Photokina 2014 - mässrapport del 4
Vi tar en titt på Samyangs och Olympus nyheter och plockar isär en Hasselblad. Vidare kikar vi på en riktigt kylig diodbelysning, pratar med X-rite och hittar en intressant kalibrerbar bildskärm.
Samyang
Som vanligt kommer det intressanta objektiv från Samyang. Dels ett 50 mm f/1,4, eller rättare sagt två. Det kommer först i en videoversion och strax efter en stillbildsversion. Videoversionen har t-steg 1,5 - 22, stillbildsversionen bländarsteg mellan f/1,4 och f/22. Samyang är frikostig med kompatibiliteten och objektiven kommer för Canon EOS, Canon M, Nikon, Pentax K, Sony A, Sony E, Fuji X, Samsung NX, Four Thirds och Micro Four Thirds.
Samyang 50 mm f/1,4 på min D3s
Jag passade på att sätta objektivet på min D3s och det verkar ha riktigt hyfsad skärpa på full öppning och en tämligen mjuk och fin oskärpeteckning. Fokuseringen är mjuk och behaglig, du får vrida nästan ett halvt varv mellan närgräns och oändligt så det är lätt att finjustera.
Närbild tagen med f/2,8, på full öppning är oskärpeteckningen ännu mjukare.
En riktigt spännande nyhet är ett fisheye-objektiv, 12 mm f/2,8 för småbildskameror. Bildvinkeln är 180 grader diagonalt. Jag blev förvånad över hur litet objektivet är, trots bildvinkeln och den stora maxbländaren. Visst, frontlinsen är rätt stor, men är ungefär som om du satt den frontlinsen på deras 50 mm f/1,4, större är faktiskt inte objektivet.
Samyang 12 mm f/2,8
Olympus
Olympus presenterar inga nya kameror, däremot uppgraderingar och en rätt ambitiös satsning mot pro-marknaden. Jag pratade med Charlotte Hellström från svenska Olympus som berättade att de pushar E-PL7 mot bloggvärlden, där de samarbetar med några kända bloggare.
Hon berättade om E-M1 Silver, alltså att E-M1 nu finns både i svart och silver, men där den stora nyheten är en helt ny firmware. Bland annat kan du nu köra direkt mot dator, tethered, med hjälp av programmet Olympus Capture. Du har en digital skift-funktion, alltså perspektivjustering, sökarförbättringar och en del annat smått och gott. Givetvis fungerar uppgraderingen för alla E-M1.
Charlotte Hellström berättar om E-PL7 (till vänster) och E-M1 Silver till höger
Budskapet från Olympus i marknadsmaterial är att de nu skall erövra proffsmarknaden. Charlotte Hellström hade en mer jordnära och realistisk syn på saken: Det handlar om att börja arbeta tillsammans med några proffsfotografer och med hjälp av dem bygga upp kunskaper om den marknaden och på sikt stärka Olympus varumärke. Alltså så som till exempel Canon, Nikon och Sony jobbar med sina 'ambassadörer' och liknande. Olympus satsar en del på modevärlden, de har ju bland annat sponsrat Stockholm Fashion Week.
Som en del i den här proffssatsningen introducerar man en serie Pro-objektiv, det första M.Zuiko Digital ED 40-150 mm f/2,8 Pro. Det ger en bildvinkel motsvarande 80-300 med småbild. Det här är en stadig pjäs på 880 gram. De har konstant längd vid zoomning och är vädertätad. En smart detalj är motljusskyddet som kan skjutas tillbaka så objektivet blir kompakt när du packar det. När du behöver det drar du bara fram det. Hanteringsmässigt känns det som en ovanligt lätt 70-200/2,8. Ungefär samma storlek, men lättare. Objektivet skall dyka upp tidigt nästa år.
Olympus M.Zuiko Digital ED 40-150 mm f/2.8 Pro, här är motljusskyddet tillbakadraget, när du fotograferar drar du bara fram det och det klickar fast.
Tillsammans med 40-150/2,8 Pro lanserar Olympus också en 1,4-gångers telekonverter, MC-14. De har också utlovat en fast 300 mm f/4 och en 7-14 mm f/2,8 i samma Pro-serie, de dyker upp senare under 2015.
Hasselblad
Efter nyheter som Lunar- och Stellar-kamerorna känns det skönt att se mer traditionella saker från Hasseblad. Kort sagt bakstycket CFV-50c som passar på kameror i V-systemet. Det här är samma cmos-sensor från Sony på 50 megapixel som i sitter i H5D-50c. Batteriet sitter utanpå och Hasselblad-representanten vi pratade med påpekade att man får "almost ridiculous amounts of images on one charge". Cmos-sensorer drar rejält mindre effekt än ccd, något vi med vanliga systemkameror sedan länge tar för givet. Jämfört med äldre bakstycken jag har använt så går det snabbt att bläddra bland bilder och jobba med menyer.
Med bakstycket följer en mattskiva med markeringar för den beskärning du får, sensorn är ju en del mindre än de 56 x 56 mm bildyta som kameran är byggd för.
Mattskivan med beskärningsmarkeringar.
Någonstans känns det som det är sådant här som man önskar att Hasselblad fokuserade på. Det är lätt att raljera över Lunar och Stellar, och det har vi ju gjort. Men det är inte osannolikt att det är just de bespottade modellerna som finansierat den här typen av projekt. Hur som helst är det kul att det finns ett modernt bakstycke till gamla V-kameror.
