OK, du gillar inte svensk invandringspolitik, tycks det som, men vad tycker du om bilderna? Det är förvisso inte så många i den här artikeln, men Fotosidan bör väl handla mer om bilder än om politik?

Bilderna skildrar ju ett politiskt, tja, spektakel till händelse. Både i det administrativa och politiska gissel som utlöst situationen - och vad protesterna ämnat åstadkomma. Vore inte händelsen politiskt laddad hade bilderna varit ointressanta - eller, ungefär lika intressanta som bilder på allehanda andra utlänningar i upplevd nöd.

De få bilderna som finns i artikeln är inte heller något speciellt. De skulle lika gärna kunna vara arkivbilder från en bildbyrå. Men jag misstänker att utställningarna bjuder på ett rikare axplock.

Du har helt rätt i att omständigheterna kring bilderna är vad som gör dem intressanta (precis som det är med rätt många bilder). Sådant kan vara intressant att reflektera över, och diskutera, men det blir inte så intressant om diskussionen urartar till politisk pajkastning om invandringspolitik.

Rimligare än vad? De har ju de facto tvingats ut ur landet. Ett rätt neutralt ordval. Vad man sedan tycker om det är upp till var och en, liksom om de har rätt eller fel i att protestera mot hur de blivit behandlade. Jag har svårt att se något hulkande, men att ta en annan människas perspektiv för ett ögonblick kan knappast skada.

Per: "...men Fotosidan bör väl handla mer om bilder än om politik?"

Det får du nog säga till redaktionen i så fall, eftersom det är de som satt rubriken och antagit samma jäkla perspektiv på frågan som all övrig media. Uttjatat, unket, förvrängt och ointressant. Det handlar bara om offerbilden, igen och igen och igen. Aldrig om orsakerna som lockade "flyktingarna" genom tiotals länder som inte befinner sig i krig, varför de fått avslag (alltså varför de ljög) och varför så många inte lämnar landet trots att de enligt lagen ska det.

Kan vi få se ett äkta ifrågasättande reportage som går till botten med den här flummiga vänstersoppan nån gång istället? Nån som visar att kejsaren är naken. Tack.

Mattias: Rimligare än att kalla dem flyktingar. De har uppenbarligen inte flytt från krig och nöd i alla fall. Jag är utled på att de aldrig tycks ha något eget ansvar. Komma hit och _kräva_ saker är höjden av oförskämdhet, särskilt när det visat sig att deras historier inte håller.

Man kan mycket väl vara flykting även om man inte bedöms ha asylskäl. Det är ju en bedömning som görs enligt gällande regelverk, baserat bland annat på hur många ett land anser sig kunna ta emot. Det är ju inte så att folks skäl att dra från sina hemländer plötsligt ändrades efter 2015 för att just Sverige ansåg att det var nog.

Mattias: Folks skäl att dra från sina hemländer varierar säkert men ett av de större torde vara rent ekonomiska. Varför inte påstå att man är flykting om man kan bli försörjd på livstid och dessutom inte behöva anpassa sig?

Sverige har och har fört en sinnessjuk signalpolitik, och det har vi fått betala dyrt för. Jag tror personligen tyvärr att landet aldrig kommer hämta sig efter den monumentala idioti, naivitet och galenpannade dårskap som drivits i ett par-tre årtionden nu.

Det är därför minst sagt provocerande med allt detta snyftande kring "flyktingar" (lycksökare), "ensamkommande" (ankarbarn) och "papperslösa" (illegala migranter), dag ut och dag in.

"Försörjd på livstid" och "inte behöva anpassa sig" låter som retorik från någon som är rädd för att "svenskarna" ska utplånas genom att utlänningar tar över landet. Vit överhöghet, typ.

Tolkar jag dig rätt, eller är det ett missförstånd att tro att du är rädd för att Sverige ska tas över av muslimer och andra hemska utlänningar?

Jag tror inte man behöver blanda in några tankar om vit överhet i detta. Sverige har haft en kort historia av invandring utanför den omedelbara närheten. Där tiden mellan närmast total homogenitet till en cirka trettioprocentig del av befolkningen med invandrarbakgrund (märk förstås att detta inkluderar en betydande invandring från våra grannländer) varit synnerligen kort, pådriven av vår lukrativa efterkrigsindustri som intensivt sökt arbetare - gärna fackligt oanslutna och som står utan organisation och med låga löneanspråk.

Invandringen bär med sig många problem, som i sig orsakar splittring. Även arbetskraftsinvandringen från b la Finland på 60-talet orsakade en del friktion när unga män placerades i små baracker frånskillda lokalsamhället med en stor frustration och depressioner, våld och missbruk som följd. Samtidigt som dom i stor utsträckning ökade den interna konkurrensen på fabrikerna, när de ackordjobbade i högre takt än de svenska arbetarna, för att få dagarna att gå - och mer sällan var de fackligt anslutna vilket försämrade arbetarnas förhandlingsläge dubbelt upp. I viss utsträckning blev alla, förutom fabriksägarna, förlorare.

