Få ut mer av Fotosidan som inloggad
Fotosidan är gratis! Som inloggad får du smarta funktioner. Du kan ladda upp 10 bilder och få kritik på dem. Du får vårt nyhetsbrev. Du kan skapa köp&sälj annonser mm
Plusmedlemskap kostar 349 kr per år
Fotosidan är gratis! Som inloggad får du smarta funktioner. Du kan ladda upp 10 bilder och få kritik på dem. Du får vårt nyhetsbrev. Du kan skapa köp&sälj annonser mm
209 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Papperstidningarnas kista spikas igen med spikpistol.
Man undrar hur mediahusen räknar med att tjäna pengar framtiden. Inte med kvalitet i alla fall.
Bob Bovin
Pressfotograf på 50-talet
Skön dubbeldiss av de fotografer man kickar...
En bra bild är bärande för en nyhet, och med tanke på att folk blir mer klickiga av sig, kortare uppmärksamhet, så blir bilderna viktigare.
Kvalitet behövs både på text och bild, men i stället får vi klick-bait, icke-nyheter, och dåliga videos.
Jag och andra går och köper facktidningar, och digitala böcker, för att de har kvalitet och lär oss saker, medans tidningarna verkar dö.
Annars brukar man ju kalla nymedier som exempelvis Avpixlat för propagandistiska och drivna av en agenda.
Detta handlar om lokaltidningar och de är knappast kända för kampanjjournalistik utan rapportering om kommunala ärenden, lokala företag och föreningar.
Artiklar om kommunala ärenden, lokala företag och föreningar är så klart en nödvändighet, men det utesluter inte större reportageserier och granskningar.
Men givetvis är det inte lika vanligt som på rikstäckande tidningar.
Det jag först kommer och tänka på är ju bilden på treårige Aylan som användes i typiskt propagandasyfte för att skapa acceptans för massmigration från Syrien. Där fanns ju många problem. Pojkens familj kom inte ens från Syrien utan levde i Turkiet sedan flera år tillbaka. Pojkens far var själv migrantsmugglare och körde själv båten. Han ville inte stanna i Turkiet utan ville till Sverige (alt canada) pga pullffaktorn att få tandvård gratis. Men inget av det där nämndes ju i svensk media... Det passade lixom inte in...
På vilket sätt har svenska gammelmedier använt detta som propaganda? Menar du att Aylan egentligen inte dog? Förklara dig.
Bilden på Aylan diskuterades för övrigt livligt på Fotosidan, du kan läsa en av de trådarna här:
http://www.fotosidan.se/cldoc/den-ikoniska-bilden-av-flyktingkatastrofen.htm
Det är förstås helt ok att ha olika åsikter om hur många flyktingar Sverige och Europa ska ta emot. Påstår man däremot att det här är en propagandabild för att den, som alla meningsfulla bilder, talar till något de flesta kan relatera till känslomässigt, så har man kanske inte riktigt koll på hur fotografyrket fungerar.
Då det gäller nymedier. Vem har påstått att social medier eller sajter som Avpixlat skulle vara ofarliga eller riskfria? Tvärtom visar forskning att människors medievanor gör rör sig mer och mer mot "bubblor" där vi umgås och diskuterar med likasinnade och därmed bara förstärker våra egna världsbilder.
Dvs, de som är vänstervridna dras till sajter med vänstervridet innehåll, och de som är invandrarkritiska dras till sajter med motsvarande innehåll osv. En mycket tydlig trend, enligt forskningsresultat.
Gammelmedier har fördelen att de läses av stora delar av befolkningen och innehåller mer mångfacetterad journalistik än nymedier.
Jag ska försöka leta upp några länkar till forskning, tills vidare läs gärna detta (trots att det är skrivet i gammelmedias domäner):
http://www.svt.se/nyheter/inrikes/alltfler-befinner-sig-i-mediebubbla
https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/36843/1/gupea_2077_36843_1.pdf
"Ur ett demokratiskt perspektiv med fokus på rationalitet och utbyte av argument i offentliga debatter kan en social nyhetslogik och skräddarsydda världsbilder vara problematiskt. Det skulle förmodligen leda till ett mer polemiskt och polariserande debattklimat om det inte finns några gemensamma utgångspunkter för debatt."
Dags för karriärbyte; får börja tillverka foliehattar. Finns tydligen en stor potentiell kundkrets.
• KOMPETENSREGN över Sverige, avseende invandrares utbildningsstatus.
• Sandviken går 500 miljoner PLUS på invandringen. (En beställd confirmation bias-rapport visade att sandviken gick med plus på invandringen. En närmare granskning visade att det var statsbidrag de redovisade, utan att nämna en enda utgiftspost...) En enda tidning (landsortstidning) valde när detta uppdagades att skriva en uppföljare. Inte en enda av drakarna nämnde att allt var en lögn. De körde på med att så här bra kommer det gå för alla kommuner framöver)
• Rasistisk brandman från boden. (en krönikör på DN ljög ihop en historia om en brandman vid namn Tomas och hur brandstationen i Boden mobbat en brandman från MENA så han slutade. När det visade sig att det ALDRIG jobbat någon invandrare från MENA i boden - endast en vitryss och han trivdes bra - så skrev krönikören att historien trots allt var sann, men att hon bara hittat på Boden och Tomas för att ge den en geografisk plats. Hon har fortsatt förtroende från DN)
• OECD - Sverige går PLUS på invandringen (ja det gjorde man på sidan 4 där intäkterna redovisades, men på sidan 10 där även utgifterna fanns med gick vi brakminus).
Rubrikerna och nyheterna ovan är alla hämtade ur drakarnas flöde. Inte en enda av dem visade sig hålla för en saklig granskning. De var känslor, drömmar och rena lögner. Om man väljer att jobba på det sättet får man nog också snällt ta konsekvenserna.
Kalla det agendasättande - ett rätt snällt ord för rena lögner - men inte är det journalistik.
Äsch, jag vet inte varför jag bryr mig om att kommentera ett kommunisttroll från Kina. Vad är poängen?
