Mässa
Vi hälsade på hos Fujifilm som berättade om sina nya objektiv, om apodiserande filter, konsten att ytbelägga en kamera och i största allmänhet visade att de är oerhört passionerade kring sina X-kameror.
Som vanligt har jag ägnat de två första dagarna på Photokina med att fara runt och göra intervjuer hos ett stort antal företag. Det är oftast både intressant och lärorikt, men också stressigt och framåt slutet av dagarna börjar det bli svårt att hålla isär olika modellbeteckningar och i vilken monter man befinner sig. Tricket är att låta visitikorten man fick vid ankomsten till intervjun ligga framme på bordet så man kan tjuvkika lite diskret var man är. Aha, Fujifilm.
Då och då passerar man den öppna gården i södra änden av mässkomplexet och upptäcker att det är sol och blå himmel ute. Mycket vackert. Sedan snabbt tillbaka in i nästa mässhall igen innan man vänjer sig.
Det är rena högsommaren nere i Köln
Efter ett par timmar av röster, trängsel, blinkade lampor och tv-skärmar är gården verkligen ett behagligt avbrott. Men det är kul att fnatta runt i virrvarret här. Trots att Photokina är mindre idag än det var under toppåren för sisådär sex, åtta år sedan så är det fortfarande enormt. Tänk er Fotomässan i Stockholm. Tänk er sedan fem ungefär lika stora hallar till. Och sedan två till ännu större. Mycket prylar blir det. Dessutom har de listiga tyskarna som byggt mässan utformat den som en slags labyrint. En besökare som gått vilse stannar längre.
Trappor överallt är ett starkt intryck av Photokina.
En räddare i nöden är informationstavlorna som del visar var i hallen man befinner sig - tro mig, det är inte alltid glasklart - och var i hallen man hittar olika företags montrar.
Officiell räddare i nöden
Fujifilm
Nu hoppas jag verkligen att ingen ägare av Fujifilm-kameror känner sig stött, men det finns ett element av nördighet hos deras kameror. Någonstans i den retro-inspirerade men funktionella designen med saker som filmsimuleringslägen, hybridsökare och mycket välbyggda detaljer finns något som lockar min inre nörd.
En grupp nordiska journalister fick träffa fem utvecklingschefer från Fujifilm, Mr Hiroyuki Matsukawa, Senior Manager of R &D, Mr Makoto Oishi, Product Planning & Marketing, Mr Tetsuro Ashida, Manager of Image Quality Design, Mr Masazumi Imai, Manager of Product Design och Mr Takashi Saga, Manager of Lens Product Planning. Alla fem körde var sin detaljrik presentation hur de resonerade och tänkte. Mycket intressant och ... Nu förstår jag varför deras kameror ser ut som de gör. Det här var - och jag menar detta positivt - fem nördar. Det märktes att de älskade sina kameror och det gick inte att missa entusiasmen när de berättade om små och stora detaljer i utformningen, hur man kommit fram till dem och hur de detaljerna eller egenskaperna skilde sig från andra kameratillverkares prylar. Det blev många Powerpoint-bilder med skisser, jämförelser och diagram. Det är alltid kul att höra passionerade människor berätta om vad de gör, det gäller såväl fotografer som kameraingenjörer.
Mr Tetsuro Ashida pratade först allmänt om vad han kallade "philosophy of color reproduction" och och om "memory color", att återge saker så som fotografen minns dem. Han berättade också om det nya filmsimuleringsläget, "Classic chrome". Tanken är att det få lite mjukare, mer dämpade färger, det skall ge en "gloomy" känsla. Kontrast- och tonmässigt skall det påminna om tryck på papper. Mr Tetsuro Ashida sammanfattade det som
- Feeling of black-and-White, but in color
Classc Chrome togs fram efter önskemål från yrkesfotografer, framförallt bildjournalister som vill ha ett sådant här läge för reportagefoto.
Fujifilms 50-140 mm f/2,8
Fujifilms nya XF 50-140/2.8 R LM OIS WR har inte bara ett långt krångligt namn, även den optiska designen är komplex, 23 element i 16 grupper. Objektivet är inte överraskande ungefär lika stor som en 70-200 mm f/4 för småbildskameror (fullformat). Fujifilm verkar satsa på prestanda i toppklass. Skall bli spännande att testa.
Modern telezoom på insidan - 23 linselement i 16 grupper
De berättade om det apodiserande filtret i nya XF 56mm F1.2 R APD. Filtret sitter i mtten av lins-systemet. Ett problem med apodisrande filter är att de förstör för traditionell autofokus, av ungefär samma skäl som sådan AF får problem vid små maxbländare. När du fotogarferar med XF 56mm F1.2 R APD används enbart kontrastdetekterande fokus.
Det apodiserande filtret i nya XF 56mm F1.2 R APD
De berättade att de tvekat länge att sätta elektronisk sökare i X30 eftersom de visste att den optiska i X10/X20 varit mycket omtyckt. Fördelarna man får är kraftig sökarförstoring, tack vare avancerad optik (med flera asfäriska glas) i sökarokularet. Sökaren har en laggtid på 0,005 sekunder och ljusstyrkan i den kan varieras 30 - 500 cd/m2. De nämnd att X30 kan skriva 17 gånger snabbare till minneskkort än X20 gjorde. Ett nytt större batteri skall ge 470 bilder/laddning (CIPA-standard).
Nya hybridsökaren i X100T har en kool funktion där den lägger in en liten live view-förstoring i nedre högra hörnet i den optiska sökarbilden. Den elektroniska slutaren klarar tider ned till 1/32000.
Vi fick en lång visning av hur de skapat ytbeläggningen på nya X-T1 Graphite Silver Edition, det är sex lager som vart och ett fyller en specifik uppgift. Kort sagt, lite nördigt. Vad som kan intressera ägare av nuvarande X-T1 är att flera av de nya funktionerna i X-T1 Graphite Silver Edition kommer som uppgradering till vanliga X-T1.
Det märks att de älskar små gradvisa förändringar, ett återkommande citat "That is one small important step for us".
Sist men definitivt inte minst en telezoom som Fujifilm kommer att lansera: XF 140-400mm f/4-5.6 R LM OIS WR. När vi frågade om den påpekade de att designen inte var klar ännu och att det slutliga objektivet kan komma att se lite annorlunda ut.
6 Kommentarer
Logga in för att kommentera
/Stephan
Tyvärr är det du beskriver ett vanligt fenomen, många kameratillverkare berättar glatt att deras kameror fungerar ned till -10 grader eller så, men att människor ofta har handskar på sig verkar de sällan ha tänkt på.
//Bengt.
Svaret blev inte oväntat ganska undvikande och diffust.
En teori i frågan jag har hört och betraktar som trolig är att det helt enkelt är så slutarmekanismen (som är samma som i A7 och A7r) inte klarar mer än så.
Men då infinner sig ju frågan varför man inte får snabbare serietagning med elektronisk slutare. (Nej, Sony svarade inte på det heller :) Den kan ju av allt att döma skyffla ut nästan alla pixlar från sensorn i 60p, så det borde vara tekniskt möjligt att få bra serietagningsfart även med stillbilder.
/Anders