Fotosidan provar
Fotosidan har provkört nya högupplösta Sony A7R III och den nya lätta normalzoomen FE 24-105mm f/4 G OSS. A7R III är lik sin föregångare till det yttre, men det är en på många sätt proffsigare kamera.
Första ytliga intrycket av nya Sony A7R III är att den är väldigt lik A7R II. Men så fort du börjar hantera kameran börjar skillnaderna att märkas. Och när du börjar fotografera blir de tydliga. Kameran är snabbare och mycket mer responsiv. Sökaren och ergonomin är bättre och menysystemet är mycket bättre. Dessutom finns det en del spännande nya funktioner.
Små men smarta uppdateringar. Det är på baksidan man tydligast ser de yttre skillnaderna mot föregående modell. Här ser du en A7R III till vänster och en A7R II till höger. C3-knappen har flyttats och på dess plats hittar du den dedikerade AF-ON-knappen. Till vänster om den sitter videoavtrycket som alltså flyttat från sin lite underliga plats ute i greppet. Rakt under AF-ON-knappen har AF/MF- och AEL-knappen ersatts av en oerhört användbar joystick. Snurrhjulet är greppvänligare och lite trögare vilket gör att du inte lika lätt ändrar saker av misstag. Sammantaget är kameran mer lättjobbad. Men det är synd att A7R III inte fick det utmärkta vredet för matningslägen och autofokuslägen som A9 har till uppe vänster om sin sökare.
Under skalet är slutaren helt ny. Den är snabbare och skall ge upphov mindre vibrationer, en sidoeffekt av det är att den också verkar lite tystare. Blixt-synktiden är nu 1/250. Slutaren är byggd för att kunna ta 500 000 bilder. En annan tekniknyhet är sökaren som är av OLED-typ, det är samma som sitter i A9 och den är märkbart bättre än den gamla. Den känns mindre elektronisk och mer som optisk sökare.
Den mest uppenbara skillnaden när du fotograferar är att serietagningen blivit dubbelt så snabb. Och bufferten mycket större. Men nästan ännu viktigare ur arbetssynpunkt är att kameran nu har en så kallad front-end-LSI, alltså en hjälpprocessor som skyfflar data. Så nu är inte längre kameran låst medan den tömmer bufferten till minneskorten. Ja, minneskort i plural, precis som A9 har A7R III nu dubbla kortplatser. Tyvärr är det bara också precis som i A9 bara den ena kortplatsen som stödjer de snabbare UHS-II-korten.
Dubbla minneskort. A7R III har precis som A9 dubbla kortplatser för SD-kort. Tyvärr har den precis som A9 bara en kortplats som stödjer snabbare UHS-II-kort, medan den andra platsen istället har stöd för Memorystick.
Autofokusen i gamla A7R II sätter fokus både snabbt och exakt på motiv som inte rör sig så mycket, medan den följande fokusen inte riktigt känts lika imponerande. Autofokusen i A7R III känns mycket rappare än tidigare. Vi hade tyvärr inte tillgång till några testmotiv som satte följande fokus på prov, där får vi tills vidare hänvisa till Sonys egna uppgifter att A7R III skall ha en dubbelt så snabb AF jämfört med föregångaren. Och den skall vara bättre på att följa motiv än förra versionen. Dessutom menar Sony att den utmärkta och omtyckta ögonfokusen nu skall fungera bra även i kontinuerlig fokus.
Men autofokusen är inte bara snabbare än tidigare, den är dessutom mer lättjobbad. Här bidrar verkligen joysticken och den dedikerade och hyfsat tydliga AF-ON-knappen. Jobbar du med någon form av flexibel fokuspunkt, något många fotografer trivs med, så innebär joysticken ett stort lyft.
A7R III har samma menysystem som A9. Det här är mycket mer logiskt, strukturerat och tydligt jämfört med tidigare Sony-modeller. Sony har gått från att ha ett av marknadens rörigaste menysystem till ett av de tydligaste.
