TEST: Leica SL
Efter Leica S, M, X, Q och T kommer nu SL. Leica SL är en ny kameraserie från den anrika tyska kameratillverkaren Leica. En futuristisk serie där kvalitet går före kompromiss.
Det räcker med en snabb blick på Leica SL för att förstå detta är en kamera utöver det vanliga. Designen är kantig med släta ytor. Det finns inte någon text eller några symboler till kamerans få knappar. När man tar tag om kameran och lyfter den är kvalitetskänslan på en nivå som möjligtvis motsvaras av Canons och Nikons största proffsmodeller.
Leica SL är urfräst ur ett stycke aluminium och ser ut som en prototyp direkt från ett ritprogram. Jag tycker att nya Leica SL till det yttre påminner lite om Leica R3 från 1976, men inte om föregångaren Leicaflex SL, trots likheten i namnet. Enligt Leica står "L" för spegelfri och "S" anknyter till storebror, mellanformatskameran Leica S.
Kamerahuset väger 847 gram, vilket är i klass med Canon 5Ds och Nikon D810. Leicas normalzoom får Canons och Nikons motsvarade proffszoomar att kännas som billiga leksaker i plast. Leica har inte på något sätt prioriterat låg vikt utan i stället satsat på maximal kvalitetskänsla. Normalzoomen Vario-Elmarit-SL 24-90 mm f/2,8-4 Asph väger 1 140 gram vilket tillsammans med kamerahuset ger en vikt på två kilo. Mer än de flesta trivs med runt nacken.
Leica SL delar objektivfattning med T-serien som har en mindre APS-C-sensor. T-seriens objektiv har döpts om till "TL". Fattningen kallas alltså för L-bajonett.
Eftersom Leica SL har ett relativt grunt kamerahus utan spegel går det att använda Leicas M, S och R-objektiv med hjälp av olika adaptrar. Med ett kompakt M-objektiv upplevs inte längre kameran besvärande tung och klumpig.
Mjuk bokeh. Trots att ljusstyrkan bara är f/4 vid 90 mm blir bakgrunden silkeslent och krämigt utsuddad.
4K och 24 megapixel
Leica SL har liksom M och Q en småbildssensor (fullformat) med 24 miljoner pixlar. Det är inte exakt samma sensor utan Leica uppger att det skett en utveckling mellan modellerna. Det låter rimligt, bland annat för att SL är den enda modellen som ger video i DCI 4K-storlek (4 096 × 2 160 px) och Ultra-HD (3 840 × 2 160 px). Videofunktionen i SL är riktigt avancerad med bland annat 10 bitars videosignal. Det går att styra filmernas utseende med en så kallad L-log. Tonomfånget når tyvärr inte upp i klass med de bästa konkurrenterna, men på det hela taget är Leica SL en bra videokamera.
Att Leica valt att hålla nere upplösningen på 24 megapixel kan kännas lite märkligt. Leica SL är en kamera som andas kvalitet och Leica har höga ambitioner med sina SL-objektiv. De säger bland annat att det kommande normalobjektivet Summilux 50 mm f/1,4 Asph ska kunna mäta sig med Zeiss Otus.
Det finns kanske någon logik i att SL inte ska ha fler pixlar än mellanformatsmodellen S, men samtidigt utnyttjar inte Leica sina objektivs kapacitet med bara 24 megapixel.
4K framegrab. Bildruta tagen ur en något överexponerad 4K-video från Leica SL. Stillbilden har sedan mörkats ner och konverterats till svartvitt.
Rapp autofokus
Leica SL har kontrastavkännande autofokus. Det ger väldigt exakt fokusering för stillastående motiv, men är inte optimalt för rörliga motiv. Kameran lyckas ändå bra med att följa rörliga motiv. Det beror dels på en snabb utläsning av data från sensorn och på att normalzoomen bara flyttar ett linselement vid fokusering. SL-objektiven är alltså konstruerade för snabb fokusering.
För det mesta känns fokuseringen rapp, om än inte blixtsnabb. I bland hittar inte autofokusen tillräcklig kontrast i motivet och då kan skärpan jaga fram och tillbaka. För rörliga motiv kan autofokusen automatiskt byta fokuspunkt när motivet rör sig över bildytan. Det fungerar bra i de flesta fall. Autofokusprestandan räcker gott och väl för att göra SL till en allround-kamera.