Angående vad OECD säger så kan du läsa den här korta och läsvärda genomgången (som i sin tur har källhänvisningar ifall du vill läsa mer)
https://www.oecd.org/migration/OECD%20Migration%20Policy%20Debates%20Numero%202.pdf
Att du bestrider en så grundläggande vetenskaplig metod är ungefär som att säga att teknisk bevisning i ett brottsmål är onödigt – och att det räcker att en polis säger att du är skyldig för att du ska kunna dömas.
För att föregå med gott exempel, på lagom nivå:
http://www.skolverket.se/skolutveckling/resurser-for-larande/kollakallan/kallkritik/fakta/handledning-i-kallkritik-1.150994
Du får helt enkelt styrka det du påstår med egna källhänvisningar (och gärna lite självkritik på det).
1. På vad baserar du ditt påstående att journalister i allt mindre utsträckning hänvisar till källor och använder källkritik?
2. Hänvisning till att allt fler läser på universitet? (Jag har nämligen ett minne av att jag har läst att allt FÄRRE unga svenskar läser vidare på universitet).
3. Du skriver att alla journalister feltolkar i princip allt de försöker referera till... källa?
Det är bara att umgås en vecka med några akademiker och fråga vad de anser om medias kunskaper. Nedslående.
Och för att bevisa min tes ett färskt srkäckexempel...
Ta en titt p följande artikel och fundera på om det är bra journalistik. Fundera på värdeorden "faktagranska" och "källkritik"
http://www.vk.se/1673280/forskaren-dammarna-kan-fa-sattningar-av-skalvet
Läs nu denna artikel:
http://www.nsd.se/opinion/skalvet-skadar-fortroendet-for-forskarvarlden-9944966.aspx
En helt normalt funtad människan hade gjort en tio sekunders googling på namnet - insett vilken institution hon tillhörde och avfärda det som svammel... En normal människan hade frågat inom vilket ämne hon forskade... Men icke en journalist - att bli så i gasen av att prata med en forskare att man inte ens känner till att man kan vara det inom olika områden - man är expert på allt - visar på exakt min poäng... Det går dagligen att läsa kopiöst undermåliga artiklar i valfria dagstidningar.
1. Du försöker bevisa ett mycket starkt påstående (dvs att alla journalister i princip alltid feltolkar sina källor) med ett enda exempel. Detta håller aldrig för att bevisa större sammanhang…
….det är lite som att påstå att alla unga skandinaviska män är terrorbenägna som följd av det Anders Breivik gjorde. Det krävs tung forskning för att bevisa så svepande påståenden.
2. Dessutom pekar artiklarna du hänvisar till snarare på motsättningar och dålig koll inom forskarvärlden…
…vilket är just den form av ”högre utbildning” som du tidigare har påstått ställer högre krav på journalisternas källkritik. Komiskt sammanträffande tycker jag.
3. Dina exempel visar brister i din förståelse för vad journalistik egentligen är.
VK-artikeln ju är en tydlig partsinlaga, dvs den återger en forskares åsikter. Detta märks bland annat genom att journalisten har satt artikelrubriken inom citationstecken:
Forskaren: ”Dammarna kan få sättningar av skalvet”.
Det är dessutom tydligt genom att alla påståenden i texten är utskrivna som citat, samt att journalisten tidigt hänvisar till att forskaren själv har hört av sig till tidningen för att berätta om sina dammteorier.
4. Jag gjorde själv en snabb slagning på forskaren och ser då att hon bland annat är filosofie doktor i teknik- och vetenskapshistoria vid KTH, samt att hennes senaste publikation har titeln ”Embodied Vulnerability in Large-Scale Technical Systems: Vulnerable Dam Bodies, Water Bodies, and Human Bodies.”.
Jag skulle säga att detta är ganska tunga skäl att tro att en forskare har kunskaper inom ämnet dammar.
Man kan också förmoda att det är forskaren själv som har presenterat sig som ”dammforskare”, inte journalisten. Skuggan faller alltså snarare på forskaren än journalisten i det här fallet. (Även om jag kan tycka att det alltid är slarvigt att kalla någon för ”dammforskare” utan närmare förklaring.)
5. Den andra artikeln du hänvisar till är också den en tydlig partsinlaga, dvs ett debattinlägg publicerat på ”Opinion”-sidorna i NSD. Jag upplever texten som skriven i affekt. Den innehåller väldigt svepande och luddiga anklagelser, t.ex. följande:
”Efter lite mailväxling visar sig det jag befarade. Hon har inte en aning om dessa saker! Det finns inte tillstymmelse till belägg för uttalande av denna typ. Det hela är helt gripit ur luften. Ungefär på det sätt som skedde på Karolinska. Egna hjärnspöken och falsarier.”
Här blir jag nyfiken, varför redovisar den andra forskaren inte dessa hjärnspöken? Kan deras mailväxling tolkas på olika sätt? Finns det något personligt bakom detta?
På det stora hela ser jag inga större brister i texterna. Det är två partsinlagor som ger två olika perspektiv på riskerna med dammbyggen. Tidningarna har förmedlat partsinlagorna utan att ta ställning för någon av dem, och låter därmed läsarna själva skaffa sig en uppfattning om vad som är rimligt.
Din kritik mot den första journalistens källkontroll har du all rätt att förmedla, men du kan knappast påstå att den inte har existerat, eftersom du själv verkar ha missat att forskaren har en PhD på KTH m.m
Dessutom är det ren paranoia att slänga skit på en hel yrkeskår för att en enda journalist anses ha slarvat med källkollen i en enda text…
... höna av en fjäder?
Hönsgård av en fjäder snarare...
PS. Dessutom, om du kollar hur stor del av journalistutbildningen som berör källkritik så skulle du bli imponerad. Det är en central del...
...men jag förutsätter lite fördomsfullt att du inte alls kollade detta innan du började slänga ur dig din svepande kritik mot en hel yrkeskår...
Ja, det är svårt för en del människor att inse att det inte bara finns en enda sanning. Människor i dag, rent generellt, har svårt att ta in att deras syn på omvärlden inte är den enda, och att det som är sant eller viktigt för dem inte nödvändigtvis är lika sant eller viktigt för alla andra.
Eftersom ni inte ger oss några konkreta exempel på hur era vänner har "missförståtts" av journalister vågar jag påstå på att det troligen i första hand handlar om en självcentrerad världsbild, inte dålig journalistik.