Kraftigare batteri. A7R III har nu samma kraftigare batteri (NP-FZ100) som vi först såg i A9. Det här batteriet har 2,2 gånger större kapacitet vilket innebär att A/R III skall kunna ta 640 bilder på en laddning om du kör med bildskärmen eller 530 bilder om du kör med sökaren. Motsvarande siffror för A7R II är 340 och 290. bilder
En annan nyhet med A7R III är att den kan spara 14-bitars råfiler även med elektronisk slutare. Om man kikar på till exempel A9 så ger den 14-bitars filer enbart med mekanisk slutare, kör du med elektronisk slutare så växlar den till 12-bitarsfiler. I en fartinriktad kamera som A9 känns det som en logisk kompromiss - 14 bitar är ju något man bara drar riktig nytta av på bas-ISO och kör du serietagning kan du få rejält mycket större buffert med 12-bitars råfiler.
Men det är lite annorlunda i en kamera som A7R III som också siktar på målgrupper som bröllopsfotografer och modefotografer som vill kunna kombinera hyfsat snabb serietagning - och gärna tyst sådan - med maximal bildkvalitet. Kör du elektronisk bländare i A7R III med okomprimerade råfiler får du 14-bitar, ändrar du till komprimerade råfiler får du istället 12-bitarsfiler. Fördelen med det senare alternativet är att du då får den imponerande bufferten på runt 65 råfiler. Och kör du på ISO över 200 är sannolikt 14-bitars filer hur som helst helt onödigt.
På tal om e-slutaren så påpekade Sony att utläsningen i A7R III inte är lika blixtsnabb som i A9, vilket är orsaken att A/R III inte har vad Sony kallar en distorsionsfri e-slutare. Du kan alltså få lite förskjutningar med snabba motiv.
En proffsigare kamera
En del kan nog känna en liten besvikelse över att A7R III inte bjuder på någon mer dramatisk nyhet. Det mesta Sony gjort med den kan lätt kännas som små tillägg, justeringar och förbättringar. A7R III är helt enkelt inte så drastiskt annorlunda mot föregångaren. Men det här är faktiskt ett mycket bra tecken. Det är helt enkelt ett mognadstecken.
Orsaken är att redan A7R II faktiskt är en mycket bra kamera och som med rätta blivit omtyckt. Det innebär att Sony nu måste ta det lite försiktigt när de gör en ny version. Visst skall man förbättra, men inte till priset av att man tar bort något som redan fungerar bra. Det här är samma lyxproblem som Canon och Nikon hållit på med i många år nu - senaste exemplet är Nikon D850 som inte heller den egentligen bjuder på en enda dramatisk nyhet. Däremot på många till synes små men framför allt eftertänksamma förbättringar.
Ser vi på vad som ändrats hos A7R III så känns det mesta riktat till entusiaster och proffs. Nyheterna är kanske inte så flashiga, men gör kameran genuint bättre att jobba med. Ta bara den nya OLED-sökaren - som är hämtad rakt av från A9. Inte så spännande, men det är en snabbare, tydligare och bättre sökare än tidigare.
Proffsfunktioner. Det här är en slide ur Sonys presentation av A7R III, rubriken och detaljerna de pekar på säger en hel del vad de är ute efter med A7R III. Alla Sony-representanter på plats under visningen, från biträdande Europachefen Yosuke Aoki och nedåt betonade samma sak: Sony skall locka till sig yrkesfotografer. Och ser man till vad och hur de uppdaterat i A7R III så är de nog i stort sett på rätt spår.
Så här efter en första titt är det bara två detaljer med A7R III som är lite av besvikelser. Dels att den precis som A9 bara har en plats för UHS-II-kort, den andra platsen har UHS-I och stödjer Memorystick. Vem som nu använder det numera? Den andra besvikelsen är att A7R III inte fick det smidiga vredet för matnings- och fokuslägen uppe till vänster på kameran som A9 har.