Leica SL har en genomtänkt hantering som ärvts från Leica S. Den strama minimalistiska formgivningen tvingar dock användaren att lära sig alla knappars funktioner utantill. Men de flesta lär sig nog rätt snabbt.
Den elektroniska sökaren är ovanligt stor och högupplöst. Blackout-tiden är mycket kort. Det enda minuset är att bilden upplevs suddig när man rör på kameran.
Rakt ur kameran. Ett ovanligt kontrastrikt motiv. Ljusmätningen bevarar högdagrarna - vid råkonverteringen kan man ljusa upp de märka partierna tack vare ett stort dynamiskt omfång på 13,5 steg. (24 mm, ISO 50, 1/100s, f/2,8.
Tål rejäl justering. Här har vi ljusat upp skuggorna rejält, mer än vad som motsvarar synintrycket vid tillfället, för att demonstrera sensorns förmåga. Det går att lyfta skuggorna ännu mer utan att bruset blir besvärande.
SLUTSATS
Leica SL är en kamera för fotografer som njuter av kvalitet. SL har ett brett kompetensområde och objektiven är högpresterande. I detta sammanhang känns 24 megapixel för lite, det dubbla skulle kännas mer rätt. SL-systemet är nytt och inte särskilt utbyggt. Med tiden kommer fler objektiv och tillbehör, och antagligen även en mer högupplöst modell.
Läs mer
Artikeln är publicerad i Fotosidan Magasin 4/2016
LEICA SL typ 601
Leica SL har samma L-fattning som T-serien. Men T/TL-objektiven kan inte utnyttja hela sensorn användas då de är anpassade för APS-C-sensorer. Det går däremot bra att utnyttja hela sensorn när Leicas S-, M- och R-objektiv används med en adapter.
FAKTA
Sensor: 24 megapixel CMOS 6 000 x 4 000 px), 36 x 24 mm (småbild/fullformat)
Autofokus: Kontrastavkänning
ISO-omfång: 50 - 50 000
Sekvenstagning: 11 bilder/sekund
Skärm: Pekskäm, 3 tum, 1 040 000 pkt
Sökare: Elektronisk, 4 400 000 bildpunkter
Bildstabilisering: Ja, i objektivet
Video: 4K: 4 096 × 2 160 px med 24p
UHD: 3 840 × 2 160 px med 30/25p
FHD: 1 920 x 1 080 px med 120/100/60/50/30/25/24p MP4 eller MOV
Mikrofoningång: Ja
Hörlursutgång: Ja
GPS: Ja
Wifi: Ja
Minneskort: 2 st SD-kort (UHS-II rekommenderas)
Batterikapacitet: 400 bilder enligt Cipa
Storlek: 147 × 104 × 39 millimeter
Vikt: 847 gram
Pris: 111 500 kronor ink. moms med 28-90 mm
PLUS
Ovanligt hög byggkvalitet
Vädertätning
Objektiv i absolut toppklass
Ovanligt stor och bra elektronisk sökare
Pekskärm
Inbyggd GPS och wifi
Snabb serietagning
Bra 4K-video
MINUS
Mycket tung med 24-90-zoomen
De vassa kanterna blir lätt nötta
AF-punkt kan inte låsas
Varför inte 50 megapixel?
15 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Jag förstår varför DPR skriver att de inte är imponerade av denna kamera.
Man får nog vara ett riktigt Leicafan för att tycka detta ar kameran man skall satsa sina pengar på.
Du måste även räkna in objektivens förmåga i bildkvaliteten, och SL-objektiven går inte av för hackor. Just objektiven är, och kommer att bli SL-systemets största styrka. Leica uppger att att de försöker matcha Zeiss Otus med sin kommande Summilux-SL 50/1,4.
Mer seriös hur om hur de skall stå sig mot Hasselblad D1X. Eller den kommande motsvarigheten från Fuji. Det ser ut som den kommande mellanformataren med 50 MP från Fuji blir en kamera som är en variant på Fuji X-T2. Att också Fuji kan skapa bra objektiv vet vi redan. De kommer enligt ryktena släppa en zoom plus ett fast till att börja med och ha en ytterligare prime i pipeline som kommer något senare.
Dessa tillverkare har givetvis ett löfte från Sony om utveckligsplanen för denna storlek på MF sensor. Version 2 blir förmodligen 100 Mp. Annars hade de inte vågat satsa.
