Fototeknik
Ibland dyker frågan upp om det spelar någon roll om vi använder dia- eller negativfilm när filmen ändå skall skannas. Svaret är naturligtvis att det beror på vilken film vi väljer och vilken egenskap hos denna vi vill åt.
En stor skillnad mellan dia- och negativfilm är exponeringslatituden (exponeringstoleransen), det område inom vilken exponeringen kan varieras utan märkbar påverkan på bilden. För diafilm är exponeringstoleransen låg, eftersom exponeringen direkt påverkar slutresultatet (vi måste se till att mellantonerna hamnar rätt annars upplever vi bilden som för ljus/mörk). För negativ film räcker det om förhållandet mellan svärtningen överensstämmer med motivet (vi kan flytta exponeringen längs med svärtningskurvan), vi kan sedan placera mellantonerna rätt i kopieringen.
När vi skannar har vi dock möjligheten att i efterhand placera mellantonerna rätt för bägge typer av film, även om marginalerna är mindre för diafilm (vi får inte fram några detaljer ur underexponerade skuggor eller överexponerade högdagrar).
En annan viktig skillnad mellan dia- och negativfilm är kontrastomfånget hos filmen, skillnaden mellan ljusa och mörka partier. Med negativfilm (som har låg kontrast) kan vi återge större kontrastskillnader hos motivet än med diafilm (som har hög kontrast). På grund av detta kan negativfilm ofta kännas platt och livlös (bilden saknar riktig svärta eller markanta högdagrar), diafilmen å sin sida kan på samma sätt kan kännas för hård (kontrasterna i motivet är för stora).
När vi skannar har vi dock möjlighet att i efterhand justera kontrasten för bägge typer av film, men negativfilm är ofta mer lättskannad än diafilm (då den senare ställer högre krav på skannerns förmåga att kunna återge stora kontraster).
En tredje egenskap som skiljer är färgåtergivningen, här är skillnaderna mellan dia- och negativfilm inte lika entydiga. Skillnader mellan olika filmsorter (tillverkare och produkt) kan vara minst lika stora. Men vanligen brukar diafilm anses ha kraftigare färger än negativfilm, i gengäld klarar ofta negativfilm blandljus bättre än diafilm (utan störande färgstick).
När vi skannar har vi dock möjlighet att i efterhand justera färgåtergivningen för bägge typer av film, men diafilm är kanske lättare att hantera då vi direkt kan jämföra med originalet. För negativfilm finns det däremot ingen "korrekt" färgåtergivning.
För att illustrera de uppräknade egenskaper har jag gjort en praktisk jämförelse mellan Fujichrome Sensia 100 (diafilm) och Fujicolor Reala (negativfilm), jag har gjort två exponeringar med samma kamera (monterad på stativ) direkt efter varandra (med endast ett kort uppehåll för filmbytet). Notera att det inte är ett test av motivskärpa, utan jag är bara intresserad av att se filmens egenskaper. Vi börjar med slutresultatet, bilderna färdigbehandlade i bildredigeringsprogrammet. Jag har använt mitt normala arbetsflöde:
Beskärning Autonivåer, fäst neutrala mellantoner Justering av gråpunkt (så att bilderna blev lika ljusa) Förminskning till visningsstorlek Oskarp mask
Färgåtergivningen är, som vi kan se, den kanske största skillnaden mellan bilder. Detta är inte så konstigt då jag inte har gjort någon färgjustering, förutom den som är resultatet av autonivåer. Tittar vi noggrannare ser vi även skillnaderna mellan skuggorna i buskaget till höger, diafilmens skuggor är klart djupare (men vi har svårare att se detaljerna). Vi kan om vi tittar noga även se samma tendens i högdagrarna (himlen som lyser igenom lövverket) även om den kanske inte är lika tydlig.
Om vi granskar histogrammen för färgkanalerna framträder skillnaderna tydligare.
Observera att jag här har skannat negativfilmen som positiv, för att vi skall kunna se hur skannern verkligen uppfattar filmen (det är därför kurvorna ser lite konstiga ut). Normalt sker omvändning och justering av nivåer och färger automatiskt i skannerprogrammet (det finns inget magiskt i skannerns hårdvara), där vi har små eller inga möjligheter att påverka processen. Det vi kan se av dessa kurvor är att diafilmen ger oss betydligt mer information att arbeta med, vilket stämmer väl med vad vi kunde förvänta oss med tanke på skillnaden i kontraståtergivning mellan dia- och negativfilm. Men vi kan också se hur viktigt det är att använda mer än 8-bitar/kanal när vi jobbar med negativfilm, då vi här faktisk bara utnyttjar runt hälften av de tillgängliga nivåerna.
Efter att ha justerat nivåerna är dock skillnaden inte längre lika stor.