Men idag är situationen en annan, en desto mer nedstämd för invandrare som har svårigheter att få jobb, när de stora personalomsättarna gått i graven eller robotiserats och de nya instegsjobben inom servicesektorn har mer ytliga och språkliga krav. Där invandrare utan jobb blir passiva av att bli försörjda och steget att ta ett lågbetalt jobb ibland inte ens lönar sig när ens olika bidrag samtidigt dras in. Något som i sin tur skapar frustration hos den enskilt drabbade men också bland andra medborgare, särskilt de som känner sig förbisedda, som ser hur staten effektivt öser pengar på invandrare som inte arbetar och som inte upplevs heller krävas på motprestationer.

Jag störs av med vilken lätthet invandrings- eller flyktinginvandringskritiker blir avfärdade allt för ofta. Mycket av kritiken på nätet är bitsk och skriven i affekt, visst, men känslorna, frustrationen och upplevelsen att hela nationens framtid är från oviss till kolsvart är på riktigt. Att avfärda dessa tankar som sprungna ur främlingsfientlighet eller någon sorts febrig vitmakttanke är ett enormt misstag och gör diskussion och förståelse omöjlig. Kan vi som medborgare inte ens förstå varandra känns det hopplöst naivt att tro att vi, som samhälle, ska kunna ta emot människor från andra kulturer resulterande i annat än omöjligen ändå desto större förståelsehinder.

Mikael,

Ditt resonerande är av betydligt högre klass än de "invandringskritiker" som talar om "berikare" och "sandnegrer" och som hittar på att det finns en konspiration att utplåna den "vita rasen" genom massinvandring.
Martin finns väl nånstans däremellen.

En saklig diskussion om problemen med invandring i Sverige välkomnar jag.

Men skulle det inte handla om bilder? :-)

Nu handlar tråden om invandring generellt. Jag ser två sidor av myntet. Dels det moraliska ansvaret att hjälpa människor i nöd. Den andra sidan, vad händer när flyktingarna väl är här.

Har dragit mitt exempel tidigare och drar det i korthet en gång till.

Min unga son och ett gäng svenska ungdomar var med och startade upp ett företag. De fick slita på bra på obekväm arbetstid, på kvällar, nätter och helger.

Idag har alla svenska ungdomarna förlorat jobbet och företaget anställer bara invandrare med anställningsstöd, där vi via skattsedeln betalar upp till 80 % av deras löner. Sonen och hans kompisar har i nuläget inget jobb, utan jag som förälder står för sonens uppehälle. Medan företaget tjänar ännu mer pengar tack vare sin skattefinansierade arbetskraft. Sånt skaver tycker jag.

Per: Du är en sån som förgiftar samhällsdebatten genom att hitta på saker som andra aldrig skrivit. Ge fan i det, tack.

Jag tror att man ofta grovt överskattar lättvindigheten i att fly från sitt hemland. För det första blir man inte försörjd på livstid, för det andra tror jag det är ytterst få som skulle vilja det. Det finns många brister i dagens system, och att det är svårt att hålla sig aktiv och vara en del av samhället i väntan på besked är ett av dem.

Men vad gäller arbetet ifråga: jag har inte sett mer än vad som visas här. Men vad jag förstår är det knappast fråga om ett grävande reportage, utan en skildring av människors liv i en viss situation. Ett perspektivtagande, inte ett ställningstagande. Det har ingenting med "vänstersoppa" att göra.

Håller med om att det är svårt att få en korrekt bild och oftast sätts fokus på en fråga i taget. Men det som pågår får effekter på en rad olika områden. Jag läser som alla andra och försöker bilda mig en uppfattning men också hör och ser saker själv.

Läste en siffra om att den stora ”flyktingström” som kom hit 2015, 1 av 10 har arbete, resten står under andra åtgärder som bla försörjningsstöd, studier eller bidrag.

Klart att allt detta en impact på en rad olika områden, som tex bostäder. Idag finns det inte en bostad för mig som stockholmare om jag inte är beredd att betala dyrt eller bo i ett utsatt område.

Försörjningsstödet gör att politiker kan säga - se så många som kommer i arbete. Medan unga svenska ungdomar som vill in på arbetsmarknaden helt enkelt blir utkonkurrerade. De kan aldrig konkurrera med någon som kostar en bråkdel för arbetsgivaren.

Det finns också säkert mycket oegentligheter med importerad arbetskraft, jag tror vi bara har sett toppen av det ännu. Jag har inte helt på fötterna i denna fråga men kan tänka mig att förekommer både korruption och mygel.

Min uppfattning är att politikerna har tappat kontrollen, tex med exporten av nyanlända till fattiga kommuner ute i landet. I en del fall verkar det vara rena misären och vad händer vid kommande ekonomisk nedgång?

Människan är mer fri idag och vill utforma sina egna liv och det kommer spä på segregationen ytterligare. Det är en fråga som politiker inte längre kan styra.

Som summering, stora utmaningar väntar.

Nej Martin, jag har inte hittat på vad någon annan har sagt.