Hedler
När vi nu ändå är inne på proffsgrejer så kikade vi lite på Profilux LED 1000, ett dioddrivet fastljus för video eller studiofoto. Det som skiljer ett sådant här aggregat från de myriader av vanliga led-paneler som säljs överallt är dels att det faktiskt har en konsekvent färgtemperatur på ljuset, 5600 Kelvin. Och dessutom håller den exakt samma färgtemperatur oavsett om du kör på 5 procent styrka (minimum) eller skruvar upp effekten till 100 procent.
Profilux LED 1000
En stor bonus jämfört med traditionella ljuskällor som hmi-lampor är att du inte behöver vara rädd att bränna dig. Varm blir den, men inte farligt. Dessutom tål den mer fysisk åverkan och dioderna har en beräknad livslängd på 50 000 timmar. Profilux LED 1000 skall dyka upp december och priset borde kunna hamna någonstans runt 13 000 - 14 000 kronor.
X-rite
Jag hälsade på X-rite för att fråga vad de trodde om utvecklingen för färgkalibrering. X-rite är ju företaget bakom kalibratorer som Colormunki, Eye One Display.
Jane Dixon på X-rite berättade att de sett en enorm ökning i försäljningen av kalibratorer. Det handlar om att det inte längre är en produkt för proffs och enstaka entusiaster utan numera också för ambitiösa hemmafotografer. Fler och fler hobbyfotografer har nu kameror som kan ge fantastisk bildkvalitet och nu vill de kunna se den kvaliteten. Eller få till en bra matchning mellan skärm och utskrifter. Kvalitetsmedvetandet har helt enkelt höjts.
Jane Dixon på X-rite
Och behovet av kalibrering kommer troligen att växa ytterligare: Redan har X-rite appen Color True där du kan få korrekta färger i din surfplatta. Och de misstänker att många fotomänniskor kommer att skaffa 4k-tv delvis för att äntligen kunna visa sina stillbilder i både stort format och hög upplösning. Med tanke på hur skumma färger tv-apparater ibland kan ha ser X-rite en rätt stor potential att erbjuda lösningar där.
Jane Dixon berättade också att X-rite inlett ett samarbete med bildskärmstillverkaren Benq. De har hjälp Benq att skriva en bra programvara för att kalibrera deras avancerade men inte allt för dyra fotoredigeringsskärm. Det här väckte min nyfikenhet. Vi har ju två tillverkare som spelar i en egen division när det gäller skärmkalibrering: Eizo och Nec. Andra har försökt bryta deras dominans när det gäller avancerade skärmar med hårdvarukalibrering, men ingen har lyckats hittills. Skärmarna i sig har ofta varit bra, men de har misslyckats med programvarorna för att styra kalibreringen. Här verkar Benq tänkt rätt och överlåtit den delen åt X-rite.
Benq
Ett prisvärt alternativ för bildredigering är alltid intressant. Så jag fnattade iväg från X-rite genom virrvarret av stativ, fotoväskor, diodpaneler och blixtaggregat till tyska Benq:s monter. Där fick jag en genomgång programvaran. Skärmen de styr heter Benq PG2401PT, som namnet antyder en 24-tummare med 1920x1200 bildpunkter, ips-panel (förstås), stor färgrymd (99 procent av Adobe RGB) och hårdvarukalibrering. Priset hemma i Sverige ligger runt 12 000 kronor. Själva skärmen har funnits på marknaden i knappt ett år, men kalibrerings programvaran är alltså ny. Det såg riktigt lovande ut, och programmet är enkelt och rättframt. Det här känns som en produkt att testa vid tillfälle.
Benq PG2401PT med kalibreringsprogramvaran igång
Läs mer
Fotosidan är gratis! Som inloggad får du smarta funktioner. Du kan ladda upp 10 bilder och få kritik på dem. Du får vårt nyhetsbrev. Du kan skapa köp&sälj annonser mm
8 Kommentarer
Logga in för att kommentera
/Stephan
Snarare en mycket dyr läxa man på Hasselblad inte gärna talar om.
Det har samtidigt lett till att fokus nu är tillbaka på det man är bra på.
Mer intressant är på G men några billiga folkliga kameror skall vi inte vänta oss.
Det kommer fortsätta att kosta skjortan att ligga på topp.
Leica tjänade en massa pengar på att sälja Panasonic-kompakter med sin logga på för mycket mer pengar. Det var i praktiken hur de finansierade utvecklingen av S-systemet. Nu var de smarta nog att inte införa bisarr design med ädelträ och konstigheter, men principen verkar fungera.
Det är dyrt att hålla sig på topp ja, vilket är precis varför Hasseblad sedan ganska länge halkat från toppen.
Fast du kan lita på att det inte bidrog till utveckligsbudgeten.
Skulle du kunna få tag i Hasselblads årsredovisning för 2014 en vacker dag kommer du kunna se vad äventyret kostade i form av exceptionella kostnader.
Inga småsummor kan jag lova dig.
Så deras pimpade Sony kameror kostade inte bara goodwill, det kostade också kapital som kunde använts tilll betydligt bätttre ändamål.
En läxa som nog sänder kalla kårar nerför ryggen på många inom Hasselblad.
Resultatet är i alla händelser att fokus är tillbaka till deras kärnverksamhet och det är säkert de flesta inom Hasselblad glada över.
Men intressant, min och andras misstanke har ju varit att de försökte upprepa det Leica lyckades med, fast på ett i alla fall i mina ögon rätt klumpigt och nästan naivt sätt.
Att CFV-50c är sådant Hassebland borde fokusera på är vi nog överens om.
Jag är tveksam. Hur stor kan marknaden vara? De flesta yrkesmässiga användarna av Hasselblad torde använda H-systemet. Återstår då välbeställda amatörer med gamla V-bladare. Jag har svårt att tänka mig att det handlar om så värst många.
Michael - Som hellre skjuter fram än vänder på det -