När det gäller forskning och professorer som känner sig missförstådda av journalister:
Ja, det är svårt att uttrycka komplicerade vetenskapliga sammanhang så att vanliga människor förstår. Det kan till och med innebära förenklingar och utelämnande av viktiga fakta. Det kallas "populärvetenskaplig journalistik", och är till för att ge allmänheten ett hum om vad som får världen att snurra.
Och jo, visst finns det insnöade professorer som har svårt att ta in det där med att andra inte ligger vakna dygnet runt och funderar på relativitetsteorin.
Samtidigt, det är ju inte ett tvång att bli intervjuad. Man kan alltid avstå.
Slutligen: Martin, jag har lagt ner tid på att ge dig ett omfattande och sakligt svar. Du viftade bort det lite väl snabbt. Vilka av mina invändningar var det som du tyckte var orimliga?
Jag heter inte Martin, men du får en kommentar av mig ändå. :)
Man kan inte säga speciellt mycket om en persons kompetens inom ett område bara genom att läsa titeln på en artikel.
För att avgöra om KTH-doktorn eller LTU-professorn har rätt så behöver man mer kött på benen.
Jag lutar för tillfället åt att en professor i geoteknik är mer kompetent att bedöma stabiliteten i svenska dammar än en forskare vid Centrum för genusvetenskap. Jag är dock beredd att ändra mig om något nytt dyker upp.
För övrigt så är jag nog beredd att hålla med PMD om att, utan att veta mera om fallet, att jag till annats bevisats, förutsätter att kunskapen om geologiska förhållanden är högre hos doktorn i geologi, än hos professorn i genusvetenskap.
Det sagt så finns det säkert exempel ifrån verkligheten där kompetensen kan vara hög även utanför ens grundgebit (märkligare saker har inträffat).
Däremot, om jag själv arbetat som yrkesverksam journalist, så skulle jag nog sett till att jag verifierar sådana udda källor extra noggrant. Minns att riktigt bra journalister skall helst verifiera ifrån minst två-tre oberoende och tillförlitliga källor innan man publicerar nya rön och påståenden.
Okej, nu vill inte jag gå för långt från grundproblemet, dvs: man kan inte dra några slutsatser om hela journalistkårens kompetens från att läsa en enda text från en journalist.... det blir lätt absurt, det inser man inte minst när man applicerar samma krav på andra yrkesgrupper.
Jag tror givetvis också att forskaren i geologi kan ge mer relevanta svar kring ämnet dammar än professorn i genusvetenskap. Men med det sagt, genusprofessorn har kanske genom sin tvärvetenskapliga inriktning i ämnet också intressanta ingångsvinklar. Hennes CV är ju onekligen helt okej. Hon forskar kring dammar. Och hon studerar på Sveriges äldsta universitet.
Det är alltid lätt att vara efterklok.
Fast vi jämför väl inte forskarnas kompetens? Detta handlar om det var rimligt att släppa fram en professors synpunkter eller inte. Hon har ju onekligen en koppling till ämnet, inte sant? Sedan kan man alltid diskutera vem som är lämpligast att uttala sig i ett bestämt ämne, men det tycker jag är en annan diskussion... då handlar det också vilken nivå av mångfald vi vill ha i debatten.
En fråga jag skulle vilja ha svar på är: Varför hörde professorn i genusvetenskap av sig och ville dela med sig av sina åsikter? Det är knäckfrågan enligt mig.
Jag anser att det kan ha varit ett misstag att publicera genusprofessorns synpunkter (baserat på det vi vet nu), men jag tror också att man ska vara försiktig att belasta journalisten för misstaget. Alla som har jobbat som reporter vet hur många faktorer som spelar in när man publicera texter om känsliga ämnen, därav den rigorösa källkritiken. Men att kolla källor är inte heller en garanti för att undvika alla dåliga publiceringar.
I det har fallet tror jag att journalisten har litat på att en forskare som arbetar tvärvetenskapligt med det aktuella ämnet på Uppsala universitet har på fötterna att uttala sig. Jag tycker inte att journalisten har gjort fel, med korten på hand.
Det här kallas relativism och är ett farligt fenomen på stark frammarsch inte minst bland journasliter... "alla sanningar är lika mycket värda" - men så är det inte. Det finns inte alltid flera sanningar, ibland finns det en konsensus inom forskningen och då måste man förhålla sig till det. Det är framförallt nom naturvetenskapliga ämnen som journalister har de största bristerna. Minns vetenskapsradion som gjorde ett program om bordssalt - de började med grundfakta och beskrev Natriumklorid som en kemisk förening mellan grundämnena natrium och klorid. Jag satt kaffet i halsen och trillade av stolen - en del förstå säkert varför.
... och vid den tidpunkt var det alltså helt oväsentligt vilken kompetens den andra forskaren har. Bara så att vi är på samma våglängd.
----------------------------
Jadå, för frågan om journalister ägnar sig åt källkritik så är det inte så viktigt, men du började invända mot Martin L:s argumentation om att forskaren i den första artikeln inte var kompetent att uttala sig, och eftersom jag tyckte att din argumentation var lite svag så invände jag i min tur mot den. Det är förstås ett sidospår.
Dessutom har du alldeles rätt i att man inte kan dra några säkra slutsatser av ett enda exempel.
Förhoppningsvis finns det det relevant forskning att studera om man _verkligen_ vill veta hur det ligger till.
På vilket sätt är det farligt att olika människor har olika synsätt och värderar saker olika? Är du skraj för att folk ska börja blanda eget salt och spränga kvarteret i luften?
----------------------------
Det är inte farligt att folk har olika åsikter. Det är snarare farligt om alla har samma åsikt. Däremot kan det vara farligt om uppfattningen att det finns "flera sanningar" breder ut sig inom alltför många ämnesområden. I naturvetenskap finns det bara en aktuell sanning. Sättet att byta sanning är att testa nya teorier och ta reda på om dessa förklarar hur verkligheten är beskaffad på ett bättre sätt än den gamla "sanningen".
I själva verket finns inga sanningar alls, utan bara mer eller mindre bra förklaringsmodeller. Den för tillfället bästa förklaringsmodellen brukar vi kalla för "sanningen".
(Möjligen skulle man kunna betrakta ljusets dualitet som ett utslag av dubbla sanningar, men det är också det enda exempel jag kan komma på).
