FS känner på Få kameror har varit så efterlängtade och få har haft så stor betydelse för en kameratillverkares överlevnad. För att förstå detta måste man titta lite på Leicas historia i allmänhet och den sk M-kamerans i synnerhet.

Leica – en foto ikon

Under 20-30 talet så definierade Leica småbildsformatet 24x36mm på 35mm film och amtidigt skapades den moderna fotojournalistiken så som vi känner den. Dvs bilder tagna med en liten diskret kamera som inte kräver stativ eller blixt och vars optik är utbytbar. En självklarhet i dag, men en revolution likvärdig dagens digitala för 70-80 år sedan, och man kan säga att den revolutionen nådde sin kulmen när Leica M3 introducerades 1954. Med den kameran kom Leicas numera klassiska mätsökare, dvs en ljusstark optisk sökare som både visar ramar för vald optik och en mycket lättanvänd ”dubbbelbild” för skärpeinställningen. M-kameran saknar därför spegelreflexkamerans obligatoriska spegel och prisma, får en tystare slutare och ett smidigare format. Detta, i kombination med Leicas optik, som satt en standard för optisk perfektion, utgör förklaringen till varför så många av fotografins giganter favoriserat Leica M-systemet.

55 år från Leica M3 till M9

Därför bär Leica på ett tungt arv – användarna kräver att kameran lever upp till den mytomspunna sk ”Leica känslan”. Så det var med viss bävan som Leica 2006 introducerade sin första digital M-kamera: M8. Pga tekniska begränsningar och höga krav på bildkvaliteten så fick den inte en fullformatssensor (1,3 brännviddsförlängning) och den uppvisade flera barnsjukdomar som tex för tunt IR-filter som kan resultera i färgstick. Så strax efter dess introduktion riktades förväntningarna mot en kommande ”M9”. Men många bedömare menade att de tekniska utmaningarna var närmast oöverstigliga och att en fullformats M-kamera därmed låg långt in i framtiden.
Leica tog bokstavligt talat fotovärlden på sängen när de 09-09-09 presenterade en fullformats M9. Och det var inte någon prototyp - kameran dök upp i butikerna i samband med premiären!

Leica M9 – fullformat

M9:an innehåller en fullformats (23,9x35,8mm) CCD-sensor på 18 megapixlar från Kodak. Den är mycket lik M8:ans sensor, har tex samma avstånd mellan pixlarna, men har fått betydligt bättre brusegenskaper och ett förfinat system av sk mikrolinser. Och det är dessa mikrolinser, som är anpassade för att klara de snäva infallsvinklar som uppstår då Leicas optik bryter ljuset mycket närmare sensorn än på en DSLR-konstruktion, som möjliggör fullformatet. Vad jag själv kan se efter mina första bilder så fungerar det i praktiken – ingen synbar vinjettering i bildens utkanter. Det bör tilläggas att om man använder optik med Leicas sk ”6-bit kodning” så kompenserar kamerans mjukvara även för ev optisk vinjettering.

IR-känslighet och antialiasfilter

Leica har löst problemet med det för tunna IR-filtret som satt framför sensorn på M8:an, nu behövs inga extra IR-filter på optiken – bra! Och M9.an saknar precis som sin föregångare antialiasfilter, ev moiré-mönster korrigeras av kamerans mjukvara. Detta bidrar till betydligt skarpare bilder ”rakt av från sensorn” än vad man normalt brukar få med de flesta digitalkameror.

ISO och bildbrus

M9:an har fått ett större ISO-omfång: från 80-2500 ISO samt betydligt bättre brusegenskaper än sin föregångare. En av de första sakerna som jag lade märke till när jag tittade närmare på M9:ans bildfiler var de betydligt ”lugnare” lågdagrarna och frånvaron av synligt brus på medelhöga ISO. Hur den står sig mot tex Nikon D3 och Canon 5D mkII på riktigt höga ISO återstår att se. En utförlig test kommer.

Design och handhavande

M9 har exakt samma dimensioner som M8 och är därmed någon millimeter bredare än sina analoga syskon. Men ”M-känslan” är omisskännlig, huset är extremt gediget, avtrycket distinkt och slutaren är tyst, betydligt tystare än både M8 och M8.2. Frågan är om inte M9 är tystare än en analog Leica?
Borta är det lilla LCD-fönstret som visade batteristatus samt antal kvarvarande bilder på M8:an, istället är toppkåpan harmoniskt avfasad, lite som på de analoga M-husen – snyggt. Vill man se batteri och minneskortets status så är det bara att trycka på ”info” knappen så visas detta på displayen. Dessutom så har en dedikerad ”ISO” knapp tillkommit, vilket underlättar handhavandet. I övrigt så är skärmen (2,5 tum) och reglagen identiska med M8:ans, men man har frångått safirglaset som kom med M8.2. Borta är även det onödiga ”S”-läget på tidsratten på M8.2 (”nybörjarläget” finns dock kvar som ett menyval).

Sökare och prestanda

I och med att det inte existerar någon brännviddsförlängning så har sökaren återfått den klassiska kombinationen av ramar: 35 och 135, 50 och 75 samt 28 och 90 mm i par. Men sökarens förstorings grad: 0,68x mot den ”analoga” standaren på 0,72x, är den samma som på M8 - vilket ger en effektiv mätsökarbas på 47,1 mm. Den bör räcka för att fokusera de längsta M-telena – 135 mm – men jag skulle nog rekommendera en 1,25x eller 1,4x sökarlupp i så fall.
Prestanda är oförändrad från M8:an – ca 2 bilder/sek och ca 8 bilder i följd innan kameran buffert blir full. I bildvisningsläget så är bildförstoringsfunktionen, om än mycket intuitiv, fortfarande något långsam jämfört med andra kameror i prisklassen. Men en nyhet på M9:an är möjligheten att spara DNG-filen helt okomprimerad, men då landar bildfilen på ca 36 MB vilket sänker både prestanda och batteriets kapacitet något.

Pris och tillgänglighet

Kamerahuset kostar 62.500 Kr ink. moms (50.000 Kr exkl. moms) och börjar levereras omgående. M9 kan fås i två utföranden: svart lack eller grå lack med silverkromade detaljer, men konstigt nog inte i den för Leica så klassiska helt silverkromade varianten. Demonstrationskameror finns hos de ledande Leicaåterförsäljarna: Schönherrs Foto och Wibergs Foto i Stockholm samt YFO i Malmö.

Sammanfattning

Leica brukar skryta i sin marknadsföring med att deras kameror inte är byggda för att hålla en generation – utan flera! För de analoga kamerorna har det visat sig stämma bra och jag tror att i och med M9:an så kan detta även bli en sanning i den digitala världen. Leica M9 har potentialen att bli den sista kamera du köper och i så fall den enda digitala pryl som överlever dig.
Man kan säga att Leica M-kameran nu äntligen har blivit digital på riktigt – och det utan att förlora sin själ!