Sedan har vi en lite mer fundamental kritik mot designen: Det är helt rätt tänkt av Sony att bygga en professionell kamera som är så lätt som möjligt. Men de borde verkligen överväga att våga göra sina proffsinriktade modeller lite större. Tänk om A7R III haft fått växa några millimeter i ett par riktningar så den haft plats för dubbla XQD-kort istället för dubbla SD-kort. Då hade man möjligen också kunnat ha ett ännu lite större batteri. Och som bonus hade kameran fått ett bättre grepp och mer utrymme för knappar och andra reglage. De hade kunnat klara det här utan att öka vikten speciellt mycket.
Men, kritiken till trots så känns A7R III som en mycket intelligent uppdatering av A7R II. Sony har lyckats behålla nästan allt det som gjorde den förra modellen så bra, och de har fixat, förbättrat och lagt till just sådant som proffs och entusiaster nog gärna vill ha.
FE 24-105 mm f/4 G OSS
Utöver A7R III fick vi också chansen att provköra den nya lätta normalzoomen FE 24-105 mm f/4 G OSS. Det här objektivet känns som byggt för kamerorna i A7-serien och A9. Det är lagom stort, lagom tungt och det ger ett mångsidigt zoomomfång.
Lätt och kompakt. FE 24-15 mm f/4 G OSS förlängs en del när du zoomar in, men det är totalt sett ändå med sina 663 gram ett lätt och faktiskt kompakt objektiv.
Eftersom vi var inomhus var utbudet av testmotiv lite begränsat, men vi provade allt från att ta närbilder till lite motljusbilder genom ett av fönstren. Utan att testköra objektivet på riktigt är det svårt att säga något mer definitivt, men skärpa, fokushastighet och motljusegenskaper verkar bra. Vinjetteringen känns måttlig, men övriga optiska detaljer får vi återkomma till i ett riktigt test.
Vardagsobjektiv. 24-105 är ett smidigt omfång, som du kan ha med dig överallt och som bland mycket annat kan användas för porträttbilder. I och med att objektivet är såpass lätt känns det mer balanserat på de kompakta Sony-kamerorna än det betydligt större och tyngre FE 24-70/2,8 GM.
Bilddata: Sony A9 med FE 24-105 vid 49 mm, f/4, 1/80 och ISO 1600
22 Kommentarer
Logga in för att kommentera
I det här fallet har Sony valt att utnyttja platsen i kameran för att göra det ena minneskortsfacket kompatibelt med Memorystick-kort istället för UHS-II.
Här kan du läsa en artikel som benar ut en del kring vad som gäller:
https://www.apotelyt.com/photo-memory/sd-card-classes
Mer support för MemoryStick är väl vad världen behöver? :-)
Inför mitt nästa kameraköp så ska jag leta efter kameror som kan använda SmartMedia. :)
Men för att vara lite allvarlig ett ögonblick: I A7R III kan jag i alla fall nästan förstå Sonys val att fortsätta stödja MemoryStick. Men i A9, en kamera byggd för fart, där är det valet bara dumt.
Några astrobilder hann ni väl av naturliga orsaker inte med men var det någon som berättade om den äter stjärnor eller ej?
Sensorutvecklingen har nått en stor mognad och utvecklingstakten har stannat av de senaste åren. Istället för att hetsa in en ny, och ändå bara marginellt bättre, sensor så har de satsat på att åtgärda sådana praktiska saker och brister som verkligen gör skillnad för oss som fotografer; AF-joystick, dubbla kortplatser (jo, att stödja MemoryStick över UHS-II är år 2017 är enbart helknasigt - men ändå så grymt med två SD-platser), mindre shutter shock/vibrationer i slutaren, bra menysystem (låter enormt lovande, då jag personligen tycker det i A7RI/II är riktigt rörigt och knasigt).
Sedan att fokusera på att förbättra de två stora områden som i princip alla spegellösa ligger efter på, sökare och AF, är verkligen helrätt och riktigt prioriterat av Sony.