Då det gäller sanningsbegreppet så tycker jag att vi pratar förbi varandra. Mitt argument är inte att ifrågasätta naturvetenskapens sanningsbegrepp (som visserligen innehåller många motsägelser och dualismer) utan att understryka journalistens roll att förhålla sig till andras upplevda ensamrätt om vad som är "sant" och/eller relevant i ett sammanhang.
Det är faktiskt väldigt sällan det kommer till att någon ifrågasätter att jorden är rund eller liknande...
Som gammal pressfotograf så sörjer jag självklart när kollegor förlorar sina jobb, men det gör föga nytta att gnälla på arbetsgivaren, det är inte dom som slutar köpa papperstidningar, det är inte dom som flyttar över marknadsföringsinsatser till sociala medier.
Sanningen finns i verkligheten. Där finns också möjligheterna.
Jag har hört om "slow news", lite som "slow food" i motsats till "fast food". Du kanske inte får de senaste nyheterna precis när det hänt, men däremot välskrivna och djupgående artiklar med bra bilder därtill. Vete tusan om det finns marknad för det idag dock. Vanan att få saker GRATIS, NU går för djupt.
Om man bortser från tidsfördröjningen (som är avgörande, jag vet) så är gammelmedia fortfarande ett nära optimalt sätt att förmedla bra journalistik. Jag är övertygad om att vi har ett stort behov av djuplodande text- och bildreportage. Lyckas man bara paketera dem på ett bra sätt, få dem att vara ständigt aktuella och ta betalt så har mediabranschen en lysande framtid.
Sen det där med att det går dåligt...
...förra året gick de svenska mediekoncernerna med 1,7 miljarder kronor i vinst. (Källa: Tidningen Journalisten) Så det är inte brist på pengar som är orsaken till att man sparkar fotografer.
Tåget för nyhetsmedier i pappersform har helt klart gått.
Skulle vara kul att se någon källa till det, senast jag såg resultatet från en större undersökning om människors tilltro till olika medier var i och för sig drygt ett år sedan, men då konstaterade man att tilltron till så kallade gammelmedier generellt har legat överraskande stabilt de senaste 20-30 åren. Och det ganska oavsett åldersgrupp. (Sedan litar och konsumerar olika åldersgrupper olika mycket på olika delar av gammelmedier - radio, tv, tidningar - men även de skillnaderna var tydligen ganska stabila över tid).
Citat 2: "de sönderredigerade bilderna från de stora fotojournalisterna"
Jag skulle snarare hävda att det finns ett mycket utbrett missförstånd kring att nyhetsbilder generellt hårdredigeras. När man har sett processen på nära håll är det snarare motsatsen som lyser fram: att man idag av tidsbrist allt oftare publicerar oredigerade eller slarvigt redigerade bilder.
M.A.: Skulle vara kul att se någon källa till det, senast jag såg resultatet från en större undersökning om människors tilltro till olika medier var i och för sig drygt ett år sedan, men då konstaterade man att tilltron till så kallade gammelmedier generellt har legat överraskande stabilt de senaste 20-30 åren. Och det ganska oavsett åldersgrupp. (Sedan litar och konsumerar olika åldersgrupper olika mycket på olika delar av gammelmedier - radio, tv, tidningar - men även de skillnaderna var tydligen ganska stabila över tid).
Min anm: Jag har väldigt svårt att hantera "gammelmedierna" som begrepp. Är det inte innehållet som är det viktiga oavsett hur detta distribueras?? Jag prenumererar fortfarande på DN och mitt förtroende för DN är obrutet även om jag inte ställer upp på allt som skrivs men det finns en hel del väldigt läsvärda journalister på den tidningen såsom Lena Andersson, Rickard Schwartz, Hanne Kjöller, Winiarski och inte minst Nathan Shachar.
Paul Hansen vinner ju inte sällan priser med sina fantastiska reportagebilder och DN har de absolut bästa reportagen tycker i alla fall jag i DN Lördag - magasinet.
Citat 2: "de sönderredigerade bilderna från de stora fotojournalisterna"
M.A.:Jag skulle snarare hävda att det finns ett mycket utbrett missförstånd kring att nyhetsbilder generellt hårdredigeras. När man har sett processen på nära håll är det snarare motsatsen som lyser fram: att man idag av tidsbrist allt oftare publicerar oredigerade eller slarvigt redigerade bilder.
Min anm.: Ja och idag kan man dessutom automatredigera bilderna i automatiska fotoflöden och det är just det en del tillämpar nu för att kunna göra sig av med fotograferna. Dessa mjukvaror har blivit allt bättre och en del tycker uppenbarligen att det blir tillräckligt bra utan fotografernas redigering.
Men man kommer väl inte att spara 133 miljoner genom att dra in dessa 90 tjänster för bilder måste man ju ändå skaffa sig på något sätt för det handlar ju inte om att gå tillbaka till 1800-talets xylografiska illustrationer eller hur. Det kommer väl inte vara helt gratis även om det kommer vara billigare och en del kommer säkert fortsatt att få sälja sina bilder men nu under betydligt sämre villkor.
Nu har alltså tiden hunnit ifatt fotograferna och man kan ju påminna om att det just var fotograferna som ersatte xylograferna som var en yrkeskår som illustrerade tidningar genom att gravera bilder i buxbomträ med kopparsticksverktyg. De var för långsamma och dyra och åkte ut när fotograferna åkte in.
http://www.bokborsen.se/Johannesson-Lena/Xylografi-Och-Pressbild-Bidrag-Till-Tr%C3%A4gravyrens-/4716537
Efter dem var det grafikerna som åkte ut och det spelade ingen som helst roll att de hade rätt i att tidningarna såg ut som fan ett tag med konstig avstavning och felstavningar innan man fick ordning på dataprogrammen. Kunderna gav inte upp fast detta sammanföll med DN/Expressens övergång från högtryck till Direktlito (offsetplåtar som gick rätt mot pappret istället för mot gummivalsar). Inte sällan var trycket så svagt att tidningarna inte gick att läsa och ibland var sidorna helt blanka. Det tog månader innan man till sist fick ordning på detta (plåtarna höll först inte).
