Artiklar > Hasselbladspristagare stämd av fotosamlare

Hasselbladspristagare stämd av fotosamlare

Lag och rätt

William Eggleston tillhör en av fotografins stora stjärnor och fick 1998 års Hasselbladspris. Nu är han stämd av en fotosamlare för att ha gjort en ny upplaga av sina gamla bilder och därmed sänkt värdet.

Eggleston är en pionjär inom färgfotografin. Hans sätt att utnyttja färgen kan många lära sig av. Därför fick han 1998 års Hasselbladspris.

Prisnivån för bilder tagna av stora världskända fotografer ligger på hundratusentals och ibland miljontals kronor. Men när William Eggleston sålde bilder på auktionshuset Christies för 5,9 miljoner dollar tände det till hos storsamlaren Jonathan Sobel.

De nya bilderna var större (40 x 66 tum) än de gamla (16 x 20 tum). Sobel som innehar världens största samling av Eggleston-bilder anser att han blivit lurad av William Eggleston när han köpt bilder som bara skulle finnas i ett visst antal. Han ser risken att värdet sjunker på hans samling av Egglestons tilltag.

– Jag känner förrådd. Det tog mig 10 år att lära mig verken, samla verken och uppskatta verken. Det hänger i mitt hem. (...) Egglestons valde att göra en begränsad upplaga, förmodligen eftersom det gör de enskilda bilderna mer värdefulla. Sen när bilderna tog slut beslöt de att gå och göra mer, säger Jonathan Sobel till PDN.

Eggleston hävdar att han har rätt att erbjuda nya upplagor i nya format. Det är helt inte ovanligt att fotografer gör nya kopior av gamla bilder. Det kan bero på att fotografen vill kopiera bilden på ett annat sätt än tidigare. De gamla bilderna kallas då vintagebilder.

Fotografisk tidskrift har frågat några svenska samlar och gallerister om deras syn på fallet:

– För mig är det han gjort omdömeslöst och obegripligt. Eggleston lär ju dessutom vara förmögen och kan ju inte skylla på att han måste ha pengar. Många fotografer slarvar med detta och alla parter förlorar på det, säger fotosamlaren Lars Hall till Fotografisk tidskrift.

Alla är inte negativa till att en fotograf gör nya upplagor av gamla bilder.

– Hans vintagebilder är så kallade dye-transfer fotografier, framställda i en svår och fantastisk teknik som knappast går att göra längre. Dessutom skapades de i samband med att bilden togs. De nya är pigmentprintar och bör därför ha ett lägre värde, säger Mia Bengtsson Plynning på Link Image till Fotografisk tidskrift.

Domen kan bli ett rättesnöre för konstfotografer och samlare över hela världen.

Länkar:
Artikeln i Fotografisk tidskrift
Intervju med Jonathan Sobel i PDN

Av Magnus Fröderberg

Publicerad 2012-08-20.

33 Kommentarer

Logga in för att kommentera

atotowi 2012-08-20 06:54

Den här är intressant... Moraliskt helt förkastligt om man iinte varit tydlig att den numrerade upplagan gäller ett visst format/teknik.
Min uppfattning har varit att numreringen talar om hur många exemplar av verket som kommer att tas fram. Då skulle det om man går på upphovsrättens definition gälla oavsett format/teknik. Fast skulle man gå strikt på den definitionen skulle man som "upphovsman" behöva kontrollera privat kopieringen som även det är exemplarsfranställning alternativt att det bara är "upphovsmannen" som är begränsad i exemplarsframställning. Så riktigt så enkelt kan det ju inte vara eller...
Man kanske kan get ut sama verk i olika serier med olika teknik i olika numrerade/onumrerade upplagor...
I bokvärlden är det ju inget konstigt med en begränsad första upplaga och sen flera nyutgåvor av samma bok...

Johan Pihl 2012-08-20 11:44

Man tycker ju att konstupplevelsen måste gå före pengaintresset. Det är väl viktigare att bilderna når ut till flera, än att tillmötesgå konstsamlare som samlar konst?

