvariga utgivare” på samma sätt som i Sverige och tillåts inte driva politik med pressen som bas. Den rätten tillkommer exklusivt allmänheten.
-------------
Du menar väl "den rätten tillkommer exklusivt kommunistpartiet", antar jag.

Robin Gee 2016-03-16 03:43
En stor del av dessa 60 miljoner finns just i Sveriges ”källområden”, Afrika såväl som hela mellanöstern, och speciellt Pakistan.
----------------
Den stora flyktingströmmen till Europa förra året (och som delvis fortsätter i år) kommer från Syrien. Alla de andra 55-56 miljonerna i världen har inte "kommit i rörelse" på väg till Sverige. Det är de syriska flyktingar som dominerar flyktingströmmen till Europa, och de är inga 60 miljoner. UNHCR är som sagt en mycket bra källa för den som vill veta mer om världens flyktingproblem.

Kanske, jag kan inte bedöma kvaliteten på TT rapporterna, men jag håller med, dom har väl inte alltid varit speciellt tillförlitliga. Att Sverige är mer våldsamt än i alla fall jag gillar är väl tydligt dock. Ett mord varannan dag. Vi skall kanske även komma ihåg att många brott aldrig kommer längre an en nedlagd utredning.

Ditt ”Kommunistparti” kommer inte alls in i bilden. Det ”Kommunistparti” som en gång bildades förra seklet är borta, bara namnet hänger kvar hos utlänningar. På kinesiska skrivs det med skrivtecken som tolkas som en universell centraladministration, inte ett politiskt parti. Det liknar mer en svensk riksdag utan fasta politiska grupperingar. Det finns dock 9 politiska partier i Kina, men man röstar inte på partier, och dom bildar inte regeringar. Kina fungerar både centralt och lokalt mer som ett företag med styrelse och olika ansvarsfunktioner. På samma sätt som i ett företag krävs kompetens, erfarenhet och personligt ansvar.

Hur kommer det sig då att de flesta individer som kommer till Sverige kommer från just Afghanistan. I alla fall enligt immigrationsverket. Att vi upplever en större folkvandring med Sverige och Tyskland som favoritmål är väl knappast okänt.

Per Danielsson, jag tror att det starkt vikande förtroendet för media och antalet anställda på media minskar dramatiskt är intimt sammankopplade. Orsak och verkan. Det är inte bara denna DN artikel, kartellmedia tycks nu gå på storoffensiv för att försöka öka förtroendet, ironiskt nog på den 1e april. Dessutom är inte undersökningen utförd av någon neutral, utan av media själva, who pays the piper…., med ett naturligt egenintresse att få fram de bästa möjliga siffrorna. Vilket förtroende ger det? Fonograferna var de som enklast kunde dumpas för att dom finns kvar som frilansar men även skribenter har ju drabbats. Sedan har man varit mycket framgångsrika att ställa person mot person och driva ner kostanden, ersättningen till fotografen. Mitt eget förtroende för svenska media är noll. Ser man dag efter dag rent ut grova lögner, mörkningar, vinklingar, och ren omdaning av verkligheten, då tror man snart inte på någonting.

...och vi får fortfarande inga konkreta exempel eller källor från Robin.
Freudiansk felstavning på "fonografer", skivan börjar hacka och spela samma snutt om och om igen...

Intressant mätning. Glädjande att SVT och SR får höga betyg.
SR:s Studio Ett är i dag den enda plattformen där alla sidor kan komma till tals. Fantastiskt program.

Och när ska Avpixlat starta sitt eget självgranskande forum typ "Medierna"?

Vadå inga källor? Vad vill du ha för källor? det finns inget grund ämne som hette klorid - det är fel, bara rakt av fel. Bara föra inte du råkar veta det så betyder inte det att redaktionen har rätt och att jag har fel. Jag kan rada upp oändliga exempel - men tydligen så är det inte tillräckligt då du uppenbarligen inte heller har kunskap att se felen - och hellre följder dogmen att alla sanningar är lika mycket värda. Du är ju så att säga ett lysande exempel på exakt det jag försöker bevisa.

Önskad källa: Forskningsresultat eller statistiskt säkerställd undersökning som visar att journalister är sämre än andra yrkesgrupper / alternativt slarvar generellt med att använda källkritik. Dvs, stärk ditt svepande påstående om att alla journalister i princip alltid misstolkar sina källor.

"Intressant mätning. Glädjande att SVT och SR får höga betyg."

@Erik D: Lite nyfiken; varför är det glädjande?

Kort: Jag tycker att public service är bra av flera anledningar, bland annat för att man slipper reklam, för det berikande programutbudet, för man inte bara prioriterar så många lyssnare/tittare som möjligt utan också har ett uttalat bildningsideal i verksamheten. Public service är viktigt för demokratin helt enkelt, och det är kul att så många svenskar fortfarande uppskattar detta.

Personligen gillar jag hellre fri statsobunden media, och är i princip alltid emot när man som kund blir ofrivilligt tvångsansluten till saker jag inte beställt.