Så tyvärr tror jag inte kvalitetsargumenten kommer bita alls. Nu ger tidningarna folk vad de tycker de betalar för. Det är ju ingen som är beredd att betala för den kvalitet alla fotografer talar om men ingen vill slanta för och processerna för att ersätta även en stor del av de skrivande journalisterna är också under stark utveckling så det kanske inte spelar så stor roll att de nu ska lära sig ta bilder också för tiden verkar faktiskt utmätt även för de skrivande.
Sveriges Radio toppar listan över både företag och institutioner. Alltså högst förtroende av alla som jämförs.
http://medieakademien.se/wp-content/uploads/2014/03/Fbarometer2015.pdf
"Förtroende för Massmedia" > "Procentandel mycket/ganska stort förtroende"
SR 73%; SVT 71%; DN 52% ; TV4 33%; TV3 14%; Aftonbladet 13% ; Expressen 10%
http://medieakademien.se/wp-content/uploads/2014/03/2014_MedieAkedemins_Fortroendebarometer_140228.pdf
Problemet är att det inte finns fler svarsalternativ än just "mycket/ganska stort förtroende".... Det gör undersökningen ganska ointressant. Ingen skulle få för sig att göra en undersökning med samma svarsalternativ angående tx mord. "andelen som tyckter mord är mycket/ganska bra"
Med tanke på hur kvällspressen ligger så hade det varit kul att se siffrorna för "lågt/inget förtroende".
Det är klart att det har funnits fler svarsalternativ än "mycket stort förtroende" och "ganska stort förtroende" i enkäten.
Som brukligt har man valt att presentera en andel av svaren.
73% av enkätdeltagarna har mycket högt eller ganska högt förtroende för Sveriges Radio.
Alltså:100-73 = 27 % har mycket lågt eller ganska lågt förtroende för SR.
Standard procedure...
Jag tror nog att pressfotograferna i Sverige producerar bättre bilder än journalisterna producerar artiklar. Titta bara på en del av Aftonbladets "journalister" (vad krävs för att ha denna yrkestitel?). Ynklig språkbehandling, inte ens när de bara översätter utländska artiklar lyckas de få det rätt - men det är kanske Google automatisk översättning. Jag saknar fortfarande Se och LIFE.
Många av dom nyhetsbilder som publiceras är tagna av vem som helst, eller tom av en övervakningskamera. Det gäller att vara på plats när det händer.
Att papperstidningen försvinner (dagspress) är väl bara positivt ur miljöhänseende, den energin går att lägga på annat. Varje morgon väcker bilbudet mig, det är skönt att slippa honom plus att det spar på miljön.
Hörde kort en analys av SVD, företaget ser positivt på framtiden och att det finns olika plattformar att jobba med.
Utvecklingen framåt :)
http://computersweden.idg.se/2.2683/1.421813/ipad-inte-alls-en-miljovinst-over-papper
Jag har min SVD (betalt) på datorn inklusive all världens artiklar en knapptryckning bort :)
För mig är det en extremt omständig hantering av så lite information också när många vill ha sina nyheter utan någon tidsfördröjning. Ekvationen är enkel. Om det går från 80% användare i ett tex villaområde ned till 25% (vilket blir väldigt mycket körande för lite ull), kommer tjänsten sannolikt att upphöra?
I mina läsplatta finns det nu 4000 tidningar att tillgå, tycker det säger allt.
Göran Segeholm skrev för bortåt tio år sedan en bok för de journalister som han såg skulle bli de multijournalister som tidningarna nu försöker skapa eller rekrytera. Fotograferande skribenter som levererar allt. ( Förmodligen ska de leverera färdiga layoutade sidor också). Antar att GS tänkte, att "for heavens sake", se till att kunnande sprider sig fort. Och nu är vi där.
Det finns så klart säkert duktiga journalister som har ett säkert öga och som kan leverera bättre än "läsarbild" men någon garanti finns inte.
Man satsar på webben, men det behövs väl bra bildtänk där också? Av fotografer och layoutare, skärmen är om något en plattform för visuellt tänkande. Men pappret är den ultimata bäraren av bild, ja till och med tidningspapper bär bilder bättre än skärmar. Tycker jag.
En del av problematiken är att det saknas bildutbildning i vårt land. Bildundervisningen i gymnasieskolan är i princip helt nedmonterad. Bildundervisningen i grundskolan finns men är knappast kvalitetssäkrad. Det blir vad det blir, uteslutande beroende på entusiastiska bildlärare och möjliga insiktsfulla skolledningar.
På högre nivåer, tja vad vet jag, men en bred kunskapsbas att bygga kunnandet på saknas helt klart.
Så nu handlar det om att övervintra. Bildarvet, i viss mån kunnandet kommer nu under en lång tid att förvaltas av amatörerna, de som älskar, är min fasta övertygelse.
Så i en del fall är det nog rätt positivt att allmänheten kan interagera med både företag och institutioner både när det gäller själva bilderna men inte minst bildernas kontext i form av metadata. Allmänheten vet inte sällan mer om bildernas kontext än exv. museipersonalen som inte sällan har sämre lokal anknytning än stora delar av allmänheten.
Jag märker det här dagligen bland mina elever. När talet kommer upp om vad en bild berättar och på vilket sätt den gör det har jag ett dussin fågelholkar framför mig. Bilder är så självklara att de inte verkar reflektera över dem. Undantag finns, naturligtvis. (De är de som förhoppningsvis är de framtida amatörerna, de som ska förvalta delar av bildarvet, de må kalla sig frilansare eller amatörer.) För det är min fasta övertygelse om att det vi nu ser är bildens, berättandets devalvering. MEN. Som i tidigare paradigmskiften, när kvaliteten rasat som en bojsten därför att tekniken medgivit det har efter en tid kvaliteten sakta ökat. Kanske helt enkelt därför att människor vil ha den goda berättelsen, den duktiga berättaren. Och det är i det perspektivet jag försöker se den pågående "fotografslakten". Så, håll ut!
Kostnaderna måste bäras, folk vill inte betala för tidningar. De flesta bryr sig inte mycket om bildens kvalitet till en artikel. En bra bild tillför tyvärr inte mycket värde för tidningen. Man kan ju se att ofta illustreras en artikel av sms bilder tagna av läsare.
Som med allt annat, de levererar vad kunderna vill ha och är villiga att betala för.