Vi kan här ganska tydligt se hur diafilmen innehåller mer detaljer i skuggorna än negativfilmen, men i övrig är skillnaden inte så uppenbar. (Förutom att jag möjligen inte riktigt lyckades sätta gråpunkten lika.) Då jag har arbetat med 16 bitar/kanal har ingen posterisering skett, histogrammet är fortfarande mjukt i formen och utan markanta taggar.
En sista egenskap som skiljer dia- från negativfilm är kornigheten, det vill säga själva strukturen hos filmen. Diafilm brukar i allmänhet ha finare korn medan negativfilm brukar ha högre upplösning (skärpa), men det varierar rätt mycket mellan olika filmsorter. Detta är faktiskt en egenskap hos filmen som vi inte kan justera i efterhand när vi skannar, även om upplösningen hos skannern påverkar våra möjligheter att få fram skillnaderna.
Bilderna nedan är skannade i 4000 dpi och visar ett utsnitt från centrum av bilden i 100 % förstoring.
Vi kan tydligt se hur filmerna skiljer sig med avseende på korn och skärpa, vilken film som är bäst är kanske mest en smaksak. Själv föredrar jag nog strukturen hos diafilmen, som i mitt tycke tål användningen av oskarp mask bättre (jag har dock inte använt oskarp mask här).
Till sist några ord om filmvalet för denna test. Jag har valt att jämföra en ganska ordinär diafilm med en extremt bra negativfilm, det kan tyckas vara lite orättvist. Skälen är främst praktiska, jag tog den film jag hade hemma (jag använder idag mycket lite negativfilm och då nästan uteslutande Reala). Men jag tror även att det är ett ganska naturligt utvecklingssteg för många fotografer, jag tog själv steget över från negativfilm till diafilm via Reala till Astia (proffsvarianten av Sensia 100). Idag använder jag i huvudsak Fujichrome Provia 100F, som har mindre korn och högre kontrast än Sensia 100. (Sensian var inköpt för att göra en jämförelse mellan denna och Provia 100F, men det får bli en annan artikel.)
23 Kommentarer
Logga in för att kommentera
"När vi skannar har vi dock möjlighet att i efterhand justera kontrasten för bägge typer av film, men negativfilm är ofta mer lättskannad än diafilm (då den senare ställer högre krav på skannerns förmåga att kunna återge stora kontraster)."
En fundering från min sida... Negativfilmen har en lägre kontrast, men samtidigt ett större tonomfång. Innebär inte det att kontrasten kanske är lika stor mellan det ljusaste och det mörkaste på bägge filmtyperna? En skanner som inte klarar stora kontraster kommer väl att tappa i tonomfång från negativfilmen? Sen är väl negativfilm ofta tätare än dia? Det ställer också krav på att skannern verkligen klarar att genomlysa negativet eller är jag ute och cyklar?
Det är väl också lite svårare att skanna negativ utan att färgerna förvanskas?
Det var mina funderingar :-)
http://www.fujifilm.se/web/news.asp?news_id=256
Tack så länge
Kanske någon mer artikel i ämnet!?
Jag skulle även vilja ha kommentarer eller synpunkter på skanninga av svartvit film. Jag har massor av neg. från 70-talets början och framåt med varierande exponering/täthet. Jag har även gamla neg 6x6 6x9 från 30-talet och framåt tagna av min morbror. Dessa kan vara allt från nästan svarta till så gott som genomskinliga!!
Jag skannar småbild på Dual III, och de andra på en Microtek X12 usl.
Vad jag förstått så ska man försöka justera skannern exponering så att histogrammet hamnar någotsånär inom gränserna!?
Men ibland så kan det alla fall vara svårt att få till valörrika/stunsiga bilder.
Kommentarer!!
Roffe
Mac OS X. Öppna bilden referensbilden med QPcard kortet på, välj referens, markera kortet och skapa en färgprofil.
Placera färgkortet QPcard 201 eller QPcard 101 på eller vid sedan om objektet och ta bilden. Använd QPcolorsoft för att jämföra färgerna på bilden med verkligheten och skapa en profil för bilderna fotograferade under samma förhållanden. QPcolorsoft 501 används med QPcard201.
Utan egna färgprofiler samt det ev. tryckeriets cmyk-profiler blir det aldrig ett riktigt professoniellt slutresultat.
Inte att förglömma en bra skärmkalibrering en ggn i veckan.
mvh
izabelle leijström
Negativ färgfilm har mycket bättre kontrastöverföring men får i princip samma färgfel som diafilm.
Vid "rak skanning" d.v.s. skanning utan färgkorrektion slår färgfelen direkt igenom på den skannade bilden. För att kunna utföra "rak skanning" av negativ färgfilm måste den brunaktiga färgmasken "nollas" t ex med en speciell färgprofil. Denna mask är olika för de flesta negativa färgfilmer.
