Modeller och porträtt är det som har dominerat Calle Slättengrens fotograferande. På senare tid har han valt att ofta fotografera med storformatskameror. Det är något som kräver mycket planering, tid och arbete, men kanske framförallt passion. Och det är just vad han har.

Medan negativen slutsköljs tar Calle en dusch, för att sedan kunna hänga filmen på tork i duschen. Så kan det se ut en lördagkväll om han ska iväg någonstans. Det krävs lite planering med framkallningen. Det går inte att duscha efter att han har hängt upp bilderna. Och det gäller att inte duscha för länge.

Under 90-talet var Calle som mest aktiv, då han var frilansfotograf och fotograferade mycket reklam och även modeller.

– Modellagenturer skickade folk som behövde testbilder och jag fotograferade mycket till ”setcards” som det kallades. Varje modell hade som stora visitkort med fyra bilder på. Såna bilder tog jag jättemycket av. Men idag är det inte riktigt på samma sätt.

Calles kameror har mest använts för porträtt sedan dess. Idag fotograferar han mest porträtt på kvinnor, antingen i studio eller utomhus.

– Ofta porträtteras kvinnor på ett visst sätt och män på ett sätt. Jag vill försöka undvika de största klyschorna inom fotografin. Kvinnor ska vara söta och väna och kolla upp i kameran och killar ska vara tuffa. Jag vill försöka komma ifrån det så gott det går. Men ofrånkomligt så blir det lite så till viss del.

I de tidiga tonåren gick startskottet för Calle Slättengrens fotograferande. Då var det analogt och mörkrum som gällde. 

– Jag köpte min första riktiga systemkamera vid 14 års ålder och började med att fotografera  klasskompisar. Det blev att jag fotograferade mer och mer. Jag började tidigt som kopiot på Norrköpings tidningar och bodde i fotolabbet från att jag var 15 år till runt 23 års ålder.

På den tiden var man antingen synthare eller hårdrockare och Calle var mer en synthare. Han och några kompisar brukade leta sig ut till några gamla industrilokaler där det fanns mycket inspiration att hämta och mycket att fotografera.

– Jag tyckte om det råa och mörka som fanns där. Det fanns mycket objekt där som jag fotograferade.

Toyo 45A storformat, 4X5, Nikkor 150 mm, Ilford FP4, naturligt ljus

Nytändning med storformat

Calle har haft fast jobb som redaktör på en tidning sedan 2005. Innan det var han bildredaktör på nuvarande TT Nyhetsbyrån. Under en tioårsperiod då jobbet var mycket i fokus stod Calles egna fotograferande ganska stilla.

– Nytändning kom när jag började köra med film igen. Det är det som jag är van vid från första början. Då var det småbild eller mellanformat. Storformat hade jag aldrig använt tidigare. Jag såg ingen anledning att börja med småbild igen och storformat var något som jag verkligen ville prova på. 

På vinst eller förlust köpte Calle en billig begagnad storformatskamera och började experimentera. 

– Det är ett helt annat sätt att jobba på än med digitala kameror som är lätta att styra. Med storformat är det helt tvärt om. Det är raka motsatsen mot en mobilkamera. Allt är stort, tungt, krångligt och det tar tid. Allt måste göras helt manuellt. Så du kan inte skylla på något om det inte blir bra, utan allt hänger på dig själv. Det tilltalade mig jättemycket och jag tycker det är jätteroligt.

Idag fotograferar Calle både med digitala kameror och med storformatskameror.

– Om man ser det till antalet exponeringar så fotar jag mest digitalt, då slösar man. När jag fotar med storformatskameran och är ute i ungefär två timmar blir det max 24 exponeringar på 4x5 tum. Med det större formatet 8x10 tum kanske på sin höjd sex exponeringar. Det är dels en kostnadsfråga, men också för att det är en väldigt långsam process.

Det är något speciellt med att fotografera porträtt med storformatskamera. Calle fotograferar oftast med full bländaröppning, och de flesta talar om hur skarpt det blir. Men det är inte skärpan som Calle söker.

– Jag letar inte skärpan, Jag letar oskärpan. Det är den som blir så fin när man fotograferar porträtt. När det blir lite oskarpt med den typen av kamera så blir det en väldigt vacker oskärpa.

Svedosky storformat 8X10, Fujinon 300 mm, Ilford FP4, naturligt ljus.

Ett fysiskt sätt att fotografera

När man fotograferar med storformatskameror är det tunga grejer man handskas med. Det tar tid att få upp allting och det tar tid att ta en bild. 

– Man behöver en modell med ett bra tålamod. Det tar några minuter bara att kunna ta en bild och hon måste stå helt stilla under tiden. Hon måste ju även stå ut med mig.

Med den stora utrustningen blir det svårare att röra sig enkelt och ta fler bilder.

– Jag kan vara mer fri och lite stökig när jag fotograferar digitalt. När jag fotograferar storformat så är jag mer styltig.

Tekniken spelar större roll under en fotografering med storformatskameran.

– När jag fotograferar digitalt så behöver jag inte tänka så mycket på tekniken, allt sitter redan i ryggmärgen och man kan se direkt hur bilderna blir. Jag är mer teknisk när jag fotograferar analogt, då måste jag tänka ett steg till hela tiden. De fotograferingarna är mer tekniska. 

Calle framkallar alla sina negativ själv i köket.

– Jag är fortfarande alltid lika nervös innan jag tar ut filmerna ur framkallningsdosan. Speciellt när det är det största formatet 8x10 tum eftersom det är så stora negativ och det är lätt att skada dem. Och andra sidan så gör jag inga kopior i vanligt fotolabb idag. Nu för tiden skannar jag in negativet till datorn och då är det lätt att ta bort om det blivit någon repa.

För Calle är en bra bild en bild som intresserar honom, Det finns alltid grundkomponenter som utgör en bra bild, bra kompositioner, ljus och färger. Det tycker han att man kan frångå ifrån lite när man blivit en väldigt bra fotograf.Två modefotografer tillhör hans favoriter. Den ena är Deborah Turbeville.

– Deborah använde bland annat storformatskameror och tog väldigt tekniskt snygga bilder, mycket stilistiska bilder. Sedan kunde hon flippa ur ibland. Hon använde då samma kameratyp men andra tekniker som gjorde bilderna fantastiska.

Den andra fotografen är Ellen von Unwerth.

– Hon använder bara småbildskameror och hennes bilder är som partybilder. De är två ytterligheter nästan, men det är någonting med båda två som är väldigt intressant och roligt. Det är mode liksom och det känns som det är andra regler som gäller än inom dokumentärfotografi. Det behöver inte vara någon äkthet i det.

Calle har inga planer på att bli yrkesfotograf igen. Han planerar att fortsätta precis som han gör nu och hålla det på en nivå som passar. Han funderar inte så mycket på framtiden utan fokuserar mest på kommande fotograferingar.  

– Jag tänker fram till nästa planerade fotografering. Den jag har nu närmast är en digitalfotografering i studio. Annars är det mycket beroende på väder och vind. Är det riktigt grått och härligt ute så kan jag åka ut en sväng och då blir det oftast att jag använder en storformats hålkamera.

Nikon D800, 85 mm, beautydish och Profoto-blixtar.

Av Emma Simonsson

Publicerad 2016-08-31.

Läs mer om

mode portätt storformat

Läs mer

Fototeknik

Kortfilm om storformat

Fotografer

Mäktiga landskapsbilder med storformat och Cibachrome

Prylnytt

Äntligen en digital storformatskamera