Har du något belägg för det du skriver? Att svenska journalister inte vågar ställa makthavare mot väggen... kan du ge några exempel på det? Det är nämligen ganska enkelt att ge exempel på motsatsen:
- Saudiaffären som ledde till att försvarsministern Sten Tolgfors avgick.
- Fallet Tomas Quick, noggrann journalistik som fick ett av Sveriges mest uppmärksammade rättsfall att omvärderas och flera tunga makthavare att krypa till korset.
- TeliaSonera-affären, SCA-affären, JAS-affären osv osv osv det går att fortsätta hur länge som helst...
Jag vill påstå att du har helt fel och att svensk journalistik håller extremt hög klass internationellt sett.
Dessutom är väl inte problemet att våra dagstidningar inte ger mervärde. Det är ju precis det de gör. Men trenden är att färre är beredda att betala för dem.
När det gäller de stora händelserna, speciellt utrikes, så håller jag med om att journalisterna gör ett riktigt bra jobb, men om man inte gör det över lag så tappar man sugen att betala.
Så självklart uppstår det situationer där det tar stopp och en journalist inte kommer vidare med sina frågor. Men det betyder inte att journalisten gör ett dåligt jobb eller att politikern har vunnit. Här är ett av många underhållande exempel:
https://www.youtube.com/watch?v=L4-rESFajvI
http://hallandsposten.se/nyheter/halmstad/1.4071398-sverigedemokrat-vagrar-att-ge-ett-svar
Jag hörde härom dagen någon ansvarig från Expressen som slog sig för bröstet för att dom fått Årets Bild. I min värd så är det fotografen som fått priset inte Expressen, dom har ju avskedat alla fotografer, Patetiskt!
Tyvärr så lär de väl dumpa priserna också, så det gäller för frilansfotograferna att stå på sig.
Nästa steg är säkert som nu börjat ske i utlandet att man lägger ner den tryckta versionen. Där har man mängder av pengar att spara in. Synd bara för alla som vill kunna bläddra i sin tidning. Tredje statsmakten är nu till stor del tandlös. Det skall bli intressant att se vad som kommer uppstå ur askan. Vårt sug efter nyheter och behovet av att granska samhället försvinner ju inte.
Vi anställda pressfotografer såg den här utvecklingen som en kommande realitet redan för 14-15 år sedan.
Pratade med en numera pensionerad kollega igår och vi diskuterade en hel del. Det visade sig att det hela höll längre än vi hade trott från början.
Sedan är det naturligtvis ingen rolig utveckling, men som skrivet var: Vi har sett åt vilket håll det barkat med eskalerande verkan år från år.
Och hur kul har det varit att se löpen från de större drakarna. Rubriker i krigsstil om att den eller den är utröstad från en såpopera (eller realityserie som denna genré ofta benämns). Man har tjänstgjort som megafoner åt TV. Försvaret för detta handlande har varit "att vi ger läsarna det de vill ha".
Själv är min yrkesgärning som fotograf på sluttampen så jag kan ju sitta tillbakalutad och se på eländet. Men visst fan är det med sorg i hjärtat man noterar att duktiga fotografer som är yngre familjeförsörjare hamnar i kris.
Extra tungt blir det också om man som jag anser att journalistiken verkligen gått i baklås. Mycket är snuttifierat, dreven blir allt vanligare och den viktiga undersökande journalistiken lyser alltmer med sin frånvaro.
//Lennart
"Och hur kul har det varit att se löpen från de större drakarna. Rubriker i krigsstil om att den eller den är utröstad från en såpopera (eller realityserie som denna genré ofta benämns). Man har tjänstgjort som megafoner åt TV. Försvaret för detta handlande har varit "att vi ger läsarna det de vill ha". "
Eller "förnedrings-teve", som jag tycker är en bra benämning.
För en kommersiell aktör (som de flesta dagstidningar är, trots presstöd) är det rätt svårt att inte ge folk vad de vill ha. Tidningarna är svårt beroende av att folk får det de vill ha. En viss frihet att välja har redaktionen nog, men den kan inte vara helt ur fas med sina läsare. Då går det åt pipsvängen rätt snart.
Det är knappast tidningarnas fel att deras läsare är intresserade av "fel" saker (och ja, jag tycker att det är sorgligt att sånt som melodifestivalen kan toppa löpsedlar när det händer allvarliga saker i världen).
"Extra tungt blir det också om man som jag anser att journalistiken verkligen gått i baklås. Mycket är snuttifierat, dreven blir allt vanligare och den viktiga undersökande journalistiken lyser alltmer med sin frånvaro."
Den undersökande journalistiken lyser ännu inte helt med sin frånvaro. Ett och annat bra gräv dyker upp lite då och då (t.ex. artikelserien som DN gjorde förra året om hur dålig IT-säkerhet myndigheter och företag har i allmänhet). Den undersökande journalistiken är inte så jätteberoende av fotografi så den kan nog fortsätta trots slakten på fotografer om bara chefredaktörerna ger den chansen.
Givetvis är en del av dessa multireportrar, skrivande journalister som fotograferar, eller tidigare fotografer som nu skriver. Hur många renodlade fotografer som återstår i Mittmedia och berörs framgår inte av någon text som jag har läst.
Det är alltså lite vanskligt att vinkla detta som en slakt mot fotografer. Det är en generell neddragning som jag har förstått det.
Själv blev jag den förste fotograf att bli s k "multijournalist" på tidningen jag var anställd vid. Innebar att jag fortfarande användes för mer "krävande" bildtagning men också för att skriva och fotografera artiklar. Såväl kortare som längre, nyheter och feature.
Samtidigt försågs varje skribent med en digital kompaktkamera och vi fotografer skulle utbilda skribenterna. Därefter skedde precis vad Fröderberg beskriver. Antalet redigerare minskade och "sidmallar" samt mer central redigering inom koncernen kom. Innebar att en del renodlade redigerare också blev multijournalister och några blev övertaliga. Utvecklingen drabbade alltså inte enbart fotograftjänsterna.
Citerar Fröderberg här:
" . Den generella trenden är också att man centraliserar redigering för att spara redigerartjänstee. En hel del av tjänsterna som försvinner hos mittmedia är redigerartjänster."