Sen, hur många fotografer är det inte som känner sig "lurade" av konstsamlare? Bilder som de mer eller mindre gett bort, eller sålt väldigt billigt för tio, tjugo år sen, säljs nu på konstmarknaden för dyra pengar. Och fotografen får inte ett skit.

Svar från froderberg 2012-08-20 12:03

Men om man tänker så här:
Jag vill ha bild X för att jag gillar den. Bild X finns bara i ett visst antal och därför är den dyr (tillgång och efterfrågan). Jag fixar ihop pengarna för att jag verkligen vill ha bilden. Ett tid senare kommer det ut fler bilder till ett lägre pris. Även om jag uppskattar bilden lika mycket som tidigare så kan jag ju då känna mig lurad ekonomiskt.

avslutad130917 2012-08-20 12:20

När platt-TV kom så kostade de en förmögenhet, i dag får man en betydligt bättre för en spottstyver. Här printar mr Eggelston en upplaga med en mycket exklusiv teknik, sedan gör han en upplaga som kan gämnföras med litografi. Vad händer jo en konst investerare går i tacket för att han är rädd att förlora sin investering. Jag personligen skulle var överlycklig över att äga någon av mr Eggelstons dye-transfer printar med tanke på färg och färgäkthet. Att jämföra de båda teknikerna är som att jämföra en original målning och en tryckt kopia, om än hur väl gjord.

Svar från froderberg 2012-08-20 12:54

Alf. Jag förstår din poäng. Nästa frågan från min sida blir då:
Om fotografier riskerar att tappa i värde för att de kan flerfaldigas. Vad händer med statusen för fotokonst jämfört med annan konst då?
Om ursprungspriserna sjunker för att det det folk inte vågar lägga större summor på fotografier - då blir det väl färre fotografer som kan leva som konstfotografer?

avslutad130917 2012-08-20 13:21

För det första hur många kan i dagens läge leva på sin fotografi, för det andra så får aldrig en konstnär del av värdestegringen. För övrigt så är det inte investerings värdet som intresserar mig, att på konst gjord väg höja ett verks värde är bara en av dessa bubblor som kapital investerarna ägnar sig åt. En av fotografins styrkor ligger i upplagan att på ett enkelt sätt sprida bilder i massupplagor, jag tror snarare att din frågeställning värnar mera om investeraren än den fotograf som har något att sälja. Varför dra sig för att köpa ett konstnärligt verk på grund av en befarad negativ prisutveckling, tja det kanske är bra för konsten då konstnären inte behöver snegla på vad investerarna vill ha utan satsa på sin egna berättelse och utryck.

atotowi 2012-08-20 14:20

Om upphovsmannen lever och verket är en begränsad upplaga så har man rätt till ersättning enl. följerätt §26n i Upphovsrättslagen.
Ännu en anledning att använda numrerade upplagor så man inte blir "blåst" på pengar.

Johan Pihl 2012-08-20 21:31

Magnus: Men tycker du att det är bra att man begränsar och stryper spridning och framställning av konst, bara för att den ses som mer "exklusiv" då den är begränsad till ett en viss bestämd upplaga?

Svar från froderberg 2012-08-20 23:20

Johan: Jag har ingen bestämd åsikt än. Själv har jag inte ens funderat över att numrera mina bilder. På min nivå och de flestas nivå känns det som att man får vara glad för att få täckning för de rena kostnaderna plus ett litet bidrag till verksamheten. Då spelar upplagan ingen större roll för vare sig möjligheten att ta betalt.

Samtidigt tror jag att folks logik är rätt enkel. Går man på en utställning och guiden säger att "Detta är en av världens främsta fotografer, du kan köpa hans bilder för femtonhundra inklusive ram i shoppen" – då får folk inte ihop det. Det måste vara lite skillnad på fysiska fotografier och affischer. Och när det blir summor av saker och ting så blir det lätt känsligt.

Johan Pihl 2012-08-21 00:43

Magnus: Nej, jag har heller ingen bestämd uppfattning än. Har heller inte hunnit fundera nåt över saken. Men känner bara rent "spontant" att det konstnärliga värdet i konst alltid bör gå före det ekonomiska intresset.

minimunk 2012-08-22 08:55

Johan, Magnus: Är det inte upp till fotografen om han vill värna att nå ut till många genom att framställa många exemplar av verket, eller om han vill skapa en exklusivitet kring bilden?