Ofta upplever man resultatet från "rak skanning" som färgstickigt. Av den anledningen brukar det, i skannermjukvaran, finnas en "50 % mot vitt-kompensation". I sin enklaste form görs då först en mätning av filmens genomsnittliga färgtemperatur. Denna jämförs med färgtemperaturen för vitt. Därefter flyttas/justeras alla de inskannade pixlarna "50 % mot vitt". En sådan färgjustering upplevs oftast som helt OK.
För att få en "helt sann inskannad bild" måste man göra färgtemperaturmätningar och kompensera med korrektionsfilter. Man måste även kompensera för ev. avvikelser i olika filmbatcher. Dessutom "åker färgåtergivningen iväg" vid lagring av all film. Men det blir troligen inte sanna färger ändå. För att komma närmare sanningen måste man fotografera av en färgkil eller annan referens som Izabelle beskrivit ovan.
Att diafilm skulle svara bättre på "oskarp mask" beror troligen på att diafilmen oftast har större kontrast.
En annan tänkvärd sak är att utsnittet från Realafilmen är klart skarpare än samma utsnitt av Sensiafilmen. Detta trots att Sensian troligen är skarpare. Visar kanske att det är svårare för en skanner att skanna dia.
Se även: http://www.fotosidan.se/forum/showthread.php?s=&postid=119542#post119542
Harald
Diat har troligen en bra täckning i både hög- som lågdager och scannern gör troligen ett bra jobb, men negativet är mycket tunt (låg kontrast) och då får scannern problem. Om scannern har en råformatinställning kan man se precis vad som lästs in och troligen kommer histogrammet att vara koncentrerat till någon del av skalan från svart till vitt. Det kanske är 30% av tonomfånget hos scannern som används. Det betyder att vissa partier i bilden flyter ihop och bildar en yta med en och samma färg. Detta kan man se tydligt i dåliga scanningar av porträtt. Att det syns bra i ansikten är att vi är särskilt känsliga för ansiktets form och färg.
Vad gör man åt detta?
Om scannern har en elektronisk inställning av kontrast/ljus kan man justera denna tills man är nöjd, men det går ofta inte att komma så långt som man önskar.
Man kan se till att den scanner man köper har ett högt D-värde, dvs möjlighet att återge många tonsteg. D-värdet är helt enkelt 10-logaritmen för antal tonsteg i en färg. Med 16 bitar per primärfärg (rött, grönt, blått) blir det 65536 tonsteg och 4.2 i D-värde. Måttet är teoretiskt och säger inte så mycket om vad scannern verkligen klarar praktiskt. Det är brus, optiken, störningar, filmval mm som spelar in vilket D-värde man faktiskt har.
Min erfarenhet av diascanners är att 14 bitar per färg är lite i underkant och 16 bitar är ganska ok. Fast man kan ju fråga sig om man ska köpa diascanner eller digitalkamera? Inom en snar framtid kanske diascannern spelat ut sin roll när man med digitalkameran helt enkelt fotograferar av diat direkt. Då kommer det lilla ljusbordet till sin rätt igen ...
Jag håller på och skannar 45 st fotoalbum med pappersbilder från negativ färgfilm tagna under de senaste 50 åren.
Målet är att överföra albumsidorna och ibland enbart enstaka bilder från en albumsida till en CD som jag sedan kan ge våra tre söner. (Jag kan ju inte dela upp albumet på tre pers!)
Jag började att skanna negativen i HP PhotoSmart S20, men det tog alldeles för lång tid och jag tyckte faktiskt att resultatet inte blev så bra att det var värt besväret. Konstigt tycker jag!?
Nu skannar jag istället albumsidorna i en flatbäddskanner Canon Lide 50 till programmet Photopaint där jag gör eventuella bearbetningar.
Det här går alltså betydligt snabbare och jag tycker slutresultatet räcker väl för syftet att kunna betrakta bilderna på monitor.
Är jag ute och seglar?
Om syftet bara är att betrakta bilderna på monitor, dvs ingen ska efterarbeta på dom, så går det utmärkt att göra som du gör! Att det går snabbt och smidigt är viktigt för att man inte ska tröttna och bara ge upp ibland. Speciellt när du har 50 album att scanna!! :)
I mina bilder från Hötorget (se mitt album på fotosidan) har jag tyckt att kontrasten varit alltför hög, taget med neg film Fuji 400 Högsommar utan moln. Negativen är scannade av fotoaffären till CD (Bitmap 7.1 Mb/ruta) Hur kan man påverka kontrasten i samb med plåtandet? Att dra ned kontrasten i datorn funkar hjälpligt men det kanske finns bättre sätt...
Christer Hurve
Jag vet inte hur din Dimage är konstruerad, men i min HP S20 kunde jag med viss möda "trycka" in de kompletta diorna med glas och ram.
mvh
jan ([email protected]) - om du vill diskutera mer.