Ur spillrorna kommer det givetvis uppstå något nytt. Vårt behov av nyheter och viljan att granska makten finns kvar. Så det finns en efterfrågan av detta. En marknad. Frågan är väl hur man skapar ett media som lyckas balansera intäkter och kostnader för detta. Förmodligen kommer det vara elektroniskt och inte kräva prenumeration.
Finansierat via sina annonser.
Även i en sådan framtida publikation är jag övertygad om att bilder kommer vara en viktig del i receptet. Någon skall ju ta de bilderna. Så fotograf yrket är inte helt dött. Att de flesta sedan är frilans med en osäker månadslön är en annan historia.
Är det någon som läst Frankfurter allgemeine? Den tyska Financial times. Den saknar nästan bilder. Bara en drogad bean counter kan finna den tidningen intressant.
På många flyg har jag varit tvungen att välja den tidningen för allt annat var slut. Man somnar snabbt när man möts av tidningsisda efter tidningssida med bara text.
Så bilder kommer behövas också i framtida media. Frågan är väl främst vem som tar dem.
Fast vem vet, om SD kommer till makten kanske de gör som i Ryssland och Turkiet och slänger ut de kritiska journalisterna ur tevehuset. Time will tell.
Fotosidan skall väl handla om foto och inte politisk propaganda, därav namnet.
Sveriges Radio och Sveriges Television har och har alltid haft extremt högt förtroende bland svenskarna, oavsett man jämför bland företag generellt eller medieföretag.
Det enda riksdagsparti som är starkt kritiskt till public service är Sverigedemokraterma.
Exemeplvis: http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Motioner/_H2021042/
What's the difference? Erik hävdar hela tiden att han inte talar om politik, men allt han skriver genomsyras av politisk vänsterretorik i allt och alla inlägg. Därför älskar han också att sätta SD/högerextrem-stämpel på alla som inte tycker som han själv. Han och Fröderberg. Go figure.
Känns det igen?
Lägg ner eller kom med sakliga exempel och ordentliga hänvisningar.
Påståendet påminner mig som den numera etablerade klyschan att samhället bli allt våldsammare. Vilket helt enkelt inte är sant. All forskning visar på att våldsbrotten har minskat stadigt sedan 1970-talet. Ändå tjatas det år efter år om hur politikerna misslyckas med att minska våldet i samhället.
Här är färsk forskning, ett av många exempel, som visar precis motsatsen:
http://www.bra.se/download/18.31d7fffa1504bbffea02b790/1446551750275/2015_Utsatthet_f%C3%B6r_brott_2014.pdf
Nu är vi förvisso långt utanför artikelns ämne. Men public service är vänstermedia. Gör betalmedia av det så får de som vill ha vänster-tv betala d själva. Enda anledningen till att det inte redan är så är att public service har sådan sjukt stor makt. De styr Sverige.
Du får jättegärna länka till resultat som stärker dina påståenden Leif.
Kommunist va?
UNHCR beräknar att det finns 60 miljoner flyktingar i hela världen. 3.9 miljoner av dessa kommer från Syrien. 370000 från Irak.
Robin, du kanske skulle läsa lite mer vederhäftiga media (t.ex. svenska dagstidningar) för att få bättre källgranskade uppgifter? :-)
(UNHCRs webplats är dock förmodligen den bästa källan för sånt här.)
"Ett problem som jag ser det är att pressen inte längre granskar makten i den utsträckning dom borde, dom vill vara makten, driva politiken, sätta agendan, styra utvecklingen, och förtrycka, mörka och tysta allt som inte passar in i deras egen agenda. Det fungerar ju inte så bra som vi vet".
Intressant.
Du Robin som enligt egen utsago bla annat jobbar för olika kinesiska myndigheter; hur står det till med pressfriheten och den oberoende granskningen av myndigheterna och makten i Kina?
Källa TT (6/3), grovt våld som mord och dråp upp 26% 2015. ”Vilket helt enkelt inte är sant”
------
Läste du BRÅ-rapporten som Erik länkade till? TT är faktiskt inte en speciellt tillförlitlig källa, alla gånger.
Surfa in på BRÅs webplats och läs deras rapporter om dödligt våld. Du kommer att upptäcka att det har legat på en tämligen konstant nivå de senaste åren, och att det har minskat i ett längre perspektiv.
Alla ”journalister” är ”ansvariga utgivare” på samma sätt som i Sverige och tillåts inte driva politik med pressen som bas. Den rätten tillkommer exklusivt allmänheten.
-------------
Du menar väl "den rätten tillkommer exklusivt kommunistpartiet", antar jag.
En stor del av dessa 60 miljoner finns just i Sveriges ”källområden”, Afrika såväl som hela mellanöstern, och speciellt Pakistan.
----------------
Den stora flyktingströmmen till Europa förra året (och som delvis fortsätter i år) kommer från Syrien. Alla de andra 55-56 miljonerna i världen har inte "kommit i rörelse" på väg till Sverige. Det är de syriska flyktingar som dominerar flyktingströmmen till Europa, och de är inga 60 miljoner. UNHCR är som sagt en mycket bra källa för den som vill veta mer om världens flyktingproblem.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/hogt-betyg-till-mediers-trovardighet/
(Kommentarerna här har ju skiftat från att handla om att fotografkåren på dagstidningarna minskar till att handla om förtroende för massmedia i allmänhet).
Freudiansk felstavning på "fonografer", skivan börjar hacka och spela samma snutt om och om igen...
Intressant mätning. Glädjande att SVT och SR får höga betyg.
SR:s Studio Ett är i dag den enda plattformen där alla sidor kan komma till tals. Fantastiskt program.
Och när ska Avpixlat starta sitt eget självgranskande forum typ "Medierna"?
@Erik D: Lite nyfiken; varför är det glädjande?
För mig är sådant tvång väldigt "odemokratiskt" (men egentligen så är ju demokrati den stora massans och pöbelns tvång över de mindre grupperna och individen - så på så sätt passar ju sådant tvång väl in i dess exakta definition och betydelse).
Däremot så håller jag med om att det är skönt med kanaler utan reklam (tittar mycket på Axess, C-more och för mig frivillig Public Service som BBC).