Jag tycker att det ska vara fritt för fotografen att välja, och det som bekymrar mig här är att han inte stått för sitt val. Antyder man att en bild bara ska framställas i en viss upplaga för att locka en viss grupp av köpare så får man också stå för det. Jag förstår att köparen känner sig lurad och besviken.

JoakimOlsson 2012-08-20 12:33

Konstmarknaden är bra intressant. Man kan förstå lite att han känner sig lurad.
Samtidigt kan man ju tycka att om man kan lägga miljoner på fotografier så kanske man inte behöver vara så gnällig ;o)

Hankki 2012-08-20 13:45

Ifall man går till bilvärlden så kan det se ut på följande sätt. Slutet av 60 talet och fram till 71 tillverkade de tre stora i USA verkliga muskelmonster och det var ju kunderna som bestämde hur många exemplar det skulle bli. Tar vi 1971 Plymouth 'cuda cabriolet med 426 Hemi motor så tillverkades den i 10 ex. Idag finns några orginalbilar kvar som prislappen ligger på upp till 5 milj. $.... Det finns även bilar som ser exakt likadana ut som ägarna har bytt till den rätta motorn men bokstaven i tillverkningsnumret är fel och bilen kostar kanske "bara" 500000$.

alf109 2012-08-20 16:53

Konstigt att denna debatt inte varit igång tidigare. Nu finns ju även en hel del fotografer som gör mörkrumsprintar med utskrivna kontaktkopierings negativ där man först fixat bilden precis som man vill ha den i datorn. Med andra ord skapat en genväg till perfekta analoga kopior som kan massproduceras exakt likadana.

Jag tror att just frågan om fotografi är konst är den som ligger och spökar i bakgrunden, eftersom konst oftare är en ekonomisk term idag än något annat. Är det dyrt är det konst annars inte på något sätt. Det höjer också frågan vad som är konstnärligt i fotografi? Den slutgiltiga kopian kommer alltid att kunna jämföras med ett tryck i någon form. Sedan kan det vara ett gediget konsthantverk bakom kopian givetvis. Om vi tar originalet (negativet, diat, rawfilen...) är det konst? Det är ju endast en rak registrering av vad som exponerats, även om denna exponering kan varit trixig och krävt mycket kunnande. Men om inte vare sig kopian eller originalet är konst var ligger då det konstnärliga?

Om man tycker att det är viktigt att definiera fotografi som konst så torde det konstnärliga i så fall ligga i fotografens förmåga att se och att göra bild av det han ser. Således borde, om något, endast fotografens ögon och kanske i viss mån huvud vara det enda som kan inbringa dessa fantasisummor på auktioner.

Nils Bergqvist 2012-08-20 17:23

Intressant diskussion som innehåller ett fel.
Konstnären/fotografen får visst del av värdestegringen, via sk "droit de suit", som är 4 % (tror jag det är, rätta mig om det är fel) av försäljningsvärdet. Detta gäller dock bara vid försäljning på auktionfirmor och dylikt, inte privat.

Sen undrar jag hur pass vanligt det är att man gör digitala negativ som sedan handkopieras i mörkrummet? Kan någen ge exempel på någon som gör så?

För min del numrerar jag nästan aldrig mina mörkrumkopior i serier, av den enkla anledningen att det nästan aldrig blir fråga om serier vid manuellt arbete där, normalt max 2-3 bilder av varje. Vi vanliga dödliga har ingen möjlighet att manuellt göra större serier normalt sett, eftersom det tar sån tid för varje ex och för att det då skulle krävas att man anställer assistenter för att hinna med. Att den som gör utskrifter ser annorlunda på det kan jag förstå, då är det lättare och snabbare at ta fram flera ex till eakt likhet av samma bild.