För mig är sådant tvång väldigt "odemokratiskt" (men egentligen så är ju demokrati den stora massans och pöbelns tvång över de mindre grupperna och individen - så på så sätt passar ju sådant tvång väl in i dess exakta definition och betydelse).

Däremot så håller jag med om att det är skönt med kanaler utan reklam (tittar mycket på Axess, C-more och för mig frivillig Public Service som BBC).

BBC är fantastiskt, jag håller med, och kanalen kallas inte utan anledning för public service-tevens "urmoder". Men det är inte bara myndighetsstyrda och/eller skattefinansierade medieföretag som kan bedriva public service – det handlar snarare om att man ålägger sig att erbjuda en viss kvalitet, bredd och mångfald i programutbudet. I Storbritannien räknas även kanaler som ITV (privat tror jag) till public service.

Jag kan absolut se potentiella demokratiska faror med att knyta medieföretag till statliga medel (vill kort poängtera att SVT rent formellt inte är statligt ägt utan ägs av en stiftelse och drivs med licenspengar). Men om man ser till de alternativ som finns, och hur utvecklad vår demokrati är i dag, så ser jag fantastiska fördelar med gemensamt finansiera nyhetsförmedlingar där man kan ställa demokratiska krav och där verksamhet inte är vinstdrivande.

Jag är för övrigt försiktigt positiv till tanken på att SVT och SR kan skattefinansieras. Då blir det till exempel rimligare för minoriteter att ställa krav på innehållet.

... och sedan får man inte glömma fantastiska Utbildningsradion. En kanal som ofta hamnar i skuggan av SVT, men som har helt sjukt intressanta program... om bland annat fotografi:
http://urplay.se/program/175873-fotografens-favorit

Martin Thornstein 2016-04-02 10:48
Däremot så håller jag med om att det är skönt med kanaler utan reklam (tittar mycket på Axess, C-more och för mig frivillig Public Service som BBC).
------------------------------

BBC är inte mer frivillig för landets medborgare än vad SVT är. Båda finansieras av licensavgifter. Eftersom du inte bor i Storbritannien (antar jag) så kan du förstås betrakta BBC som "frivillig Public Service", men det beror på att någon annan betalar för ditt tittande.

Erik Danielsson 2016-04-02 05:52
Kort: Jag tycker att public service är bra av flera anledningar, bland annat för att man slipper reklam, för det berikande programutbudet, för man inte bara prioriterar så många lyssnare/tittare som möjligt utan också har ett uttalat bildningsideal i verksamheten. Public service är viktigt för demokratin helt enkelt, och det är kul att så många svenskar fortfarande uppskattar detta.
-------------------------------------

Jag håller i stort sett med om detta, men det vore ännu bättre om svensk public-service-TV ägnade sig åt just public service och inte en massa trams som kommersiell TV lika gärna kunde göra. Alla håller förvisso inte med mig om vad som är trams, men jag tror att det går hyfsat lätt att sortera SVTs program i sånt som är public service (som alltså inte lönar sig för kommersiell TV att sända) och sådant som inte är det (med vissa gränsdragningsproblem, förstås, men då kan vi vara generösa åt det kommersiella hållet).

Jag vill ha maximal public service-valuta för mina licenspengar. För annat än public service finns ju kommersiell TV som jag inte behöver betala för. (Resonemang om att jag ändå betala för reklamen är inte så relevanta eftersom det är oberoende av om jag tittar eller inte.)

Martin Thornstein 2016-04-02 03:25
"Intressant mätning. Glädjande att SVT och SR får höga betyg."

@Erik D: Lite nyfiken; varför är det glädjande?
---------------------------------

Det är bra om statens tvångsindrivning av pengar för att finansiera public service i hög grad accepteras av allmänheten. Annars undergrävs legitimiteten för TV-licensen.

Per Danielsson 2016-04-02 18:20:
”Alla håller förvisso inte med mig om vad som är trams…”
----------

Hehe, jag tror det är precis detta som är knäckfrågan Per. :)

Avstickare: I detta expanderande valfrihetsmecka som digitaliseringen medför upplever jag det som en fröjd att lyssna på Sveriges Radio P1. Man slår på och gör något annat medan initierade reportage om ämnen som jag aldrig tänkt en tanke på tidigare flödar ut ur radion. Det känns som en lyx att inte kunna klicka bort. Och det är ofta väldigt väldigt bra.

Njae, jag tror inte att det är en stor knäckfråga. Av någon anledning har SVTs ledning fått för sig att SVT måste konkurrera med kommersiell TV på alla områden. Det är Helt Fel, enligt min mening. SVT behöver inte jaga publiksiffror för att få annonsörer. SVT får pengar ändå. Tänk så mycket mer bra public service-TV vi skulle kunna få om SVT inte ägnade sig åt "dokusåpor"!