Jag kan absolut se potentiella demokratiska faror med att knyta medieföretag till statliga medel (vill kort poängtera att SVT rent formellt inte är statligt ägt utan ägs av en stiftelse och drivs med licenspengar). Men om man ser till de alternativ som finns, och hur utvecklad vår demokrati är i dag, så ser jag fantastiska fördelar med gemensamt finansiera nyhetsförmedlingar där man kan ställa demokratiska krav och där verksamhet inte är vinstdrivande.
Jag är för övrigt försiktigt positiv till tanken på att SVT och SR kan skattefinansieras. Då blir det till exempel rimligare för minoriteter att ställa krav på innehållet.
http://urplay.se/program/175873-fotografens-favorit
Däremot så håller jag med om att det är skönt med kanaler utan reklam (tittar mycket på Axess, C-more och för mig frivillig Public Service som BBC).
------------------------------
BBC är inte mer frivillig för landets medborgare än vad SVT är. Båda finansieras av licensavgifter. Eftersom du inte bor i Storbritannien (antar jag) så kan du förstås betrakta BBC som "frivillig Public Service", men det beror på att någon annan betalar för ditt tittande.
Kort: Jag tycker att public service är bra av flera anledningar, bland annat för att man slipper reklam, för det berikande programutbudet, för man inte bara prioriterar så många lyssnare/tittare som möjligt utan också har ett uttalat bildningsideal i verksamheten. Public service är viktigt för demokratin helt enkelt, och det är kul att så många svenskar fortfarande uppskattar detta.
-------------------------------------
Jag håller i stort sett med om detta, men det vore ännu bättre om svensk public-service-TV ägnade sig åt just public service och inte en massa trams som kommersiell TV lika gärna kunde göra. Alla håller förvisso inte med mig om vad som är trams, men jag tror att det går hyfsat lätt att sortera SVTs program i sånt som är public service (som alltså inte lönar sig för kommersiell TV att sända) och sådant som inte är det (med vissa gränsdragningsproblem, förstås, men då kan vi vara generösa åt det kommersiella hållet).
Jag vill ha maximal public service-valuta för mina licenspengar. För annat än public service finns ju kommersiell TV som jag inte behöver betala för. (Resonemang om att jag ändå betala för reklamen är inte så relevanta eftersom det är oberoende av om jag tittar eller inte.)
"Intressant mätning. Glädjande att SVT och SR får höga betyg."
@Erik D: Lite nyfiken; varför är det glädjande?
---------------------------------
Det är bra om statens tvångsindrivning av pengar för att finansiera public service i hög grad accepteras av allmänheten. Annars undergrävs legitimiteten för TV-licensen.
”Alla håller förvisso inte med mig om vad som är trams…”
----------
Hehe, jag tror det är precis detta som är knäckfrågan Per. :)
Avstickare: I detta expanderande valfrihetsmecka som digitaliseringen medför upplever jag det som en fröjd att lyssna på Sveriges Radio P1. Man slår på och gör något annat medan initierade reportage om ämnen som jag aldrig tänkt en tanke på tidigare flödar ut ur radion. Det känns som en lyx att inte kunna klicka bort. Och det är ofta väldigt väldigt bra.
SR P1 är oftast bra, ja. Jag lyssnar nästan alltid på P1 när jag kör bil. Problemet är bara att det är lite för mycket repriser. Jag misstänker att P1 har en för liten budget för att fylla programtiden. Lyckligtvis finns SRPlay så att man kan ladda ner olyssnade program och lyssna på dem istället för reprisen på Radiopsykologen eller reprisen på Ring P1.
Jag håller med, om jag utgår från min egen smak. Men ett tevehus som har som ambition och uppdrag att nå hela svenska folket har en knivig uppgift. Jag minns att SVT:s tidigare vd Eva Hamilton ofta pratade om mardrömsscenariot där unga tittare helt överger public service och SVT blir en kanal för vuxna, ungefär som P1 är inom radion i dag. Ibland blir det lite pajas och desperata lågvattenmärken, men jag förstår problematiken. Det finns så det räcker för alla ändå. Man kan inte glo på teven hela kvällen. :) Måste glo lite på fotosidan också...
Jag tror att Hamilton (och kanske hennes efterträdare) är för nervös. Det finns ingenting som säger att folk som tittar på SVTs "tramsprogram" också tittar på dess public service-program. Det är knappast ett självändamål för ett public service-bolag att ha höga tittarsiffror om dessa tittarsiffror mest handlar om dokusåpor och liknande program som lika gärna hade kunnat sändas av kommersiell TV.
För att förtydliga så kanske jag ska påpeka att jag är helt för att kommersiell TV ska få finnas, men jag är rätt tveksam till att public service-TV har ett berättigande om den mest består i att försöka konkurrera med kommersiell TV. Public service-TV har sitt berättigande om den uppfyller de behov som inte kommersiell TV kan eller vill uppfylla.
"BBC är inte mer frivillig för landets medborgare än vad SVT är. Båda finansieras av licensavgifter. Eftersom du inte bor i Storbritannien (antar jag) så kan du förstås betrakta BBC som "frivillig Public Service", men det beror på att någon annan betalar för ditt tittande."
Exakt.
Därav min kommentar - "frivilligt för mig".
För britterna så tycker jag tvångsanslutningen till BBC är precis lika fel och orättvist som SVT för mig.
Ingen skillnad där alls på ett principiellt plan.
Däremot så kanske jag tycker att innehållsmässigt så producerar BBC över lag mycket mer kvalitet (även om SVT också har några bra program och produktioner).
Trenden är dock lite utför även hos BBS jämfört med tidigare. Precis som SVT så produceras numera betydligt mer enkel och menlös underhållning av tunn kvalitet än vad det gjordes för 10-15 år sedan.
När det gäller källkritik... Edelman åkte på en riktig nit för ett par år sedan då oljeindustrin anlitade dem för att skapa opinion mot växthuseffektens förespråkare. De köptes alltså av klimatförnekare, och tvingades göra en riktigt pinsam avbön. Jag skulle alltså inte satsa mina sista pengar på den där undersökningen.
The Guardian skrev en hel del om detta för något år sedan.
(Fast jag antar att The Guardian inte är en godkänd källa i din värld.)
Googla "edelman climate change"
Robin Gee vann matchen.
Tyckte det var skönt att höra någon som inte var förprogrammerad.