http://fotogalleriet-i-skruv.blogspot.com
http://gelatin-silver.blogspot.com

alf109 2012-08-20 17:43

Exempel på fotografer som använder tekniken:
Pentti Sammallahti, Sebastiao Salgado är två ganska kända namn. Pentti gör det vad jag förstår för att det ger helt andra möjligheter att styra slutresultatet och han gör det från inskannade negativ. Salgado gör det enligt egen utsago därför att han föredrar silvergelatin kopior och har gått från analogt till digitalt. Detta gjorde han av två anledningar, dels blev det färre och färre filmer som han gillade och dels var han trött på att släpa runt på de mängder av film han hade med sig.
Med reservation för att de inte alltid gör det och hur Salgado kopierar sina gamla negativ vet jag inte. Jag skulle tro att Stefan Ohlsson kan rada upp namn på fotografer som använder sig av tekniken, helt eller delvis.

Saken är dock den att tekniken medger att du framställer större upplagor av silvergelatinprintar till exempel som blir identiska och dessutom med det digitala mörkrummets alla möjligheter att redigera. Dessa printar kommer dessutom att vara omöjliga att skilja från traditionellt gjorda mörkrumskopior. Och om du vill kan du även gå in och förhålla och efterbelysa på din kontaktkopia för att göra dem olika, eller helt enkelt göra flera olika kontaktkopierings negativ från samma ursprungsfil.

Nils Bergqvist 2012-08-20 17:57

Det är just det jag undrar över, om det verkligen går att framställa ett digitalt negativ så förbaskat lätt ,att det fungerar att kontaktkopiera rakt av, mer än på ett enda papper av samma fabrikat och med samma batschnummer, som man farmställt negativet efter? Vis av erfarenhet kan det skulja mellan samma fabrikat beronde på batsch, men visst ett och samma fabrikat underlättar säkert. Använder du däremot ett nytt pappersfabrikat/typ kanske du måste göra om ditt negativ för att det ska vara lätt att kopiera? Precis så fungerar ju det här med mörkrummet. Vill därmed ställa frågan om inte även dessa kopior kan ha precis samma värde som vilken manuellt framställd mörkrumskopia som helst? Den manuella kemiska processen blir ju ungeför lika lång ändå, bara att man slipper lite pjattning och skuggning. Fördelen är som du skriver att man kan justera negativet så att det blir mera perfekt, och att slarvmarginalen vid exponering och framkallning av filmen ökar.

alf109 2012-08-20 18:31

Det man kan göra om man vill eller måste använda olika papper är att göra unika kurvor för varje papper, inte speciellt svårt men kanske tålamodskrävande. Förfarandet borde likna det vid provtryck till exempel. När det gäller olika batschar så skiljer dom sig åt olika mycket mellan olika tillverkare. om man kör Ilford papper till exempel är min erfarenhet att de nästan inte skiljer alls, åtminstone mindre än vad jag lyckats upptäcka, andra papper kan skilja mer som gamla Forte till exempel, som jag gillade, men det var inte två kartonger som var identiska utan de skilde ganska mycket.

Wolfgang 2012-08-22 00:31

Hej Nils, jag har precis läst Ansel Adams biografi och där han blev förvånad att en av hans bilder såldes för ett högt belopp, när han själv bara fick 10 dollar för den, när det begav sig. Han talade inte om att han fick någon "droit de suit" för den.

Nils Bergqvist 2012-08-22 12:40

Kanske beror på att han dog innan detta infördes. Fast vad som gäller för konstnärliga skapelser av verkshöjd i USA vet jag inte, bara det som gäller inom EU. Det får bara vara små upplagor eller unika bilder. Och sen får man bevaka detta själv när auktionsfirmor säljer bilderna vidare, såvida man inrte tillhör organistationer som t.ex BUS. Då bevakar dom detta för en och drar in den sk droit de suite. Både min farfars dösdsbo (han var glasblåsare/glaskonstnär), min bror som är yrkesverksamn konstnär och min syster som är glasformgivare, är medlemmar i BUS. Själv är jag inte medlem men funderar på att ev undersöka om jag kan vara det, har ju sålt en del bilder som finns ute i det fria så att säga och som i vissa fall är rena unikat pga teknik? Sysslar ju inte med detta på yrkesbasis som mina syskon. BUS håller även koll på masmedia, där bilder publiceras och har avtal med bokförlag, press, tv etc, om ersättning för t.ex bilder på konstföremål (eller för den delen fotografier) när de visas där. Ersättning ska även utgå¨då enligt gällande regler. Det är ungefär som STIM för musik.