SR P1 är oftast bra, ja. Jag lyssnar nästan alltid på P1 när jag kör bil. Problemet är bara att det är lite för mycket repriser. Jag misstänker att P1 har en för liten budget för att fylla programtiden. Lyckligtvis finns SRPlay så att man kan ladda ner olyssnade program och lyssna på dem istället för reprisen på Radiopsykologen eller reprisen på Ring P1.

”SVT behöver inte jaga publiksiffror för att få annonsörer. SVT får pengar ändå”

Jag håller med, om jag utgår från min egen smak. Men ett tevehus som har som ambition och uppdrag att nå hela svenska folket har en knivig uppgift. Jag minns att SVT:s tidigare vd Eva Hamilton ofta pratade om mardrömsscenariot där unga tittare helt överger public service och SVT blir en kanal för vuxna, ungefär som P1 är inom radion i dag. Ibland blir det lite pajas och desperata lågvattenmärken, men jag förstår problematiken. Det finns så det räcker för alla ändå. Man kan inte glo på teven hela kvällen. :) Måste glo lite på fotosidan också...

Du behöver inte begränsa dig till din egen smak för att hålla med. Det finns en tämligen utbredd acceptans för vad som är public service som utgår från hur britterna har implementerat public service.

Jag tror att Hamilton (och kanske hennes efterträdare) är för nervös. Det finns ingenting som säger att folk som tittar på SVTs "tramsprogram" också tittar på dess public service-program. Det är knappast ett självändamål för ett public service-bolag att ha höga tittarsiffror om dessa tittarsiffror mest handlar om dokusåpor och liknande program som lika gärna hade kunnat sändas av kommersiell TV.

För att förtydliga så kanske jag ska påpeka att jag är helt för att kommersiell TV ska få finnas, men jag är rätt tveksam till att public service-TV har ett berättigande om den mest består i att försöka konkurrera med kommersiell TV. Public service-TV har sitt berättigande om den uppfyller de behov som inte kommersiell TV kan eller vill uppfylla.

@Per D

"BBC är inte mer frivillig för landets medborgare än vad SVT är. Båda finansieras av licensavgifter. Eftersom du inte bor i Storbritannien (antar jag) så kan du förstås betrakta BBC som "frivillig Public Service", men det beror på att någon annan betalar för ditt tittande."

Exakt.

Därav min kommentar - "frivilligt för mig".

För britterna så tycker jag tvångsanslutningen till BBC är precis lika fel och orättvist som SVT för mig.

Ingen skillnad där alls på ett principiellt plan.

Däremot så kanske jag tycker att innehållsmässigt så producerar BBC över lag mycket mer kvalitet (även om SVT också har några bra program och produktioner).

Trenden är dock lite utför även hos BBS jämfört med tidigare. Precis som SVT så produceras numera betydligt mer enkel och menlös underhållning av tunn kvalitet än vad det gjordes för 10-15 år sedan.

Erik, här har du en källa, en källa som inte kan eller har manipulerats av svenska media själva. En internationell undersökning där 33 000 personer i 27 länder tillfrågats om deras förtroende för media. 1 200 personer medverkade i Sverige. Förtroendet för svenska media är näst sämst i världen, endas Turkiet är sämre. Detta ÄR fokus på ”fotografslakten”, mer exakt, orsaken till, den. (www.edelman.com)

Lite klurig opinionsundersökning att avläsa, men intressanta siffror.

När det gäller källkritik... Edelman åkte på en riktig nit för ett par år sedan då oljeindustrin anlitade dem för att skapa opinion mot växthuseffektens förespråkare. De köptes alltså av klimatförnekare, och tvingades göra en riktigt pinsam avbön. Jag skulle alltså inte satsa mina sista pengar på den där undersökningen.
The Guardian skrev en hel del om detta för något år sedan.
(Fast jag antar att The Guardian inte är en godkänd källa i din värld.)

Googla "edelman climate change"

Så – dom har gått på en nit under över 60 års verksamhet. Låter inte alltför avskräckande. Dessutom, när det gäller oljeindustrin hade dom en betalande uppdragsgivare, precis som undersökningen som gjordes för svenska media nyligen. Oljeindustrin betalade för ett riggat resultat, betalade svenska media också för det. Det vet vi inte, men tanken ligger nära. Vad som är mest intressant är att ju större krav på journalisterna att land ställer, ju bättre förtroende från allmänheten. Det går även igen i Sverige. SVT och SR journalisterna har större krav på sig, och det ger bättre förtroende. Sedan var det roande att läsa att ”förtroendet är högt” medan alla kurvor pekar neråt och en del ligger på 10%. Att 10% är ett ”högt” förtroende tillsammans med texten och kurvorna ger inte mycket förtroende. :-) När det gäller The Guardian tror jag inte på någon enskilt media som källa, jag vill läsa flera och veta hur dom kom fram till vad dom skrev. Helst se siffrorna. Alltför mycket, det mesta, är skrivet av journalister som bara som papegojor repeterar valda källor, som repeterar andra källor, osv. (Chinese wispers)