Så här kommer Leica ha två mycket skickliga tillverkare mot sig som har fördelen i sensorformat samt är precis lika duktiga på att skapa dyra men också lika knivskarpa objektiv.
Jag har tagit många bilder med 50C MP sensorn och vet hur bra den är. Nu får man ju printa riktigt stort för att se dessa fördelar. Fast om man inte gör det kan man lika gärna köra X-PRO2 eller Canon 5 Ds r som jag redan gör. Det är när man kommer över A2 som skillnaden börjar synas.
Så om vi pratar om konkurrens i det här prissegmentet så kommer Leica SL möta ett par starka konkurrenter. Dessa ligger egentligen i Leica S kategorien och lite till fast till samma pris som Leica SL.
Så jag hävdar fortfarande att Leica har ett väldigt högt pris för en produkt som tekniskt inte kan möta konkurrensen.
Fast OK.
Även en Morgan har ju sina köpare.
En del vill leva i nostalgi.
Tur att det är en Leica... de som vill ha den kommer vilja ha den oavsett hur den presterar, för det handlar inte om prestanda utan om känsla, och alla andra kan med gott samvete hoppa över den.
BTW, är det inte dags att sluta att sätta likhetstecken mellan vikt och metallkonstruktion, och kvalitet?
Ursäkta! :)
B)
Då blir din gamla Volvo 240 plötsligt till en Ferrari där gatufotona sitter som en smäck. Af sitter inom en mikrosekund på ögat och med bättre skärpa än de flesta gamla objektiv kan åstadkomma.
Så det är väl egentligen skillnaden. Leica lever på nostalgi.
Hasselblad, Fuji och de flesta andra lever på att leverera resultat.
Det lär gå för Leica som Peugot. Till sist inser man att ens köpare är ett utdöende släkte. Alla mer eller mindre pensionärer och få unga köpare.
Det fick dem att ändra affärsmodell. De var tvingade att ändra affärsmodell eller så dö med sina trogna köpare.
Det sagt så är det nog en stor osäkerhet om hur väl de lyckas. En sak är att komma med Leica Q. Det är inte så svårt. En annan sak att etablera ett helt nytt ekosystem. Trots att man heter Leica så finns det en enorm konkurrens, och nästan överetablering av olika system, på en dessutom krympande marknad.
Jag hoppas ändå att Leica lyckas (trots att jag tror att det blir svårt).
Funderar själv på att bli Leica-ägare igen, men då blir det inte en SL (ingen kamera för mig som det känns och ser ut), eller någon annan digital Leica för den delen. På den digital spegellösa sidan gör Fuji ett bra jobb för mig redan, och till betydligt humanare priser som bättre passar min budget.
Är helt med på Bengts linje ovan. Är inne på att skaffa en klassisk M3 och/eller M7.
Stort och tungt verkar ligga lite i tiden. Zeiss Otus, Sigma Art etc är inga små pjäser.
Priset är högt, men Leica har väl alltid varit dyra?
Jag har svårt att se hur "ultramodern design" skulle vara ett argument för att kompromissa med ergonomin. Hasselblad X1D har liknande modern design men är både lättare och har ett bättre utformat grepp, till och med trots större sensor. Att Leica alltid har varit dyra ser jag inte som ett skäl till att de ska fortsätta vara det, och särskilt inte med en kamera som denna. Dessutom har SL betydligt sämre dynamiskt omfång jämfört med samtliga konkurrenter, och bandning i skuggorna vilket är ännu värre.
Erkänner att jag inte har provat Leican, men jag har fotograferat tillräckligt mycket med gamla analoga småbildare utan grepp för att konstatera att det inte tillför fotograferandet något.
Jag tycker att Leica SL's design passar väl in i M-seriens och som sagt var finns former från R3.
Om Leicakamerorna skulle se ut som Canon/Nikon så är de inte mer än Canon/Nikonkameror och då skulle inte heller deras kunder som söker exklusivitet vilja köpa dem. Leica har redan gjort bort sig några gånger på detta sätt.
Jag tror att du har helt rätt i din analys här.
Leica måste (precis som Hasselblad och andra nischade tillverkare), på något sätt iaf, försöka följa sitt designarv och sin kundkrets behov/krav för att lyckas.