http://gelatin-silver.blogspot.com

Nils Bergqvist 2012-08-20 17:45

Också intressant det här med att man jämför en ny pigmentutskrift med originalfotografiet, det är ju som att jämföra ett tryck med ett fotgrafi som någon skrev. Men idag görs ju många bilder i original som just utskrifter, så vad ska man tycka?

I alla händelser tycker jag det här sätter focus på skillnaden mellan fotografisk teknik och icke fotografik teknik, och original vs serieproducerad upplaga. Idag, när originalen i form av utskrifter/lmbdaprintar etc lätt kan mångfaldigas, blir det genast ett dillemma för konstmarknaden som knappast fanns förut, då alla använde fotografisk teknik som tar längre tid och är mera omständig att flefaldiga.

http://fotogalleriet-i-skruv.blogspot.com

http://gelatin-silver.blogspot.com

alf109 2012-08-20 18:11

En annan fråga som ställer det traditionella kopierandet på sin spets är vad man betalar för? Är det fotografens bild eller kopistens skicklighet? Om detta är samma person är det ju inga problem, men väldigt ofta har ju fotografer haft kopister som kopierat deras bilder efter deras mer eller mindre tydliga anvisningar. Allt från C Strömholms detaljerade anvisningar till andra som gett kopisten ett större inlytande.

När det gäller detta så tror jag att det med dagens teknik är lättare för fotografen, som inte kopierar själv, att styra bilden att bli som han själv vill ha den och på så sätt även göra kopian till mer av fotografens egna bild.

Du känner ju själv till detta mycket väl när det gäller glasblåseriet till exempel, vem skall ha äran? Är det formgivaren eller glasblåsaren ? Och vem gjorde och bestämde egentligen vad när det gäller det färdiga glaset? Inget unikt när det gäller detta hantverk utan något som förekommer överallt där ett hantverk på beställning utförs.

Nils Bergqvist 2012-08-20 18:27

Men det dilemmat finns ju fortfarande, Stefan Ohlsson utbildar ju digitala kopister, skulle väl knappast behövas om det var så lätt att få bilden perfekt bara genom datorarbetet? Dessutom är völ kopisten även inblandad rätt mycket även i förarbetet i datorn. Vill minnas att Anders petersens utskrifter kommit till genom att någon hjälpte honom med scanning och datorarbetet, han satt själv bredvid och talde om hur han ville det skulle se ut. Kopistens arbete är fortfarande viktigt.

http://gelatin-silver.blogspot.com

http://fotogalleriet-i-skruv.blogspot.com

alf109 2012-08-20 18:41

Ingen har sagt att en digital kopist inte behöver vara skicklig. Det debatten här handlade om var väl skillnaden mellan just digitalt producerade bilder och mörkrumsprintar? Där varje traditionellt gjord mörkrumskopia är mer att betrakta som unik om det inte bara är en rak kopia. När man väl gjort sitt arbete i photoshop, som givetvis kräver såväl en gedigen kunskap som en stor skicklighet och väl fått fram sin originalfil oavsett negativ för kontakter eller för skrivare kan man ganska enkelt mångfaldiga denna bild i princip hur mycket som helst.

Nils Bergqvist 2012-08-20 19:38

Jag bara spann bidare på din egen frågeställning, vad det var man betalde för, fotografens bild eller kopistens skicklighet? Och att det idag skulle vara lättare att få till bilderna som man ville på papper, iom datorn.