Bravo Sony säger jag. Ser ut att kunna bli den kanske bästa uppgraderingen ni någonsin gjort. Grymt jobbat!
Det blir säkert mer av sånt framöver även om man nu inte mäktade med detta i A7r III, vilket inte innebär att A7r III mycket väl kommer kunna möta användarnas nuvarande förväntningar.
Funkar kanon då jag kan välja phase istället för kontrast, jag fattar inte hur man kan vara pricksäker med originllinser, någon som kan förklara för mig hur man på bästa sätt fokuserar pricksäkert på annat än ögon för att kunna använda phase som alternativ.
Du behöver inte välja vare sig fasdetekt-AF eller kontrast- med nativeglas eftersom Sonys AF använder hybrid-AF som standard. Snabb fasdekt ut till förmodat fokus och sedan en liten avstämning med den mer nogranna kontrast-AF:en om det skulle behövas. Hybrid-AF är ju ett sätt att parera "fort men fel AF", som fasdekt-AF ofta visat sig vara med dåligt kalibrerade objektiv och är alltså både och och inte antingen eller - du behöver inte välja. Eftersom hybrid-AF alltså har återkoppling och inte ger sig förrän det verkligen är i fokus så slipper man normalt att kameran stannar i ett jämviktsläge som faktiskt inte alls ligger i fokus. Det är också betydligt bättre att en kamera som denna använder samma sensor (huvudsensorn) för AF och bildregistrering, vilket DSLR-kameror inte gör annat än i Live View då de istället har en extra helt fristående AF-sensor istället.
På min a7r II får jag skarpare bilder, tack vara att jag kan använda phase istället för kontrast,
Jag fokuserar med "flexi M" och när jag använder canon linser så får jag flera smårutor i den stora rutan. Dessa smårutor ger mig en pricksäkerhet jag inte kan få med sonylinser, just för att den rutan e för stor, och i den rutan kan allt omöjligt vara i fokus. Jag fotar med extremt känsliga linser på f 1.2, 1.4, 1.8 osv. Jag vill inte att det ska vara så här, jag vill att sonygrejerna ska fungera men eftersom att den är hybrid ser jag när jag jämför en enorm skillnad. Mvh/r
Jag har således aldrig varit med om att MC-11 givit någon vidare AF-hantering överhuvudtaget men har du andra erfarenheter så är jag den förste att gratulera. :-)
Jag får dynamiska rutor med canon objektiv + mc-11.
Du skriver att man får dessa smårutor i flexi m på nativ objektiv - det stämmer tyvärr inte.
Om du däremot använder dig av zone så får du det men det e ju inte i närheten lika "pricksäkert" som flexi m med mc-11 + canon. 10/10 i fokus även på mitt 200mm 1.8.
se länk:
https://www.youtube.com/watch?v=cyYWJxNPOa8&t=240s
Jag har sett en film där metabones nya t smart V tydligen gör det möjligt med eye auto för canon OCH sigma linser, men inte testat själv, någon som vet?
se länk:
https://www.youtube.com/watch?v=k2-bEF_P4d0&t=179s
Jag lämnade tillbaka eländet och köpte ett Sony-original istället och det funkar till skillnad från Sigma-kombon perfekt. Har vi lite tur så får vi riktiga E-mounts även från Sigma snart och då kan den där ökenvandringen få ett slut.
En fråga angående pixelshift: om jag har förstått rätt så tas det flera bilder i rask följd, som sedan läggs ihop i en mukvara på datorn för att få bättre filer, med bl a mindre risk för moaré. Tas bilderna efter varandra är det självklart bara aktuellt för stillastående motiv och kameran på stativ.
Okej för mig, men hur fungerar detta med blixt, som jag gärna använder vid reproduktioner? Kan de enstaka exponeringarna ställas in med sådan fördröjning att blixten/blixtarna hinner ladda under tiden?
.