Nils Bergqvist 2012-08-20 22:27

Christer Strömholm hade ju sina bestämda åsikter kring det här. Han skriver t.ex:
"Den mest förljugna attityden har de som "hoppas ge fotografin ett lika-penning-värde med måleriet". De förstör sina negativ, och önskar sälja kopiorna som investeringsobjekt..."
Eggelston verkar alltså ha tillhört den kategorin fotografer som Strömholm inte höll speciellt högt. Fast han förstörde tydligen inte negativet efter att ha gjort en begränsad upplaga, utan tillverkade nya bilder för att tjäna ännu mera pengar. Visst kan man diskutera det här med upplagor och numrerade serier, men jag håller nog mera med Christer Strömholm i det fallet. Tror aldrig han själv numrerade en enda kopia eller gjorde en enda bild i begränsad serie. Men av naturliga skäl finns heller inte särskilt många exemplar av hans kopior. Det begränsar sig av sig självt när man kör manuellt i mörkrummet, och som mörkrumsfotograf tycker jag därför inte man behöver tänka i såna banor. Bara att köra på och göra så många bilder som behövs, man kan ändå aldrig komma upp i några större upplagor.

http://gelatin-silver.blogspot.com

http://fotogalleriet-i-skruv.blogspot.com

Hans Österlind 2012-08-21 14:37

Jag anser att fotgrafier inte kan bli en exklusiv samlarprodukt som en tavla eller skulptur. I fotografiets inneboende egenskap finns ju massproduktionens förlovade möjlighet.
Ska man på konstgjord väg få saker att bli värdefulla är man verkligen ute på osäkra investeringsmarker.....låt gå om fotografen är död alla andra papperskopior, negativ och andra sätt som kan möjliggöra duplicering är borta först då eventuellt kan ett fotografi som är tillverkat då fotografen fortfarande levde bli värt något.

Det hela är ändå lite suspekt för det fysiska objektet, en papperskopia är inte skapad direkt av fotografens hand utan av en maskin till skillnad från en konstnärs alster. För mig doftar hela grejen lite av åttiotalsbilen Mazda 323 "Limited edition" eller Datsun by Subaru, bilen blir inte en Ferrari 250 California ändå......köp en ö i skärgården om du har för mycket pengar, försök printa ut en sån om du kan!

Wolfgang 2012-08-22 00:44

Jag har precis sett Irving Penns utställning på Moderna Museum i Malmö och menar att alla hans fotografier där som är gjorda på 90-talet är unika och kan inte återskapas på samma sätt. Om en skicklig kopist gör dem, så behöver de inte blir sämre, men de blir annorlunda.Detta gäller speciellt för hans kopior i platinotypi och dye-transfer. Dessutom finns inte det speciella fiberpappret längre.
Däremot blir utskrivna kopior från en bildfil exakt likadana och kan massproduceras utan kvalitetsförlust. Så är det inte ens när det gäller litografier.
Mvh Wolfgang

Hans Österlind 2012-08-23 18:01

Som du märker är jag inte särskilt bevandrad inom dem olika typerna av framställningsmetoder för fotografier som finns. För mig kvarstår ändå en form av exakt avbildning av fotografiskt original och skillnaderna för mig är alldeles för små i slutändan för att den ena bildreproduktionen ska vara mer värd än en annan. Det är fortfarande inte en staty av exempelvis Carl Eldh eller Milles. För att ett föremål ska vara värdefullt krävs det enligt min uppfattning två saker: helst, stor efterfrågan och extrem liten tillgång. Det ska inte behövas en massa bjäbb från folk som köpt saker som är överprisatta för att hålla priserna uppe. Den som köper saker får stå sitt kast precis som den person som måste köpa senaste digitalkameran ist för att vänta ett halvår och spara runt 20% av priset.

Mesch 2012-08-25 15:39

Om han vill sänka värdet på sina bilder, gamla och nya osålda så är det ju upp till honom.
Jag skulle aldrig betala extra för att få en del av en begränsad upplaga från honom efter det här.

David G 2013-03-07 02:27

Så otroligt löjligt... 10 år för att lära sig uppskatta konst och så visade det sig att det var prislappen han uppskattade hahahah.

Hoppas snubben gör fler kopior så jag också kan få se hur bra dom är.

Nä nu ska jag gå och skriva en upprörd artikle om dumma nokia som gjort för många 3210 och sen en massa telefoner i andra format så min 3210 tappat i värde :)